Stegbussen Baypanel -70, Snart nära marken (Sida 6 av 7)

Fan redan på sidan 3 här i projektavdelningen.. får väl bjuda på en liten update då.

Har dock bara hunnit med några smågrejer då jag mest brottats med stressiga svarv/ svetsjobb, en pågående firmastart kombinerat med föräldraledighet åt en 1-åring som vill riva allt i verkstan

Framvagnsjiggen blev iaf klar och det har övats på både fräsning av lägerlägen och pulverlackering på den gamla uppflyttade stommen som fick en makeover.

En ny framvagn med stötdämpatorn är nu på gång och med hjälp av den gamla stommen har karossen anpassats för det övre torsionsröret och stötdämpartornen

Härliga framsteg   

Vi syns snart!

När alla andra svalkar sig i sjön åker jag till verkstan o bygger jag svärd

Pulverlack i realtid

Vems humor ide är Tatra loggan? Och varför.

Bussen har tillhört Drefvikens Elverk AB.
Någon som känner till något om detta elverk?

Ojojoj, 4,5 år sen sist.
Men fåglarna viskar i mina öron att detta är ett bra år 
Framåt kräftskivorna får vi se vad som hänt.

Efter ett par år i Borlänge var det äntligen dags att åka och hämta hem bussen. Jag packade in både min far och min 4-åriga son i bilen och vi försökte komma iväg skapligt.
Tre generationer Colling skulle hämta folkvagn!

Pappa har tålmodigt tagit med mig på VW-äventyr under hela min uppväxt, så jag tyckte det var på sin plats att grabben skulle få hänga med – i förhoppningen att han kanske också får upp intresset för våra bilar.

Resan upp till Borlänge gick smidigt, och väl framme hjälpte vi Franke med det sista för att få dit hjulen. Lastningen gick utan problem, och sen var det dags att påbörja den lite mer nervösa resan hemåt.
En extra koll på spännbanden innan vi kom ut på de större vägarna – allt såg bra ut. Sent lunchstopp i Hedemora och en ny koll innan vi rullade vidare hemåt.

När vi passerar Avesta, kanske halvvägs till Sala, ser jag plötsligt att något slår gnistor under släpet. Ber pappa svänga av på närmaste avfart – och mycket riktigt: ett spännband hade gått av, och spännaren låg och slog i marken.
Som tur var hade vi ett extra spännband med oss, så det byttes snabbt. När mörkret föll började det smådroppa med ungefär en timme kvar hem, men inga fler problem uppstod, och avlastningen kunde ske utan dramatik hemma i Trosa.

Nu ska bussen snart in i garaget och listan över vad som behöver göras ska påbörjas.
Hjulhus ska tubbas, delar inventeras och inköpslistan växa fram.
Måste även kolla hur jag får in bilder, men det kommer! 

.

.

Wooohooo!!!!