Jag är väldigt noga med skydd, både för händer, öron och ögon, sätter alltid upp pallbockar under bilen och kör aldrig vinkelslip utan sprängkåpa eller svetsar utan hjälm. Men jag hyser ändå stor respekt för säkerheten då jag ofta jobbar ensam ute i skogen och inte har någon möjlighet till hjälp om det skulle hända något, säg ramla ner från en stege eller få ett djupt skärsår som gör en handikappad.
Med tanke på alla olyckor man råkat ut för genom åren har detta med ensammek gått och blivit en allt viktigare aspekt för mig, en tyst ångest som leker med tanken på döden.
En gång fick jag en metallflisa i ögat trots att jag hade skyddsglasögon och det slutade med ett sjukhusbesök för att få bort den. Det var bara tur i oturen att jag på den tiden hade flickvän som kunde köra in mig till sjukan ca 40 min bort. Jag kunde knappt se något och hade inte varit en säker förare på vägen, jag hade säkert varit för dumsnål för att ta en taxi och de kollektiva resvägarna funkar inte på landet en lördagskväll.
Det jag vill belysa är att vänner och familj också är viktiga i säkerheten för en hobbymek, inte bara att ha rätt skydd. Ta hand om varandra! 
Grinder and paint, makes me the welder I ain't