Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt (Sida 16 av 24)

Vissa moment när man pysslar med sin hobbybil känns bara "tradiga" och nu hade jag kommit till ett sådant. Med karossen grundmålad undertill är det så dags att se till utsidan. Jag har velat ett tag med hur jag ska göra med det kosmetiska på den här vagnen. Idén har varit att låta alla lagningar vara synliga, så jag har verkligen gjort så gott jag kunnat för att få till snygga skarvar överallt. Men med det tveksamma resultatet på framförallt höger bakhörn, så kändes det som att lite spackel skulle jag nog ändå lägga på.

Så i det här avsnittet är det dags för spackling.   Jag ska börja med att säga att jag varken anser mig vara särskilt bra på det eller ens vet hur man ska göra, men att hela poängen med den här övningen är att det är en lärandeprocess. Det är viktigt att understryka, för på en "ratlooker" eller patinavagn så är ju kravet på att det ska vara blankt och fint inte alls samma som för en finbil. Det kan till och med vara tvärt om och jag har fått känslan att spackeln snarast är som en svordom i många hobbybilskretsar. Men jag anser att det är kul att testa på olika saker och öva på färdigheterna; kan jag på den här vagnen få till det som jag känner är de värsta ögonsåren och samtidigt lära mig lite tekniker inför ett mer krävande projekt, så gör det inget att resultatet nu inte blir hundraprocentigt då vagnen i övrigt inte är det. Lite såsom min filosofi har varit hela tiden, men en ful svets känns mer allmänt accepterad, än en illa utförd spackling...

Så med detta i åtanke blandade jag till min första omgång smet. Spacklet jag har är gammalt och jag vet inte om det var därför eller om det var typen av spackel, men det var rätt tjockt och enligt mitt tycke rätt svårarbetat.

Låt spacklingen börja! Här höger bakhörn som jag var mest missnöjd över:

Jag spacklade faktiskt "varvet runt", båda bakhörnen, tröskeln på förarsidan, samt sektionerna vid lastluckans båda sidor. Det fick härda över natten och sen kunde jag påbörja slipandet. Jag började med att köra min gamla excenterslip som inte använts på länge. Egentligen tycker jag inte det är ett så användbart verktyg, förutom möjligtvis just vid spackelslipning, så det var länge sen den gick senast. Efter ett tag börjar den strula och den slirande funktionen slutade att slira och gick i lås så att pappret bara snurrade om det fick snurra fritt, som en vinkelslip. Men efter ett tag gick den att använda ändå, så jag tog mig igenom första lagret med spackel.

Första lagret nerslipat, lite dålig bildkvalité, men det var den bästa jag hade från detta skedet:

För att råda bukt på faktumet att spacklet var lite svårarbetat funderade jag på om man inte kunde spä det på något vis. För det är ju bara tjockheten som jag har problem med, i övrigt funkar det bra. Jag grävde fram några av mina gamla kemikunskaper från tiden då jag var en lärd man och tänker att om spackel består av styren, så är den molekylen väldigt lik xylen som förtunning består av, därför borde förtunning vara ett bra ämne att lösa spacklet i. Och det blev faktiskt bra, först var jag orolig att spacklet skulle bilda en klumpig gröt, men efter att jag rört om ett tag så hade jag en krämig massa istället och genom att variera mängden lösningsmedel kunde jag även variera konsistensen.

En sprayburkskapsyl blir ett bra kärl att blanda spackel och lösningsmedel i:

Många bilder från denna sejour i garaget blev rätt dåliga, jag har väl inte uppmärksammat att mitt arbetsljus kastar reflexer som gör bilderna delvis överexponerade, men det är kanske inte så intressant att se då mycket ser likadant ut om man inte går in på en detaljnivå och mitt hantverkande är ju inget proffsjobb direkt, så det är inget att för njutningens skull heller. Jag fick efter det andra lagret inse att min excenterslipmaskin nu totalt kastat in handsken, nåväl, den var avskriven sen länge och jag plockade fram slipmusen istället och den fungerade minst lika bra, dessutom kommer jag bättre åt intill kanter och den är lättare att styra.

En till sträng med spackel, ser kanske mycket ut, men det är inte särskilt tjockt

Mitt upp i detta har jag velat klart kring ytterligare en grej jag har känt mig osäker kring, nosen. Ändå sen jag försökte mig på att räta ut den med mina egenförvärvade bonnaknep, har jag lekt med tanken hur jag ska gå vidare med detta. En idé har varit att låta det vara och kanske i framtiden låta någon mer begåvad på plåtslageri hjälpa mig med detta, men nu med spackeln i högsta hugg låg alla tydliga bucklor illa till, så jag dristade mig till slut och gav mig på fronten också.

Bussbotox? Det är ju trendigt på människor med konstgjorda fejs nuförtiden, kanske skapar jag en ny busstrend?

Ja sådär fortsatte hela helgen som gick. Spackla lite, hitta på något annat och låta spacklet härda. Ut i grottan och slipa, på med nytt spackel och upprepa. Det kändes kanske inte riktigt vettigt att jaga de där små groparna som var på slutet med tanke på karossens övriga skick, men nu handlade det mer om att jag ville göra ett så bra jobb som jag kunde, än något speciellt "stuk" på vagnen. Dessutom matchar nog dessa två "nivåer" varandra rätt bra ändå. Mitt bästa är nog ändå bara mediokert som bäst. Jag önskade att jag hade ett finspackel att avsluta med, för vissa ojämnheter som blev på den slipade ytan låg nog hos själva spacklet. Det jag däremot hade var sprutspackel, men efter att ha experimenterat med det så inser jag att det är för ännu finare ojämnheter, jag drog dock på ett nytt lager innan jag åkte därifrån igår kväll, för att den kontrasterande färgen gjorde att man såg slipresultatet bättre.

Här var det egentligen inte så mycket att spackla, men lite ojämnheter i skärmen från svetspunkterna och i b-stolpen:

Allteftersom jag började känna mig mer nöjd, så kunde jag ibland hitta andra små "blemmor" som jag ville ta när jag ändå höll på. B-stolpen på förarsidan och båda framskärmarna var såna ställen. Det behövdes ju inte mycket och det var inte heller mycket att slipa, men jag fick bort några ögonsår som känns extra enerverande för att jag vet att det är jag som orsakat dem.

Hörnen blev bättre än innan iaf:

Jag ställer mig frågan hur många timmar inpassnings- och spackeljobb det är värt merkostnaden att byta hela hörnet?

Nu var ju det här med spackling inget jag tänkt ägna mig åt på detta projekt och för ett råttigt stuk kan lite blottade svetsar vara rätt kaxigt, men jag ville lära mig och har än så länge tiden på min sida. Hade man haft mer bråttom och/eller högre krav är det nog bäst att byta hela paneler och inte låta sömmar gå tvärs över dem. Vill man ha patina kvar, då har man en större utmaning i vad som ska behållas och vad som ska bytas ut.

Tröskeln blev okej den också:

Nu skriver jag detta som att det slutgiltiga målet med finishen var nått, men jag tänker ge mig på med slipmaskinen och ett finare papper igen. Tills dess ska jag också ha skaffat mig lite finspackel för att se om jag kan få bort det sista av det jag stör mig på. Som sagt, ingen showcarfinish, men jag vill lära mig hur de olika spacklen är att jobba med och beter sig, så jag förhoppningsvis kan dra nytta av dessa kunskaper i framtiden. Kom ihåg, bilder ljuger en del, ser inte lika bra ut i verkligheten, men matchar vagnens stuk som sagt.

I fronten kom jag inte lika långt som på de övriga delarna, här har jag avsiktligt låtit bli med sprutspacklet, dels för att jag har någon ytterligare ojämnhet att räta ut, men dels för att jag tänkte bolla det här med mina vapendragare. Det finns nämligen en utåtgående buckla (eller veck) kvar som jag tänkte försöka knacka ner om jag kan ha någon som håller i ett mothåll inne i kupén.

Krigsärr är kanske ballt, men inte så fint och det här är en förnäm dam som inte vill erkänna sin ålder:

Det var allt för denna gång. Nästa helg är planen att köra en helhelg med min gode livscoach och vapendragare MrP. Då kommer främst återmontering av axlar, chassidetaljer och översyn av motor, stå på agendan. Det finns mycket att göra och jag har bunkrat upp med material, så vi ska förhoppningsvis inte gå torsk på att det saknas något. Ser fram emot en bildrik och fläskig rapport. Ser även fram emot att få måla allt i blått, men det får bli lite bakvänd ordning (som med så mycket annat i detta projekt) men det får lov att gå. Det svåra då är "blendingen", tips på detta tas emot med stor tacksamhet!

På återhörande!

Härligt att se hur du kämpar på. Det är ju din buss och det är du som bestämmer stuket på den. Om du vill ha lite råttigare look så är det väll bra att du inte får en superfinisch. Det som är bra är att du kan lägga lager på lager och enligt mig så blir det bara bättre när man ser nyanser och skickt. Det blir ju patina, spår av tid. 

absolut ja det sjunker och ser ännu värre ut efter det härdat inga ihåligheter men det sjunker och blir inte snyggt brukar ta ett år efteråt Om man inte bränner den i en box i 40 min och börjar om igen att klossa ner.hållt på i 24år år me detta privat och har min bästa vän som jobbar med det i många år

ursäkta trådkapningen.men en bil på en av mina lik ja fixat till

Din nivå ligger definitivt högre än min!    

Jag tar till mig av lärdomen, hoppas på att resultatet inte blir så dåligt att jag behöver ligga sömlös om nätterna.

Då ska vi se om jag minns allt som hänt sen jag uppdaterade denna berättelse sen sist. Jag kommer nog dela upp det här, för det känns som det hänt mycket, men jag kanske inte minns allt så väl i detalj.   Bäst att försöka redovisa medan ens något finns kvar i minnet.

Hur som helst var tiden kommen för ett "Kaos hos Kee", eller KHK som det ofta förkortas som. Vi brukar ju ha ett "kaos" i trakterna i slutet av november eller i början av december och även såhär i trakterna kring slutet av februari, båda gångerna i någon slags födelsedagsanda för MrP och undertecknad respektive datum. Såhär på senvintern har temat varit mer mekfokuserat och mindre på umgänge och äventyrliga strapatser. Det har främst varit jag och MrP som kört, men vi frågar alltid vår gode sitarspelande vän om han vill följa med och den här gången kunde han hänga på och tog dessutom med sig grabben. Son och far hade som agenda att meka K50 medan jag och MrP hade återmonteringen av fram- och bakvagn som huvudsyfte med helgen.

Eftersom MrP är så driven och vill passa på att meka de timmar han är på stugan, gick vi ner i grottan efter lite samkväm vid brasan och några varma mackor med öl som traditionen på fredagskvällen bjuder. Vi började med att röja på det överbelamrade flaket för att komma åt godsakerna och vi börjar med framvagnen. Är man två är det ett enkelt och snabbt jobb att hissa den på plats och dra åt de åtta skruven.

Framvagn åter på plats:

Framvagnen vill jag egentligen "göra vid". Den har varit isär inte mindre än två gånger, dels när den "byggdes", men även när jag fastnade på en kant med "mittklumpen" bara ett hundratal meter från MrPs boning och knäckte framvagnen mitt itu. "Det kostar att ligga och köra lågt"...   Båda gångerna har jag byggt med originalgavlarna och då kan man max korta "en tum" (på ett ungefär) på vardera sida. Nu har jag ett par laserskurna gavlar på hyllan och är sugen på att plocka ner den och bygga om den en tredje gång ännu lite kortare, för bättre frigång för framhjulen utan att behöva tubba. "Det får bli när vi ska skivbromskonvertera" säger MrP då.   Tills dess får jag stå ut med den är lite bedagad, men mekaniskt ska den vara okej...

Vi hann även med att montera "svärden" baktill, men på vänstersidan var det problematiskt. Det var på den sidan jag inte hade fått isär fjäderstav och bärarm, så det var tvunget att lyftas in som ett paket och det var därför väldigt svårt att hitta splinesen på den sidan. MrC konstaterade att splinesen på fjäderstaven såg lite skadade ut, så med hjälp av en trekantsfil, försökte han fräscha till splinesen. Tillsammans lyckades till slut de två mirtmännen få även vänstersidan på plats. Detta kändes som en bra delseger och en anledning att lägga ner för kvällen och dricka lite skumpa i garaget och det var så trevligt så det blev nog mer än bara lite skumpa till slut.

Månskensromans, hoppas det blir rakt nu, jag har trots allt märkt ut hur de satt innan:

Faktum är att dessa helger är så "intensiva" i den bemärkelse att man mekar och/eller umgås konstant och det blir lätt att man glömmer bort att ta bilder, så dessa bilder tog jag precis innan jag gick och la mig för natten. Även MrP som bidragit med lite bildmaterial till den här tråden i historien glömde helt bort att dokumentera.

Lördag och faktiskt ganska angenämt vårväder. Bara veckan dessförinnan var det tio minus och tjockt med snö. Jag vill göra saker i rätt ordning och det innebär att montering av växellåda får vänta då jag vill dra bromsrör medan det är lättåtkomligt. MrP har på sin agenda att riva ner motorn (igen!) för att reda ut varifrån oljeläckaget vi upptäckt kommer ifrån. Jag är av uppfattningen att gamla folkor alltid märker revir, men jag köper å andra sidan MrPs argument att det är lika bra att se över allt nu när motorn är lös. Ett stötstångsrör verkar läcka och det finns även en misstanke om att det kan läcka från svänghjulet. Så motorn plockas ner för att se över dessa ställen. Stötstångsrören har nya packningar så dessa behöver inte bytas ut, däremot byter vi ut själva stötstångsröret och "spänner ut" det till korrekt längd. Packboxen bakom svänghjulet ser faktiskt lite tveksam ut och jag har köpt en ny av renommerad kvalitet för att vara på den säkra sidan, så den byts ut. Dessutom är vi misstänksamma om att själva "skruvförbandet" som håller de två blockhalvorna ihop, inte är ordentligt åtdraget. MrP konstaterar snart att många muttrar sitter väldigt löst. Jag är lite osäker på om det verkligen är samma moment för en nylockmutter som för de som momentet är angivet för, men vi drar dem enligt spec och känner oss väldigt nöjda med att detta upptäckts.

Medan MrP pysslar med detta, som det inte finns några bilder på (motorn ser exakt likadan ut nu som innan) så ägnar jag mig åt bromsrörsbockning. Det här är ett moment som jag tycker är ganska svårt. Tidigare har jag inte brytt mig om hur det sett ut, kapat till någotsånär rätt längd och sen bockat det för hand på plats. Men som med allt här i livet, vill jag försöka bli något bättre varje gång jag gör något jag känner att jag kan utvecklas i. Och även om jag fick göra om det litegrann allteftersom formen växte fram, så blev jag till slut mycket nöjd med resultatet.

Några nya och raka(re) bromsrör på plats, även växelförarstången som synes.

Det har snarast gått och blivit ett stående skämt om att göra saker som ändå inte kommer synas sen på ett snyggt sätt. Det började för över ett år sedan när jag hjälpte mirtmännen med lite svetsjobb på deras buss "Pärlan" och jag bekymrade mig över att det inte blev så snyggt. MrC kontrade då med "tjejerna bryr sig inte om hur bussen ser ut undertill, det är viktigare vilka kuddar eller gardiner du har" eller något i den stilen. Sen dess har vi tillsammans alltid skämtat om hur kåta tjejerna blir av snygga svetsar eller raka bromsrör. så även den här gången och ett och annat klagomål hördes över hur lång tid det tog. Men hey, jag är nybörjare!

En annan sak jag ville fräscha upp nu när den stora återmonteringen skulle vidta var tanken. Med allt nymålat och fräscht känns det inte bra att sätta in en rostig och dammig gammal tank. Jag hade inte tänkt göra någon topprenovering, utan mer en grov renborstning och lite ny färg. Ganska snart fick jag inse att ännu en gång är mitt projekt rostigare än jag vill tro.

Hål i tanken som en symbol för min håglöshet. Ja det är ett taffligt försök till ordlek.

Så det var bara att inse att en ny tank behöver köpas, inte så kul, men hellre upptäcka det nu än med en orimlig bränsleförbrukning med soppatorsk eller i värsta fall brand.

Näst på tur stod att montera växellådan, men här hade vi ett exempel där det var lite för smutsigt för att det skulle kännas relevant att återmontera i befintligt skick. Mot bättre vetande släpades den ut på uppfarten och las upp på mina arbetsbockar "modell kraftig" för en liten avspolning. Jag vet att jag tidigare fick bassning för att man inte spolar en växellåda med vatten utan att sen plocka isär den efteråt, men det här var främst en ytlig avsköljning och ingen hård vattenstråle riktades mot några ömma punkter. I samma veva spolades mellanväggens två täckluckor rena.

Inga känsliga packningar skadades i detta experiment:

Täckluckorna befriades från sina gummilister, borstades rena från ytrost och behandlades med rostätare. Skicket på dem kunde varit bättre, för även dessa är rostigare än jag lurat mig själv till att tro, men jag bestämde mig ganska snart för att detta är inget jag behöver åtgärda just nu.

Här har rostätaren penslats på utomhus och fått torka innan de burits in över natten:

Med växellådan i "pole position" på en domkraft på golvet kunde vi börja förbereda. SA-kitet, den uppsättning distanser man monterar på svärden för att kunna montera den smalare bubblaaxeln, monteras av min medstjälpare medan jag ägnar mig åt lite fler raka bromsrör för tjejernas skull. Här återanvänds de gamla rören, men de snyggas till så att det ser mer ut som hydraulledningar och mindre som gammal spagetti. Ett visst behov av att bättringsmåla drivaxelrören upptäcks också, vi låter dock själva lådan vara då den inte rostar så lätt. MrP visar sig vara en fena med penseln och gör ett noggrannare jobb än mig, som helst hade plockat isär allt, borstat rent och målat om från grunden. Men det innebär att jag får mer tid att ägna mig åt mina bromsrör, Ibland är det bra med dynamik i ett förhållande.

Rengjord, penselrenoverad och rakrörad redo för montering när färgen torkat, under tiden tittade vi på:

Det här blev en rätt naturlig brytpunkt för att ta kväll. Färgen behöver torka ordentligt och klockan var trots allt dags för middag. Vi hade en mycket trevlig lördagskväll tillsammans med långkok som MrC donat med halva dagen och på agendan hade vi lovat lillgrabben att han skulle få jamma lite med oss och få uppleva hur en wah-wah låter och fungerar.

Inte så vw-relaterat, men MrP får bjuda på den bild han tog:

På söndagen fanns det två viktiga saker att klara av innan vi kunde säga att vi var klara, montering av växellåda och montering av motor. Även denna dag bjöd på vackert väder och eftersom lördagen hade börjat helt fantastiskt, för att sen övergå i kall gråmulen vinter som ju är att förvänta sig vid den sextionde breddgraden i slutet på februari, så tog vi beslutet att vi skulle passa på att ta en promenad medan vädret bjöd till.

Tillbaks i grottan igen skulle vi montera växellådan och det är då jag upptäcker att min medstjälpare monterat SA-kitet "bakåfram", eller "utochin" eller hur man nu ser på det.   Han ville så gärna ha en breddad bakvagn, men vi fick lov att göra rätt och göra om. Märkligt nog linjerade inte alla hål riktigt och jag fick ta fram den roterande filen för att övertyga en av skruvarna att den visst skulle igenom. På två pers var det sen inte särskilt svårt att montera lådan. Och det är tacknämligt att ha en "hylla" att hysta upp lådan på, där den ligger i sin vagga, men när vi sen skulle montera motorn fick vi ta fram stora domkraften igen för att kunna lyfta tillräckligt högt. Det är en delikat balansakt att baxa in motorn förbi mellanplåtens fästen med dubbelförgasarna på plats, men detta är andra gången vi gör det, så en viss vana hade ändå jobbats upp. Hemligheten ligger att "saxa förbi" motorn vid fästena.

Home sweet home, nu är allt det stora och tunga på plats, resten kan jag göra själv:

Det fanns dock en sak till jag ville bolla med grabbarna och det var frontbucklan, som jag ville ha lite hjälp med. Min tanke var att en person håller ett mothåll inifrån, så kunde jag knacka in det fula veck som bildats bredvid själva v:et. Denna taktik fungerade dock mindre bra, det var svårt att komma åt med mothållet på insidan. Men när MrC får se oss pröva oss fram har han en idé och vill testa. Han menar på att man inte behöver ett mothåll, medan mitt argument är att man kan få en stor buckla inåt om man bara tar i hårt nog. MrC är står på sig och vill ändå testa och menar dessutom på att en inåtgående buckla går att spackla bort. Jag låter han försöka iaf och gläds åt att han är engagerad i problemet.

Far och son engagerade i min buckliga front:

Jag gladdes åt att det faktiskt blev mycket bättre efter MrC's handpåläggning, det resterande skulle jag ge mig i kast med att försöka spackla bort, jag tror att det kan bli helt okej med tanke på helhetsintrycket vagnen ska ge. Men det får bli vid ett senare tillfälle, för nu var det hög tid att avrunda för helgen och styra kosan mot den stora staden igen. På det hela en mycket trevlig helg med mycket god mat och umgänge.

Det finns mycket mer att skriva, men jag delar upp det som sagt, för nu är det tid för bingen.

Tackar på förhand för visat intresse och på återhörande!

Cool gitarr. Ihålig Tele med P90? Berätta gärna mer om den.

Just det, Thinline var namnet jag letade efter. Flammig lönn är grejer det! Snygg gitarr hur som helst.

Så helgen efter det senaste KHK, skulle jag egentligen jobba, men jag har en del semester som jag måste ta ut, så då passade jag på att ta ut en ledig långhelg istället. När jag nu tittar på bilderna blir jag lite konfunderad över hur jag ska redovisa detta på bästa sätt, men jag ska göra ett försök.

När jag nu är ensam i garaget igen kan jag fortsätta med spacklingen. Mirtmännen tyckte att det såg bra ut och tyckte inte att jag behövde göra något mer. Men i fronten hade jag nu lite mer spackling att göra efter MrC's massage helgen innan och jag hade dessutom nu skaffat finspackel för att få bort de värsta groparna från den tidigare spacklingen. Observera ännu en gång att detta är mest en övning för mitt eget höga nöjes skull. Jag blickar tillbaks på en tid då jag tyckte nakna fullagningar var ballt på en råtta och det tycker jag fortfarande, fast inte när det är jag som gjort dem.

Finspackling pågår, för varje moment får jag bara ännu mer respekt för de som är duktiga på sånt här:

Många av bilderna jag tagit är väldigt snarlika och svåra att se skillnad mellan, så det kommer ett axplock som ska försöka redovisa framfarten.

Panelen bakom luckan kräver mycket mindre spackel än hörnen som fortfarande inte är helt hundra:

Det som skulle göra störst skillnad dock var att lägga igen bucklan i fronten. Det kan verka som detta är en hiskeligt stor spackelkaka och det är den på sätt och vis också. Det bruna är "standardspackel" medan jag på nosen kommit till finspackestadiet och det spacklet är vitt. Väldigt praktiskt med olika färg på de respektive spackelsorterna.

Nosen spacklas, det mesta slipas ju tillbaka, men den är rätt "rulig":

Med torktider får man vara kreativ, den här dagen var det rätt vackert väder och även om temperaturen inte tillåter riktigt att man håller öppet hela dagen för att vädra ut ångorna och slipdammet, så körde jag växelvis med öppen dörr under arbetet, men framförallt var det möjligt att utnyttja läget till att måla lite utomhus.

Mellanväggens luckor, rostigare än de ser ut på bild, men med lite färg är det roligare att återmontera sen:

Och en stor del av helgen var slipa spackla, slipa spackla. Rätt tröttsamt, men jag försökte hela tiden se det som en nyttig lektion. På vissa ställen var jag inte nöjd med hur det såg ut när jag sen sprutade på sprutspackel, för då trädde ojämnheterna fram ännu mer, och då gick jag på med nytt spackel.

Ännu en omgång, det gick åt lite spackel och slippapper, lite som med svetstråden, det mesta hamnar i lokalen som damm:

För att få ha något annat att göra mellan torktiderna började jag titta på lite småsaker. Bland annat börjar det bli hög tid att titta på hur långa slangar till filtret jag behöver. För detta passade det perfekt att ta några stumpar med trädgårdsslang som jag råkat köra över med snöslungan. Eftersom jag vill ha pressade kopplingar så behöver jag veta längden på de båda slangarna.

Såhär tänker jag mig att ledningarna till filtret kommer gå, trädgårdsslangen är bara för att mäta längden:

En annan övning som jag redan hade börjat på förra helgen, men fick lov att avbryta, var bränsleledningen. Nu hade jag skaffat nytt rör i rätt dimension och det var, precis som med bromsrören, en hel del pyssel att få till rätt längd och böjarna på rätt ställen.

En hel del pyssel med att få allt rätt, sen ännu mer pyssel med att få det på plats med lådan i vägen:

Jag blev inte helt nöjd med denna övning, men till slut satt det på plats. Jag använder ett befintligt hål i hattprofilen precis bakom tanken och leder sen röret över noskonen på växellådan över till vänstersidan för att sen fortsätta till motorn. Något jag missade att tänka på då, som tillsammans med det inte helt lyckade resultatet gör att jag funderar på att göra om det, var placeringen av ett bränslefilter. Jag leker lite med möjligheten att sätta det framme vid tanken, men såsom jag tänkt dra det finns det ingen plats där. Exakt hur mina tankar går i ämnet kommer jag redovisa längre fram.

Första biten blev helt okej, det är ovan växellådan jag funderar på att göra om:

När väl röret satt där ägnade jag inte mer energi åt det just då, ibland är det bra att lämna något halvfärdigt och låta tankarna få mogna lite. Jag hade dock mycket jobb med spacklingen kvar även om det började kännas färdigt.

Högersidan börjar kännas "snart klar":

Fronten har lite jobb kvar:

Jag fortsatte dock med finspacklandet på några väl valda ställen där jag ännu inte var helt nöjd. Men en tröst i sammahanget var att ytorna som behövde jobb blev färre och mindre. När jag kommit så långt att jag bestämt mig för att dra på sprutspackel, rostskyddsbehandlar jag de plåtrena ytorna kring spacklet.

Höger sida längre gången än vänster, här rostskyddas de plåtrena ytorna:

Efter ytterligare några omgångar runtom vagnen kan jag dra på sprutspacklet och det är då man börjar se något av ett resultat:

Det kommer aldrig bli helt perfekt, men det hade jag inte trott heller, bara så bra som jag någonsin kommer kunna få till det:

Nåväl, nu har jag kommit in i någon slags trans där det enda jag vet är att slipa och spackla, kanske är det ångorna som gör att man blir knäpp, kanske är det enformiga arbetet? Jag får hur som helst för mig att fortsätta slipa och det är då jag tabbar mig...

Som med årstiderna kommer hålen tillbaka igen efter ett år eller så. Klantigt!

Jag klandrar mig själv för detta taffliga misstag, men egentligen kanske det finns fler sidor av myntet? Jag vet att svetsen här inte var så bra gjord och att plåten hade slagit sig under alla övningar med att försöka få till hörnet tidigare, så det kanske var en tidsfråga innan jag skulle slipa igenom? Jag är annars väldigt försiktig med att slipa bar plåt då jag inte vill avverka för mycket material, bättre då att bygga på runtom med spackel för att få en mjuk övergång.

Märker ut hålen med penna för att lägga igen dem, men det är fruktlöst, det blir bara värre:

Jag försöker förstås först att sy ihop detta med svets, men det är svårt för plåten är så tunn att jag hela tiden slipar upp fler hål. Jag får blottlägga en allt större del av plåten och försöker med alla knep jag kan för att komma till rätta med problemet. Snart har det dock snarast vuxit i omfattning och jag kommer inte framåt, bara bakåt. Grundförutsättningarna för att reparera plåten här är för dåliga, jag måste dit med nytt material.

Nu är känslan av misslyckande alldeles överväldigande och jag kan inte gå ifrån en sån här situation utan att först ha bemästrat den, "jag måste fixa det här". Så det blir till att ta till en ny taktik.

Jag kommer till insikt att det förmodligen går snabbare att lägga in en ny remsa plåt:

Det blir snart ganska uppenbart att även plåten vid hörnet är lövtunn efter allt "behandlande", så jag skär upp en längre remsa och tänker att jag gör detta ordentligt nu. Under hela processen att punkta dit plåten är jag sjukt noggrann med att få plåtarna att linjera med varandra. Nu vet jag vad dåligt inpassade bitar leder till i spackeljobb.

Det som ser ut som stora spaltavstånd är svarta tuschstreck hade en för tjock penna:

Hörnet blir ju lite svårare att lägga igen, en form som är böjd i tre dimensioner är knepig att återskapa på ett platt plåtark. Så efter att jag helsytt den första biten, klipper jag av den nya plåten i början på hörnet, så jag får tillverka den biten separat.

Steg 1 färdigt, plattare och bättre än innan. Skönt! Någon lön för mödan iaf:

För att tillverka hörnbiten, tar jag en bit mjukt papper och håller upp mot hålet och ritar av. Jag anammar knepet "smutsiga fingrar gnider mot en kant för att skapa streck i pappret" också.

Pappersförlaga mot plåtoriginal. Att de är olika stora beror på att jag rätade ut hålet lite efter det första snittet:

Sedan jobbar jag mig sakta och metodiskt med att få plåten på plats. Jag "förbockar" den litegrann, men formar den mer exakt under svetsarbetet en metod jag inte testat så mycket förut, men som jag nu ville testa för att se om det fanns några fördelar med. Man är böjd att tro att det går något snabbare då man inte behöver lika mycket förberedande jobb, men det är svårt att säga om det finns någon tidsförtjänst då inpassningen tar längre tid istället.

Sakta men säkert återförsluts vagnen:

Resultatet blev trots allt bättre än innan, åtminstone måste jag intala mig det, då denna övning sinkade mig med en hel dag i garaget. Men bäst av allt hade nog varit att köpa ett komplett hörn, det hade sparat många timmar. Men sen är det frågan var man ska räkna, kvadrat originalplåt, pengar, tid eller lärdom/hantverk?

Blev väl okej, iaf inte värre än innan:

Sen vidtog det eviga slipandet och spacklandet, efter ett tag började jag se lite lovande resultat.

Fronten börjar ta form:

Tröskeln börjar se vettig ut:

Och bakhörnet börjar likna något:

Och även bakhörnet som jag så klantigt lyckades slipa hål på ser till slut vettigt ut, det som stör mig mest nu, är att de två hörnen inte är så lika varandra längre även om just den här bilden kanske inte gör jobbet rättvisa helt och hållet.

Höger bakhörn, under omständigheterna "räddat":

Det blir ett bra tillfälle att bryta där, det nyligen pålagda sprutspacklet tar ganska lång tid på sig att härda och är det inte ordentligt genomhärdat så sätter pappret igen direkt. Tanken är att ta det här sista för hand, mest för att få ner övergången mellan originalfärg och nypålagt, men även för att få bort ev "sliprosor" som blivit från maskinslipningen även om jag körde typ 180-240-papper på slutet.

En mindre glädjande överraskning  stöter jag dock på under en av alla promenader runt vagnen, vilket snarast bara visar att än är Lucy fortfarande en gammal sleten bruksvagn från 60-talet. När jag slipar spackel ska jag även förbereda andra ytor som ska få ny färg, så jag ruggar upp dessa med maskinen och stöter snart på lite bubblor i färgen som ser märkligt bekanta ut. Det är ROST i frontskinnet!

Det börjar som lite "bubblor i lacken":

Detta blev lite av ännu ett bakslag för mig som just tagit mig upp på benen efter min egenförvållade vurpa och även om jag ändå kände att jag fick mycket gjort, så har jag trots allt spenderat mycket tid i grottan och när jag fick lappa igen bakhörnet för andra gången trodde jag att det var någon av de sista gångerna jag svetsade på denna vagn, jag visste inte då att denna gamla dam ruvade på fler hemligheter i chassiet. Även om jag i ärlighetens namn vet jag att både flakbädd, dörrar och lämmar kommer behöva göras vid längre fram, men det blir efter bruktagande och besiktning.

Nåväl, det är väl tur man har något att göra nu när alla normalbegåvade verkar ha det så tråkigt och isolerar sig själva, det är tur man inte kan smitta eller bli smittad av gamla folkabussar, så allt som allt har jag det rätt bra ändå. Och historien om jakten på järnoxid och förtätningen av dammlager i min lilla grotta lär fortsätta nästa gång jag har tid och lust att uppdatera!

Tills dess, på återhörande!

Bara lite kvar, vi väntar här i skuggan och avaktar dina nya stordåd!