Så var dagen äntligen kommen för en helhelg med MrP von Mirt som sidekick i garaget.
Jag lämnar jobbet kl 14 på fredagseftermiddagen, en sällsynt februarisol skiner och det är lite vår i luften. Jag har först att styra mot den lackverkstad jag varit till dagen innan och beställt en färgburk med 2K "taubenblau". Den ligger på vägen hem från jobbet och även om bemötandet där var något av det märkligaste och lojaste jag varit med om, så kan jag egentligen inte klaga på själva produkten och priset. Faktum är att jag betalde långt mindre än de priser jag sett när jag forskat på nätet vad en burk 2K kostade annorstädes. Med detta och även med tanke på att det inte är jättemånga som säljer denna typ av produkter lär det bli återbesök i framtiden.
Med detta kunde helgen börja:
Efter att diverse ärenden klarats av på färden på väg ut mot mitt personliga Shangri La, så ankommer jag stugan lagom innan mörkrets inbrott. Såhär års ligger det vanligtvis tjockt med snö på backen, men inte i år. Jag plockar med mat och allehanda förnödenheter jag införskaffat inför helgen, MrP förväntas inte ankomma än på ett tag.
En smal månskära över en isbelagd sjöglimt:
Så dyker MrP upp med ett par hämtpizzor från Morgongåva i bagaget och vi sätter oss genast till bords. MrP den filuren kan ju inte motstå frestelsen att dela med sig av en födelsedagspresent, trots att få meka en hel helg tillsammans är nog med present för min del, faktum är att det är något av det bästa man kan få! Men det är å andra sidan få personer i min närhet som har så god insikt i vad en busskille allra helst vill ha, jag menar hur förvånad hade jag inte blivit om syrran köpt ett gaslänkage i julklapp istället för den där tröjan jag trodde jag skulle få! 
Nåväl, jag packar upp gåvan och aldrig trodde jag att det skulle bli så roligt att få lite rost i present! Just då kan vi inte "testa" min nya present, vi sitter ju till bords och njuter av en god öl och måste låta pizzan få lägga sig till ro där i magen först. Men snart svidar vi om till riktiga kläder och beger oss ner i den förvärmda grottan. Efter ett snabbt övertalande med vinkelslipen så kan vi testa gåvan... 
Min förnämsta "Lady Liza" har fått en anrik tiara:
Snacka om rätt prioriteringar! Nu har jag ordnat det viktigaste på hela bussen. 
Skämt åsido, lyktan passar ju riktigt bra, men den behöver en van hand när det kommer till plåtjobbet. Även om patinan stämmer ganska bra överens nu, så lär jag vilja göra något på sikt då den i ärlighetens namn är väldigt kexig. Kanske är det en bra övning i att lära sig rulla lite plåt hos någon lärd man i framtiden? Kul grej hur som helst och när den nu satt på plats och Liza kändes färdig för besiktning återgick vi till arbetet med Lucy.
Vi hade ju båda en hel del att göra den här helgen, planen var att motorn skulle brumma. För detta hade det köpts både soppa och slang, två nödvändigheter som saknades innan. Men även motorn var ju ganska långt ifrån komplett och det fick bli MrPs huvudfokus till en början. Mitt fokus var att få ordning på motorrummet.
Jag minns såhär snart två veckor senare, inte i detalj så väl allt vi pysslade med, och det är ju extra svårt att redogöra för två när man är upptagen med sitt på eget håll. En av de första grejerna var dock att förse fläktkåpan med svetsmuttrar på insidan för att kunna skruva fast doghousekylningen. För min "mockup" tidigare hade jag ju använt plåtskruv, men det var allra högst önskat att få fast plåtarna med vanlig "maskinskruv" istället. Generatorn skulle ju ändå bytas ut mot en växelströmmare. På motorn när den köptes för ett drygt år sedan satt en likströmsgenerator, som förvisso var blank och fin för att MrP hade lagt ner ett ganska gediget arbete med att polera upp den. Men vi kom snart fram till att när nu båda motorerna stod på backen och fläktkåpan ändå måste av, var det lika bra att byta generator också.
Det var lite svårt att komma åt att svetsa fast den övre muttern i kåpan, det var precis så jag nådde:
Medan MrP höll på med motorn så skulle jag svetsa fast listen jag snidat till vid föregående tillfälle. Jag borrade ganska stora hål för punkterna, så jag kunde få en bra och säker genombränning, med minimal påbyggnad av svetsen, eftersom det är så svårt att slipa i listens skåra sen. Allt som allt gick manövern väldigt fort och återigen, själva svetsjobbet är en försvinnande liten del av det som det innebär att "laga rost".
Slipad och klar, dags för nästa:
Nu när jag kände till förfarandet gick nästa del väldigt fort att färdigställa i jämförelse. Nu hade jag lite bättre känn på hur tätt jag skulle sätta snitten, och jag var mån om att få alla snitt lika djupa och försökte få det rätt från början, då det är svårare att addera snitt när man väl börjat böja listen.
List nr 2 under tillverkning:
Det tar ändå rätt lång tid, för jag är som alltid mån om att få det så bra jag bara kan och det blir en del slip även om det går betydligt bättre än första gången och efter ett par timmar har jag färdigställt listen och kan spruta på lite rostskydd som får torka över natten:
List nr2 färdig för montering:
Under tiden ägnar sig MrP åt motorn som sagt. De delar som flyttas över från den gamla motorn är; generatortorn, generator, fördelare, tändkablar, tändspole, avgassystem och diverse kylplåtar. Motorn får sig även en flång ny fläktrem.
MrP, "motorguru" jobbar med kåpor på för det är någon som väsnas så jäkligt på andra sidan pickupen:
När det kommer till kylplåtarna gjorde jag en fadäs som jag var "delvis medveten om". Det vill säga att jag känner till att man inte kan blanda olika lackfärger hur som helst, men i det här fallet trodde jag det var okej. Jag hade skaffat halvblank lack under veckan och ville ha alla kylplåtar i samma glans så jag stänkte på lite halvblank ovanpå det blanksvarta, men det "skar sig" och gick inte att rädda med mindre än att man fick skava bort all färg igen. Så där hade MrP lite att pyssla med medan jag jobbade med att få i ordning motorrummet.
Det fick bli en annan grundfärg den här gången, zinkfärgen var på upphällningen:
Jag jobbar vidare på själva chassiet genom att skära bort den gamla plåten som ska ersättas, så att jag kan stänka på lite rostskydd som får torka ordentligt under natten. Det finns nämligen en tidsplan att följa och torktider ställer till det med tidsplaner. I detta skede penslar jag även på mer färgborttagare på en hammarlack som ännu inte släppt taget, tanken är att detta nu ska få verka under natten.
Strippat och redo för svets:
När MrP kör med den roterande borsttrissan, så börjar maskinen strula för honom och snart lägger den av helt. Då upptäcker han att kabeln gått av. Jag assisterar honom med att att kapa kabeln på det avbrutna stället och ska skala den åt honom medan han skruvar isär maskinen för att byta ut den avklippta delen:
Bit inte av mer än du kan svälja:
Men kabeln låter sig helt enkelt inte skalas! Det är något märkligt för kardelerna går av hos den ena ledaren gång på gång. Det är möjligt att det kanske hade gått om vi klippt av en längre bit av kabeln, eller så är den helt enkelt så sliten att den är svår att rädda? Jag har då aldrig varit med om det tidigare. Det hela känns som en rätt onödigt tidspillan och jag går och hämtar en annan kabel, färdig med stickpropp, som jag har i garaget. Den kabeln är nog lite "onödigt lång" för att uttrycka sig diplomatiskt, men vi behövde ha maskinen att fungera, för även om jag har två till, så är det ett jäkla bök när man är två och vill jobba parallellt och hålla på och byta skivor/trissor hela tiden.
Vinkelslip med tio meter kabel? 
Det är ju ett intressant experiment, för varför inte om man slipper byta uttag hela tiden?
Och för den som känner sig nödgad att kommentera eller ifrågasätta avsaknaden av skydd, så är det något vi som kör maskinen är fullt medvetna om, men just stålborsten är svår att köra med skydd, så man så ofta måste vinkla maskinen på olika sätt. Däremot sätter jag på handtaget när det går att köra med handtag, för det ger mycket bättre precision och säkerhet.
Kvällen blir sen i Gropen denna kväll, vi är väl båda lite halvt om halvt medvetna om att klockan springer ifrån oss, men vi är också båda väldigt envisa och vägrar inse att det kan vara läge att släppa verktygen. Vi lyckas väl ändå komma till en bra brytpunkt när flera moment väntar på att få torka/verka, så det passar att ta natt när klockan har blivit halv tre. 
Vi tar oss en sovmorgon och MrP svänger ihop ett par goda omeletter till frukost, men MrP är aldrig så långdragen vid frukostbordet som jag, så snart är vi nere i grottan och stökar igen. Det finns inte så mycket intressanta bilder att visa från denna dag, då jag främst ägnade mig åt att borsta bort färg i motorrummet och MrP kom att ägna mycket av dagen åt att fortsätta med elsystemet. Han hade ju gjort ett så fint arbete med kabelstammen senast, men då hade jag helt glömt bort att påminna om att jag behöver en grov pluskabel fram till hytten för stereon. Denna lilla miss korrigerades nu. Även denna kabel var skarvad sen tidigare och skulle nu träs igenom rambalken vid kickupen, så jag fattade beslutet att byta ut kabeln mot en något klenare, men fortfarande väl tilltagen kabel. Jag tror den nya är en 8mm2 och den gamla var 16. För några av momenten hjälptes vi åt och den grova kabeln leds upp i hytten bakom soffan där slutsteget kommer sitta.
Det tog en stund att skava bort all hammarlack, men färgborttagaren hjälpte. Här är ytorna behandlade:
Nu kan vi ta middag för rostätaren behöver lite tid på sig att torka, då den är vattenbaserad. Efter maten fortsätter MrP med motorn, nu har han de sista kylplåtarna färdiga för montering och vi byter även tryckplatta efter lite konfererande fram och tillbaka. Tryckplattan som satt på var en solfjäder med ring, lådan har ju stödhylsa och jag vet att man inte kan köra tvärt om, dvs utan stödhylsa och utan ring, men jag var lite orolig att även denna variant inte kommer lira, så vi byggde om motorn såsom jag vet att det funkar original, solfjäder utan ring och med stödhylsa i lådan.
Framåt kvällningen så börjar vi titta på hur vi ska gå till väga med säkerhetsbältena. Det här är ju en av Patrics hjärtefrågor, så han har köpt bältena, men eftersom vagnen inte har några bältesinfästningar original, så måste det fabriceras. Sedan tidigare hade vi monterat tvåpunktsbälten, men nu vill MrP ha trepunkts. Tanken är även att återanvända ett av tvåpunktsbältena i mitten, så att OM man åker tre i hytten, vilket är görbart om personerna i fråga inte är alltför stora, så finns det ett bälte i mitten också. Ganska snart noterade vi att det saknades muttrar till alla skruvar, kanske är det för att kitet är till för fordon som redan har bältesinfästningar? Jag kapade även upp ett par vinkeljärn ur en L-balk, som behövdes för att kunna montera rullarna i hjulhusen. Först tänkte jag förstärka dem, men de är gjorda i typ 3-4mm-gods så det räckte med att ta upp ett hål för infästningen i karossen och ett för bältesrullen. Dessa fick sig lite färgstänk också så att de ska vara redo för montering...
MrP hade pluggat på och ville härma Grönis tillvägagångssätt när det kommer till det övre fästet. Vi hade dryftat detta några gånger vid tidigare tillfällen, men jag hade ställt mig funderande till vad man vann på att göra på än det ena, än det andra sättet. Men jag lät mig övertalas om att det var det rätta, utan att själv minnas Grönis redogörelse alls (trots att jag läst tråden).
Men enligt denna idé tar man alltså upp ett hål i B-stolpen nertill, i höjd med soffans ryggstöd. För att sen lirka upp en förstärkningsplatta i stolpen som sen punktas fast bakom plåten. För att förbereda, borrades två hål i b-stolpen för de två punkterna, ett rektangulärt hål skars upp nedtill för att föra in plattan och plattan svetsas fast på en lång metallpinne. Original finns det redan ett hål som man kan trä bältesinfästningens skruv genom.
Bältesplattan fixeras med skruv inför svets, notera hålet nedtill och styrpinnen som sticker ut:
En tanke för de som vill montera in trepunktsbälten i sina splittbussar och ännu inte kommit så långt, är att det kan vara värt att göra innan b-stolpen lagas. För vad som hände mig när jag skulle lirka upp plattan för första gången, var att den avsiktligt klena svetsen mot pinnen, släppte. Plattan åkte ner i b-stolpen och la sig snyggt längs ner! Det tog oss, trots att vi var två och kunde hjälpas åt, en bra stund att fiska upp plattan med magneter och pinnar. Jag kunde ju inte gärna svetsa fast plattan särskilt hårt i "ledpinnen", då det var tänkt att jag skulle bryta av svetsen när plattan väl förankrats i stolpen sen, men inför det andra försöket så band vi en livlina i plattan, som kunde fånga upp den om fadäsen skulle upprepas. Lyckligtvis gjorde den inte det och jag kudne skruva fast plattan genom hålet.
När man kommit halvvägs i svetsandet är det viktigt att ta en paus:
När alla svetsar är slipade och det sista av den rostskyddande zinkfärgen stänkts dit, ser det ut såhär:
Nu är klockan mycket och MrP har pysslat med att förbereda motorrummet för lackering. Grundfärgen har torkat och det är dags att dra på toppfärgen. Jag drar på mig gasmasken och de tättslutande brillorna och öppnar garagedörrarna för att få lite vädring medan jag håller på. Det behövs verkligen för det blir rejält "dimmigt" i motorrummet när jag sprutar med burken. Motorrummet är ju som en naturlig parabol och kastar allt man blåser på det, rakt tillbaka! Men vilken fröjd det är att köra med en riktigt bra sprayburk! Det är ju såklart ännu lättare med spruta, men en bra burk är mycket skönare att köra med än en billig sådan. Det är sånt tryck i burken, så man kan jobba metodiskt med långa svepande rörelser. Strålen är bred och färgen rinner inte av. Det tar inte många minuter förrän motorrummet är skinande blankt i den allra härligaste av kulörer! Det är en grym tillfredsställelse att få knäppa en bild på konstverket.
Blankt duvblå, jag skulle kunna måla allt i denna färg!
Även mellanplåten får sig en omgång med denna färg, men jag spar lite för att kunna bättra på inne i hytten där jag kapat och svetsat för bältesinfästningen. Det är ju såklart många fler delar som ska få sig ny färg, men tanken är att om hytten är "färdig" kan den sen inredas oavsett om det exteriöra är helt färdigt eller inte. Vi får se hur länge den idén håller. Men det är är en reparation, inget annat. Det är ju trots allt bara några besiktningsanmärkningar...
Mellanplåten som jag knackat till själv har nu fått ny färg och det är knappt så jag tror att det är jag som gjort allt detta:
MrP har redan lämnat grottan i samma skede som jag tog på mig gasmasken, det är ju rätt klokt av två skäl, dels för att dimman är onyttig att andas in och dels för klockan var även denna kväll strax efter två när jag släckte.
Söndagen kom att ägnas åt lite allt möjligt, jag kopplade växellänkage och monterade motorrumslist. MrP bråkade med gas- och kopplingsvajer. Jag monterade bränsleledningar på motorn och upptäckte då att den ena förgasaren hade en betydligt grövre anslutning än den andre. Har ingen aning om varför det kan vara så och hur mycket jobb det är att byta slangnippeln, dvs om den sitter hårt? Till slut fick jag på 6mm-slangen men jag fick ta i och använda en del glidmedel. MrP kopplade resten av elen, eller tja, drog fram den till motorrummet och jag sprang och letade efter skruv som var på rymmen.
"Hovleverantören" fick bistå med ett batteri och det var riktigt trivsamt att återmontera allt:
Sen kom själva motormonteringen. Allt gick väl ganska smärtfritt, men vi hade ett dilemma. Eftersom vi inte är vana vid motorer med dubbla förgasare, så hade vi inte riktigt tänkt på att det kunde bli svårt att få i motorn med förgasarna monterade. Jag konstaterade ganska snart att det verkade otroligt jobbigt att demontera förgasarna och hade en teori om att det borde gå att skjuta in motorn rakt bakåt, istället för att lyfta motorn uppåt. Eftersom vi var två så kunde den ene pumpa och skjuta på domkraften och den andre balansera och styra motorn. Genom att saxa förbi mellanplåtens fäste, så fick vi till det. Till slut satt motorn där!
En inte alltför ovanlig syn, men det är nog första gången för det här motorrummet iaf: 
(bilden är sned, men jag var också helt slut)
Här fick vi inse oss besegrade. Dels hade MrP en tid att passa hemmavid och dels var vi båda rätt trötta vid det här laget. Jag kände mig så matt att jag nästan kände som att jag var på väg att bli förkyld igen. Vi konstaterade dessutom att det ännu återstod en hel del arbete för att få motorn att brumma. Gasvajern är för lång, den bakre kylplåten behöver moddas och passar inte alls mot kylplåten bakom remskivan, avgassystemet måste monteras osv osv.
Men på sätt och vis var det skönt att ha en hemläxa till nästa gång. Material som behöver köpas in och konkreta uppgifter att göra. Mitt fokus är nu fortsatt att jobba med karossen. Det här "finliret" med att få motorn att funka är sånt som bättre lämpar sig nästa gång MrP kommer på besök. Slip- och svetsjobbet är rätt enahanda, väsnas och dammar och man kan inte jobba parallellt om man behöver göra något i närheten av varandra. Det sista, det absolut sista på karossen nu, är fronten och även om det inte är så mycket rost är det fullt av gamla dåliga lagningar som både gör det svårt att veta hur det ska se ut, men även gör att man måste byta mer än vad man kan tro, det är ju mycket frisk plåt, men fuuuuul frisk plåt. Mer om detta i kommande inlägg, för stunden väljer jag att avsluta med en stämningsbild min ärade vapendragare knäppt.
Ajabaja, i dammet på lacken får man inte skriva! 
Men det är ju uppenbarligen en gammal synd: 
På återhörande! 
Grinder and paint, makes me the welder I ain't
