Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt (Sida 6 av 24)

Så var det dags för ännu en uppdatering. Jag kämpar på med mina projekt fastän jag kanske trott att jag skulle stämpla ut för semester från grottan när solen började titta fram. Men arbetet är så roligt och jag vill inte avbryta mitt i ett delprojekt, så jag kände att jag måste fortsätta.

Så kom äntligen påsken och vad skönt när den är sen, för då är det bättre väder och längre dagar. Jag jobbade hela påskveckan, men förhandlade till mig byte av ledig dag så att jag fick ledigt på tisdagen efter påsk istället. Således en femdagars på stugan. 

Som vanligt är jag ganska trött när jag kommer ut och sätter inte igång genast. Faktum är att maten var lagad när jag kommer ut så jag började med ett gott mål mat och helgens första öl. Efter lite samkväm i samband med middagen masar jag mig till slut till högen med arbetskläder, svidar om och slår på kompressorn. Näst på tur är som sagt att slipa all svets i golvplåtarna, tidigare räknade jag mig fram till ca 450 punkter!    Klockan är rätt mycket och jag är rätt trött och arbetet är så erbarmligt tråkigt och arbetsställningen så olidligt oergonomisk, att jag jobbar i en dryg timme för att sen ta kväll. Jag har då hunnit en fjärdedel av grovslipen av svetsarna. Det tar lite tid då vinkelslipen måste hållas uppochner för att jag ska kunna slipa i rillans "dalgång" och efter et tag blir det varmt för handen att hålla i vinkelhuset på maskinen. När jag jobbar åt andra hållet får jag eldkvasten rakt i ansiktet så det undviker jag i största möjliga mån.

Eftersom påsken visade sig från sin allra bästa sida med långa soliga varma dagar och jag är en livsnjutare av rang, valde jag aktivt bort att vistas i garaget dagtid de kommande dagarna. Jag hade massor med eftersatt arbete på tomten, med service av cyklar, tvätt av bruksbilen åka flakmoppe osv så jag ägnade dagarna åt det istället. Med en konstant övertygelse om att jag inte får låta mig själv stressas upp över faktumet att jag slagit av på takten i grottan. Det är ju svårt när man hunnit vänja sig vid ett visst mönster och det blir ju mindre att redovisa här på BV och det är ju inget roligt.   Men jag tog mig faktiskt i kragen och "sadlade om" vid kvällningen varje kväll och kröp in i mitt andra hem och drog igång vrålapan och körde så mycket min kropp orkade, ungefär en timme per gång. Men när jag på tredje kvällen kom närmare lastluckans öppning, för man börjar ju med det jobbigaste först, så blev arbetet något lättare rent ergonomiskt och då gick det också att jobba längre. Genom att varva olika moment med lite olika slipmaskiner, först vrålapa för grovslip, sen rak tryckluftsslip för att avsluta med fingerslipen, så blev arbetsställningen mer varierad och dessutom gick det lite snabbare att ta sig fram över punkterna när allt redan var grovlsipat. Bandslipen är hopplös på att käka band, så den använder jag mindre och mindre, kansek dåliga band, kanske felinställd maskin, kanske normalt? Men jag tror det gick åt 8-10st band under slipningen av golvet. Allt som allt tog det kanske 5-6h att slipa hela golvet utspritt över tre kvällar. Men tio över ett på natten mot måndagen kunde jag konstatera att allt var slipat och redo för rostskydd. Jag valde dock att ta det till dagen efter när jag kunde vädra genom att ha garagedörren öppen.

Färdigslipat golv efter fyra kvällars obekvämt och tråkigt arbete:

Dagtid kom jag emellertid igång med folkameket igen på söndagen, men eftersom garaget är kallare än uteluften om förmiddagarna och jag som sagt gärna är ute i solen, var det ju ett ypperligt tillfälle att börja skruva på Rugge som står utomhus. Tanken att lägga upp det så hade redan funnits sen länge, jag var dock skeptisk till om jag skulle ha lust till det och eftersom det är en hobby, ska det ju vara lustfyllt. Men det var inga problem att närma sig ett nytt projekt och hålla flera saker i huvudet och därför började jag med detta projekt denna soliga påskdag.

Som redan nämnts i tidigare post har jag pallat upp vagnen på pallbockar och haft ur drivlinan sedan i höstas. Detta då vagnen blivit ståendes sen ett förmodat växellådsras för snart tre år sen. Ett växellådsras som kanske helt enkelt bara var ett växellänkageras?   Men jag hade ju sedan tidigare bestämt mig för att byta ut lådan mot en från en typ1 och samlat på mig de nödvändiga delarna för denna operation, så jag testade inte ens att åtgärda växellänkaget när delarna redan var ute, utan fortsatte enligt plan.

Låda och motor ur som sagt, det som ska göras utöver själva lådbytet och konverteringen är en allmän översyn. Jag ville byta tankgivare, tankpåfyllningsslang, dra ur en avdragen skruv i ena navet, rostskydda svåråtkomliga delar, byta ut dåliga bromsrör osv. Först på tur blev ju således tanken.  Innan jag fick loss med skiljeväggen plockade jag ner motorrumsisoleringen som sitter i taket. Den har alltid hängt betänkligt, iofs ingen risk att den ramlar ner, men det ser inte bra ut och funktionen är värd att ifrågasätta. Min första tanke är att återmontera den med nytt lim efter att den legat i press och rätats ut, men sen kom jag på att det kanske finns bättre material idag? Har någon förslag på lämpligt material att nagla fast i innertaket på pannrummet så lyssnar jag gärna!

Naket motorrum med tanken blottad, svårt att se på bilden, men det ser misstänkt ut som läckage vid tankavluftningen:

När skiljeväggen plockades bort blev det tydligt att det läckt bensin från tankavluftningen, "aha, där har jag boven" tänkte jag, som länge trott att lbensinlukten vid tankning berott på en kass påfyllningsslang. Påfyllningsslang har jag, men gummislangarna till tankavluftningen har jag inte, så det ska skaffas. Mätte och konstaterade att ena biten är 10mm, medan anslutningen mot tanken är 8mm, så jag måste köpa två olika slangar. Kollade i mina gömmor men hade bara mindre och större. Tips på bra slangkvalitet emottages gärna. Behöver även ny bränsleledning, den gamla av fabrikat Semperit, inköpt på Swedol för +10 år sen är bra sprucken. Jänkarna menar att Gates är bra. Ska kolla vad Swedol saluför idag, kanske borde man besöka Kuntze?

När tank är ur tvättas pannrum och tankhåla med avfettning och högtryckstvätt:

Nästan som en nervös ryckning börjar jag fundera över vilka svetsjobb son ska till nu när åtkomligheten är så god. Det har funnits ett hål på vänster sida, där jag minns det som att Eberspächerns avgas gick genom plåten. När jag fick lära mig om folkmotorer och blev itutad hur viktigt det var med ett tätt motorrum, så tejpades detta hål över med silvertejp. Nu med drivlinan ur skulle detta göras mer permanent och snyggt. Hålet var något ovalt och inte helt runt, så jag tyckte det verkade överlägset enklast att skära ut ett rektangulärt hål istället för att sen skära till en passande bit att lägga i. Dumt nog tog jag ingen bild på hur hålet såg ut innan jag satte igång.

Förberett för svets:

Något jag kanske dock inte borde brytt mig om var att ge mig på batterihyllan. Jag insåg nog inte till en början hur omständligt jag skulle göra det för mig. Jag tyckte nämligen att vinkeljärnet som säkrar batteriet i innerkant var alldeles för deformerat på grund av klent material och behövde åtgärdas. "Vad bra, ett sånt har jag ju redan över från Lucy" tänkte jag och skulle sprätta bort det. Men det var inte så enkelt, så jag lyckades skada batterihyllan såpass att jag bestämde mig för att skära loss en bit av hyllan och lägga in nytt. Problemet här är bara det att det är några pressningar i plåten som är rätt avgörande för vinkelfästets passform, så jag kunde inte lägga i slät plåt. Jag fick därför ställa mig och smida igen och vips var jag tillbaka till samma plåtpul jag ägnat hela vintern åt. Det tog rätt lång tid och när jag hade passat in biten för sjuttioelfte gången var det kvällning och började bli kallt och mörkt ute.

Inte helt enkelt att smida till denna bit, men till slut blev det väl okej:

Den kvällen avlutade jag slipjobbet med golvet inomhus som jag redan redovisat (hoppar lite i tiden här). Det var grymt tillfredsställande att gå och lägga sig efter ett tvåskiftspass med buss utomhus på dagen och pickup inomhus på kvällen. Smått fascinerat att det funkar att finna glädje i båda projekten, annars är det ju lätt att man blir distraherad och inte får något gjort när man har flera projekt samtidigt.

Det fanns ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept på måndagen så jag fortsatte med bussen ute i solskenet. Svetsen rullades ut på uppfarten, vattenslangen drogs ut den också. Först vattnade jag lite runt om i gräset där jag skulle jobba, och lät sedan slangen vara trycksatt och la den någon meter bort så den inte var i vägen, men ändå snabbt tillgänglig om det skulle börja brinna. Plåtarna svetsades i, batterihylleplåten jobbigare än den andra på grund av eländigt dålig sikt, jag kunde ju inte sticka in huvudet för att se ovanifrån med hjälmen på, tänkte att man i såna här fall borde ha svetsglasögon. Men efter ett tag fick jag till det ändå och kunde börja slipa.

Stämningsbild över min arbetsplats ni får föreställa er fågelsången och de enstaka humlorna:

I samma veva som de olika slipverktygen åkte fram för svetsslip, körde jag även med roterande stålborste på balkarna baktill och mot torsionen till. Blåste rent ur rambalkarna med tryckluft och det dammade och yrde rätt bra när åratal av gammalt skit for iväg. Hittade ett gammalt kolapapper i ena rambalken som med säkerhet är från tiden innan mitt ägarskap. Tanken var att behandla all ytrost med sk "rostätare" för att inte ge sig in på ett alltför stort projekt med att renovera karossen när det egentligen bara ska bytas växellåda. Så i denna process demonterades även ett par bromsrör om skulle bytas, det som går tvärs ovanför växellådan och bakersta biten av det längsgående. Jag ville egentligen inte "fuska" på det här viset, men röret baktill kändes tveksamt, samtidigt som när jag rullar in längre fram ser att det är felfritt från bakre rambalk och fram. Där fanns ett ganska lämpligt utrymme för en skarv så jag gjorde denna kompromiss och kapade röret där.

Resultatet av svets och slip för det före detta eberhålet:

Och hur batterihyllan blev:

En annan sak jag haft lite dåligt samvete över och som det var dags att ta itu med nu, var en avbruten skruv i höger nav. Sedan hemresan från Bussfest 2007 har jag åkt fembultat på ena sidan. Jag minns inte exakt hur det gick till, men jag tror skruven hade brutits av när drivknuten stegvis lossats, kanske på grund av att den inte dragits åt ordentligt från början. Det var i samband med långa köer i höjd med Söderköping som missljudet dök upp och lite nödmek vid vägkanten blev aktuellt.

Ett av mina många haverier med denna vagn 21a juli 2007, tur då att jag åkte originalhögt.

Då var det ju lite nojjigt att åka runt med bara fem skruv, men snart vande jag mig och efter ett tag när jag insett att det förmodligen spelade mindre roll, så var det inget man ens tänkte på. Helt hade jag dock inte glömt bort det och nu var det äntligen dags att försöka få ur skruvstumpen. Först körnade jag så centrerat som jag kunde, sen borrade jag ur ett hål av den minsta storleken från den utdragarsats jag använde mig av. Jag är alltid lite skeptisk till dessa olika verktyg, då jag dragit av en och annan grispitt i mina dagar, framförallt de klenare dimensionerna. Men den här satsen baserar sig på att man knackar in en pinne i den urborrade gängan, vilken man trär över med en hylsa som ger ett sexkantsfäste. Den minsta borren började dock wobbla och hålet blev inte så tajt och pinnen snurrade bara runt i hålet. På't igen, gå upp en storlek, hålet var inte riktigt centrerat och nu kändes det som att jag var farligt nära gängan i navet, men vad hade jag för val? I skulle det bli totalfiasko har jag ett ar nav liggandes, men jag ville verkligen inte ha det merarbetet. Den här gången blir utfallet annorlunda dock. Pinnen knackas i och sitter som berget. På med en hylsa och börja dra. Först trodde jag att även denna pinne släppt, men det visar sig vara gängan och lyckan är total!  Finns inget om är så skönt som att lyckas få ur en avbruten gänga, möjligtvis att reparera en skadad gänga i motorblocket!

Skruvstumpen äntligen ur, tolv år senare! Denna modell av skruvutdragare verkar ju faktiskt fungera.

När jag således hade ägnat en del tid åt detta har rostkskyddet torkat och jag kan avsluta mitt svetsprojekt genom att montera batterifästet i hyllan. Det börjar bli kväll och jag vill rulla in svetsen och slippa rulla ut den igen, så det sista skulle göras innan jag gick in för dagen. Batterifästet köpte jag ursprungligen för min tolvvoltskonvertering av hyllan till pickupen men jag inser snart varför det inte passar så bra, bayen har en helt annan pressning i hyllan och därför slopade jag idén om att använda det fästet och tänkte att ha det på bra-att-ha-hyllan. Nu var det just "bra att ha", för på bussen passar det ju utmärkt och är dessutom mycket tjockare i godset än det klena som satt där innan. Även bussen har fått bytt batterihylla av mig tidigare, men jag är rätt säker på att fästet som var så klent satt på hyllan redan vid köp, punktsvetsarna hade inte varit sådär osynliga om jag gjort dem för tio-femton år sen. När jag borrat sex stora hål i 3mm-godset, måttas hyllan dit, hålen markeras och på dessa punkter slipas färgen bort. Fästet kan inte fixeras genom någon form av klämma, så jag lägger en magnet ovanpå som fixerar lite ändå. Hyllan är lite "bucklig" och inte helt i våg, så genom att börja med de punkter som ligger rätt från början, fixerar jag fästet och sen rätar jag ut hyllan underifrån med en domkraft som får trycka ut plåten där den hänger. Jag jobbar metodiskt punkt för punkt, trycker upp plåten med domkraften, när det inte är ngn spalt mellan hylla och fäste, punktas det ihop, när det svalnat något, släpper jag på domkraften och flyttar den till nästa. Dessa punkter väldigt lättslipade som jag upplever att det ofta är i tjock plåt när svetsen flyter ut bättre. På med rostskydd och sen plocka in alla redskap och maskiner för fortsatt jobb inomhus.

Batterihylla åtgärdad, onödigt jobb för något som egentligen inte var trasigt, men det visste jag inte då.

Väl inne skyddad från snålblåsten och den mulna kvällen, skulle jag återigen växla spår. Golvet var nu helt slipat och det var dags att gå på nästa moment. Jag har lovat mig själv att jag ska göra färdigt hela lastkistan nu innan jag fortsätter med något nytt. Det är eländigt att krypa där inne och ju mer plåt man får dit, desto trängre blir det. Jag har fyra moment kvar; svetsa ihop torped och golv där jag kommer åt (ej över växellådan), svetsa ihop värmerör med golv (lappa ihop torpedvägg mot rören), montera tankvägg och fabricera och montera stolpavslut framtill. Jag valde att börja med det sistnämnda.

Första utmaningen var att bocka plåten, få till det djupa U:et med bocken jag har är inte helt lätt. Jag fick till en grovform som stämde någotsånär efter att jag kapat ur en onödigt lång bit ur plåtarket. Detta för att ha lite att spela på, det blir alltid lite olika och ojämnt, så om en bit är bättre än den andra tar man den bättre och råkar man göra fel behöver man inte göra om exakt alla steg. Jag får dock knacka till formen lite mer prydligt i med hammaren i städet. Efter ett antal inpassningar, och lika många modifieringar har jag fått till en bit som passar på plats.

Förlagan och kopian

Jag tänkte börja på högersidan då den är närmast öppningen och lättast att komma åt, men när jag ska kapa till stolpen på vagnen för att möta min egenhändigt knackade "ekonomibits" mått, så skär jag snett i stolpen och jag inser att det enklaste är att göra om snittet lite högre upp och tillverka en ny bit för denna sida, men att använda den redan tillverkade biten på vänstersidan. När jag ska kapa till stolpen på vänstersidan, råkar jag istället slita upp ett par hål i den tunna torpedväggen, så jag får lite merarbete med svets och slip innan jag till slut kan passa in biten.

Vänster sida redo för svets:

Lite pyssel sen med att tillverka högersidans bit, den görs följaktligen en 5mm längre för att passa skarven som hamnar lite högre upp tack vare det att jag skar så snett. Här fick jag trixa lite med måtten som inte blev rätt till en början; gör om gör rätt. Efter ett par omvik i arbetsbänken hade jag jagat fatt på den sista millimetern och kunde passa in biten med okej passform.

Höger sida, nästan helt klar, saknar bara hålen för svetsen.

Bitarna svetsas på plats och det är svårt att se inne i vänsterhörnet. min batteridrivna lampa höll på få slut på kräm, men det märkte jag inte förrän efteråt, så det mesta av arbetsljuset inne i hörnet kom från den glödande metallen. Trots det blev svetsarna helt okej även om det var väldigt svårt att jobba i den ställningen. Även när svetsen sen skulle slipas fick jag ligga tokigt och jag kände hur de oskyddade delarna av mitt ansikte bombarderades av slipgrader. Riktigt otrevligt, tur att det mesta av huvudet är skyddat med glasögon balaklava och munskydd! För säkert den sjunde i ordningen denna helg, dammsugs lastkistan på slipdamm och avsvalnade svetsloppor innan jag avslutningsvis kladdar på lite rostskydd

När klockan är kvart över ett kan man börja se dubbelt:

Att gå och lägga sig denna kväll var om möjligt minst lika tillfredsställande som kvällen innan. Jag kan nog vänja mig vid det här tvåskiftarbetet för att utnyttja soliga dagar när jag inte har något jag måste göra med trädgården eller huset. En förhoppning är att åtminstone få åka bay den här sommaren, nu när det verkar som att projekt Lucy drar ut på tiden. Jag tänker dock fortsätta på "lustspåret" och jobba för att det är kul, när det blir ett nödvändigt ont har man tappat poängen med ett hobbymek.

När jag så vaknar upp på tisdagen har jag min "bonusdag", femte lediga dagen i rad och även om jag kanske skriver mycket här och får det att verka som jag fått mycket gjort, så har jag ägnat en stor del av påsken till att ta det lugnt, plantera och njuta av solskenet på olika sätt. Den här dagen hade jag dock bestämt mig för att åka och hämta en bakvagn jag tingat här på Boxerville. När det för någon vecka sen dök upp en IRS-bakvagn från en bubbla bland annonserna tänkte jag att "en sån där kan jag ha användning för till min Liza".För mig spelar det mindre roll om det är IRS eller SA, bara det blir bubblalåda och varför inte testa ett nytt koncept? De som är sålda på IRS i splittbuss är ju väldigt övertygade i sin uppfattning om dess förträfflighet. Säljaren Tom kontaktas och det bestäms efter lite velande från min sida att hämtningen av dessa grejer ska bli av på tisdagen. Jag hade ju gärna åkt på en roadtrip med MrP, men han har svårt att göra hål i schemat såhär års och det är kanske inte så kul att kajka över fem timmar i en bil när man inte har någon egen vinning av det. Det var därför rätt lämpligt att jag passade på att åka när jag var på stugan, som åtminstone inte ligger i fel riktning.

Men jag ville ju såklart få lite mer gjort denne sista lediga dag än att bara sitta och åka bil så jag fortsätter med bussen på uppfarten. Jag penslar på ett ytterligare lager rostätare och tror att jag hittar ännu en av bruten drivaxelskruv, men det visar sig bara vara drivknutsfett som lagt sig som ett lock för ett av skruvhålen. Skönt med såna fadäser, alltså man får känna sig dum till en början, men samtidigt lättad över att slippa ett potentiellt jobbigt problem. När jag rotar runt under min kära vapendragare ser jag hurpass angripen av stålets cancer han är och blir lite missmodig. Att Rugge är rostig är väl något jag också duckat för tidigare, men nu måste inse allvaret i. Efter lite support från MrP i ämnet igår ska vi se om jag inte kan göra några fusklagningar för att bara få åka lite och sen renovera ordentligt i framtiden. Min åsikt är att Rugge har sista prio på karossreparation nu, splittarna får gå före. För om jag ska laga upp Rugge korrekt, måste all inredning ur och det är så mycket annat jag vill fixa på den här vagnen att jag VET att det skulle spåra ur och resultera i en "total make over". Det har jag "råd med" när jag har en annan buss på vägen.

I bakgrunden syns ett avlångt hål i tröskeln, vid stolsinfästningarna är det hål i golvet och det kan finnas ställen i ramen om bilprovningen kan ha åsikter om:

Jag lägger dock dessa tankar lite därhän så länge. Nu ska vagnen ner på hjul och motor brumma, sen får jag ta itu med det som sticker mest i ögonen. Så för att fortsätta med det pågående projektet tar jag vid med att bocka till bromsrören. Jag börjar med det korta tvärgående över växellådan längs torsionen. Efter ett par misslyckanden får jag till ett resultat som får duga. Jag tycker det är ganska svårt att bocka rör och det finns säkert flera knep jag inte känner till och mina verktyg kanske inte är de bästa. Det långa röret får bara en svag förbockning på ett ställe, det är ganska rakt i övrigt så de sista justeringarna kan göras på plats sen. det gamla och det nya röret skarvas med en skarvnippel, en lösning som jag tycker funkar bra, det viktiga är att göra ordentligt rent från underredsmassa och rost. För den mer ambitiöse hobbymeken är det kanske ett måste att byta ut alla rör, men det här är alltså en avvägning mellan kvalitet och tidsplan. Jag ser inget problem med att skarva om det innebär mycket mindre jobb, vilket det ju är frågan om här.

Lite snett är också rakt:

När denna bild tas är det inte mycket tid kvar innan jag bör åka, men jag hinner ändå avrunda med att gå igenom vad jag har alla delar till konverteringsprojektet, växelförarkoppling, växellåda, drivaxlar, startmotor osv. Det enda jag inte hittar är kopplingsvajern till late bay som jag vet att jag köpt. Men tiden rinner ifrån mig, så jag får ta repris på letandet. I mina härjningar i baken på bussen ser jag en annan sak jag förvisso vetat om, men blundat lite för och det är att kopplingsröret är helt demolerat vid torsionen. Förmodligen av samma anledning som Lucys värmerör, "man" har lyft med en domkraft där.   Men jag tänker då att eftersom jag ändå behöver förlänga kopplingshöljet, det som vissa gör uppe vid växellådan, så kan jag väl lika gärna byta ut denna sista stump på bussen och samtidigt förlänga den 17mm, det borde ju inte vara några problem med det, eller? Det gäller bara att hitta rör i rätt diameter, jag är osäker på om min pakethållare kan hjälpa mig med det, men det ska jag såklart undersöka, kanske blir det cykeldelar på Rugge också?

Strax innan fyra kommer jag iväg från stugan och GPS:en är inställd på Karlskoga och dit är det ca 2h30min. På vägen får jag höra om köer i Västerås, på grund av vägarbeten och en olycka. det vet förvisso min GPS redan om och jag får åka på tämligen kurviga landsvägar som jag inte hade hittat på annars, med en närmast oförändrad ETA. Så vid halv sju träffar jag Tom, hinkar i grejerna i skuffen och styr kosan hemåt igen, ETA 21:15. Olyckan på E18 gör att jag tar E20 hem och med några burgare i magen vid Arboga som första mål sedan frukost, kan jag lugnt kryssa i 140 på farthållaren på en nästan öde E20 de sista tio milen. Jag brukar inte köra så fort, men med torr fri väg, en tidig morgon hägrandes på andra sidan sömnen och ett stort behov av att få ta ett bad vid hemkomst gjorde valet av marschfart lite högre än normalt. Hemma vid 20:55 och det där badet var det skönaste på länge efter fem timmar och 46 mil bakom ratten. Jag har dock inga bilder på skrotet jag åkte så långt för att hämta, men det är en komplett bakvagn från en 1302 sånär som på de yttre bärarmarna (svärden) och fjädrarna, men dessa grejer behöver jag förmodligen ändå inte då jag ska använda bussens. Detta är dock långt fram i tiden och kan tyckas vara en konstig prioritering, men mitt resonemang är att delar från slaktade bilar kommer inte bli vanligare med åren i alla fall.

Nu är det nog dags för ett bad igen, så jag avslutar här. I helgen fortsätter äventyren, knappt jag vet vad som kommer att ha gjorts när vi skriver måndag igen.

Au revoir!

Bra jobbat. Att slipa svetsskarvar är jobbigt. Skönt för dig att du är klar och kan gå vidare med andra uppgifter.

Hahahaha, jag läser allt!
Brukar hämta en kopp kaffe och läsa om dina framsteg och motgångar.

Ja man måste ju få vara lite provokativ för att dra igång en diskussion. När jag läser gamla trådar från forumets födelse tycker jag ig märka en annan öppenhet än nu, jag vet att jag själv tonat ner mig lite sen folkaforumens glansdagar innan sociala medier tidigt 2000-tal, men vi som står utanför sekten måste ju även vi få vårt lystmäte och då får man ju se till att bidra själv förstås. Likaledes tycker jag det är viktigt att ge repliker på kommentarer i sin egna tråd, en trådstartare som bara matar på med sitt arbete och inte ger någon vidare utrymme för diskussion i tråden, tappar ju hälften av grejen med att delta på ett forum!

"Alltid retar det någon" brukar det ju heta när man tar till kustomiseringar på sin vagn, jag anammar samma attityd gentemot skrivandet. Hehe...

Mogge: tack för den värmande komplimangen!

Michaelth: Just uppkommen ur badet, snart sova, sen jobba, sen har jag tid att skriva. Iofs inte så mycket spännande bildmaterial, men något ska jag väl klämma ur mig.

Natti natti!

Karroserikitt  är bra... borde användas oftare.. håller man bara ute smuts/fukt lever grejer mycket längre...
Trist med så lång garage frånvaro.. men då hinner du ju kanske få hem ett längre hundben och massor av vilja att applicera det..
slutet gött allting gött

Jag är ytterligare en utav de som läser men är dålig på att kommentera...
Mycket trevlig läsning dock
Som kompensation kanske jag kan hjälpa dig med förlängningen utav växelföraren.
Har den här kvar sedan mitt växellådsbyte, kom aldrig till användning. Exakt 17mm förlängning, proffsbyggd utav Lisswandt här på forumet 

Kontakta mig på 0709-300909 om det är intressant

Jag läser det du skriver

Även jag läser men kommenterar inte så mycket.

Fyra läsare??? Du är då för rolig 
Nog är det några hundra som läser varje inlägg allt   

Hehe tack för de värmande orden, men tolv tusen visningar hade jag inte ens reflekterat över!   Nog för att jag kanske är en av de som "besökt" tråden flest gånger, men tolv tusen gånger har jag nog inte kommit upp i...

Har faktiskt en liten uppdatering att komma med.

För flera år sen lämnade jag in två klockor för reparation, den ena "ägget" ämnad min splittpickup "Lucy" sitter redan sen ett par år tillbaks i förarkabinen på vagnen och det är detta ägg som nu fått sällskap av ännu ett ägg även om de kloka säger att man inte ska samla alla ägg i samma korg. Det andra ägget är en varvräknare och setupen ser ut såhär:

Dammig förarplats med dubbla ägg, varvisen oprövad och klockan renoverad, de visar ju rätt två gånger om dygnet iaf :

Men samme urmakare fick även i uppdrag att renovera min baylyxklocka jag köpte för en hundring anno deuzimal av Janne i Kumla. Denne klocka har dessvärre alltid saknat glas och sarg (eller säger man boett?) och när urmakaren inte kunde lösa den frågan åt mig då, valde jag att vänta med att hämta hem den utifall ett glas skulle dyka upp så han kunde montera det sen. Men det hela rann ut i den berömda sanden och klockan blev liggande hos honom. För någon vecka sen tog jag mig i kragen och ringde upp honom och bad honom skicka klockan ändå och idag hämtade jag ut den.

Vi vet alla hur en lyxbussklocka ser ut, numer finns det repro, men denna är en äkta Kienzle-VDO made in germany:

Klockan är alltså invändigt renoverad men saknar fortfarande glas. Mitt nya uppdrag nu är att försöka lösa detta på något vis. Glas från en annan klocka, eller borra upp "blindhålsglaset" och sätta i en justerratt? I mina första efterforskningar har jag inte hittat en annan bil som har samma diameter. Klockan mäter 94mm kant-till kant och 86 mm i innerdiameter, större än både typ3 och Volvo 140 som tidigare varit på förslag. På bildelsbasen finns många klockor, men där är de ju sorterade på bil och inga mått finns angivna så man lär ta reda på en bil med rätt diameter innan man kan leta där.

Jag tror jag har en 140-klocka liggandes, så eventuellt tar man justerratten från den om det funkar och låter montera i originalglaset till blindhålet. Boetten kanske man kan leva utan? Den syns ju ändå inte direkt när klockan sitter monterad. Klockan saknar även lamphållare, men utan att ha kollat efter så tycker jag det borde vara samma som till övrig instrumentering, men jag kanske bedrar mig på den punkten?

Glad över att äntligen ha klockan hemma iaf, så jag kan mäta och börja jaga.

Då var det äntligen dags för en uppdatering igen! Sååå jag har längtat!  Som vanligt bjuder jag på en liten ingress:

Jag hade lyckats förhandla till mig en tredagarshelg förra veckan genom lite schemaändringar så jag ankom stugan redan på torsdagen, väldigt meksugen. Jag har dock blivit lite kluven, för sedan jag börjat åka i cabben ("Karmann") har jag börjat inse att jag måste ge även den bilen lite kärlek om det ska bli en daily driver nu på sommaren, bland annat vill jag byta termostat och tempgivare som ett led i arbetet med att gå till botten med varför motorn inte går riktigt som den ska, men nu på sistone har jag börjat få mer och mer problem med hjulskav. Sen jag köpt de flådiga Fondmetal-fälgarna förra sommaren har hjulen sett grymt rätt ut i hjulhuset under de lite bredare skärmarna, men jag har haft problem med hjulskav. Först mest vänster fram och framförallt då vid kurvtagning (framförallt vid högersväng när vänstersidan kränger närmare backen), men även vid motorvägskörning rakt fram vid större ojämnheter/gupp i vägbanan när fjädringen fått jobba lite mer än vanligt. Men nu på sistone har det även börjat skava en hel del baktill och det tycks gradvis ha ökat. Tanken är att hissa upp vagnen baktill för att se om någon fjäder gått av, eller om det kan härledas till något annat? de koniska hjullagren kanske börjat bli lite slappa? Jag har ingen aning, men någonstans måste jag börja för det känns inte bra att åka som det är nu.

Men jag ville ju meka buss, så Karmann fick vila och vinterbruksen som ännu ej ställts av får tjänstgöra tills jag får fason på grejerna på med cabben igen.

Väl på plats körde jag min vanliga gubb-nap när jag kom ut och efter en tallrik yoghurt så äntrade jag grottan i sedvanlig ordning. Det var ju kväll och på kvällspasset har jag inordnat det så att jag fokuserar på Lucy som står inomhus, så såg agendan ut även denna gång. Det pågående arbetet med att få dit värmerören en gång för alla kändes väldigt relevant att få avslutat. När som helst kan det kännas så att Lucy får stå tillbaks lite till fördel för bussmek, trädgårdssyslor och husprojekt, och för att bryta på ett bra sätt, så vill jag inte ha något "jobbigt" projekt halvfärdigt för att minimera risken att det känns som en uppförsbacke att komma igång igen. Och värmerören har verkligen varit lite "jobbigt" rent mentalt, dels för att det är lite komplex passform på grejerna som ska dit, dels för att arbetsställningen inte är särskilt rolig inne i lastkistan.

Jag hade ju redan gjort grovjobbet med att fila till några passbitar som skulle sitta ovanför rören, de var ju rätt olika på höger och vänster sida, dels för att jag hade kapat lite tokigt i plåten på vänstersidan, men även för att rören inte är helt identiska. Men en av anledningarna till att jag inte slutförde projektet förra gången var att jag inte kunde leva med att det ena byxbensröret hade blivit för kort av en ännu ej klarlagd orsak, så detta skulle förlängas. 60mm är inte den vanligaste avgasrörsdimensionen, men en bit stegmuff fick bli en alldeles utmärkt reparationsbit för att förlänga de centimeter jag kände var nödvändiga. Så jag kapade upp stegmuffen , fasade av kanterna på de båda rörbitarna och klämde dit dem i städet som fick agera jigg.

Förberett för svetsning, förlängning av byxbensrör:

Byxbensröret var inte helt runt, förmodligen en smärre defekt av böjningen av detsamma, så skarven blev inte helt perfekt. Men det är alltid trevligt och lätt att jobba i bänk och jag har sagt det förr, tänk att bygga ihop en hel buss i bekväm arbetsställning! Det måste jag pröva någon gång!

Färdigsytt, "high gloss kallgalv" är nypålagd och blir snart matt igen:

Nu kunde jag känna mig lugn med att det skulle gå att klämma dit ljuddämparna på båda rören, annars skulle jag knappt haft en centimeters överlapp i bästa fall, om det ens skulle gå att skarva alls! Så med detta gjort kunde jag på allvar sluta prokrastinera och börja agera. Tillbaks till passbitarna ovanför rören med rören väl på plats på vagnen igen.  Det var lite återstående jobb med att frisera till bitarna märkte jag när jag började passa in dem igen, bland annat ville jag ha en något mjukare böj på dem, då jag handbockat dem i skruvstädet men senare upptäckt att motsvarande linje på torpedväggen är mjukare krökt. Sen fick filen jobba lite mer för att ta av de där sista tiondelarna för att biten skulle gå att fixera helt rak i hålet. Jag brukar tänka på en lite kul gåta som jag snickrat ihop själv i dessa sammanhang: "Vad har bussvetsarna och dragrejsfolket gemensamt? - De jagar båda tiondelar!"  

Inpassning för sjuttioelfte gången och redo att svetsas dit:

Sen vidtog ett väldigt omständligt arbete med att slipa svetsar, med denna bågformade skarv och med rör och vinklar att ta hänsyn till kunde jag bara göra grovjobbet med vinkelslip innan den roterande filen fick ta vid. Faktum är att det är fyra och en halv timme mellan dessa två bilder! Så tid tog det att färdigställa jobbet, men envis som jag är ville jag ha det färdigt innan jag tog kväll. Jag brukar försöka variera arbetet så att kroppen får lite olika ställningar att jobba i, men här hade jag inte så mycket val; i princip alla moment gick ut på att ligga i ungefär samma ställning, trångt och svettigt var det också. Min enda övertygelse om att jag skulle härda ut, var att detta faktiskt är ett av de allra sista momenten jag har i lastkistan, ljuset i tunneln!

Passbitarna ovan rören på plats, ännu återstår att svetsa fast själva rören:

När denna bild knäpps är klockan runt midnatt och jag hade sedan tidigare tänkt unna mig ett välbehövligt bad, så jag tar kväll och tappar upp så mycket varmt vatten den lilla varmvattenberedaren förmår, sjunker ner med en skön bok och ett par öl. Vid tvåtiden går jag till sängs, då har jag varit igång sen fem morgonen därpå. Vad gör man inte för att få njuta lite av livet? 

Fredagen kommer och med den sovmorgon, det ville jag ju ha. Sen brukar jag inleda dagen lite lugnt, vet inte varför, men jag går sällan ner direkt i garaget, men efter en långfrukost och lite pyssel i trädgården tar jag till slut mig ner i grottan igen. Det är ju dagskift enligt min tideräkning, så då ska projektet med Rugge fortskrida. Det som gör att detta projekt känns så relevant är att jag vill ha bussen på rull i sommar för att kunna köra till en uppställningsplats, men gärna även til någon träff, kanske BRC? Jag kan inte lösa förvaringsfrågan på den egna tomten och stackarn har fått stå ute för många vintrar redan, nu har jag dessutom en "kran" i närområdet på väldigt bekvämt avstånd.

Dagen kom att ägnas åt att plocka ihop växellåda och drivaxlar igen, till drivaxlarna hade jag nu skaffat nya damaskklammer och fett hade jag redan flera tuber. Enligt Haynes (Bentleyn är fortfarande i motorverkstan) så ska det vara 90 g medan mina tuber var 90ml, men jag antog att det inte var en exakt vetenskap, så länge det var generöst med fett så det blev ungefär tre tuber på fyra knutar. Typ1-damaskerna var ju redan klara för montering, men av någon anledning hade jag inte sållat ut ett par bussdamasker och rengjort dem, så det fick göras först. Någon var stel i gummit, en annan hade lite torrsprickor, en tredje hade hål från något verktyg, men det gick att hitta två damasker som var okej, dessa rengjordes och torkades, redo för montering. Någon kanske undrar varför jag inte helt sonika köper nytt, men jag har hört för mycket om dåliga gummin (kanske framförallt dörr- och rutlister) som säljs nuförtiden, så jag tänker att om dessa fortfarande är fina efter ett långt liv, så kommer de nog hålla ett bra tag till.

Nästa bekymmer var att försäkra sig om att jag monterar ihop allt åt rätt håll, för typ1-knutarna var det inga problem, de var redan ihopsatta i samma ordning som de monterats isär, men med bussknutarna var det inte lika givet. Alla tre delarna, innerring, "bur" och ytterring är ju nästan symmetriska, den enda uppgiften jag hittade var att ytterringen hade en bestämd monteringsriktning, där det frästa spåret i ytterkant skulle vara mot medbringaren. Men även innerringen var något asymmetrisk, med en liten profil åt ena hållet, om detta nämndes det inget. Den koniska brickan på insidan skulle visst skippas, men det förklaras inte varför? Dessutom känns det ju lite tokigt att bussaxeln har lite för långa splines för bubblans knutar, så de kan glida lite axiellt på splinesen. Men jag monterade ihop allt ändå.

Färdiga hybriddrivaxlar, nylackade, nyinfettade och kontrollerade för slitage. Typ1 närmast i bild, typ2 i andra änden:

När jag höll på med typ2-knutarna och skulle fetta in dem med en pensel ordentligt runt kulorna och i ringarna, så hände det väldigt lätt att de "gled ur led" och var ganska svåra att få ihop igen. Fick knacka lite försiktigt med en hammare för att kunna få ihop dem. Någon gång tappade jag till och med en kula. Först tänkte jag "en gång ingen gång", men sen hände det även med den andra och jag försökte simulera rörelsen jag kunde förvänta mig vid användandet sedan och det känns inte helt rätt. På något vis känns det som att jag kan ha monterat ihop knutarna fel och jag har ingen aning om vad det kan vara. En gissning, som känns långsökt, är att jag förväxlat delar mellan de olika knutarna när jag haft isär flera för att jämföra dem. Troligast är att inte alla kulor kommer från dessa ursprungligen, de två ringarna VET jag hör ihop, men burarna KAN ha blivit förväxlade och av kulorna tog jag de finaste, så de kommer säkert från olika knutar, men om kulorna kommer från en mer sliten knut, borde de ju vara något mer slitna, därför "mindre/ovala" och då borde knuten inte bli för tajt utan tvärt om. Det känns precis som att knutarna är "för tajta" och inte lösa egentligen. Det är som att de inte vill vara monterade ihop, utan gärna vill glida isär. Med typ1-knutarna får man ju ta i om man ska sära på dem, så något tokigt har jag nog gjort, vad tror panelen, är det ett vanligt nybörjarmisstag? Jag vet att typ2-knutarna har ett större spel, men det kan väl inte innebära att de ramlar isär så lätt?

Leden ramlar lätt isär enligt denna bild:

På något vis känns det ju som att när delarna sitter på fordonet, så kan de inte fly någonstans, men man kanske kan få förkortad livslängd, missljud eller andra problem om det inte är rätt monterat? Här tar jag emot all brainstorming jag kan få!

Jag valde dock att gå vidare och inte fundera så mycket mer över det då. Ett sista steg i att få ett par kompletta drivaxlar på plats är ju monteringsdetaljerna. Här har jag funderat en hel del de senaste veckorna över en specifik sak. Det råds ju ofta att uppmärksamma att skruvarna till drivaxlarna är intolv när folk på forum ska demontera dessa, jag har då aldrig sett några intolv på mina vagnar, utan det har funkat gott med insex, men ofta är det ju tjockt med underredsmassa och skallarna kan ju även vara lite sönderdragna så det är inte helt enkelt att se exakt. Men nu när jag jobbat med detta i bänk har jag en teori och det är att det på typ1 användes intolv, men hos typ2 är det insex. Det känns ju helt klart lättare med insex än intolv och eftersom jag hade överlägset flest såna valde jag den vägen. Nu vet jag att detta anses vara sträckskruvar som bara får användas en gång, jag väljer aktivt att bortse från detta just nu. Jag tar ansvar och kommer inte grina om jag får sota för det senare. Så de tjugofyra bästa insexsskruvarna sållas ut och rengörs först i bad av varm avfettning och sen med stålborste. Faktum är att det var ju enklare att sätta fast stålborsten i städet och skruven i chucken på borrmaskinen och borsta rent i skruvskallen på så vis, vände sedan på skruven och rensade gängorna på samma sätt. Kände mig riktigt smart då skruvarna blev som nya! En annan skillnad som kan vara mellan typ1 och 2 är att det på typ2 sitter små räfflade brickor, medan typ1 saknar dessa. Eller så var det bara så på mina knutar, men jag väljer att köra med brickor på alla skruvarna. Efter att även ha rengjort de större "parbrickorna" så fick allt ligga och torka, innan parbrickorna fick sig lite färg.

Monteringsdetaljer för två drivaxlar, skruvens längd är lika mellan typ1 och 2, men parbrickorna är olika stora eftersom knutarna är det:

Att montera ihop växellådan var väldigt straight forward, det föll ju förra gången på att jag saknade en låsring trots att jag hade en hel sats med olika storlekar. Efter lite forskning på nätet kom jag fram till att beställa en enkel på nätet med frakt blev nästan lika dyr som en hel sats på Jula, så nu har jag två satser. Kanske att någon mer specifik handel säljer låsringar i enstaka storlekar över disk, men även där får man ju kostnaden med det extra ärendet, vilket det ju inte blir med Jula som ligger nära jobbet. Så när jag hade fått ihop diffen igen och lådan var "klar" fick jag för mig att jag skulle tvätta den. Så då började jag med det, jag började inomhus med diskborste och kallavfettning och smutsen fullkomligt rann av. Lådan var inte genomskitig, men tillräckligt för att det skulle kännas viktigt, dessutom var det fläckvis med gammal underredsmassa som dragit åt sig skit genom åren. Jag funderade ett kort tag över hur jag skulle gå vidare när skrubbandet var klart och hade läst i någon annan tråd om en kille som rengjorde en motor med kallavfettning och högtryckstvätt, så när det idoga skrubbandet var färdigt rullades växellådan ut ur garaget på sin arbetspall och renblåsningen vidtog. Vilken skillnad, magnesiumlegeringen är förvisso oxiderad, men nu är den helt ren och det är ju skönt om man ska hitta läckor sen, och även att behöva hantera skitiga grejer känns ju bara ovärdigt! Det blev ingen bild på det färdiga resultatet då det var mörkt ute och lådan lämnades utomhus över natten för att torka.

Jag hade således jobbat en bit in på kvällsskiftet med Rugge, det fanns ju egentligen ingen ursäkt för det,   men jag tror att det gradvis kommer bli mer av bussmek och mindre av pickupmek allteftersom sommaren fortskrider. På agendan för kvällen stod att färdigställa värmerörsjobbet. Kvar var själva rörens skarv mot golvet. Jag började med att knacka ner min fals som jag gjort för att ha lite spelmån i hålet när rören skulle tråcklas dit, det visade sig vara jobbigare än jag tänkt mig. Grönplåten är rätt ordentligt tjock och svår att forma, både en styrka och en svaghet med rejäl plåt. Men efter mycket svett och hammarslag kunde jag smida ner kanten tillräckligt. På insidan av respektive rör, fick jag en tajt passform där falsen möter upp mot röret och kunde svetsas ihop direkt, men på utsidan om rören, fick jag tillverka en smal passbit för att kunna fylla ut det sista mellan rör och golv. Som vanligt när man ska tillverka egna bitar tar det ett par försök och misslyckanden innan man får till det. Kvällen innan hade jag börjat titta på problemet för att ha något att grunna på, men med så mycket att göra hade jag inte hunnit ägna tanken många sekunder innan det nu var dags att gå till handling. Jag landade till slut i en lösning där passbiten fick möta röret horisontellt och inte stående eller sluttande, vilket var ett alternativ jag lekte med då spalten som behövde fyllas i var väldigt smal.

Efter sjuhundra omtag med ett ständigt framochtillbakaflackande mellan lastkistan och bänken, hade jag till slut snidat ihop ett par smala skärvor plåt som jag kunde fixera med en magnet och punkta dit. När jag kommit så långt att det var dags att slipa hade klockan gått och blivit så mycket att jag inte ville starta kompressorn och eventuellt väcka de sovande i huset. Vinkelslipen väsnas förvisso, men inte på samma sätt och kompressorn står inne i huset. Jag kunde slipa lejonparten av all svets helt okej, men lite återstår längst in där torpeden möter golvet. Klockan var tjugo över ett när jag velade över att eventuellt väcka hela huset, men jag kunde motivera sänggång och att slipa det sista kvällen därpå.

Nästan helt klart, lite slip kvar, sjukt mycket tid nedlagt på något som bara kommer synas om man tar bort tanken.

Så lördag och strålande vårväder, nu inbjöd det till arbete utomhus och jag börjar passet med att inspektera lådan i dagsljus och det ser bra ut, jag är mycket nöjd!

Fingret i hörnet bjuder jag på, nu får vi bara hoppas att lådan går lika bra som den ser ut:

Jag börjar arbetspasset med att röja framför garageporten så jag kan öppna upp helt och släppa in den varmare vårluften i det kalla garaget. Precis innanför porten står ju motorn som mest varit i vägen hela vintern och med en nyligen rengjord låda, redo för att stoppas i (jag borde kanske fylla på olja innan jag hänger i den?) så vore det passande med en rengjord motor. Jag har sneglat lite på motorn, men inte granskat den på nära håll och jag är osäker på när jag hängde i den och i vilket skick den var i då. Men nu såg jag att den behövde mer än en handpåläggning. Rostiga OCH kladdiga kylplåtar, den bakre, ovanför sprängkåpan/kopplingen satt inte ens fast annat än på doghouse-utblåset!

Rugges motor har sett bättre dagar, dags för en handpåläggning:

Hälften rostig, hälften kladdig. På vissa ställen både och! Hur nu det gått till?

Jag börjar skruva isär allt. Ordningen med vilken man får isär delarna på en 1600 DP är inte helt logisk tycker jag, man måste typ ha av generatorn för att få väck insuget tex. Men efter ett tag börjar jag komma ner till ett longblock som gömmer sig under allt kladd. Mutterpuffran är helt sanslöst bra på att knacka loss rostiga skruv, till och med spårskruv om man har rätt bits! Bara en skruv gick av, en av spårskruvarna som fixerar övre kylplåten i topplocket. Får se om jag lyckas operera ut den sen, eller om jag helt sonika skippar den tills jag har ett par iordninggjorda toppar att smälla dit. Vet inte varför men insuget är dessutom till sen bay, så det har uttaget för bromsservo vilket bara krånglar till det, det finns kanske något annat på hyllan för det var även bra rostigt i förvärmningsrören, eller så är tillfället så gott som något nu att montera på mina dubbla typ3-solexar som jag har alla delar till. Det är bara det att man är så bränd på det här med att grundinställa dubbelförgasare, tycker det är en utmaning att få en enkelförgasare att gå vettigt. Har inget emot att låta en kunnig mek synka gasarna åt mig, men då måste jag ju kunna köra till verkstan; moment 22!

Ett mycket kladdigt "nästan" longblock:

Det blev några omgångar med sprayflaskan och borstarna, tandborste för trånga utrymmen och diskborste där det funkade. Blåste av allt med högtryckstvätt och man kunde börja skönja de klassiska magnesiumoxiden hos blocket och rostfärgade flänsar hos cyllarna. Jag undrar hur denna motor mått egentligen? Tryckstången till termostaten var dessutom avbruten och jag kommer nog köra utan spjäll helt. Det var även i detta skede som jag gjorde en upptäckt jag inte tidigare tänkt på. Det sitter ju en nitad Alu-skylt där motornumret står och på den kan man utläsa AD, så långt hade jag koll, men med motorn nerstrippad och efter lite skrubbande reagerar jag över att det även sitter ett nummer uppe på blocket! "Aha en typ3-motor som blivit renoverad någon gång!" Detta bekräftas snart med täckbrickan för oljestickan på sumpens sida, även om eftermarknadslock också har detta uttag för att passa alla bilar. Jag funderar en stund om jag ska strippa ner motorn helt och snart känner jag mig dum som ens funderade, det är ju på undersidan den är som skitigast, så jag ställer motorn på högkant på en engångspall efter att avgassystemet monterats bort. Då kommer jag åt de undre kylplåtarna, även remskivan plockas bort så att jag kommer åt kylplåten framtill, nu har jag snart ett longblock och kan tvätta rent på undersidan också.

Nu börjar det kännas acceptabelt att skruva ihop motorn igen:

Nästa steg är att även ta bort svänghjulet för att göra rent det sista som sitter bakom detta. Jag tänker att om det nu är packboxen där bakom som läcker och orsakat kladdet, så ser jag inte det om det redan är kladdigt där, dessutom hade jag en packbox på hyllan, så den kunde bytas på en gång. Nu var det tur att jag hade min mor på stugan, för inte ens trekvarttumspuffran rådde på svänghjulsskruven, så jag behövde dra loss den för hand. Med morsan som motvikt kunde jag häva mig över skaftet och ganska snart lossade den stora skruven. Jag har ett hemmagjort verktyg för att låsa svänghjulet mot en av pinnskruvarna i blocket, men det känns inget bra och lösningen med ett plattjärn mellan två av kopplingens skruvar fungerar mycket bättre när motorn står på backen. jag vet inte hur köpeverktyget är på denna punkt, men det är inte kul när skruven som sen ska hålla fast motorn i lådan, ger vika för belastningen.

Ny packbox på plats, den nya är av silikon-typ shimsbrickorna rörde jag ej:

Med svänghjulet löst, rengjordes även det, då lite klegg hade letat sig in på lamellens anläggningsyta. Jag kommer rengöra även lamell och tryckplatta med bromsrengöring för att få allt så oljefritt som möjligt. Det som dock vållade lite bekymmer i det hela var hur långt in packboxen skulle monteras. Den ursprungliga satt en bit in i blocket, men den nya tog stopp vid blockets kant. Försökte läsa på lite snabbt på mobilen men fick lite tvetydiga uppgifter och jag kände att det nog var bäst att montera det såsom det satt. Jag fick in den ca 3mm i blocket med en stor hylsa som dorn och var väl rätt nöjd med det, men det satt inte riktigt rakt enligt vad jag kunde mäta mig till, så jag knackade lite till och när den inte ville röra sig slog jag lite hårdare. Det skulle jag inte gjort, nu har jag lyckats få en reva i silikonet och det känns bäst att kassera denna packbox och sätta i en ny.

Men hur ska dessa sitta? Ska packboxen ligga an blocket eller insänkt? Isf hur mycket? Jag lämnade detta därhän, motorn fick torka ute över natten och jag började plocka ihop alla grejer som jag använt ute,det började bli kväll och temperaturen sjönk rätt snabbt, jag ville in i värmen. Men innan jag helt la ner motorprojektet för dagen, samlade jag ihop allt skrot som kallas kylplåtar och radade upp det tillsammans med en del skrot jag redan hade liggande. Hittade även några NOS styrleder i lådan med plåtar, som kan komma väl till pass sen i framtiden. Några av de rostiga/dåliga bitarna hade jag i reserv, men inte allt. Jag behöver framförallt nya plåtar över och under cylindrarna. Jag har för mig att det brukar klagas över passformen hos nya plåtar, så innan jag köper nytt, kollar jag om dessa kan finnas begagnade på någons hylla Det mesta av det andra borde gå att tvätta och penselrenovera. En ny skruvsats känns som en enkel åtgärd för att ihopmonteringen ska gå lättare och bli roligare sen.

Ett "utkast"  av de kylplåtar jag har på lager, samt motorns ursprungliga, notera den udda främre plåten som är OYO för bay 71, den här är hemmagjord:

Fläktkåpan är hel, men ytrostig, de andra jag hade var inte för doghouse, den främre plåten är udda som sagt. Den nedre på bild är till bubbla och den övre kommer från motorn och är ursprungligen en för typ2 68-70. Vill man ha en doghousemotor i sin 68-70 måste man göra hål i denna plåt, det är vad jag gjort. 71 fick doghouse medan 72 fick ett mycket större hål för motorn då typ4an introducerades, följaktligen fick även typ1-motorn en annan främre kylplåt. 71an har alltså en egen variant. Jag funderar på hur mycket tid jag ska lägga ner på kylplåtarna. Antingen reparerar jag min moddade, eller så bygger jag en ny moddad av bubblaplåten genom att klippa till ett plåtark så att det fyller ut utrymmet ovanför. Cylinderplåtarna är de enda som verkligen behöver bytas ut, de undre är relativt hela, men där är fästöronen för sumpens skruvar, borta eller förstörda. Tiden får utvisa hur jag gör med varje enskild del, enklast är om man slipper att smida så mycket och bara behöver tvätta och måla, det tar tid bara det.

Nåväl, kvällen hade hunnit ifatt och det var nu skymning och sent igen. Dags för "projekt Lucy" och inomhusjobb. Det var ju inte mycket kvar av jobbet runt värmerören nu, men slipandet tog ändå sin lilla tid. På något ställe upptäcktes det även att det behövde kompletteras med svets och då blev det lite mer slip. Sen hittade jag något ställe vid hjulhuset som också behövde komplettering och när allt inne i lastkistan kändes klart, kröp jag under vagnen och punktade ihop alla rören. Dessa sitter redan så fixerade att det förmodligen inte skulle behövas, men vibrationer under många år kan nog få saker att röra sig, färg skavas av och slutligen rosta och ramla isär, men några punkter räcker  gott om en del ska bytas ut i en avlägsen framtid. Tanken är att kitta alla skarvar och hålen kring tvärbalkarna. Som avslutning på kvällen drog jag på mig en andningsmask för att få dit lite rostskyddande spray på alla plåtrena ytor. När jag sprayar i lastkistan är jag noga med att inte få färgdimma i ögonen om jag inte har skydd. Klockan är kvart över ett när jag slutligen kan knäppa en bild och kalla det en dag.

Blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet för en gångs skull!

Söndag och sista dagen på min långhelg, "all good things must come to an end". Men än finns det tid för ytterligare framsteg och än finns det mycket kvar att göra på båda projekten, vilken tur! Något jag väntat med, lite på grund av att det är lite jobbigt att rulla ut svetsen på den ojämna garageuppfarten, var att svetsa dit kopplingsvajerröret. Men nu var det bara att inse att jag får rulla ut den igen om så behövs, så jag började skrida till verket. Att skarva ett rör har jag gjort många gånger nu så jag har teorin klar för mig, men det är alltid något nytt som utmanar i verkligheten. Här bestod svårigheten att få till en bra fixtur/jigg för det lilla röret på det trånga stället. Jag hade ju avsiktligt valt att kapa röret på ett ställe där det var så god åtkomlighet som möjligt, då jag vid det här laget vet att det är viktigt vid svetsjobb. Men det är ändå rätt begränsat med utrymme. Jag letade ett tag och hittade en gammal vinkelhake vars handtagsdel kunde få utgöra en jigg. Det blev inte spikrakt, men jag blev ändå lite impad över hur jag kunde både slipa och svetsa så bra upptill på röret där åtkomligheten var som sämst.

Förlängt kopplingsvajerrör 17mm som en del av reparationen av det defekta originalet:

Nu hoppas jag bara detta blev rätt. Behöver ju köpa nytt kopplingsvajerhölje också och såg att det fanns olika till olika modeller. Jag gissar att jag bör leta efter en som passar min buss original, då det ju är det höljet jag annars hade använt. Ngn som kan bekräfta dementera detta får gärna göra sig hörd tack!   När jag låg under bussen såg jag att jag även behövde tvätta rent medbringarna vid naven från gammalt fett nu när nyinfettade drivaxlar skulle på plats. Bromsrengöring, borste och papper tog hand om den saken ganska lätt!

Som ett led i arbetet i pannrummet har jag borstat rost och rostskyddat. Och för att i alla fall maskera den avvikande färgen lite grann, samt skydda det lite ytterligare letade jag upp en färgburk som det stod ljusgrå på hyllan, men som snarast tedde sig vit mot originalfärgen i pannrummet. Lite prydligare blev det ändå med vitt (grått?), i taket kommer original dämpningsmaterial att monteras med nytt lim, frågan är hur man bäst sätter dessa plattor i press? Takstöttor som byggare har är ju lite för långa (tror jag), kanske teleskopiska moppskaft funkar? Domkraft med träbalk och plyfaskiva?

Nymålat pannrum lite fräscht med nytt kladd på plåten känns det:

I tankutrymmet ser man även de två beslagen med fyra svetsmuttrar i som utgör bältesinfästningarna för baksätet. Dessa är dolda inifrån då jag monterat asfaltsmatta över hålen. Jag tog nu tillfället i akt att borra hål i denna asfaltsmatta med ett litet borr för att ha en angivelse att gå efter när/om jag monterar bälten i baksoffan framöver.

Näst på agendan stod "brandväggen" mellan tank och motor. Egentligen kan man ju undra över begreppet brandvägg, då tank och motor ändå är ihopkopplade vid motorbrand via bränsleledningen. Min vagn var ju ursprungligen utrustad med en Eberspächer BN4, vilken jag idag bittert ångrar att jag hivade ur och kastade, man (jag) gjorde så förr i tiden, det skulle ju ändå in en modernare Eber, en B1L istället! Vilken förvisso sitter där, men aldrig installerats i sin helhet och funktionstestats. Såna var idealen tidigt nollnolltal och efter BN4-sprakaren i pannrummet hade jag ett hål i tankväggen. Lyckligtvis var jag ändå så klok att jag såg till att det var någorlunda tätt in till tankutrymmet genom att en plåtbit som förmodligen kommer från en reklamskylt , bankats till någotsånär relevant form för att täcka hålet (reklamtexten dock inåt). Detta måste ju nu snyggas till, så kan jag inte montera tillbaks det! Först började jag söka efter nytillverkade eller beggade tankväggar, men insåg att det kanske inte var så enkelt som att bara öppna lädret. Det kanske hade gått att jag ifatt på en på lite sikt, men jag bestämde mig för att det borde vara tillräckligt enkelt att bocka till en passbit för hålet.

Ursprungsläget som en "mock up" på arbetsbänken (ja jag vet att det är stökigt, men jag har inte tid att städa, måste meka!)

Med utgången från den sista rillan i plåten hade jag ett mått på hur bred passbiten behövde vara. För att få till formen insåg jag att jag helt sonika kunde rita av den andra änden på tankväggen, det är ju bara sen att se till att vika plåten åt rätt håll så blir det spegelvänt. Dock gjorde jag en fadäs vid första försöket trots att jag nu vant mig vid att det sällan blir rätt på en gång. Jag hade tagit lite höjd för att kunna korrigera och passbiten var lite större än nödvändigt, men dels hade jag missat att formen kräver extra längd både på höjden och längden, då plåten bockas på båda ledderna. Men sen upptäckte jag efter första fadäsen att plåten är något asymmetrisk med avseende på rillornas placering, så formen blev fel nedtill.

Men i försök två gick det bättre med själva storleken och det fanns dessutom lite att kapa bort i slutänden. Dock var det mycket jobb och det krävde en hel del experimenterande för att bocka plåten på två ledder samtidigt. Efter ett tag insåg jag att jag var tvungen att kapa upp plåten, för att sen svetsa ihop den igen efter bockning. Det var även mer jobb med kanterna än vad bilderna avslöjar. Det går som en liten fals runt hela kanten, nedtill och på sidan som för att husera/skydda tätningslisten och upptill är kanten dubbelvikt för att ge lite tjocklek åt den del som sticks in i motsvarande springa på karossen. Åt detta fick jag ägna större delen av söndagen innan jag närmade mig ett resultat jag började bli nöjd med.

Plåtbiten nästan helt klar för dockning fem timmar senare:

Efter att lite slutliga justeringar gjorts sattes svetsarbetet igång. Lite slip och rostskydd senare och detta lilla sidoprojekt kan anses avklarat. Jag testade faktiskt biten mot vagnen ute i halvdagern och fick göra några småjusteringar, men jag tror den ska passa nu. Sen ska jag bara fundera över vilken sorts list jag ska använda. Det lutar åt vanlig dörrlist, men den är lite tunn egentligen, så jag ska forska i det. Förslag mottas med tacksamhet!

Färdig! Helt okej även om man ser att vecken är lite för skarpa jämfört med original:

Klockan var nu tjugo över elva och jag hade ännu inte lagt min hand vid Lucy denna dag och jag hade faktiskt en plan för henne även denna dag. Det var ju arbetsdag nästa morgon och det vore klokt att gå och lägga sig och jag övervägde och funderade. Klokskap kontra djävulskap och djävulen vann såklart!  på't igen, upp i sadeln osv...  För det vore väldigt skönt att ha HELA lastkistan avklarad nu och det var ju bara en liten detalj kvar, mellanväggen. Det borde vara snabbt ordnat, max en timme.

Mellanväggen var ju färdig sedan tidigare, något jag faktiskt missat att redogöra för i mina första inlägg i tråden. Den gjordes färdig redan som sista grej innan sommaren 2018 och glömdes bort då jag inte hittat någon bild på det. Men mellanväggen har lappats på två ställen, vid varje tankfäste, i övrigt bedömdes den som okej att använda igen. den behövde ju förstås hål för punkterna och vagnen behövde följaktligen slipas plåtren på motsvarande sidor. Vid inpassningsproceduren noterades att den långa smala plåtremsan inte var spikrak och att få den i press mot golvet var ett problem jag behövde lösa. Något som hade fungerat på själva golvet var att sätta ett träskaft i spjärn mot flakbädden och detta knep anammades även här. Faktum är att samma träskaft fungerade för väggens yttre delar, medan det i mitten behövdes en kortare stav för att funka mot den boxade profilen som löper mellan balkarna i lastkistans tak på detta ställe. Därför sågade jag till en träplanka till ett mått 5mm längre än jag trodde behövdes och det blev perfekt. Med hammarslag kunde jag från sidan kila in de respektive stöttorna så att plåten hos mellanväggen pressades mot golvet.

Fixering av mellanvägg, det börjar kännas som färdigt nu, det har aldrig varit såhär nära!

Jag tror att någon punkt släppte vid svetsningen, så jag ska kolla upp det närmare. Jag insåg att det inte var helt klokt att göra detta i ett raskt tempo bara för att man ville avsluta, men jag lugnade mig med att jag får acceptera lite mindre nattsömn och att inte vara helt pigg dagen efter mot tillfredsställelsen att ha gjort ett bra jobb. Med den attityden äntrade jag lastkistan för hundrasjuttioelfte gången med vinkelslipen i näven och skred till verket. Faktum är att jag redan krupit in och ut ur utrymmet så många gånger att den gröna färgen blankpolerats på vissa ställen, dessutom behöver jag tvätta golvet där mina kladdiga kläder smetat in drivaxelfett i plåten. 

Till slut sitter den där igen, ett drygt år senare:

Nu ÄR lastkistan helt klar! Jag ska undersöka hur mycket mellanväggen flexar där svetsen släppte. Kanske borrar jag upp ett nytt hål för en ny punkt, kanske punktar jag lite på insidan där det inte syns, kanske låter jag det vara. Man kan ofta fuska om man vill och ingen annan vet om det, frågan är hur gott man sover sen?   Men visst känns det storslaget att allt jäkla jobb nu äntligen är klart i just denna region av vagnen även om jag vet att det inte var sista gången jag kröp in där. De stora grejerna som är kvar nu är vänster bakhörn och fronten. Förvisso mycket jobb, men det känns som att mer än hälften är avklarat nu va?

Klockan var nu tjugo över ett och jag skulle upp sex timmar senare bara till att gå och duna och sova gott med ännu en produktiv helg bakom sig. Det känns alltid lite trevande till en början av en sån här helg, men det blir alltid en hel del gjort och jag har inte bara jobbat med bussarna, så mycket går att klämma in på en helg om man bara låter bli trivialiteter som matlagning, ärenden och TV.

Som en avslutande knorr kan jag berätta att när jag äntligen kommer hem på måndagskvällen efter ett sent jobbpass, så ligger ett vadderat kuvert på golvet innanför dörren. Jag kan för allt i världen inte lista ut vad det är, förrän jag tar i det, då ett Liljeholmens går upp för mig!

Tack Mr Frisk för den fina växelstångsförlängaren! Ser riktigt välgjord ut, mycket bättre än om jag hade fått smida ihop något själv!

Det var allt för denna gång hoppas det smakar. Själv har jag njutit hela vägen, även om jag nu ska njuta av att få komma i säng efter några timmars skrivande. Nattinatti och på återhörande!

(Disclaimer: Jag har självklart inte tvättat motorn och låtit vattnet rinna ut i miljön, ingen idé att ringa kommunen. Allt har gått rätt till)