KdF jakt (Sida 2 av 5)

Med inövat pokerfejs och nytömd dregelränna närmade jag mig nu det utbjudna kübelobjektet . Jag hade i förhandsinformationen fått reda på att denna vagn levt och rullat hela sitt liv sedan 1941 (förmodligen med undantag av diverse naturliga stillestånd, men det kan ju inte dansken lastas för), och blivit omhändertagen av samma ägare sedan krigsslutet fram till ca 1990, då den fd tyska soldaten, sedermera jägaren av hjortar i trakten av Passau, behagade kila vidare. Kübeln hamnade då hos en uppköpare av KdF, som sålde den vidare till "min" Dansk.

Hur såg den nu ut?

Den var utrustad med hemmagjorda bakskärmar och diverse "strömlinjekåpor" som skulle gjort vikken grovplåtslagare som helst  grön av ...
Den hade en instrumentbräda som gjorde tafatta försök att harmoniera med strömlinjekåporna, och instrumenteringen från någon sedan länge glömd öststatsbil, och den VAR MIN!!!  Ja alltså, Det visste ju inte Dansken om riktigt än, eftersom jag ju skulle genomföra en sedvanlig prutning  .

Kul att ni gillar mina VW-historiska (hysteriska) tillbakablickar .

Fortsättningen blev den naturliga, att jag sparkade på lite däck och konstaterade att "den var sämre än väntat", och, "priset måste ner", samt, "annars blir det ingen affär" (sade jag där jag stod med både bil och släpkärra efter 1000 km enkel resa... ).

Jag fick inte ner priset en enda dansk krona (trots intensivt pokeransikte ), men jag lyckades blidka Dansken såpass mycket att han veknade, och skickade med en uppsättning riktiga skärmar, två framstolar och en baksoffa (repro), fem nya däck (repro) samt en bättre begagnad tank eftersom kübeln var utrustad med något obskyrt!!! (Schwimmwagentank skulle det visa sig senare ).

förtien kilo kronor fattigare så styrde jag kosan hemåt, och jag var sååååå lycklig     .

Även denna kübel har en baksida, vilken visas härmed. OBS att ljuddämparen är dold bakom en strömlinjeformad plåtkåpa

Gillar den, även om det liknar ett "miskmask" av dårlige idéer

underbart Roger !!

Förvandlingen gick lätt eftersom "ostarbeiterinnern" bara hade skruvat och bultat dit sina "strömlinjekåpor".

Det arbetet som låg framför mig nu, var att ytterligare förfina KdF-looken med korrekta fälgar med terrängdäck, en korrekt instrumentbräda, en växellåda med hjulväxlar samt rättare styrspindlar för korrekt "hochbeinigheit", en 25 hk-motor, samt en tidstypisk lackering med typiska märkningar från tiden.

Nu intensifierades pryljakten på korrekta delar.

Men hur faen jagar man i ett land som inte har några jaktområden för KdF-delar??

Ja mäktigt,den är hård som fan,det är en speciell känsla när man får
lägga tassarna på ett tyskt fordon som deltagit i andra världskriget

Feldtlackierung unterwegs

Alldeles för fin
Hoppas att tidens tand kan jobba på lite snabbare än brukligt, så man slipper skämmas

Å så var det detta med kübelns märkning
Jag är militärhistoriskt intresserad , så det naturligaste hade kanske varit att märka upp denna kübel med något Tyskt förbands beteckningar.

Efter en längre fundering, så kom jag fram till att jag inte skulle känna det så komfortabelt att åka omkring i ett fordon från Tredje rikets dagar, dessutom uppmärkt som om det stammade från något av dess förband.  

Mitt KdF-nördande fick istället ta över, och jag letade reda på alternativa märkningar från perioden 1939-1945.
Jag fann ut i en historik över VOLKSWAGENWERK IN DRITTEN REICH, att man hade egna küblar som pinnade runt i Tyskland för VW kundtjänst räkning!!   Så fick det bli

Sagt och gjort. Jag tillverkade korrekta schabloner och använde mig av den måleriteknik som jag 15 år tidigare fått lära mig, då jag gick en kurs i äldre måleritekniker. Stöppling är metoden om man vill ha korrekt utseende på sina scablonmärkningar.

Stridsropet ljöd över nejden ; "EIN SCHABLON, EIN STÖPPEL, EIN VOLK(SWAGEN), och jag satte igång att STÖPPLA, STÖPPLA, STÖPPLA