Jobbade på slutet av 1990-talet på en akutmottagning, en dag kom det in en kille som jag då hade en del kontakt med, med en skadad hand, han hade skadat tummen och pekfingret på högerhanden, på ett exploderande cykelhjul... (möjligen var det ett mopedhjul) Ja han jobbade i moped- och cykelverkstaden intill sjukhuset, det gick ju rätt bra. Han fick behålla fingrarna och kunde återgå i arbete .... Efter tre månaders sjukskrivning ... Och hade 80% kvar! dvs 20% invalidiserad i handen... Och det på ett cyckeldäck. Det var hårt då han var egen företagare, och egentligen inte hade några anställda.
Jag åkte ambulans något tidigare i slutet av 70-talet och början av 80-talet, och då fick vi larm om en explosion inne på ett regemente i Skaraborg... En kille hade suttit på huk intill ett framdäck på en lastbil och fyllde luft, då spännringen lossnade. Vi fick liksom ta fram "säcken" Fonus fick överta ansvaret efter oss. Debreifing var ännu inte uppfunnet.
Kan väl säga så mycket som att det blev några sömnlösa nätter efter det, och en viss övergående ångest var gång jag själv skulle fylla luft i något däck.
Tänker på filmsnutten... Man kan se någonting som liknar en repstege i slowmotionsekvensen, från det att hjulet nått toppen av sin bana och är på väg nedåt, vad 17 är det? Kan det vara däckets armering innanför corden?
"There is no dark side of the moon really. Matter of fact it's all dark."
