Kul bruksis och Moon-fälgarna ju så snygga så förstår suget.
trevligt att se dig tillbaka !! Krya på dig..
golfen verkar spännade
trist med fälgarna...
http://boxerville.se/forum/viewtopic.php?id=2062 typ2 bay -73 RHD camping "Bay-Be Blue" bussen byggs i version 1..
http://boxerville.se/forum/viewtopic.ph … 73#p204073 latebayEh wannabesplit Dh.vilande tråd
http://boxerville.se/forum/viewtopic.php?id=2058 typ1 oval-56 "Maximiliam" vilande tråd.:-(
Trevligt att läsa din update!
VW Typ 1 Cab 1965,VW Typ2 1970
VW Typ 2 1967
Ja nu är det ju semestertider och i år rullar inte bussen så varför inte en återblick till förra årets semester?
Eftersom jag då var ihop med en dalkulla och vi hade en hemmabas strax utanför Hedemora var det ju väldigt lockande att åka på Bussfest när vi fick reda på att det skulle vara i Dalarna det året. Så vi styrde dit efter att jag hade tvättat bäddmadrassen i bussen och allt var packat. När vi kommer till Falun, bara någon mil från destinationen så får bromsarna helt plötsligt för sig att börja strula. När jag bromsar så tvärnitar bussen på höger sida, för att sen låsa hjulet. Jag får köra upp på en cykelväg för att inte stå mitt i trafiken och efter en snabb koll märker jag att inget ser konstigt ut på utsidan. Men jag kommer inte åt så bra, så jag bestämmer mig för att rulla till en parkering i närheten för att kunna lyfta upp och titta, men inget konstigt kan konstateras. Däremot kommer jag snart att upptäcka att hjulet rullar fritt igen om man först rullar det bakåt för att sen fortsätta framåt. Mycket skumt. Så utan att använda bromsen mer än en gång på resten av resan kommer vi fram till bussfest i Bjursås.
Hamnade granne med Lennart H i den vita spliten. De fula stugorna var mest i vägen, men vi fick gilla läget.
Jag orkade inte hålla på och meka när vi kom fram, det fanns alldeles för många gamla bekantskaper att återstifta kontakten med. Jag unnade mig ett gäng kalla bärs och samkväm istället. Bilden ovan är faktiskt från morgonen därpå. Så det var först på lördagen jag fattade modet till mig och började riva ner bromsen på höger framhjul. Det visar sig att bromsbandet på ena backen släppt och då klarnar förstås symptomen, det var förmodligen så att det kilades fast vid bromsning, men släppte när hjulet fick snurra baklänges. Tanken var ju att fortsätta semestern efter det här, men det skulle inte gå utan bromsar. Isf skulle det bli till att köra på parkeringsbromsen hem, eller försöka nypa bromsledningen till det hjulet. Så jag spred ordet till samtliga som kom förbi och tittade på mig när jag höll på att meka. Och sen satte jag ut en annons.
Nu är goda råd dyra, så jag satte ut en annons med "bild" å allt!
Så där fick han stå med ena hjulet avmonterat och med bromsen i bitar. Jag hörde mig för med lite folk om olika möjligheter och det minst jobbiga såg länge ut att försöka kajka hemåt och beställa delar och montera senare i veckan. Men med lite tur så var det en man från Rättvik som kom till undsättning (har tyvärr glömt namnet såhär ett år senare), han hade inte åkt hemifrån än när en kompis till honom såg min situation och ringde honom. Några timmar senare var han där och jag fick se vad han hade släpat med sig. Tack vare att han monterat skivbromsar på sin 69a, så hade ett komplett set med trummor, sköldar, cylindrar, backar och alla monteringsdetaljer med sig ihopmonterat. Jag velade först ett tag, men lyckades övertalas av Bosse Hansson att köpa hela kitet med resonemanget att det var mindre jobb att byta klabbet än att hålla på och montera på och av delar av det. Dessutom var hans grejer fräschare. Så jag köpte kompletta frambromsar för vad man faktiskt får betrakta som fynd och började skrida till verket med att montera dem.
Barfotamekaniker på en strandmadrass, jorå det är kvalitet!
Så medan det grillades och skålades borta vid långbordet som är traditionsenligt på Bussfest. Satt jag med skitiga nävar och bytte bromsar på min buss. Rätt man på rätt plats? Nu när jag hade möjligheten att göra det rätt, så bytte jag såklart på båda sidor. Lyckligtvis hade jag en bättre hälft som förberedde vår middag samt höll mig sällskap och det regnade inte. Så det kunde varit värre. Bosse gav mig även det tacknämliga tipset att trycka ner bromspedalen, hålla den intryckt för minimalt med luft i systemet medan jobbet pågick. Och genom att skruva fast slangen innan jag monterade skölden behövde jag inte montera av slangen heller. Bra tips Bosse!
Bussfest avslutades i regn som visar sig bli ett mantra för hela min semester, inte bara denna utflykt. Men tack vare att vi nu hade sjysta bromsar på bussen igen, kunde resan fortgå. det fanns ingen specifikt uttalad resplan, men vidare inåt dalarna skulle vi. Första natten kom att bli på Sollerön i Siljan efter inköp av diskbalja, plastbunkar och lite andra köksbestyr i Mora. Vi irrade runt på Sollerön ett tag och det var en speciell omgivning som snarare påminde mer om Gotland än om dalarna. Jag vet inte varför men det är något speciellt med öar i sjöar, förutom att det är roligt att säga.
Ett "strandhugg" vid en ångbåtsbrygga, helt för oss själva!
Näst på tur improviserade vi fram en fortsättning som skulle gå mot Älvdalen, och specifikt Hagström-museet som finns där. För mig som gitarrist blev det ju en begivenhet så fort jag fick reda på att det fanns. Landskapet här är oerhört vackert. På vissa ställen påminner det om klippiga bergen i USA och de lokala vägnamnen är på älvdalska. Det regnade dock mer eller mindre non-stop. Det var faktiskt en otrolig lyx att ha värme i bussen för att slippa hålla vindrutan imfri med kallluft. däremot har jag ännu inte fått till det med några intervalltorkare, men det kommer. Efter att ha fyllt på med förnödenheter började vi leta upp ett nytt ställe att inkvartera med bussen. Och det är nu vi hittar resans smultronställe. En bit norr om Orsa, längs Oreälven fanns en avstickare från landsvägen in på en liten skogsväg. När vi rullade fram i sakta mak på den guppiga stigen, får jag plötsligt syn på något i ögonvrån och jag bara måste backa. Precis intill skogsvägen som löper parallellt med landsvägen fanns en liten campingplats i en glänta 10m från stranden. Det var sjukt mysigt, trots regnet!
Sjukt mysigt, älven kan skymtas i bakgrunden:
Här får vi precis som tidigare spendera den större delen av tiden inne i bussen, löser korsord, dricker öl och lyssnar på musik. Men efter lite mat och förfriskningar tar jag faktiskt tillfället och näckar i älven. Och det är KAAAAALLT! Snart vänjer man sig och det är skönt att komma upp till bussen och torra kläder. Mygg finns, men tack vare regnet är det nog mindre än annars och thermacellen fungerar faktiskt på riktigt!
Dagen därpå beger vi oss mot det som var nästa sevärdhet, "helvetesfallet" ett imponerande vattenfall mitt ute i skogen, precis invid inlandsbanan. Även denna dag regnade det mer eller mindre konstant och det idoga regnandet hade sin effekt på vattenfallet det också. Det var en mäktig syn som gav gåshud i det öronbedövande dånet! Vägarna upp till fallet var grusväg i ett par mil, så det gick inte fort och det eviga regnandet gjorde att bussen blev bra skitig.
Här korsar vi oreälven på vägen tillbaka från fallet. Många vackra bilder.
Efter att ha fikat vid skattungbyn har vi nästa sikte inställt på att rulla mot Falu-hållet igen. Det är ju en bit och vägarna inte de bästa så vi väljer att se det som att vi styr mot vår destination så får vi se om det finns något trevligt ställe att stanna vid.
Såhär såg det ut en stor del av resan i "norra" dalarna. Vackert men regnigt.
Den här dagen kommer vi mest att avverka mil, egentligen är det inga sträckor om man jämför med modern bil på motorväg, ungefär 10 mil. Men vi väljer de lite mer vackra vägarna och färdas i en folkabuss, så merparten av eftermiddagen går åt. En sträcka, jag knappt minns nu var över fyra mil med gropig grusväg. Det är här jag börjar ifrågasätta mitt val att sänka bussen. Det går långsamt, 30-40 km/h men vi har egentligen inte bråttom och är i princip helt ensamma på vägen. Någon gång kommer det en bil som vi glatt släpper förbi för att få fortsätta lunka på utan att störa någon.
Siktet är inställt på Svärdsjö och den sista biten mellan Enviken och Svärdsjö är riktigt fin att kryssa fram längs. På ett ställe åker man på en smal landtunga mellan två sjöar. Jag försökte fota, men det var svårt att få med då det växer träd mellan vägen och vattnet. Men det var lite surrealistiskt där det på några ställen var lite bredare och det fanns hus invid vägen. Mellan två sjöar!
Rastpaus mellan sjöarna. Här håller det på att klarna upp faktiskt!
Framme vid Svärdsjö finns det mycket små sjöar att välja mellan. Vi hittar först ett sjyst strandhugg vid en undangömd båtplats. det stod dock tydligt att camping var förbjuden. Vi dividerade ett tag om huruvida det var relevant eller inte. Jag hävdade allemansrätten hon läste om juridiken och det slutade med att myggen vann. Så färden fortsatte mot svärdsjö och där vi till slut hittade en mer allmän badplats/brygga. Här var det inte lika avskilt, men nog så vackert vid ett litet båtshus på en udde som gav oss sjyst panoramautsikt över sjön.
Skymning över Svärdsjö:
Vid varje ställe som vi stannar vid tar vi tillfället i akt och diskar i sjövatten för att sen skölja rent med det kranvatten vi har, inte för att vi har ont om vatten utan för att den handpumpade kranen är så jobbig att manövrera. Jag kommer sedan på att det beror på att den saknar backventil, så vattnet sjunker undan för varje gång man använder den, så man får pumpa ett tag innan det ens kommer vatten. Sjukt jobbigt och det hamnar högt upp på priolistan över saker som ska fixas vid hemkomst. Det positiva med det är att det spar rätt mycket vatten.
Morgonen därpå bilder den första som kan avnjutas i solen och därför utomhus:
Resan avslutas med ett besök i falu koppargruva som ett sista stopp och turistfälla. Det var helt okej och man fick lära sig en hel del intressant historia, men jag har lite svårt för det turistiga med överprisade souvenirer, så jag tog med mig en stenbit från gruvan istället, helt gratis, men säg inget.
Efter det blev det raka spåret till utgångspunkten i Hedemora igen och den stora rundturen i Dalarna var avklarad. Det var skönt som vanligt att sova i en ordentlig säng, men framförallt att kunna torka alla kläder och textilier ordentligt för första gången. ALLT var fuktigt eller blött. Men på det hela taget var det en rolig resa att ha gjort och det var mycket vackert typ hela tiden. Sverige är fantastiskt!
Jag nöjer mig där för denna gången. Det blev ett litet annorlunda inlägg och det var länge sen jag uppdaterade. Jag hoppas någon av er tycker det var intressant trots det. Nästa inlägg går vi tillbaka till lite mer mek och några träffbilder. Får se när andan faller på och jag uppdaterar det. Tills dess bjuder jag på en bonusbild.
13 grader i vattnet låter bekant, men det ser ut på mig som det är fyra.
På återhörande!
Trevlig berättelse !!!
http://boxerville.se/forum/viewtopic.php?id=2062 typ2 bay -73 RHD camping "Bay-Be Blue" bussen byggs i version 1..
http://boxerville.se/forum/viewtopic.ph … 73#p204073 latebayEh wannabesplit Dh.vilande tråd
http://boxerville.se/forum/viewtopic.php?id=2058 typ1 oval-56 "Maximiliam" vilande tråd.:-(
Låter som en trevlig resa !
Syns vi år igen på Folkaparken ?

Trevlig berättelse, som vanligt
Synd att jag inte visste att ni kuskade runt Dalarna efter bussfest förra året. Jag var med bussen i trakten runt Mora hela den veckan(tis-sön).
Då kunde vi sammanstrålat och tagit en öl i regnet
Ghia 57
"If you can't fix it with a hammer, You've got an electrical problem"
Dalarna var trevligt
Tack för responsen!
Andy: Faktiskt inte ens tänkt på det, förmodligen hinner jag inte få ordning på bussen tills dess och jag är lite för kräsen för att campa i tält... Kaaaaaanske flakcampa?
Lasslo: Jaså? Ja det är inte lätt att veta, hade varit bra att få öva på skånskan.
Faen vad surt, hade suttit i ett par timmar nu och skrivit en uppföljare, så försvinner allt när jag ska förhandsgranska och jag som brukar vara så noggrann med att kopiera texten innan jag trycker...
Nåväl, då får det väl bli ngn annan gång...
Jag tar mig nuförtiden väldigt sällan tiden att sätta mig ner och författa någon uppdatering i mina projekttrådar, jag är väl drabbad av forumdöden jag också, utan att vilja inse det. Men motsträvig som jag är ger jag inte upp. Så nu tänkte jag försöka fortsätta denna berättelse som utspelar sig ett år bakåt i tiden...
Efter semestern var det ett par saker jag kände som behövde uppdateras/korrigeras hos bussen, det är som att äga ett hus, det finns alltid något att fixa. En av grejerna jag alltid stört mig på hos Rugge är bakluckan och hur knepig den är att stänga. Det kommer sig förmodligen av att bakluckan härrör från en 72a och under dessa år hann man ändra designen på låset. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag aldrig bytt lucka, utan lagat den gamla, precis som med skjutdörren, men unge herr Kee var inte lika raffinerad och på den tiden var donatorbussar och delar mer tillgängliga än idag. Så för att lösa problemet med låset hade unge herr Kee totalt manglat sönder plåten där "strikern" sitter monterad i karossen, för att få denna att linjera med låskistan, med ett tvivelaktigt resultat.
Idag ser jag med fasa på hur unga Youtubers hackar sönder deras bilar, tänk att jag en gång i tiden var likadan!
Jag snyggar upp hålet med roterande fil och blir tvungen att bocka "strikern" lite för att kunna skjuta den tillräckligt åt höger för att linjera med låskistan. Jag mins att jag blev nöjd med resultatet, men jag minns också att luckan fortfarande inte stänger klockrent. Så det blir kanske en "episod 2" på denna?
En lite större fix, som jag tänkt på länge, och som blev uppenbar på semestern, var hur bristfällig vattenkranen var. Original är ju westyns kran handpumpad och lustigt nog passar biltemas handpumpade vattenkran rakt av och lättillgängligheten har gjort att jag haft ett antal såna under tiden jag brukat bussen. Nu hade jag ett gäng pumpar/kranar i olika stadier av förfall och när jag innan semestern byggde ihop en pump för att ha tills vidare missade jag att notera att det i själva "pipen" som ansluter till slangen ner i vattenbehållaren, sitter en backventil. Jag monterade bara en vanlig slangnippel. Så VARJE GÅNG man ville ha vatten var man tvungen att pumpa 10-20 gånger innan det började komma något. Ett stort irritationsmoment, som även om det var sjukt vattenbesparande, inte kunde få fortsätta.
Så idén jag hade haft länge var att elkonvertera kranen. Alltjämt medveten om nackdelar med det, så har det legat på önskelistan länge. Däremot kan jag ju inte tänka mig att göra det på det enklaste sättet, utan jag inbillade mig att jag ville ha det lite mer raffinerat. Så idén är att det utifrån sett ska passa i original urtag i själva diskbänken, men att den tappen ska styra en elpump istället. Så genom att jag nu hade ett antal gamla kranar dissekerade och i delar, hade jag sedan tidigare skissat på upplägget för idén. Upplägget var att använda en "onödigt fin och kraftfull" impellerpump eftersom jag hade den på hyllan och tänkte att det ju måste vara bättre än en billig dränkpump? Hade jag behövt köpa en pump hade jag nog kört med en dränkpump. Jag inser snart att jag har lite tur som kommer undan med minimalt med "rör/slangdragning om jag bara vinklar om fästet för pumpen, så det får bli första manövern.
Slipa bort svetsarna och flytta fästet 90-grader:
Tack vare detta kan jag montera pumpen rakt ovanför tanken, i linje med kranen och behöver således inte dra någon "loop" eller krångla till det med slangar, utan kan gå "raka vägen". Genom att jag botaniserat lite bland alla mina rörkopplingar kunde jag till slut få till det genom att byta ut original plastslang, mot ett kopparrör som går ner i tanken. För att kunna fästa pumpen med alla fyra skruv är jag tvungen att montera den lite snett för att den samtidigt ska kunna linjera med vattenledningen, men det syns ju ändå inte sen.
Pumpen får preciiiiis plats mellan tank och kran och går fritt för själva hon:
Tyvärr har jag ingen bild på hur jag "gröpt ur" innanmätet på själva kranen/tappen, för att bygga om från handpump till min applikation. Men i grund och botten går det ut på att i hålet där axeln för handpumpen går in, har jag monterat en potentiometer som styr en PWM-dimmer som i sin tur styr pumpen (motorn). Poten fick precis plats och låser med sin låsklack mot godset hos kranen. Jag fick slipa ner en hylsa för att kunna dra åt muttern i det djupa hålet ordentligt. Tanken med detta är att uppnå det som annars är normalt i ett trycksatt system, att ju mer man "öppnar kranen" desto mer flöde får man. Förmodligen helt onödigt, men så ville jag göra. För detta ändamål köpte jag för länge sen en PWM-dimmer med en "extern" potentiometer, för att på så vis kunna husera kretskortet på annan plats av utrymmesskäl.
PWM-kretsen monterad i en liten "vattensäkrad" box invid pumpen:
Med detta provkört och bevisat att konceptet fungerar (om än med några smärre "barnsjukdomar", mer om dessa senare) så var det så dags att försöka slutföra installationen. Hittills har jag ju vridit på poten med en skruvmejsel som passar i potens skåra, men i slutänden ville jag ju att det skulle se lite snyggare ut. Så genom att borra ett 6mm-hål i "kranarmen" från den slaktade kranen, var tanken att få poten att vridas med kranarmen som om det vore original. Det stora problemet är att hur noggrann jag än var, tog det tre försök innan jag fick till det rätt. Det är nämligen kritiskt att hålet hamnar i centrum då själva kranarmen sitter tajt i hålet och poten i sin tur är centrerad i hålet.
Tredje gången gillt? I bakgrunden syns den specialtillverkade hylsan för att kunna montera poten i det djupa hålet.
Även om pumpen inte driver om man drar ner dimmern till "lågt" så finns det en misstanke om att kretsen kan dra ström ändå. För att undvika detta monteras en "huvudströmbrytare i bakkant på köksmodulen. Kretsen är såklart avsäkrad nere vid "elcentralen" ute i periferin på bilden. Här är det himla smidigt med en kontrollampa i bytaren så man vet om kretsen är påslagen då det inte är givet att den för med sig något ljud/rörelse om kranen i sin tur är "stängd".
Huvudströmbrytare diskret men ändå lättåtkomligt placerad:
I ett projekt som detta stöter man ofta på problem, vissa får man leva med, vissa kanske man kan kompromissa bort, andra kanske man fixar i ett senare skede. En grej som jag förmodligen kommer få leva med är att "svepet" på potentiometern är nästan ett helt varv, medan det egentligen inte känns rimligt att svepa så mycket med kranen när man har en arm som styr. Jag lekte med tanken på att bygga om det till en vridknopp istället, men den hamnar för nära diskbänken för att det ska vara praktiskt eller snyggt, att lösa detta med ngn slags led för att vinkla upp knoppen känns verkligen som att gå över ån efter vatten. Så kranarmen går från "liggande" mot diskbänken till liggande fullt åt andra hållet. Och när kranen är stängd skulle det innebära att armen låg "bakåt" (färdriktningen) dvs mot hon och skulle hamna fult i kläm mot den fällbara bordsskivan när den fälls upp. Och eftersom jag inte ville bemöda mig om att lista ut hur man eventuellt skulle kunna vända på potentiometern rent elektriskt, nu när allt var ihopmonterat, blev det enklaste att helt sonika vrida kranen 180-grader och få armen på insidan av tappen istället.
Slutligen ville jag ge armen en mer personlig touch. Eftersom det nu inte alls är lika mycket friktion som håller armen i en given position, märkte jag att det underlättade enormt att skruva loss knoppen så att armen inte bara sjönk mot något av ändlägena. Därför funderade jag på hur jag kunde göra själva "toppen" av armen så lätt som möjligt men ändå med en lite kul touch. Valet föll på en gammal folkanyckel som jag inte vet vilken bil den tillhör (ingen av mina iaf). Denna friserades och i armen kapades ett spår upp så jag kunde limma fast nyckelhuvudet i armen.
Färdig (?) installation. Ser lite konstigt ut att armen ligger sådär, men det är en av kompromisserna:
Det finns massor att finlira på detta, bland annat är pumpen väldigt högljudd, återstår att se om det blir ett problem, tex om man vill tappa upp ett glas vatten mitt i natten och någon/några andra sover i bussen. Sen skulle även denna installation må bra av en backventil, det är en liten fördröjning innan vattnet kommer, speciellt om den inte använts på ett tag. pUmpen har dock inget problem med att "suga luft" den korta sträcka det är frågan om. Sen var det ju det där med armen, om man ev kunde göra en snyggare vridinstallation, kanske genom att tex vinkla poten uppåt och då ev behöva ta av lite gods i själva kranen för att få plats med en vridknopp istället. Förslag på detta tas tacksamt emot.
Bland fördelarna och som jag saknat, är att nu kan man tex tvätta ansiktet med båda händerna fria, och även fylla upp en kastrull med vatten inom rimlig tidshorisont. Mycket av detta återstår ju att se hur bra det funkar i realiteten. Jag inser att vattenförbrukningen kommer gå upp, men tidigare har jag aldrig tömt tanken helt och att förvara en mjuk/vikbar vattendunk för att kunna fylla på lite varstans är knappast något problem.
Under testfasen; fullt sprut fyller baljan på nolltid!
När jag ändå hade isär köksmodulen och hade god åtkomlighet till utrymmet inunder, så passade jag även på att försöka optimera det med avseende på ett par saker. Dels monterade jag ett beslag från ett fönster (?) som stopp för luckan som ju är fälld i nedkant. Tidigare hade jag bara haft ett litet snöre och det hade blivit slitet med åren, liksom öglorna det satt i, det här är en avsevärt mycket mer stabil konstruktion. Jag fick labba lite med placeringen, men det var förhållandevis lätt när jag kom åt via hålet för diskhon. Den andra manövern jag ville få till var ett hyllplan. Utrymmet under diskhon är "prime real estate" för köksartiklar då det är så lättåtkomligt och för en semester på två får man plats med oväntat mycket därinunder. Det är dock lite bökigt att stapla massa olika saker på varandra om man bara ska komma åt än det ena än det andra. Det är dock ett ganska komplext utrymme med vattenlåset och tanken i bakkant och det är bra att ha lite höjd för glas, diskmedel mm och annat som bygger lite mer. Och jag minns inte om det var brist på material eller tid, men jag kom inte längre än att jag fick in en avdelare iaf. Men tanken är att utrymmet under hon även ska delas in i två nivåer.
Här finns utrymme för ytterligare förbättringar, men att dela in stuvutrymmen i fack är sjukt praktiskt av flera skäl. Utöver ordning får man inte lika mycket som flyger omkring vid färd.
Det här är vad som hinns med innan det är dags för avfärd mot nästa träff, "Folkaparken" i Torsång strax söder om Borlänge. En träff jag inte ens visste om fanns innan jag besökte bussfest ngn vecka tidigare. Men det lät som en kul grej och planen var att för första gången sen BugRun 2009, få med mig både Lucy och rugge till samma träff! Rugge är ju den givna campingvagnen och får därför åka på de flesta träffar, men det har ju hänt en del med Lucy sedan någon långväga såg henne, så det vore kul att få visa hur hon såg ut nu.
Men mer om det i nästa inlägg. Jag väljer att bryta här, men tänker försöka jobba mig i kapp såsmåningom. Tills dess säger jag tack för visat intresse och på återhörande!
Självklart har jag inte glömt bonusbilden, den här gången gör jag "en upp" och delar en video istället.
Video som demonstrerar funktionen hos kranen:
https://youtu.be/01y2ga3hkKk
(Såklart hade forumet spottat ur mig från sidan under tiden jag skrev, men den här gången kom jag ihåg att spara)
Tack för en, som vanligt, rolig och intressant uppdatering.
Det är inte så ofta jag får tillfälle att ta med mig två bussar på träff, det kräver ju en medchaufför och just den här gången hade jag engagerat min dåvarande flickvän i busslivet och efter att hon kört Lucy 6 mil helt på egen hand utan följebil så var jag säker på att hon var mogen för att haka på till Torsång, ungefär ytterligare 6 mil...
Kvällen innan avfärd, Grådö Hedemora:
Denna trip skulle emellertid inte bli en helt problemfri sådan, efter inhandling av mat i Hedemora hinner jag knappt ur sista rondellen förrän bussen tvärdör för mig! Nu får ni ha överseende med att detta var ett drygt år sen och jag har inga bilder att få hjälp med att minnas. Det som hade hänt var att kabeln som driver tändspole, choke och avstängningsventil hade brunnit upp. Det fanns ingen rimlig förklaring till varför, men efter att inte mindre än två bussfränder stannat, kunde jag lägga beslag på en kabelsnutt som kunde ersätta den uppbrunna kabeln.
Det vill sig inte bättre än att jag efter ett tag börjar få problem med ett missljud från motorn. Ljudet liksom kommer och går och med den nyligen upptäckta kabelbranden färskt i minnet så är tankarna överallt samtidigt. Framme i Borlänge börjar jag undersöka missljudet, men ser inget uppenbart som går att identifiera där på parkeringen. När vi emellertid sedan ska åka tappar vi bort karavanen och det innebär att vi tar direktvägen till Torsång istället och därför också kommer fram före alla andra. Med tanke på hur bussen lät var det åtminstone ett stressmoment mindre att vara framme.
Här fick vi stå till en början, när några åkt hem blev det lite omflyttning så vi slapp ha midsommarstången precis framför dörren:
Träffen som sådan var jättemysig och väl värd ett besök. Platsen är speciell i det att det är vatten "överallt", flera åar, kanaler och sjöar gör att det nästan upplevs som skärgården, men mitt i inlandet. Det var även kul att träffa flera gamla bekanta som inte var med på bussfest och den gigantiska grillen tycker jag var en bra idé. Dock upptäcker jag mitt i middagshettan att kylen i bussen lagt av! Förmodligen som av en följd av att jag behövt flytta på kökskommoden när jag hållit på med vattenkranen. Ännu ett haveri på listan...
Torsång i gryningsljus, mycket vackert:
Resan hem var ju inte särskilt lustfylld på grund av missljudet hos motorn som iofs inte verkade bli värre, men ej heller bättre med tiden. Men resan företogs först till halvvägsdestinationen i Grådö utan problem och sedermera hela vägen till Heby utan att strejka. I långa stunder var ljudet som helt borta, för att sen komma tillbaka när varvtalet varierade lite mer. Det kändes verkligen som om något satt löst eller möjligtvis slog emot, men jag hade redan sedan tidigare uteslutit generator och fläkt genom att koppla bort dessa, så felet låg i motorns "bottendel". Bussen kom nu att bli ståendes i flera månader på grund av andra projekt.
Video som visar hur motorn lät:
https://youtube.com/shorts/MiQE3A3WyiU? … BZS-d5tpvi
Det skulle dröja ända till mars innan jag tar itu med detta projekt igen. Lyckligtvis hade jag en buss som gick att flytta på under tiden och det behövdes för att garaget kommer väl till pass vid mer än ett tillfälle. Men för att komma någonstans måste man ju börja riva.
Målade avgassystem är sällan snygga särskilt länge, oavsett vilken färg man använder:
Som i ett led att undersöka vad det är för fel på motorn börjar jag plocka isär den, först ryker avgassystemet då den blir mycket enklare att hantera utan detta, dessutom kommer man åt motorbalken så mycket lättare med agiset ur vägen. Detta är något jag hunnit glömma bort när motorn ska in igen så det blir lite dubbeljobb. Alla smådelar, kylplåtar, avgassystem mm får sig en dust med blästerskåpet. Jag hittar inget avvikande på motorn alls, annat än att fläkthjulet är uppslaget i centrumhålet, till en början trodde jag att det var orsaken trots att jag ju uteslutit detta genom att koppla ur fläkt och generator.
Bläster och spissvärta får ljuddämparen att se ut såhär. Denna spissvärta visar sig inte skydda något vidare dock, fel fabrikat eller fel applicering?
Så nästa steg blir att göra som jag alltid gjort, ta en annan motor från mitt lilla lager av motorer. Det visar sig emellertid att det bara är en vettig kandidat med fästena för motorbalken. Den motorn fick jag gratis på en blocketannons sommaren 23. Den ser ut som "skogen" men det var gratis och i dealen ingick dessutom en IRS-låda, grejerna kommer från en typ3 så jag vet att den har balkfästena. Döm om min förvåning när jag ska dra runt motorn och den går hur fint som helst.
Insläpat från snödrivorna:
Så den närmsta tiden kommer att ägnas åt att plocka ner denna motor och det går förvånansvärt smärtfritt med tanke på skicket. Det enda jag behövde skrota var avgassystemet, resten av plåtarna och delarna finns kvar och är till salu för den hugade (jag är inte dyr). Parallellt med detta skitiga grisgöra på golvet gick blästerskåpet och sprayfärgen jobba mellan varven. Kylplåtarna har med tiden blivit ganska bedagade och behövde en uppfräschning.
Ett kreativt kaos?
Nästkommande helg hade jag fått blocket rensat på alla kringutrustning så det var nu ett rent longblock. det fanns inget som tydde på att detta skulle vara en dålig maskin. Nog var magnesiumgodset ärgat på sina ställen, men rent mekaniskt verkade allt fint. Så tanken var nu att satsa på detta block och göra en "halvrenovering", dvs inte dela blocket, men fräscha upp allt annat.
Fantastiskt att kunna baxa upp en hel motor i "smådelstvätten":
När jag sen tappar ur oljan ur motorn märker jag att denna motor förmodligen inte fått världens bästa skötsel, mycket klumpar och "sludge", men inget vatten, bensin eller annat avvikande. När jag plockar av topparna blir det rätt uppenbart vilken cylinder som stått med en ventil öppen.
Jahopp, såatte...
Men detta låter inte störa mig, jag tragglar på med att plocka isär rovan, tanken är att cylindrar ska honas och kolvarna ska få nya ringar, allt ser helt ut och är inte så slitet som det yttre ger sken av. Och det är först i det här skedet jag upptäcker vad det egentligen var som lät så illa med den andra motorn. För här inser jag att jag behöver flytta över oljekyl och svänghjul bland annat och det är i denna process som jag bestämmer mig för att plocka ner det gamla blocket helt och upptäcker då "felet".
Så låt videon ovan stå som symptom för när man har detta fel, stifthålen för svänghjulet uppslagna, svänghjulet satt löst på veven:
Svänghjul har jag flera av så det i sig är inget jätteproblem, men det var skönt att äntligen få en förklaring till missljudet. Med garaget i uppror efter att ha plockat isär två skitiga motorer, var det läge att städa. Nu kunde det roliga börja, göra rent och fräscha upp. Efter mycket skrubbande med diverse rengöringsmedel och tid vid dieseltvätten fick jag "cylindersatsen" ren. Det finns nog ingen "italian tune up" som rår på de fastetsade kakor av sot som letat sig ner i spåren för kolvringarna, men gammalt hederligt "elbow grease" funkar utmärkt. Jag lyckades dessutom montera en uppsättning kolvringar för första gången utan att ha sönder en enda!
Honat, rengjort och nya kolvringar, det känns bra!
Sedan jag nu hade motorn helt öppen hade jag ett gyllene tillfälle att spola rent den med diesel, speciellt med tanke på hur oljan såg ut, så kändes det som en bra grej att ha gjort. Skulle man gjort detta på riktigt så hade man klyvt motorn, men det är inget jag vågar mig på för jag är inte säker på om jag skulle få ihop den igen.
Här kommer jag åt att spola rent det mesta:
Även topparna får sig lite kärlek. Ventilerna plockas ur, en avbruten avgaspinnskruv byts ut mot en hel och fräsch. Förbränningsrummen görs rent, ventilerna slipas och görs rena och till sist kan jag inte låta bli att ge mig på att slipa lite i kanalerna på topparna. De är helt sprickfria och förutom den avdragna pinnskruven jag nyss ersatt så fanns inga andra defekter på dem.
Mycket gnidande för att komma till denna punkt:
Nu börjar återmonteringen, stötstångsrören har fått sig en omgång färg och nya packningar. jag kladdar på lite packningsmassa vid basen för cylindrarna och allting känns väldigt bra när topparna är dragna till rätt moment. Medan jag monterat ihop min rengjorda och genomgångna motor som jag nu hyser ett ganska stort förtroende för, så har jag upprättat en inhandlingslista för allt smått och gått jag stött på som kommer behövas.
Det här jobbet kan man väl vara stolt över? Det tog ngn månad att komma hit.
Det är bara ett litet problem, motorn går inte runt! Jag vet inte exakt i vilket skede detta hände för man måste ju kunna vrida lite på motorn när kolvarna monteras, men nu går det bara att vrida litegrann innan det tar stopp. Det dröjer inte så länge förrän jag lyckas lokalisera felet till fördelardrevet. På nätet får jag lära mig att fördelaraxeln kan glida ur sitt läge om fördelaren inte är monterad! Det går precis att se vad som händer där nere genom hålet för fördelaraxeln och istället för att kugga i snäckdrevet på vevaxeln så skjuts veven fram och tillbaka i längsled. Och det har redan blivit mässingsspånor från drevet... RIDÅ!!!
Här tappar jag sugen totalt och låter motorn stå i två månader innan jag ens bemödar mig om att ta vid. Det är nu veckan efter midsommar och jag bestämmer mig för att riva blocket trots allt. Jag har aldrig klyvt ett block och satt ihop det igen, men jag tänker att det finns en första gång för allt...
Såhär såg det ut:
Och motsvarande skada på veven:
Jag lyckas emellertid byta ut drevet mot ett annat begagnat från en annan vevaxel (det har ju blivit några motorer genom åren). och är sjukt nöjd med att jag klarat av det, nu är det "bara" den lilla detaljen att montera ihop motorn igen... Jo tjena...
Så rent och fint, kamaxeln "nollad", allting inoljat och alla lager på plats:
Hur jag än bär mig åt är det något som "felar" när jag ska dra åt blocket. Första gången var det värre än andra och tredje. Att linjera lagren är svårt, men när jag tycker att jag lyckats med det så går det ändå inte att dra åt blocket förrän vevaxeln låser och det innan jag ens börjat dra med moment! Vad gör jag för fel motorn roterade ju innan jag rev ner den?
Jag väljer att bryta min motormekarodyssé, här för det är vad jag gör i verkliga livet. Med stundande semester och ungefär hundra olika små och stora saker som ska fixas behöver jag nu ännu en gång ta en paus från detta. I mitt bakhuvud finns dock en fast beslutsamhet att innan semestern är över ska bussen vara körbar. Och med en fast beslutsamhet kommer man rätt långt.
Bonusbilden: Det här är ju också ett sätt.
På återhörande!
Trevlig update ! Hoppas du får ordning på motorn !

Den där sista motorn tycker jag att jag känner igen... Hoppas du får fart på den
--- ulmen grün buss -71 ---
Snart med svart bälte i underredesmassa!
Uj sånt ha-begär man fick på pickis när du rulla in på Folkaparken
Tack för de fina kommentarerna! det kommer en liten uppföljande knorr på denna episod snart. Vi är praktiskt taget ifatt.
Den där sista motorn tycker jag att jag känner igen... Hoppas du får fart på den
Köpte den härifrån (vill jag minnas, kan varit på "meanbugstiden") av ngn i Östersund för 500kr. En "b-motor", dvs 1600 EP och således samma typ som original för bussen. Mer info kommer!
Så för att förklara det hela med "den sista motorn", så blev det till slut så att jag var tvungen att lösa problemet med att jag inte fick ihop den "genomgångna" motorn i tid, men ändå ville ha möjligheten att kunna flytta på bussen. "B-motorn" hade jag haft ståendes länge och det enda jag gjort på den var att laga en tändstiftsgänga "back in the day". När jag nu tänkte att "jag får lov att lösa problemet snabbt", så gick hela manövern ut på att göra minimalt för att få bussen körbar igen, helst innan semesterns slut.
Men eftersom det är lite grejer som skiljer en enkelportare mot de dubbelportare jag använt så var det vissa saker jag var tvungen att göra. Dels behövde jag montera växelströmsgeneratorn med inbyggt laddrelä för att slippa hålla på och trassla med laddrelä och dra nya kablar. Dels var det vissa saker som inte var så fräscha på motorn.
När jag ändå bytte ut värmekamrarna och ställde ventilspelet passade jag på att blästra och måla lite delar:
Arbetet kom att utföras parallellt med ett desto större projekt, att bygga veranda på kåken, men vissa kvällar hade jag energi att gå ner i grottan och fortsätta jobba efter att ha avslutat en svettig sejour med att snickra trall i gassande solsken. Då var det rätt skönt att uppdraget var av rätt ringa omfattning så det inte krävdes alltför stor insats. Hjärnan kunde vara rätt mosig efter att ha svettats litervis och avslutat med en bra middag och någon öl. Värmekammare och avgassystem monterades, samt de nymålade kylplåtarna. Det mesta behölls dock orört. Den uppmärksamme kanske har sett att det från början satt en motorvärmare på motorn, den plockades genast bort och ersattes med ett vanligt lock. Jag är skeptisk till motorvärmarna till dessa motorer då de har en tendens till att samla oil-sludge, dessutom var kabeln av på mitt exemplar.
En dag senare och lite fler delar monterade:
Att hitta rätt grejer när det kommer till förgasare och fördelare var inte det enklaste. För även om jag åkt B-motor ngn gång i historien har jag flyttat garage kanske både en och två gånger sedan dess och det slutade med att jag fick modda ett par brytarspetsar för att funka i fördelaren. Brytarspetsarna skiljer då ingången för kabeln genom fördelarhuset är annorlunda placerad. Dessutom var både rotor och fördelarlock lite slitna om än hela.
Kabeln går "bakåt" hos den låga fördelaren och anslutningen sitter i botten istället för i sidan:
Såsom jag lärt mig så styr förgasaren vilken fördelare man bör använda och eftersom insuget bara medger en 31-förgasare funkar inte fördelarna jag har till 34-förgasarna (även om jag aldrig testat). Fördelaren till en 31-förgasare är modellen med lågt lock som endast är vakuumstyrd och inte har ngn centrifugaltändförställning. Till denna fördelare har jag inget brytarlöst system (även om jag nu efteråt inser att systemet till de senare fördelarna kanske passar ändå? Axeldiametern skiljer? ) och dessutom hade jag begränsat med övriga tänddetaljer i mina braåhalådor. Till slut fick jag dock till en setup som skulle kunna funka. 31-förgasare hade jag två, så jag tog den som såg fräschast ut. Trodde jag...
Tur att jag hade besök av min gode vän MrC och att han upptäckte att förgasaren såg ut såhär invändigt:
Det var ju lite pinsamt och tur att jag inte han dra in ngt skit i motorn. Visst går det att göra rent, men när detta upptäcktes var det dags att hinka i motorn, så då var det enklast att bara montera den andra fuggen, som var ren inuti. Då upptäcktes även två andra fadäser, att det blev enklare att montera motorn utan ljuddämparen på plats, så den plockades bort, samt att motorbalken borde monterats före ormboet.
Men tack vare min värdefulla hjälp av MrC åtgärdades detta relativt snabbt och med hjälp av ett kvastskaft kunde jag även centrera kopplingen. (otroligt att det ens funkar). Faktum var att det gick så snabbt och smidigt att montera motorn på tu man hand att jag inte hann med att dokumentera ens. Med lite "priming" av förgasaren så hoppade maskin igång så snällt så och gick med en jämn och fin tomgång som om den aldrig gjort ngt annat. Vid provkörningen senare märkte jag att lite tuning behövdes, men på det hela var det en succé att slippa knuffa omkring bussen på uppfarten.
"Pärlan" på besök i Heby, för rundsmörjning, rostskydd, uppdatering av interiör bland annat. Rugge får sig en omgång med stroboskopet.
Jag fick aldrig maskin att gå helt perfekt, det var fortfarande lite misständningar vid gaspådrag, men det tolkade jag som dåliga förutsättningar med gamla tänddetaljer, så såna skrevs upp på önskelistan. Efter det att motor justerats efter bästa förmåga monterades mellanplåt och stötfångare åter på plats och det kändes lägligt med en tvätt. Även om han inte rullat många mil sen jag tvättade senast, så har all tid i garaget inneburit både lite färgstänk och damm och i höstas stod han under ett träd och hade samlat löv. Så jag ägnade totalt en heldag åt att bara tvätta utvändigt.
En stege är ett måste när man tvättar sin buss:
Inspirerad av MrCs mek med pärlan ägnade även jag lite tid och energi på att fetta in framvagnen och även ytterligare rostskydd. Sen ägnade jag ganska mycket tid åt att slipa ner alla ojämnheter i "lacken". Det är nämligen så att den unge herr Kee fick för sig att spackla diverse bucklor en gång för tjugo år sen. Det brottet är numer preskriberat och vi kommer inte väcka åtal, men det behöver återställas så till den grad att spackelkakorna inte grinar en i ansiktet det första som händer när man tittar åt bussens håll. Tanken är nämligen att använda den färgskvätt som blivit över från när bussen målades en gång i tiden, för att bättra på de ställen där det bytts ut plåt för att få bussen att se bra ut på håll iaf. Färgen är redan rekonditionerad och bedöms duga till uppdraget. Det dammade ganska friskt över nejden när spacklet avverkades och det hela kändes ganska tröstlöst och jag har svårt för att hitta ngn lagom-nivå i detta. Skulle helst vilja strippa karossen och dra på en riktig 2K-färg, men det finns det inte tid för nu, därav denna kompromiss jag blivit lovad av MrC att få hjälp med. Men när jag kom till höger bakhjul så var det som att spacklet aldrig tog slut, förrän jag var igenom...
Här behövs ny plåt, hoppsan! (vit däcksida har fått ny innebörd)
MrC ansåg att jag hade varit för överilad och förstört bussen, men jag kände att det var lika bra att laga detta rätt innan jag använde upp färgen. Det skulle dock visa sig vara svårare än jag kunde tro att få fatt på denna lilla plåtbit, då den här hos våra återförsäljare hemma i Svedala endast verkar saluföras som motsvarande bit till sen bay, som ju är annorlunda. Så om någon har tips på var jag kan köpa denna lilla bit är jag tacksam. Vill ju inte behöva byta hela skärmen.
Sedan passerade någon vecka eller två då jag jobbade på ett annat projekt innan jag hade lagt vantarna på lite nya tänddetaljer och kunde fortsätta. Lustigt nog så fick jag aldrig motorn att gå klockrent nu heller. För nu hade felet flyttats, misständningarna vid gaspådrag var borta, men nu kunde motorn inte hålla tomgång när den blivit varm. På grund av detta hade jag isär förgasaren och gjorde rent den i ultraljudstvätten eftersom det var den sista delen som var orörd i kedjan och typiskt är boven vid problem som skiljer vid varm motor/kall motor. Då passade jag på att montera det större huvudmunstycket (150) jag också beställt, som är mitt standardrecept för att få dessa maskiner att gå bättre på etanolsoppan, men det förändrade ingenting. Jag testade att justera tändningen enligt boken igen, men fick aldrig bukt på problemet. Det enda skumma jag kunde lokalisera var att tändförställningen inte alltid hängde med när jag gasade på, men det borde ju knappast påverka tomgången. Enda tänkbara är att gången knappt förändras alls när man pluggar ur vakuumet ur fördelaren? Vafalls? Tjuvluft? Någonstans där kände jag att jag tröttnade.
Så jag la istället lite energi på två lite roligare mek istället för att leta fel, dels gjorde jag en koppling som medgav att jag kan ladda båda batterierna med landström om jag vill, dels monterade jag en till motorrumsbelysning som markant förbättrade ljuset i motorrumet. Båda dessa små "skitmek" är saker som legat på önskelistan länge. Det förstnämnda för att slippa använda två laddare (med grenkontakter osv) för att underhållsladda bussen när den står parkerad (inte vid camping), det andra för att jag hade en 12V "diskbänksarmatur" av led-typ som jag insåg att jag aldrig kommer använda någon annan stans och den lyser bra mycket bättre än de befintliga glödlamporna (som väl ska ledkonverteras såsmåningom).
Uppdaterat motorrum, nya tänddelar, rengjord förgasare, bättre ljus och laddning av båda batterierna:
Det finns EN liten nackdel med kopplingen av batteriladdaren, att såsom jag har reläautomatiken kopplad över laddlampan, för att båda batterierna ska ladda automatiskt när motorn går igång och generatorn börjar ladda, så innebär denna extra krets nu att den tänder laddlampan (trots tändning av). Det upptäckte jag i sista stund och det ska ändras för annars lär laddlampor brinna upp på löpande band. Jag kan tex istället för att gå över reläautomatiken, som är dimensionerad för höga strömmar, helt sonika grena ut batteriladdaren till båda batterierna. You live and learn.
Bonusbilden då? Tja, jag letade ett tag och kände mig inte riktigt inspirerad till att dela med mig av något. Men så bläddrade jag långt bak i bildarkivet och kom över ett antal bilder som ändå är lite "on topic".
6e okt 2005, det var här jag ansåg att Rugge för första gången var "färdig". Mycket har hänt sen dess och han kommer nog aldrig bli färdig igen:
På återhörhande!
Hej Kee
Jag tror din flatspot beror på:
Stopp i förvärmningsröret.
Oborrade stoser i ormboet till förvärmningen.
Jag hade en rejäl flatspot, men då drog jag ena förvärmningsröret till kollektorn, och jävlar vad mycket bättre det blev.
Tack för input Mogge, men det är inte flatspot jag har problem med, det är tomgång vid varm motor. Sedan jag bytte ut tänddetaljerna så försvann misständningarna vid gaspådrag. Och anledningen till att jag kunde sluta mig till att det då var ett tändrelaterat fel och inte bränslerelaterat, var för att symptomen inte var konsekventa, utan uppstod sporadiskt. När jag haft "flatspot" har det varit konsekvent vid varje accelerationstillfälle.
Men nu är det alltså tomgång jag har problem med. När jag ställer tändningen till noll grader vid tomgång så måste jag skruva in tomgångsskruven en bit för att kunna hålla tomgång och såsom jag minns det ska tomgångsskruven bara precis nudda vid "choketrappan" (i brist på bättre ord) vid varm motor. Om jag drar på lite förtändning vid tomgång så avhjälper det problemet, men enligt boken ska det inte vara någon förtändning på denna motor.
Men intressant ändå att det kan vara ett problem med förvärmningen, jag har nog aldrig rensat ur ett förvärmningsrör, men det är ju rätt logiskt att det kan bli en del sot där. Man skulle behöva en lång flexibel roterande borste för att göra rent, typ piprensare av metall? Skulle vara intressant att se din lösning.