Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt (Sida 18 av 24)

Tack för tipset! Ska testa det när andan faller på.

Just hemkommen från ännu en mekarhelg, men jag hinner inte skriva idag, så fortsättningen kommer senare i veckan.

Bra jobbat!

Riktigt bra jobbat Kee! Kul med alla framsteg   

Tack för de fina orden. Jag gör detta för mitt eget höga nöjes skull, men det blir ännu roligare när man vet att andra tar del av det också!

Michaelth: Jag har isf en större betänklighet kring mekaniskt skav där den mjuka kopparn på sikt skulle kunna nötas ned. Men det är bara gissningar, förmodligen är vagnen säkrare med denna setup än med de 50 år gamla originalrören oavsett. På bränsleledningen satte jag eltejp vid klammern, men det var så fult så det ville jag inte göra igen.  

Fortsätter att skriva här för att liksom jobba ifatt.

Det kändes ju sådär lagom kul att limma dit tätningslisten för luckorna till skiljeväggen till tanken. För precis som med själva luckorna var det ett ganska undermåligt skick på listerna, torrsprucket och ofint. Men eftersom jag bommat att upptäcka detta i tid och nu var tillfället att börja sätta ihop allt igen fick jag lov att begagna mig av listerna ändå. Dessa limmades dit med kontaktlim och märkligt nog var de en aning för långa, så troligtvis hade jag dragit ut dem när jag drog loss dem från luckorna innan dessa behandlades.

Närbild på skicket, varken list eller lucka är särskilt kul att återanvända:

Men eftersom luckorna inte kunde skruvas tillbaka förrän tanken var på plats lades dessa åt sidan för tillfället så jag kunde fortsätta. Bara tanken på att ansluta tanken (!) kändes lite övermäktig just då. Det fanns ju så mycket annat att göra som var mer straight forward, så jag började fokusera på pedaler och styrning istället. 

Och det är väl bara att börja i ena änden. Först ut blev därför kopplingspedalen. Först ville jag lokalisera fräsch och sjyst "hardware" i form av nya och sjysta skruvar, muttrar och brickor, även en del gummidetaljer skulle bytas ut. Detta kommer även att gälla samtlig återmontering hädan efter. Så mycket roligare att plocka ihop något om man omsorgsfullt får välja dimensioner, typer, material och längder så att det är servicevänligt i framtiden.

Nymålad kopplingspedal, skruvas ihop i bänk för att sen skruvas isär igen. Det lilla blecket är en förlängning:

Under denna process i bygget har jag som ett ledord att först skruva ihop allt löst, för att sen dra åt allt när man ser att det funkar. För erfarenheten har lärt mig att det är mer än en gång man fått skruva isär något man just skruvat dit för att något annat felar längre fram.

När det sen blir aktuellt att dra kopplingsvajern inser jag vilken fadäs jag gjort. Jag har ju dragit bromsröret genom samma hål där vajern ska gå!   Nog för att hålet är stort nog för båda och jag låter det vara som det är nu, men jag ska hålla koll så jag inte råkar ut för att vajern skaver mot röret eller liknande. Röret ska förmodligen gå genom öppningen precis vid rambalken en bit upp.

Förhoppningsvis blir det inga problem, varken i verkligheten eller hos besiktningen:

När rattstången sen står på tur, så är väl allt ganska straight forward tills jag ska skruva tillbaka blinkersspaken. Skruvarna till denna är bra runddragna och en bidragande orsak till att de inte bytts ut tidigare är den något udda dimensionen på skallen. Med mitt rejäla skruvförråd ska jag nog kunna hitta en skruv tänker jag. Det slutar med att jag tyvärr får ta spårskruv, hade hellre haft krysshuvud, men några såna i rätt dimension hittade jag inte. Det är viktigt att få bra fäste på spaken mot stången, för det finns knappt ngt mer enerverande än en spak som följer med när man drar i den.

Gammal mot ny, den får inte vara för lång, för kort eller ha för stort huvud... Kräsen dam det här:

Sen var det dags för bromspedalen, för den behöver ju komma på plats innan styrstaget monteras. Det går att meka dit dem i omvänd ordning,  men jag ville ta det såhär för att göra det lätt för mig. När jag väl får den på plats så ser jag att den fortfarande tar i hyttgolvet med sin förstärkning. Eftersom den dessutom är rätt fult gjord så bestämde jag mig för att bita i det sura äpplet, plocka ner bromspedalen igen, fila till den med vrålapan och kasta på en ny omgång färg.

Med en rundning i puckeln blev det mycket mer estetiskt tilltalande och utseendet är viktigt när man raggar på tjejerna:

Men detta innebar att jag hade stopp i produktionen, pedalarmen måste ju torka först. Så istället för att fortsätta österut så gick jag västerut och till signalhornet. För precis som med så mycket annat på denna vagn lämnade skicket en del övrigt att önska. Både hos själva hornet, som förvisso bara behövde tvättas rent, men framförallt hos "blecket" på vilket hornet suttit monterat.

Ursprungsläge:

Jag labbade först med att helt sonika montera hornet direkt i karossen, men då hamnade det farligt nära kopplingspedalens hävarm så det skulle inte gå. En liten förlängning av fästet va nödvändig. Jag funderade först ett tag på varför fästet såg ut som det gjorde, för det bestod nämligen av tre tunna plåtar som buntats ihop till ett tjockare fäste. Att det kunde ge lite fjädring åt hornet var en tanke, men varför och är det nödvändigt? Jag tog saken i egna händer och började fabricera ett fäste.

Varje gång jag får använda pelarborren blir jag glad!

Fästet behövde ju inte vara så avancerat, bara ett bleck som flyttar ut hornet en bit. Jag konstruerade det så att det hade precis rätt mått så att när man skjuter in det i den u-profil som det ska skruvas fast i, på så vis låser det och kan inte vridas. Med 2mm-gods blir det ingen fjädring kvar i den korta stumpen, men behövs det?

Testmontering innan det målas. Lite väl kort gänga på signalhornet:

Näst på tur blev växelspaken. Här har jag fått donerat en spak som sägs vara ballare och sportigare än originalet.   Jag har hela tiden känt en svag tveksamhet inför att byta ut originalspaken då jag tycker den solida aluminiumklump i form av en tärning till växelspaksknopp är rätt ball och liksom "hör" till vagnen. Den satt på vid köp och är lite egen och därför kul att ha kvar. Men jag var ändå i viss mån nyfiken på att testa den donerade spaken. Den skulle använts till en annan buss, men den fick man aldrig att lira helt bra på den vagnen, så där återgick man till original. Det fanns ju därför en betänklighet kring om den var felaktigt installerad, eller helt enkelt dålig. Jag tänkte att testa kunde man alltid och efter att ha studerat och diskuterat några monteringsanvisningar med MrP över satellitlänk så fick jag dit den.

Sportig spak som känns bra, nu får vi bara hoppas den ÄR bra.

Lägena känns distinkta och bra och jag tycker jag hittar alla fem växlarna efter att ha snurrat lite på motorn baktill, men säker kan man ju inte vara förrän man fått provköra. I samma veva anslöt jag även handbromsvajrarna och tog bort maskeringstejpen från handbromsen (som jag inte kunnat få bort). Men handbromsdamasken är puts väck, än i skrivande stund!

Nu kändes tiden mogen för att med varsam hand återmontera bromspedalens hävarm. Lite pilligt är det med HBCn på plats och jag kom snart underfund med att jag måste släppa lite på HBCns skruvar för att kunna vika tryckstången tillräckligt mycket åt sidan. Jag fick även googla mig till lite snabbt hur fjädern skulle sitta för att känna mig säker på att jag återmonterat allt korrekt.

Nu är jag nöjd med bromsarmen och den återfjädrar till stoppet snarare än golvet:

Original ska det vara en sprint genom hävarmen och tryckstången, men här hittade jag en hylsa som med ett korrekt borr och ett snabbt snitt med vinkelslipen blev perfekt att trä en skruv igenom istället. Skruven låses sen med en låsmutter så att rörligheten i leden bibehålls.

Nästa övning, och det här är jag faktiskt lite nöjd över att ha gjort, var att återmontera styrstaget. Det längsgående staget på bussar är ofta boven i dramat om man har en lös eller rent av sladdrig styrning. Det KAN vara styrsnäckan, men i min mening får den ofta oförtjänt ta skulden när det egentligen beror på taskiga leder. Det är ju inga precisionsgrejer någonstans men just det längsgående staget får ta extra mycket belastning då det belastas av båda hjulen.

I mitt fall är staget bytt "i modern tid" och det var inget glapp i det, men ett annat problem som är alltför välbekant med kulleder (eller sk p-ändar) är att de kan vara ett litet H att få bort om man behöver ha isär det. Oftast är det gamla grejer som ändå ska bytas ut och då kan man misshandla det, men ibland är det frustrerande att inte kunna plocka isär det utan att ha sönder något. I det här fallet var damaskerna i båda ändar helt sabb efter att en ihärdig Kee tvingat isär grejerna. Åhh vad tråkigt det kändes att återmontera staget i det skick det var i, om jag ändå haft nya damasker...

Ett par styrleder, med okänd hemvist som legat sen anno deuzimal fick offras för en fin saks skull:

Jag hittade styrlederna i min låda med folkadelar och de har legat där så länge jag kan minnas, men jag kan inte minnas vad de var tänkta till, jag tror det är luftkylt, så antingen typ2 eller 3, men de var omärkta och avskrivna vid det här laget. Jag har aldrig bytt bara damasken förr och det är kanske inte så vanligt med tanke på tiden det tar och vad en ny led kostar, så detta var långt ifrån säkert att jag skulle lyckas med.

Med den gamla damasken av packades leden med nytt fett och därefter kunde jag lirka på den fräscha damasken och till sist de låsringar som håller damasken på plats. De större ringarna var typ om nyckelringar i designen med en del av varvet "omlott" och det var relativt enkelt att trä på dem och det gick ganska smärtfritt med den första kulleden.

Jag flyttade även över den oanvända låsmuttern:

Det var när jag redan gjort detta en gång och skulle reproducera proceduren som jag fick problem, normalt sett brukar det gå bättre när man redan gjort ett moment en gång. Men till slut fick jag till det även i den andra änden. Allt tvättades rent och kullederna maskerades så att jag kunde piffa upp även själva staget med en skvätt färg.

Staget på färgtork, den uppmärksamme ser även tutans stag hänga på tork i bakgrunden:

Med staget avklarat, men ännu nymålat, var det så dags att gå till nästa moment; gaspedalen. Den var ju nymålad den också och all "hardware" blir ny i samma veva.

Butty's Bits har jag på bayen också, förändrar körkänslan mer än man tror.

Så trevligt att montera dit nytt, men nu kom ett nervöst moment, hade jag fått pedalfästet rätt? Till en början verkar det som att något är tokigt och jag funderar på om jag monterat länkaget fel, staget som går genom golvet skaver i kanten och sitter inte särskilt centrerat. Testar att vrida och vända på staget och montera det på olika sätt. Ganska snart kommer jag fram till att det är själva fästet i karossen som vikt sig, när jag bockat tillbaka det är det frid och fröjd igen.

När man vet det, ser man tydligt hur snett allting sitter:

Med gaspedal och länkage monterat börjar det likna en förarhytt i kupén igen:

Jag drog vajern igenom röret och skulle därför få ett slutgiltigt svar på en fråga som gäckat både mig och MrP ett tag och det var om vajern fortfarande var för lång, vilket upptäckts tidigare när motorn först installerades med en annan vajer. Och det var den ju fortfarande och eftersom jag inte hade ngt definitivt svar på varför, så tog jag detta som en sak att sova på och avslutade för dagen.

För lång gasvajer, vad kan detta bero på?

Denna sista fråga har nu ställts på forumet och jag har fått ett par bra svar. Iom "forumdöden" får man klara sig mycket mer på egen hand nuförtiden, men än finns det möjlighet att ställa en fråga då och då och trots allt få svar. Tack för det!

https://boxerville.se/forum/viewtopic.php?id=56670

Jag avrundar här för denna gång, men än finns mer att visa och eftersom detta är ett hobbyprojekt lovar jag inget om när nästa uppdatering blir.

Vi hörs!

Grymma uppdateringar som följs slaviskt.
Här ska man ju hylla och inte gnälla, men............
Bromsarmen skall vara jämntjock i sin konicitet, dvs inte vara smalare någonstans då det är där kraften samlas istället för att spridas ut över hela armen.
Kopplingsvajern och bromsröret ska inte gå i samma hål.
Bromsarmen skall inte sitta med skruv och mutter då den kan självlåsa under ogynnsamma förutsättningar, så dit med en sprint igen.

Men, jävlar vad du kämpar, sådana häringa friska uppdateringar får mig att vilja mecka splittbuss igen :-)
Syns framöver Kee

Mogge: Du har säkert rätt i många av dina påståenden. Men det har ju funkat rätt länge fram tills nu så det känns som att det finns en del felmarginaler i bromshärvarmen? Eftersom den redan är snidad såsom den ser ut, blir det lättare alternativet att förstärka den på sidorna istället, annars får man ju köpa en ny arm. Eller menar du att denna kan göras om såsom den ser ut? Innan den här omdaningen så hade jag ju en skruv med låsmutter rakt igenom, nu går skruven genom en hylsa som agerar "bult", så den enda skillnaden mot original är att det är en mutter som låser det hela i sidled istället för en saxsprint. Kanske borde tagit en detaljbild på det? Jag har förstått att röret och vajern inte ska gå i samma hål, men jag tänkte testa och se om det här funkar. Vajern hamnar rätt mycket högre än original då jag bockat om vajerröret för frigång för styrstagen. Så faktum är att jag kanske tom behöver ta upp hålet lite till för att inte vajern ska skava i ovankant av hålet. Jag gillar originallösningar som alla andra här, men nu råkade jag göra fel och tänkte se om det funkar ändå. Annars får jag dra om röret genom rätt hål med risken att jag måste skarva det om längden felar eller om jag lyckas bryta av röret.

Men jag måste säga att jag gillar att du är lite kritisk, jag tar till mig av dina tankar och tänker att jag experimenterar mig fram med detta i åtanke.

Tiden får utvisa helt enkelt, om galvaniska strömmar, mekanisk nötning, eller fel material kommer bli ett problem. Just nu tror jag det stora problemet kommer att vara att få motorn att gå vettigt. Är ingen fena på förgasare och med två blir det dubbelt så svårt.

Ricke: Faktum är att jag ska åka och köpa ny list imorgon hos Kuntze. Hur det utvecklar sig får jag återkomma med. Typen av list kallas i branschen för "cellgummisnöre" eller varianter på detta. Kuntze har lite knepiga öppettider, vill du att jag köper några extra meter åt dig så kan jag göra det, men jag vet inte om jag hinner se det om du skriver här, så mejla mig istället. Har uppskattat det till att gå åt ca två meter per lucka och det låg runt 40kr/m vill jag minnas. Om det nu är samma på split och bay?

Hej !
Om du kan nöja dig med vanliga bakljus glasen så har jag i värnamo i gott skick .
Fick ju hjärnsläpp när jag höll på med min 67a buss så det vart en del dubbel köp.
Gillar dina uppdateringar i tråden .

Tankgivarsladden: Är du säker på att den skall in den vägen? På min Bay kommer kabeln in i tankutrymmet på ett helt annat ställe.

Kul att läsa dina uppdateringar. Keep it coming!

Veckan som kom var jag ledig på onsdagen och för ovanlighetens skull stannade jag faktiskt hemma för att fixa med en del tråkiga trivialiteter som hårklippning, tvätt och liknande "ärenden" jag hört att vuxna människor gör. Men jag hade faktiskt bestämt att träffa min far på hans jobb på eftermiddagen, för när vi i Januari  donade med dörrsidor och inredning till kupén så sa han "är det något mer du vill göra så passa på nu, vi har tillgång till den här verkstan i ett par månader till". Då kom jag genast att tänka på att det vore trevligt att göra ribborna till flaket när man har tillgång till ordentliga maskiner. Pappa nappade på idén och tog några lediga stunder att lägga undan bra bitar material att utgå ifrån. Jag sa att vi kunde göra det i ask eftersom det är hårt och relativt billigt men det var faktiskt svårare att hitta lämpligt material i ask än i ek, så det fick bli ek. I mina ögon är det ännu bättre.

Måtten för ribborna har jag hittat på "dropgates" och det känns lite knepigt att konvertera siffror från fötter och tummar när de ursprungligen förmodligen kommer från renrasiga tyska millimeter från början. Så jag är inte helt hundra på att jag fått alla siffror exakt rätt då det ju kan förekomma avrundingsfel i två led när siffrorna bytt kön två gånger, men det är mindre viktigt med exakt replikering än med något som ser vettigt ut.

Det är både bekvämt och bra med riktiga verktyg, här klyver vi materialet till rätt bredd plus fem millimeter för klinga och hyvelmån:

Det är femton lister totalt, fem kortare och tio längre. Enligt min "översättning" från armbågar, fötter och näshår har jag fått längderna till 2578 internationellt gångbara enheter för de långa och 2470 diton för de korta. Det som är extra kul med en sån här övning är att jag har hjälp från någon som kan och pappa lär mig snart att "längden är det sista man tar", så nästa steg blir naturligt att hyvla dem till rätt tjocklek.

Ursprungsmaterialet är olika grovt, men här får alla bitar samma tjocklek, 16mm:

Nästa steg är sen att ta fram rätt breddmått, eftersom det är svårt att få allt exakt spikrakt även om det blir nära nog med en ordentligt bordcirkelsåg och två pers som matar virket genom maskinen, så behöver bredden tas ut med samma planhyvel. Varje "planka" vi använde gav tre lister då materialet var ca 120mm och bitarna som togs ut på sågen var ungefär 37, vilket innebar att den sista listen blev något bredare.

Smidigt när man jobbar tillsammans, en matar och en tar emot, här får listerna rätt bredd, 32mm:

Nästa steg var att fräsa till profilen och här hade vi en lite större utmaning då vi bara hade en skiss och inga exakta mått att gå efter. Men i ovankant ska de vara välvda och här var pappa först inne på att fräsa två stora radier från var sitt håll för att på så vis få till en välvning om än med ett något platt parti i mitten, men när vi konfererade med hans väldigt trevliga kollega som är ännu kunnigare än pappa, så föreslog han att vi skulle ta frässtål ur "etuiet". Och även om pappa först tyckte det verkade omständligt, så frågade jag vad "etuiet" var och när jag fick se grejerna förstod jag snart hur frässpindeln skulle monteras ihop med rätt frässtål för att få rätt profil. Så snabbare än pappa hade anat hade jag bytt ut stålen mot de som passade det här projektet bäst.

Den här typen av spindel med lösa skär är tydligen inte godkänd att använda i skolan längre, men den passade perfekt här:

Nästa utmaning var att rigga maskinen så att den tog rätt, både med avseende på "djup", men även centrerat över bredden. Så för att pröva oss fram hyvlade pappa snabbt till en kortare bit i furu (det är den som syns på bilden här ovan) som vi prövade oss fram med. Vi behövde även spänna fast en MDF-skiva över spindeln för att få så mycket stöd som möjligt för virket när det matas fram. Maskinens vanliga delar funkade inte här eftersom vi skulle fräsa av hela bredden.

De femton längderna har nu "rätt" profil på ovansidan:

Det var lite knepigt att få det helt perfekt längs med hela längden, då det trots MDF-skivan var svårt att ha ett fullgott stöd precis i slutet, så det tenderade till att bli lite fult de sista centimeterna. Några blev bättre än andra, men eftersom de ska fasas av i ändarna hoppas jag att jag kommer undan med att det ser bra ut ändå.

När det sedan kom till hur undersidan skulle tas ut så blev det ännu mer problematiskt att gå efter en skiss utan mått, för här har ju måtten faktiskt betydelse för passformen. Detta i kombination med kurrande magar gjorde att vi valde att pausa arbetet här och avsluta för dagen. Jag fick med mig den korta furubiten vi haft som prov för att måtta mot flaket för att se hur väl våra mått stämmer överens med verkligheten.

Nästa dag kom nästa paket med delar jag beställt till projektet och dagen därpå kom jag ut till stugan igen efter att ha jobbat en hektisk långfredag och var helt slut. När jag stillat hungern och hunnit landa ute på stugan gick jag ner i grottan för att mysa lite med min käresta som en välförtjänt avlöning för dagens slit.

Godislåda för vuxna, finns inget bättre än en fredagskväll i grottan och med en ny låda att öppna och nya delar att klämma på:

Jag kunde ju såklart inte nöja mig med att bara klämma på delarna, jag ville ju börja skruva dit dem. Det är märkligt hur allt vad trötthet heter bara är som bortblåst helt plötsligt för att det finns något roligt att göra. Det första jag gjorde var att jämföra den gradera remskiva jag köpt med originalskivan. Jag visste att jag ville ha graderat då det är lättare att ställa tändningen när man inte har originalförgasare, men det fanns även en viss tanke om att det kunde avhjälpa, eller förvärra mitt frigångsproblem mot oljelsangen som jag berört tidigare.

Här jämför jag diametern hos de två skivorna, eftermarknads är något mindre, men det säger ingenting om frigång egentligen:

När jag sen ska montera den nya skivan så märker jag att det inte är diametern eller materialtjockleken som gör att det felar, utan "offsetet" i skivans centrum som är ganska mycket annorlunda. Det gör att skivan hamnar mycket längre in, precis det jag inte ville!

Här har jag fått släppa lite på hydraulslangens sexkantsmutter för att skivan ska gå fri:

Det där är ju förstås inte acceptabelt, men just då kändes det som att jag behövde sova på saken och nu hade orken faktiskt kommit ifatt mig, så jag avrundade för kvällen.

Så genom att sova på saken kommer man ibland på ganska bra lösningar, iaf tror jag att jag gjort det. Remskivan åkte av och då passade jag även på att måla själva bulten och brickan, för det såg inte så kul ut med patina mot blankt i just det här fallet. Därefter åkte kylplåten och oljeslangarna väck och då hade jag blottlagt problemet vid dess rot. Slangen sitter gängad i en "adapter" som vinklar gängan från blocket och denna hade ännu ett par varv kvar på sig, så genom att dra åt den hårdare hamnade slangen automatiskt längre in.

Skam den som ger sig, NU finns det frigång som jag är nöjd med:

Näst på tur med motornötterna att knäcka stod agiset. Jag hade ju sen tidigare konstaterat att det tog i mellanplåten och känt ett visst mått av uppgivenhet inför att det inte passar något bra, fast det passade alldeles utmärkt innan jag började reparera mellanplåten. Men efter att tanken på hur jag ska fortskrida fått "sätta sig" lite, så kände jag nu att jag kunde fortsätta med installationen. Nu kände jag mig dessutom säker på att jag inte skulle behöva plocka av avgaset för att byta remskiva då den pucken var löst nu.

Jag vill ju egentligen ha ett annat avgas då detta "monza" från Empi passar dåligt och är nog bättre lämpat på en bubbla, men för att hålla flytet uppe i projektet och för att spara pengar, så kör jag med detta tills vidare, det kommer ju som bekant fler vintrar och som MrP uttryckte det; "det är just såna småprojekt som kan vara roliga att fixa med i framtiden om vintrarna". Idag ligger ett vintage speed överst på önkelistan!

Övertygad om att jag skulle få detta system att passa på min vagn trots flera frågetecken, fick jag nu påbörja jobbet med att modda det. Eftersom förvärmningen nu inte behövs är kylplåten moddad för det och då får inte förvärmningsrören längre plats under plåten. Dessa måste därför skäras bort och läggas igen. Det var brutalt tjocka svetsar att slipa bort, jag antar att man är väldigt mån om att avgassystemet inte ska läcka när det lämnat fabriken.

Ett aluminiumrör fastkilat med en skruvmejsel för att svetsa igen hålet där förvärmningen suttit:

Efter lite svets och in- och utvändig slip i vanlig ordning kunde jag till slut nöja mig med det här:

Repetera proceduren en gång till på andra sidan och på med lite färg:

Med detta fick det torka lite innan jag kunde montera det på motorn, förhoppningsvis för sista gången för den här gången.

I min strategi att inte hasta fram dåliga lösningar på problem, hade nu uppdraget att montera tankväggens luckor kommit upp på dagordningen igen. För att bilda mig en uppfattning om vad de olika tillvägagångssätten skulle innebära för arbete, så lekte jag med utgången av de olika alternativen. Jag kunde inte "bara" kapa av den lila fläns som sticker ut utanför gummilisten, det var inte i närheten av tillräckligt, utan jag blev tyvärr tvungen att lägga ett snitt längre in. Det positiva med detta är då att jag automatiskt blir av med all rost om jag då lägger det snittet nertill på luckan. Jag mätte mig fram till att jag behövde ta bort nästan hela kanalen där listen går för att det skulle gå fritt.

Moddad lucka del ett, här får luckan ett nytt höjdmått säkert 10mm kortare:

Nu passar luckan på vagnen, men eftersom måtten förändrats, så har även placeringen av hålen flyttats. När jag lekte med de olika alternativen så övervägde jag de olika vägarna och hur mycket jobb det skulle bli och oavsett så skulle hälften av hålen behöva flyttas för att det ska passa och då stod valet att kapa bort rosten i underkant klart. Två flugor på smällen och tur att jag inte gav mig på att laga kanten när jag först upptäckte det!

Del två: Det nya hålet är avsiktligt borrat med mindre diameter, detta för att det ska bli lättare att lägga igen det gamla sen:

Så med fyra nya hål noggrant upptagna och måttade mot karossen för att se om de stämmer någotsånär, kunde jag nu påbörja arbetet med att lägga igen de gamla hålen. Även här användes aluminiumknepet för att lägga igen hålen och när dessa svetsar var slipade till en slät yta kunde jag nu slutligen ta upp de nya hålen till rätt storlek.

Del tre: "Omoddad" plåt överst, flyttade hål underst. Lägg märke till att även den övre plåten fimpats på höjden, men det räcker inte:

Det var alltså de tre hålen i nederkant plus de två hålen inne vid mitten som behövde flyttas, således är luckorna numer inte längre utbytbara mellan höger och vänster. Eftersom jag nu borrat och slipat så mycket i luckorna behövdes en ny ytbehandling, så luckorna tvättades med sprit och las ut på uppfarten som såhär års får agera "lackbås".

Del fyra: Lika bra att köra varvet runt med primer när man varit på och skavt på plåtarna lite överallt:

Efter en matpaus och lite förkovring i soffan framför diverse motorrelaterat YT, gick i sedvanlig ordning ut på nattakröken igen och körde lite inspirerat mek. Med en del av dagens tidigare målningsprojekt nu tillräckligt torra att hantera kunde jag börja återmontera motordelar.

Med en mindre skiva blir ju remmen för lång, detta är en 900mm-rem, en längd som jag kört med tidigare:

Gång på gång bevisar jag för mig själv att det är bra att ha tid på sig och att man stöter på oväntade hinder som bara känns dåliga att lösa på något ihopslängt sätt, den här gången är det ju lätt löst att jaga fatt på en kortare rem, men det är tur att det inte är besiktning nästa dag!

Men eftersom remmen lätt byts med alla andra motordelar intakta kan jag ändå skruva ihop resten och näst på tur blir ju då avgassystemet. Förutom att jag inte riktigt gillar klämmorna som används när man skarvar v-kammarna, så var väl installationen ganska enkel och det krävdes väl inte mycket mer än att verkligen skärskåda att klämmorna hamnat rätt, för att få skönheten på plats.

"Auspuff" stod det i annonsen som ledde mig till att köpa detta system:

Med detta var det dags för bingen och nog kändes det bra att jag ändå fått till en lösning på luckorna nu och projektet fortskrider ändå i skaplig takt i övrigt också.

Fråga mig inte varför, men nu helt plötsligt hade jag fått för mig att jag skulle skruva loss motorluckan, något jag borde gjort för flera år sen för den har verkligen varit i vägen många gånger i mitt trånga garage. Men jag hade gått och köpt nya packningar för gångjärnen och för att byta dessa behövde ju luckan bort från vagnen. Förvisso kan det finnas en ganska bra anledning till att jag dragit mig och det är av samma anledning som lastkistans luckas gångjärn suttit kvar fram tills relativt nyligen och det är att dessa skruv är ungefär lika sannolika att komma ut i ett stycke som det är att vinna på lotto.

Trots stora mutterpickan med ett friskt PH2-bits så gick jag bet på en av de fyra:

Nu vidtog det intressanta arbetet med att försöka få ur skruven, ingen av mina knep för att gänga ur den med diverse specialverktyg för ändamålet lyckades, så det fick bli sista utvägen, borra ur hela skruven och gänga upp hålet. Kanske är jag för feg och inte tar i tillräckligt, men jag vill verkligen inte bryta av verktyget med härdat gods i skruven.

Gångjärnen till slut lösa, här ser man det bedrövliga skicket på framförallt den ena packningen:

Men det var inte enbart därför jag ville ha bort luckan, det fanns faktiskt fler "bonuseffekter" och den främsta var nog att jag nu kunde komma åt de svarta färgresterna ovanför luckan. Med luckan ur vägen var det en smal sak att klippa till ett 800-våtslippapper och gnugga bort den gamla färgen.

"Före-bild", man kan ana text i färgen:

"Efter-bild", att få bort det svarta är faktiskt sjukt tillfredsställande:

Efter det fortsatte jag med resten av motorn, för den bakre kylplåten hade jag också behövt modda lite. När jag la igen hålen för förvärmningen hade jag bara grovt syftat på en tänkt linje där plåten möter cylindrarnas plåt, men det hade inte blivit rätt så det behövde tas upp ett "jack" i plåten för att den skulle passa. Med denna "modd på modden" gjord, så passade den hjälpligt nog för att låta sig monteras.

Bakre kylplåt passar så gott den kan efter att skruvarna övertalat den:

Därefter stod ju mellanplåten naturligt på på tur och väntade på att åter hitta hem. Men innan den kunde slängas dit fanns det några saker som behövdes ses över. Först skulle en ny motorrumslist monteras och den jag köpt måste tydligen varit för bubbla, för den var ju alldeles för lång, men hellre för lång än för kort som flickan sa.   Snart noterade jag dock att den var "formgjuten" i den bemärkelsen att den hade formen av motorn, annars hade man ju varit lockad att klippa den så att man fick en så lång reservbit över som möjligt.

Typ1 har ju ingen lös plåt bakom motorn, så då är det logiskt att listen tillverkas i ett stycke:

Dessutom ville jag ha fyra skruvar att skruva fast mellanplåten med. Jag tror att jag ursprungligen hade tre, men att en försvunnit under åren i garaget och nu ville jag ha fyra matchande. Så de två som suttit på och som fått sig en dusch med färgsprutan och nu var snyggt duvblå fick tyvärr vika hädan för en mer alldaglig uppsättning skruv i svart. Jag jagade även fatt på två nya clips och två nya skruv till den främre infästningen.

Mellanplåt på plats, tittar man ute i kanten vid luckan ser man hur dåligt plåten passar pga avgaset:

Med detta ordnat och en tyst suck över att jag tvingas vålda dit grejerna, valde jag att vända blad och blicken åt ett annat håll och gå vidare, starkt förvisad om att det inte var för evigt. Luckan stod ju så snyggt lutad mot bänken så det kändes som en naturlig följetong. Men innan den kunde återmonteras ville jag även här passa på att ta bort lite svart färg nu när luckan var lös och allt lättåtkomligt.

I hörnen och längs med ovankanten var det varit svårt att komma åt tidigare:

Under arbetet med att gnugga bort det svarta råkade jag komma åt den bedagade "Mirt-loggan" som sitter där nummerskylten normalt sett sitter. När den väl hade börjat lossna kunde jag inte låta bli att plocka bort den helt. Jag vet inte vad mina vänner ur "Mirt-sammansvärjningen" kommer säga om detta,förmodligen ngt barskt om att jag inte är en sann vän eller liknande. Men allt har sin tid och märket som nästan föll av utan vidare ansträngning kändes som en gammal bleknad tatuering från ungdomen och nu finns chans att förnya sig och hitta på något kul. Vad detta kan vara är upp till debatt och förslag.

Luckan rengjord, känns mycket bättre:

Med luckan på plats börjar baken kännas ännu mer komplett och "busslik". "Volkswagen"-emblemet är jag inte ens säker på kommer från denna vagn ursprungligen, för jag kan aldrig minnas att jag haft det märket tidigare. Jag måste tagit det från ngn donator, eller köpt det på en marknad ngn gång för länge sen. Men det är snyggt och ska helt klart dit, men frågan är hur det förankras för att sitta säkert? Jag är inne på att ta lite överblivet karosserikit på piggarna, ngn som har ett bättre förslag?

Vi går mot ljusare tider och åt rätt håll, ngt annat är bara ett falsarium:

När man kommit så långt är den uppenbart sista detaljen av bakpartiet kvar, stötfångaren. En del kallar den kofångare, men jag gillar inte det ordet, för hur skulle den någonsin lyckas fånga en ko? Nog för att den främre skulle kunna allvarligt skada en ko, men att fånga en ko med den vore väldigt osannolikt, då kunde vi lika gärna kalla motorn för en majbrasa, klädseln för en mögelodling eller däcken för stötdämpare.  

Min bakre stötfångare lämnar emellertid något att önska när det kommer till skicket. Patinan är ju ball, men andra detaljer är jag mindre nöjd med. Nu när vagnen är ren och fin känns det inte kul att stötfångarens bärjärn är alldeles rostiga och dessutom bär på en del gammal underredsmassa. Så de ville jag borsta rent.

Inte jätteilla, men fästplattorna är lite skeva och de skulle må bra av en rengöring och lite ny färg:

Även själva stötisen hade skeva bärjärnsinfästningar och en riktigt ful "knyck" och jag tror jag vet när detta hände. När jag besiktade vagnen för en massa år sen så hade besiktningsgubben glömt bort att ta bort ett par höjningsgafflar ur den rampmonterade domkraften han använt för att kunna hissa upp vagnen när han skulle kolla hjulupphängningarna. När han sen skulle rulla av rampen för att åka ut och provköra small det till utav h-vete när domkraften tog i. Idag hade jag blivit skogstokig om det hänt, men jag tog det lugnt och fick en blek ursäkt om att det omöjligtvis kunde vara det som hänt, för att min vagn då skulle slitits sönder, vilket den på sätt och vis gjorde.

Ett fult veck och ett skevt fäste, ingenting som lite klassiskt bonnasmide inte kan rå på:

Det som däremot kom att ta längst tid var en avdragen skruv i det ena fästet för hörnplåtarna, de så kallade "splash pans" som sitter mellan kaross och stötfångare bak på bussar och pickuper. Det visar sig att denna skruv stack ut väldigt långt på baksidan, så det tog en stund att borra ur den.

Här tar jag upp en ny gänga i hålet, notera att stötisen borstats rent på insidan:

Jag saknar för övrigt den ena av dessa två hörnplåtar. Nu har jag inte forskat tillräckligt i ämnet, men jag har fått för mig det är annorlunda plåtar till pickup, men jag kanske misstar mig där?   Hörnen i karossen är annorlunda, men dessa fästs så långt ner att formen kanske är densamma som på buss där? Dessutom läste jag något i förbifarten om att plåtarna är annorlunda på 67orna och då kanske OYO om de inte är samma som på tidiga bayen förstås. Detta blir dock ett problem för Kee d.ä.ä. ("den ännu äldre") för som det är nu måste avgaset bytas ut för att jag ska kunna räta ut stötisen för att dessa plåtar ska passa.

Bärjärnen rostskyddas enligt standardrecept:

Jag hade tänkt bryta här, dels för att jag inte hinner/orkar skriva mer, men även för att det blir för mastigt till och med för min smak om jag kör på. Men för att det känns alldeles för tråkigt att bryta med en bild på färg som torkar så bjuder jag här på det sista jag gjorde innan jag gick och la mig den kvällen...

Sist men inte minst monterades främre stötisen, för första gången fäst i alla fyra punkterna!

Känns verkligen som stötfångarna knyter ihop säcken på ett snyggt sätt när man monterat detaljer i front- och bakparti. Och när alla bedagade originaldetaljer kommer på så smälter det nymålade in väldigt väl i helheten. Jag är helnöjd och spänd av förväntan inför att kunna rulla ut, det är närmare nu än någonsin tidigare, men än en bit kvar.

Vi hörs!