Du är inte inloggad. Logga in eller registrera dig.
Boxerville » Projekt » Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt
Sidor Föregående 1 … 12 13 14 15 16 … 24 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Fönsterramens anslutning mot taket var nog det enda stället där jag lödde på nytt.
Mina bilder 20170531 1414.JPG 585.79 kb, 85 downloads since 2020-09-21
Long time no see! Tackar ödmjukast för informationen här ovan, bra att veta! Jag har nog inte stött på någon av de andra ställena än, därav min okunskap.
Efter nästan två månader var det dags att ta upp projektet igen. Det går långsamt nu, det har funnits massor med saker att skylla på, men den mer grundläggande förklaringen är nog brist på inspiration. Men nu i helgen ska jag få finbesök och det är dags för mekarhelg och inför denna helg har jag lovat mig själv att göra färdigt karossen. Det borde gå på en helg tänkte jag. 
Så när jag kom ut till stugan på fredagskvällen började helgen med något så otroligt att jag knappt trodde mina ögon. När jag bara har någon kilometer kvar till stugan, ser jag ett djur korsa vägen i mörkret. Kanske i storleken av ett rådjur, men det är inget klövvilt för det har ett rovdjurs rörelser. När jag kommer fram till platsen, så saktar jag ner för att titta efter djuret i skogsbrynet. Mycket riktigt där står det och tittar på mig, fläckig med upprätta öron och stora ögon. Jag tror fortfarande inte mina ögon, så jag vevar ner rutan för att titta noggrannare och stunden är tillräckligt lång för att jag ska hinna tänka "det här är fanemej inte sant" många gånger om. Kanske ett tiotal meter ifrån mig står ett lodjur och tittar på mig! 
Och jag tänker att jag borde försöka fota, fast det egentligen är för mörkt, men innan jag hinner sträcka mig efter mobilen, kommer en annan bil ifatt och katten lämnar platsen. Inte motorrelaterat, men ack så häftigt och förmodligen både den första och sista gången jag ser ett sånt i det vilda!
Nåväl, en av orsakerna till att det dragit ut på tiden att fortsätta med Lucy är att jag färdigställt mitt skorstensprojekt som blev godkänt av sotaren i början på oktober. Det känns så jäkla stort att ha rott det i land! 
Det rör sig alltså om dubbla skorstenspipor murade i isokern pipmtsensblock och två kaminer anslutna till detta. Som vanligt kan man ju inte göra det på det enkla sättet, utan på det egna sättet, så det har tagit sin lilla tid. Med byggstart sommaren 2018 har det löpt på delvis parallellt (eller omlott) med "Projekt Lucy". Detta projekt finns redovisat på Byggahus.se, men jag infogar en bild här för att ni ska få en känsla för hur jag nu har det ute på stugan. 
Kee's Soul Kitchen, nästdörrs "Grottan":
Detta är alltså en ingress och en fond mot vilken man kanske ska förstå projektet i garaget. För när jag kommer ut på stugan måste jag ju såklart, packa upp maten, tända en brasa och sen korka upp en go-IPA till pizzan och det senaste från YT-kanalen "Bad Obsession Motorsport". Några öl senare är man lagom uppvärmd för att börja hitta på något.
Och för en fredagskväll ter sig uppgiften att dela på "hundbenet" ganska lagom i omfattning, så jag sätter igång med det. Upp med plåtbiten i pelarborren och skrida till verket.
Pelarborr är grymt att ha, även en billig är bättre än ingen:
Testa "Snakedog" medan den fortfarande finns på Boa:
Det tar ju en stund att borra ur alla punkter, men det tar ännu längre att knacka isär de två bitarna utan att förstöra något. Ganska exakt en timme tog det att dela de itu. Näst på listan stod att svetsa igen ena raden punkter. För även om jag gjort detta redan på förarsidan, ville jag här testa det som jag fick lära mig efteråt, att det är värt att svetsa igen den undre radens hål och svetsa dessa utifrån. Detta både för att det är enklare att svetsa utifrån, men framförallt för att det är lättare att slipa utifrån.
Med en aluminiumbit fastklämd kunde rotfyllningen påbörjas:
De där batteridrivna arbetslamporna är guld värda när man svetsar och lätt beroendeframkallande. 
Efter svets, slip och rengöring, kan jag gå ut i vinternatten och spraya på ett lager zinkgrund på de delar som nu lämnats exponerade, men som sen kommer vara svåra att skydda när de väl är ihopsydda.
Färdigt för aftonen, nu är klockan midnatt och ett bra läge att bryta:
Sen kom lördagen att ägnas åt en lång sovmorgon och sedan lite pyssel med huset och det hann faktiskt bli middagsdags innan jag ens hade hunnit ner i grottan, så efter maten kommer jag mig äntligen för att fortsätta detta numer ganska lågintensiva projekt. När jag nu ska börja passa in delarna igen, så får jag backa bandet. "Hur var det nu igen?" och börjar kolla på gamla bilder. "Ja just det ja, ytterskinnet först". Så jag börjar passa in det och det stämmer förvånansvärt bra.
Baktill skruvas skärmen fast, borrskruv=fattigmansclecos:
Några övningar med svets och slip senare sitter skärmen där. Visst jag medger att jag kanske borde lappat igen hålet i b-stolpen helt innan jag monterade skärmen och ett tips jag fått från "Glideking" på YT är att lägga några extra svetsar på insidan framtill för extra förstärkning. Men jag prioriterade att få rätt passform mot dörren och få det rent estetiskt bra istället.
Med skärmen på plats och dörren stängd kan jag kontrollera resultatet:
Svetstängerna är för att tvinga ut skärmen på mitten då den inte har något stöd där ännu och för att kunna uppskatta det slutgiltiga resultatet. Inte perfekt, men jag är nöjd.
Söndagen kom också att ägnas åt delvis andra saker, men till slut kom jag mig för att fortsätta med skärmen. Nu ska innerskärmen på plats och det jag ångrar mest var att jag inte la igen det lilla "hål" som finns längst bak på dessa repro-skärmar (varför vet jag inte), så jag ska ev göra det nu i efterhand, trots att det hade varit hundra gånger lättare i bänk.
Först och främst är det viktigaste att få en bra passform mot dörren och som syntes på föregående bild behövde hela skärmen tvingas ut en del på mitten. Detta gjorde jag genom att syfta med dörren öppen. För dilemmat är att med dörren stängd ser jag hur mycket skärmen måste ut, men jag kommer inte åt att justera och fixera, med dörren öppen kommer jag åt att justera och fixera, men inte att se hur mkt jag behöver justera. Så genom att syfta på ett mått, skruva fast den i det läget och sen stänga dörren, kunde jag uppskatta om det skulle till mer eller på något annat ställe. Och efter ett par försök var jag nöjd. När det väl stämde mot dörren, fortsatte jag genom att nagla fast innerskärmen på övriga ställen för att inte göra bort mig genom att något mått förskjuts när man spänner fast delarna helt.
Fixering inför fastsvetsning. Här är jag nöjd med spalten mellan dörr och skärm:
Detta innebar att borrhålen där de gamla svetspunkterna suttit inte längre stämmer helt och det är egentligen bara bra, för det betyder ju att det fanns en poäng med att montera isär skärmen ändå. De hål som hamnar lite snett får sedan motfyllas med svets mot ett aluminiumblock. Under processen att slipa svetsarna inne i hjulhuset bråkade jag med framvagnen och önskade ännu en gång att jag hade tagit av den och när jag fick något skit innanför de heltäckande glasögonen blev jag nojig och kände mig olustig. Om jag någonsin gör om det här, så ska det inte vara på ett garagegolv, jag vill inte riskera att få men för livet bara för att jag tycker det är kul att laga gamla folkabussar! Detta i kombination med en tilltagande trötthet gjorde att resultatet inte blev riktigt hundra.
Nåväl eftersom timmen höll på att bli sen och det nalkades arbetsdag nästa dag, så körde jag på och klockan hann bli halv ett innan jag kunde knäppa en bild på det färdiga resultatet.
Höger skärm på plats, ännu ett delmoment avklarat. Jag är rätt nöjd med resultatet:
Nu är det liiiiite finlir kvar på skärmen, ska snygga till några svetsar, samt täcka för hålet baktill (som gjort för att fylla skärmen med stänk från hjulet) 
. Sen ska det klippas till en bit golv och läggas in. Lite bockning kommer bli aktuell, men ändå lite lättare än på förarsidan, då jag kunnat hålla alla rillor intakta kvar på fordonet...
MEN nästa helg får jag som sagt finbesök ute på stugan och utöver god mat och trevligt umgänge ska det mekas. Det är troligt att just dessa moment får stå tillbaks för annat som ska göras. Men målsättningen är ändå att försöka få motorn att brumma och det vore ju väldans kul! Om detta utlovas en utförlig rapport med förhoppningsvis underhållande bilder. På återhörande! 
Morgon tv
Äntligen en uppdatering i den här tråden, intressant läsning. Bra jobbat
Blir bra detta!!
Den däringa kamin isokern skorstens lösningen. .. lägg gärna en länk till där den finns... 
Skönt att du är tillbaka. Gillar denna tråd som ju är både mek och prosa!
Den där Byggahus.se-länken vill vi gärna titta närmare på! 
Favorittråden är tillbaka. Hoppas på en vinter med mycket garagetid
Favorittråden är tillbaka. Hoppas på en vinter med mycket garagetid
X2
Åh tack för allt fint beröm, jag är rörd! Har känt mig lite oinspirerad till att dra igång detta igen, men min vapendragare MrP är bra att ha och ser till att aktivera mig. Och era hejjarrop är helt klart motiverande de också! Tack återigen!
Tråden på Byggahus.se hittar ni på följande länk. Den började som en frågetråd och flyttades sen till "projektavdelningen" som en projekttråd. Så i början är den lite annorlunda till sin karaktär:
https://www.byggahus.se/forum/threads/m … -0.310396/
Man kan säga att projektet startar någonstans vid inlägg 9-12 ungefär.
Så var det dags för en uppdatering igen. Helgen har ju gått i mekandets tecken och den här gången har min påhittige vän hittat på namnet "KML" som jag direkt översatte till "Kela Med Lucy". Den årliga festen som hålls i början av december varje år, också döpt av nämnde kumpan, heter ju "KHK" och om detta kommer nog en inte alltför förvirrad rapport när detta är historia om några veckor.
Nåväl, tillbaks från framtid till dåtid. Upplägget för KML är att umgås, men med fokus på mek och att försöka få saker gjorda. Och det brukar ju gå ganska bra när MrP sätter igång, han har en bra disciplin och drar sig inte för att kavla upp ärmarna och skita ner sig och det skulle han påvisa med all önskvärd tydlighet den här helgen. På agendan stod att få motorn att brumma, det var väl egentligen det enda vi hade satt upp som ett "måste", men vi båda insåg att vi både skulle vilja och hinna få mer gjort.
Så på fredagskvällen när MrP ankommer stugan har jag varit där redan i någon timme eller så och förberett. Brasan är tänd, garaget rensat från allehanda bråte och det mesta av verktygen hängts på sin plats. Eftersom en heltidsknegande folkafreak är både hungrig och trött såhär dags inledde vi med traditionsenlig "varma mackor" och öl. Det som dock var nytt för säsongen var brasan. Vi satt en stund efter maten och avnjöt ledigheten och avverkade de allra mest dagsaktuella folkahändelserna från fronten. Nu var det dags för en Irish och ett styrelsemöte.
"Näe, du ser ju hur jävla glad han e'" (när han kommer på att han kan bocka av fler punkter än han tidigare insett)
Efter att vi konstaterat att mycket är gjort och några till saker lagt till listan, så började vi undersöka några "småsaker". MrP hade läst på lite och frågat runt lite, om hur man bäst lyckas få hjullagertätningen tät, då det läcker från vänster sida. Han fick lägga ner ganska mycket energi på att få isär allt, för att okulärt försöka bilda sig en uppfattning om varför och hur det läcker. Alla tätningar är ju nya! Under tiden hade jag börjat jobba med den bakre kylplåten till motorn. Plåten som satt på motorn mellan remskiva och block passade inte mot kurvaturen på den bakre kylplåten, dessutom behövde det moddas för oljeledningarna till filtret, samt hålen för värmen och förvärmen (no phun intended) 
.
Genom att klämma fast plåtarna mot varandra kunde jag smida dem till bättre passform:
Medan jag kände att jag knappt fick något gjort, då jag mest letade efter grejer som fått ny plats sen jag städat och inte behövt på väldigt länge, så hade MrP skruvat isär hela bakbromsen, hunnit läsa på lite till, men knappt blivit något klockare trots det och slutligen skruvat ihop tätningen igen. Den här gången utan bromsdetaljerna monterade, då han främst ville se om det han gjort inneburit någon skillnad för läckaget.
Näst på tur stod att montera ihop avgassystemet inför provkörningen. Återigen fick jag leta efter grejer, värmekammare och dämpare låg ju där de skulle, men packningar och monteringssats var det lite värre ställt med. Efter ett tag hade dock alla grejer kommit på plats och innan remskivan återmonterades diskuterade vi lite möjliga framtida dragningar för oljeslangarna till filtret. För stunden fick det duga med en enkel loop mellan de två anslutningarna.
Motorn snart redo för provstart:
Vid det här laget började det kännas som dags för bingen, det var ju ändå bara lite "mysmek" vi ägnade oss åt. Kvällen avrundades vid brasan och lite samlade tankar från roten.
Den uppmärksamme noterar inte bara en vw-relaterad detalj i bilden :
Nästa morgon efter en sjyst omelettfrukost och kaffe fortsatte vi med motorn. Nu skulle elen kopplas in och bränsletillförseln fixas på något vis. MrP fick uppdraget att se över elen och efter att jag hittat en lös kabelsko framme vid säkringsboxen, så hade vi tändning och ljus. Jag ägnade dock ett bra tag åt att försöka ordna med en lämplig bränslematning. Allt finns för att montera tanken nu, men jag vill helst måla innan detta återmonteras, så vi sparade oss besväret och löste det till slut med en penselmålad rosa Suzuki K50-tank. 
De första startförsöken gick inget vidare, vi räknade förvisso med att det skulle ta ett tag innan soppan hade kommit fram, men det krävdes inte mycket för att inse att något stod helt galet till och det var då jag såg att tändspolen inte var inkopplad. 
Med den spänningssatt, så började det tända till! Motorn gick, men långt ifrån klockrent. Det var vi iofs förberedda på, men efter att jag satt mig i avgasdimman och börjat skruva på fördelaren några grader moturs så hittade jag till slut ett läge där motorn gick av sig själv. Succén var ett faktum!
MrP gasar tills det rasar, fantastiskt kul att motorn går (notera den sportiga bränsletanken, passar perfa över baklämmen!)
Med detta som ändå kan betraktas som en delseger bakom oss, så tar vi lunch, kolgrillad tunnbrödsrulle och öl. Vi hinner diskutera rådande situation över matbordet och jag blir väldigt nyfiken på att testa med en annan fördelare. Det är nämligen så att motorn misständer på högre varv och jag är lite bekymrad över huruvida originalfördelaren får en tillräckligt bra vakuumsignal eller inte. Jag VET att jag har en 009a med ignitor liggandes någonstans och nu när vi har motorn startklar är suget väldigt stort att testa den fördelaren. Men jag letar överallt och hittar den inte, den liksom cylindersatsen, topplocken, kamaxeln är alla "bortstädade" när jag gjorde om ett förråd i våras. Det är bara att inse nederlaget och ta det som en framtida utmaning.
Några andre grejer vi noterar som vi måste hitta en lösning på för denna motor. Det saknas en ställskruv på ena förgasaren, det är en sjukt fingängad historia, kanske M4 eller M5 med samma stigning som en M2. Jag antar att Misab har dessa skruvar? Ett annat problem är att gasvajern är för lång! Här emottas tips på hur man kan lösa problemet med stor tacksamhet. Jag vill helst modda bil, eller motor framför vajern själv. Jag vet att jag moddat vajern på Rugge som hade en för kort vajer, men det är tacksamt om man kan köpa en modellkorrekt del att bulta på sin bil om man behöver byta i framtiden. Nämnas bör att jag kommer skaffa ett uppgraderat länkage för gaspedalen (buttys bits) framledes, men det ska inte ändra geometrin/placeringen vad jag förstått.
För lång gasvajer, hur skulle du löst detta?
Nu när vi uppnått helgens mål så var allt härifrån bara nerförsbacke. Men det fanns ändå en plan och den bestod i att plocka bort hela drivlinan, bakvagn och framvagn, samt allt löst från underredet förutom kabelstammen. Tanken är nämligen att dra på en ordentlig grundfärg för att skydda överallt. Medan jag skruvade loss delar från motorn som vi just satt dit, bråkade MrP lite ytterligare med bakhjulslagret som vägrade hålla tätt. Nu var det iofs mest en fråga om att skruva ihop bromsen igen, så vi kunde plocka av växellådan från chassiet. Motorn lossar så snällt så och efter lite försiktig urbaxning ur motorrummet rakt bakåt (på grund av att förgasarna annars tar i) så kunde vi sänka ner motorn på golvet. Jag sätter igång att skruva loss växellådan för extraktion och MrP ska avsluta arbetet med bromsen. Mitt upp i allt detta faller kofoten rakt på hans mobil som trots allehanda skydd inte gillar att få en sån smocka. Medan MrP försöker rädda allt av viktig information som finns på luren, fortsätter jag att skruva loss allt från växellådan och det är mer än man kan tro. Trots MrP's distraktion är vi snart på banan igen och vi kan baxa ur lådan tillsammans. Jag skämtade och sa att det tog ungefär lika lång tid att säkerhetskopiera en Iphone som att plocka ur en hel drivlina på en folkabuss.
Sist men inte minst skulle framvagnen loss. Växelföraren satt som berget, men det är inget ett par svetstänger inte kan rå på och efter att alla vajrar var väck, bromsledningar urkopplade och de åtta skruven mot rambalkarna losskruvade kunde vi börja vicka loss framvagnen från sin plats. Den släppte så fint så och jag är verkligen nöjd med hur jag fått till passformen på denna. Att plocka bort dessa tunga grejer är det bra att vara två på och trots att vi är två björnstarka karlar var det med nöd och näppe vi orkade hinka upp de tunga prylarna på flaket som ju är i brösthöjd. Men nu är allt ur vägen och underredet så gott som "naket".
Med allt detta löst, får man ju farliga idéer att byta ut framvagnsgavlarna och korta lite till. 
Tanken med hela denna övning är att komma åt överallt för att rostskydda så bra som möjligt och för att göra det måste vi få bort all underredsmassa som sitter kvar, främst i hjulhusen, kring växellådsvaggan och ovanför framvagnen. Vi testar lite olika metoder och det visar sig att en kombination av olika tekniker kommer behövas. Här var det rätt lagom att ta kväll och fixa middag och medan MrP går upp och tar sig en dusch, så ger jag vår käre Lucy en dusch av kallavfettning över hela underredet så det får verka över natten.
Efter sovmorgon och frukost på söndagen går vi ner för att sätta igång med grisgörat. Detta är egentligen perfekt för en sån här mekhelg, då två pers jobbar snabbare än en och man kan jobba parallellt. Att lösa upp underredsmassan med avfettning visar sig vara väldigt effektivt, men bäst av allt är ju såklart en kombination av alla olika tekniker, roterande stålborste, skrapa med kniv, manuell stålborste och torka med trasor.
Har jag kommit såhär långt och nu dessutom fått ur drivlinan, så ligger det väldigt nära till hands att reparera den där knöliga vaggan:
Vi kommer ganska långt med arbetet, men det är en del kvar och när MrP är tvungen att lämna sjappet så ligger jag fortfarande under och lossar alla grejer framtill, pedaler, länkage och HBC. Jag avslutar helgen genom att pensla på ett lager rostätare på alla nyligen blottade rostiga ytor i hjulhusen. Det är dock en del avfettning kvar så jag får se hur bra det blev, det måste bli renare om jag ska kunna få till ett bra rostskydd överallt.
Såhär kunde det se ut under arbetets gång, kladdigt var bara förnamnet:
Jag bestämde mig för att kasta de mekkläder jag jobbat i, delvis trasiga och inte ens värda att försöka tvätta med ett tjockt lager av granulerad underredsmassa över hela stassen. Det var med en stor lättnad jag gled ner i badet den kvällen. Lättad över att ha fått så mycket gjort ändå, lättad över att projektet nu äntligen tycks fått lite fart igen och framförallt, lättad över att få bli ren.
På återhörande!
Som vanligt en skön tråd att följa, kul att du är igång igen
Kul reportage det här - borde inte blivit kåsör i någon blaska Kee? Ska själv sätta igår med underredsmassan på min blivande äventyrsraket under december - inget man ser fram emot men bara att tjura sig igenom...
Tack för responsen. Hoppas på att kunna hålla ett "tempo" nu när det inte finns så mycket andra distraktioner, "trädgården är nedstängd", "det är för kallt att meka utomhus med bruksbilen", "skorstensprojektet avklarat" och jag har lovat mig själv att inte dra igång med något nytt förrän detta är färdigt, eller åtminstone tills Lucy är på hjul igen för färdig blir man väl aldrig?
Jorsec: Jag hade rätt långtgående planer på kåserier i "folkabussen" för en massa år sen. Tror nog att jag hann skriva ett par kåserier som ligger på datorn någonstans, men jag skickade aldrig in dem. Nu sedan jag fastnat för massa olika kanaler på YT har jag mer än någonsin blivit inspirerad på att försöka starta någon VLOG eller kanal där för egen del. Men det är som med allt, ska man göra det bra, ska man göra det ordentligt och nu känns det som jag varken har tiden eller kunskapen att sätta igång med något sådant. Och det är ju egentligen i skrivandet som jag har min läggning (uppenbarligen).
En "miniuppdatering" då jag var till stugan "över dagen" i tisdags-onsdags och pysslade med lite olika saker, bland annat detta projekt.
Jag hade grunnat ett tag på hur jag skulle skölja bort det sista av avfettningen och tanken på att göra det med en ångtvätt hade slagit mig. Så en sådan måste jag ju testa. Med vatten från luftavfuktarna som står och går i garaget och i källaren, samlat på dunk, fyllde jag ångtvätten och skred till verket.
Det funkade... till viss del. Jag märkte snart att det som behövdes var inte regelrätt "ånga", utan varmvatten under högt tryck, jag behövde. När ångtvätten var full så var trycket bra på nära håll, men bara ett tag och att rengöra ett helt chassie med den smala strålen och de decilitrar vatten som ryms i tvätten, var nog rätt naivt såhär i backspegeln. Jag körde dock på ett tag och fick loss en del, men insåg snart att jag fick ta till "plan B", nästa dag.
Så dagen därpå skulle nästa metod testas, högtryckstvätt med varmvatten. 
Först fick sig chassiet en ny omgång med kallavfettning så att det skulle få verka medan jag riggar resten. Eftersom jag inte har ngt varmvatten i garaget fick jag improvisera lite. ut på tomten och leta upp en lämplig vattenslang och det behövdes en längre längd än jag först trodde så det var lite meck innan jag fick till det och med täta kopplingar överallt. Precis i anslutning till garaget, via en liten hall, finns tvättstugan. Den har inte gjorts i ordning än, men långt gångna planer finns på att göra vid den som nästa projekt på huset efter Lucy och garaget. I tvättstugan har jag ställt ett badkar och till detta är det kopplat varmvatten. Så genom någon bussning kunde jag skruva dit en garadenakoppling på duschslangen.
Jag har inte tänkt på det förut, men det här fick mig att omvärdera om jag inte borde dra in varmvatten även i garaget sen:
Högtryckstvätten stod inparkerad i ett hörn "för säsongen" så jag orkade inte släpa fram den, utan drog slang och el till den så fick den stå kvar. Med varmvattnet inkopplat och tvätten igång, rullade jag under med heltäckande skyddsglasögon och jacka på. Och det var effektivt, men såklart svårt att komma åt överallt med den långa lansen. Med täta intervall hade jag ungefär noll sikt genom glasögonen, så jag fick ha en trasa att torka med i fickan. Men resultatet blev bra och mycket renare än innan. Fascinerande att dra på med varmt vatten under högt tryck, till och med zinkprimern jag använt lossnade.
Det svarta är rostätare som jag penslade på förra gången.
Nu är det ytterst lite underredsmassa kvar. Jag kommer nog gå över vissa ställen igen med skrapa och borste, det är ibland svårt att se vad som är ytrost och underredsmassa, speciellt genom ett par dimmiga glasögon och en dimma som får Islands gejsrar att blekna och helt rent kommer nog chassiet aldrig att bli, men "good enough" för mig och detta projektet.
Mörk bild framtill, blött men inte särskilt kladdigt längre: 
När jag ändå har tvätten igång och besudlat hela garaget med vattenstänk, kunde jag lika gärna spola av utsidan också. Nu var det ingen sedvanlig "biltvätt" det var tal om, utan mest att blåsa av de lager av damm som samlats överallt under de fyra år hon stått på ett och samma ställe, så det var mer en rensköljning av sidorna och hyttens tak.
Nytvättad och redo för "show 'n' shine": 
Så medan garaget får "torka ut" en aning, efter att jag vädrat och dragit igång två luftavfuktare och en värmefläkt, riggar jag en liten middag. Efter maten plockar jag med lite allehanda grejer så det får torka ut så gott det går. Så innan det är dags för mig att åter styra kosan mot den stora staden, drar jag på mig de fuktiga arbetsbyxorna för att dra på det jag har kvar av rostätaren.
Det är lite pilligt och det är viktigt att återigen ha glasögon på sig så att man inte får det i ögonen. För detta använder jag även nitrilhandskar, då jag vet att det kommer rinna längs med penseln när man målar uppochner. Det jag har kvar dock räcker inte till så mycket, men jag tänker att det är bra att få på ett lager, framförallt där jag varken behandlat tidigare, eller ens slipat/borstat, för att se hur det blir. Eftersom det är så svårt att komma åt mellan alla profiler och i alla vinklar, tänker jag att högtrycksstrålen nog får räcka som förbehandling av ytan.
Nu börjar processen mot "rent och fräscht":
Mycket av detta arbetet är ett experiment och jag är ju inte helt klar med "rostlagningen", det är en liten bit golv kvar på passagerarsidan och jag ska nog passa på att snygga till lite mer grejer på chassiet innan den slutgiltiga behandlingen sätts in och återmonteringen av alla delar kan börja. Men det känns väldans skönt att ha fått det någotsånär rent nu.
Experimentet fortskrider... På återhörande!
Så... Var var jag? Ja just det, nästan en månad senare och jag har inte uppdaterat, men till skillnad från tidigare så har jag faktiskt gjort en del, bara inte haft tid att rapportera det. Dels har det förflutit ett "Kaos Hos Kee", men då blev det inte mycket till bussmek, inget alls faktiskt, men å andra sidan mekades det lite moppe och tyngdpunkten låg ändå i att umgås, äta och dricka gott. Och det klarade vi med bravur! Många goda minnen, garv, härlig musik och fantastisk mat. Jag blev dock lämnad med en liten "present" efter att Mirtmännen hade lättat ankar och styrt mot den stora staden på söndagen.
"Fatta hinten" sa MrP när jag fick se detta: 
Nåväl, nästa helg var det dags för ännu en sejour, eller det var egentligen jobbhelg, men jag åkte ut till stugan på min lediga fredag och körde en endagars och fick faktiskt en del gjort. Näst på tur var att lägga igen det sista "hålet" på chassiet. Eller för att förtydliga, det kändes som det allra sista steget i rostlagningen, men det skulle komma att bli några småsaker till. Hålet i fråga är på passagerarsidans golv, där det möter skärmkanten. Till skillnad från förarsidan, så kunde jag här hålla mig utanför några rillor och på så vis var det egentligen en slät plåt som behövdes. Jag skriver "egentligen" för att det är ju aldrig så enkelt som en helt platt plåtbit, lite fabrikation behövdes ju och efter att ha kapat upp en bit från en pappmall hade jag ett embryo till biten som saknades.
Platt bit av en plåtbit, kanske kan det bli något?
Som vanligt behövdes lite justeringar och trots att jag lyssnade till rådet att göra biten "lite för stor", lyckades jag ändå göra biten lite för kort. Men efter en massa inpassande och försök till att få det att lira, genom att bland annat dela upp biten i två delar, fick jag till en inpassning som blev den bästa av kompromisser, eller med andra ord, minst dålig.
Inpassningen blev väl okej, men det saknas en kil mot hjulhuset:
Men efter det vanliga svets- och slipmomentet, kunde jag till slut passa in en liten smal kilformad remsa för att täppa till det sista i ovankant och resultatet blev väl helt okej. Jag måste erkänna att den här typen av arbeten är inte lika självklara när man inte gjort dem på länge. Gör man sånt här vecka ut och vecka in, kommer man in i en slags rytm och iaf jag känner mig mindre osäker på hur bra det ska bli. Men samtidigt är det väl lite som att cykla och man kommer snart in i det igen.
Så var golvet helt igen, sista "rosthålet" igenlagt! Eller? 
Sen var det tillbaks till arbetsliv och verklighet igen, slut på cosplayandet med min Lucy. Men jag är ju notoriskt dålig på att ta hand om mitt vanliga liv, så när första bästa lucka i verkligheten öppnar upp för att fly ut till landet och min grotta, så tar jag tillfället i akt. Så några dagar senare är jag ute igen för ännu en endagarssejour. På "att-göra-listan" denna dag stod att lägga igen det lilla hål i skärmkanten som skärmarna jag köpt kommer med original från fabrik, men som inte finns på skärmarna som satt på vagnen original från fabrik. På förarsidan lappade jag förutseende igen detta hål redan innan skärmen monterats, men på passagerarsidan bommade jag den möjligheten, så nu väntade lite mysigt hjulhussvets. En liten tröst nu är att med framvagnen ur vägen ökar tillgängligheten för att jobba i hjulhuset med några hundra procent. 
Här är hålet jag redan borde lagt igen, men som jag nu får lägga igen: 
Detta var förvisso ett ganska enkelt mek, klippa till en plåtbit som bockas med två flänsar där den ska möta hjulhusets bakre del och hjulhusets "tak" och sen passa in denna och slipa bort lite ojämnheter på själva vagnen. Under denna procedur lossnade slipstiftet från min roterande fil och flög in i håligheten och jag hade lite pyssel med att för det första ta reda på var den hade tagit vägen, för den kunde antingen ha åkt in i b-stolpen, eller hamnat innanför innerskärmen, och för det andra försöka få ut den. När jag lokaliserat den i innerskärmen (den mer lättåtkomliga av de två kaviteterna) med hjälp av en ståltråd och en ficklampa, där jag bökade runt med ståltråden genom ett litet litet hål och samtidigt lyste med lampan genom ett annat litet hål och till slut kunde känna och se slipstiftet, kunde jag försöka påbörja extraktionen. Det visar sig att jag hade en "oljepluggsmejsel" som var ypperlig för ändamålet, de vanliga "magnetupplockarna" är inte tillräckligt böjliga för att låta sig styras runt innanför skärmen och oljepluggsmejseln är i princip ett handtag med en vajer och en magnet längst ut. Den har dessutom en starkare magnet och med den var det enkelt att fiska upp slipstiftet.
Dels har ju stiftet mycket liv än kvar i sig, dels hade det inte känts så kul att veta om att det låg en kvarleva och skramlade i innerskärmen även om jag var nära på att ge upp efter ett tag innan jag hittade stiftet. Att stiftet släppte var mitt eget fel, jag hade noterat att det inte satt ordentligt, men tänkt att "det där tar jag sen", det fick jag äta upp. 
Hålet igenlagt efter mer "om och men", än jag kunnat ana:
Och som en avslutning på denna dag, fortsatte jag det enträgna arbetet med att rostskydda underredet. Jag har velat fram och tillbaka hur jag ska göra, och det finns ju lite olika skolor, men till slut har jag bestämt mig för att satsa på en egen väg. Jag behandlar alla "delvis rostiga" delar med rostätare som ett första steg. Detta involverad ytrostig originalplåt, såväl som spaltrost och även en del bar metall. Jag tror på rostätaren om man bara täcker upp den med något mer heltäckande efter att den fått reagera och torka ordentligt. Därför tänker jag lägga på ett färglager utanpå den sen, men mer om det senare.
Men för att applicera rostätaren, som även om den är ganska dryg, kommer gå åt en del är man ska behandla ett helt chassie med, så har jag experimenterat lite. Normalt sett penslas den ju på och den är som ganska vattning väggfärg i konsistensen. Nu ville jag pröva att försöka spruta på den för att komma åt ordentligt i alla håligheter, vrår och vinklar. Så jag testade att helt sonika tappa upp den på en sprayflaska modell "blomspruta" och sen spä den 2-3ggr med vatten. Är den för tjock blir det ingen bra finfördelning av dropparna och är den för tunn, rinner den bara av och dessutom tappar den sin effektivitet i den kemiska reaktionen enligt lite test jag gjort tidigare när jag prövat att "bada" detaljer i utspädd rostätare. Så det gäller att hitta en medelväg som allt annat som ska igenom ett duschmunstycke.
Det funkade okej att spruta på den, men jag fick springa efter med penseln och snygga till alla rinningar och det blev inte en "täckande" sprutbild, mer en "stänkande" sådan, så denna teknik kände jag behöver raffineras.
Det ser inte så kul ut nu, men tänk att detta ska täckas över med färg sen:
Jag gjorde ungefär två tredjedelar av undersidan, dvs från fronten bak till torsionsröret, innan jag bestämde mig för att tiden var kommen att åka hem igen, nästa dag var ju en arbetsdag och upp i ottan igen. När jag kommer hem på kvällen ligger ett personligt brev på hallgolvet och väntar på mig. Alltid när man får handskrivna brev från människor, som inte innefattar fönsterkuvert och maskinskrift, så blir man glad och det tog några sekunder innan polletten trillade ner och jag förstod varifrån brevet kom. Det var ju Lasslo som skickat sin weber-skruv till mig som låg där på golvet. Det gjorde mig glad och som en extra "perk" hade han lagt i några klibbor också.
Tack för hjälpen Lasse! Jag får bjuda på en bier på en framtida träff hoppas jag! 
Sen dess har det passerat en hel helg i garaget med ytterligare framsteg, men just nu har jag inte tid att skriva mer, så jag får fortsätta på det en annan dag, men inspirationen är tillbaka och oavsett om jag hittar på ytterligare "bus" om inte var tänkta i den ursprungliga planen, så är det inte orimligt att det blir vägpremiär 2021, men det känns fortfarande ganska surrealistiskt. 
På återhörande!
Så kör jag del 2 av denna uppdatering som jag påbörjade igår. Lika bra att bränna av det här nu, för sen kommer det mer och det blir svårt att hålla isär allt.
Nåväl, helgen som passerade ägnades i sin helhet med arbete i grottan. På fredagskvällen efter jag ätit en bit och myst framför brasan, så drog jag på mig arbetskläderna igen för att försöka få något gjort. Eftersom rostätaren jag använder ska dras på i flera lager, så var det lika bra att dra på ett varv till, speciellt med tanke på att jag inte hunnit göra hela chassiet förra gången.
Den här gången ville jag dock försöka vidareutveckla själva appliceringstekniken och jag tänkte att en "tryckspruta", ni vet en sån där man har till avfettning eller ogräsbekämpning, skulle förenkla jobbet. Så efter att ha letat reda på en sån ute i mörkret i boden, samt rensat och fått den i funktionsdugligt skick, så kunde jag nu tappa upp rostätare och påbörja behandlingen. Och det var något mer bekvämt än med handsprutan, men fortfarande med samma "stänkande" resultat, dessutom satte munstycket igen titt som tätt. Jag märkte dock att när sprutan började bli tom och det kom mer och mer luft, så blev strålen bättre, vätskan finfördelades mer och det blev mer likt resutatet från en sprayburk. Då kom jag till konklusionen att det nog vore allra bäst att spruta på den med en färgspruta istället, men jag ville inte förstöra min spruta, då rostätaren reagerar med alla metaller, även aluminium, mässing och rostfritt. Men jag fick grunna på en vidareutveckling av konceptet över natten.
Efter ett tag blir rostätaren svartlila i olika nyanser, ser inte så snyggt ut, men är förhoppningsvis en bra grund:
Nästa dag skulle arbetet vidta, men eftersom jag för varje gång jag tänker ut hur nästa steg ska gå till, tar arbetet till nästa nivå, kände jag att jag inte kunde göra detta rostskyddsarbete med de bakre bärarmarna på plats, så de behövde tas bort. Jag gjorde både en markering mellan själva bärarmen och fjäderstaven och en markering i själva chassiet för att på så vis ha ett riktmärke för hur det skulle monteras ihop igen.
Markering var bärarmen satt, för att få samma höjd vid återmontering:
Detta gjordes så klart på båda sidor och på högersidan gled bärarm och fjäder isär bara jag tittade på dem, men lustigt nog var det ett "L" stansat i fjädern, vilket fick mig att tro att jag måste blandat ihop vänster och höger fjäderstav när jag haft isär allt vid sänkningen för säkert runt tio år sen. När jag sen ska montera isär vänstersidan, så är inte den märkt med ett "R" som man skulle kunna tro, utan ett "H"! 
Men på den här sidan hade jag ett desto större företag att få isär grejerna istället. Jag försökte ett tag men gick bet, så jag öste på med rostlösare och ATF-olja, som fick marinera över natten.
Som ett långkok fick detta stå, inte för att jag tror på mirakel, utan för att det fanns annat att göra:
Under alla år jag jobbat med denna pickup har jag haft en och samma... hmm... eskort... och hon börjar minst sagt bli lite sliten. Eftersom jag nu ska rulla runt mycket under vagnen så insåg jag nödvändigheten att ha bra hjälpmedel. Jag har övervägt att betala för en ny modell... 
men inte kommit till skott än, då jag vill ha en med bra kvalité och kvalité kostar... Men jag skulle undersöka min gamla trotjänare för att se vad jag kunde göra. Det visar sig att fyra av de sex hjulen är helt ok och även om sex är roligare än fyra, så tänkte jag pröva om jag kunde förflytta hjulen så att jag rullar runt på alla fyra istället. Och det blev en riktigt bra lösning, så nu kan jag ligga varhelst jag önskar även om jag redan ligger.
Nu rullar jag bra på alla fyra, men hon är allt bra sliten gamla bettan: 
Näst på tur stod att demontera styrsnäckan, den vill jag inte heller ha i vägen när jag ska jobba på chassiet. Denna är dock "uppflyttad" som det så fint heter för att få mer markfrigång och medan fyra av de fem skruvarna går lätt att komma åt så sitter den femte väldigt svåråtkomligt till när styrsnäckan flyttats uppåt och bakåt. Jag har troligtvis levt med detta faktum när jag en gång återmonterat den, men när jag nu skulle ha väck den, kunde jag inte leva med att nästan kunna lossa skruven ett tolftedels varv åt gången med ringnyckeln, så jag kände att jag ville modifiera chassiet för att komma åt med en hylsa istället. Fram med den ack så användbara roterande filen.
Urtag för att komma åt att ta loss styrsnäckan med hylsa och förlängare. Notera tafflig svets i hyttgolvet:
Att demontera styrsnäckan har ett par fördelar; dels kommer jag åt att slipa ner det fulaste av den gamla svetsen av golvet som man ser på bilden, dels kommer jag åt bättre att rostskydda området, dels blir det lättare att maskera och få ett bra målningsresultat sen. Men svetsen i golvet var inte den enda fula svetsen jag ville komma åt nu när chassiet är naket.
När jag för tiotalet år sen "notchade" i ramen för frigång för styrstagen, tog jag i "ganska rejält" kan man säga. Och när detta gjordes byggde jag på med förstärkningar ovanpå ramen och dessa svetsar slipades aldrig och detta har stört mig sen jag legat under och sakta men säkert förfinat allt annat svetsarbete och dessa gamla synder stuckit mig i ögonen. Även om jag hade gjort det helt annorlunda idag, har jag inte tänkt göra någon stor grej av det hela, utan bara slipa ner det så det ser lite bättre ut.
Fula svetsar på gamla förstärkningsprofiler jag nu har chansen att snygga till:
Det tog rätt lång tid att slipa ner de gamla korvarna och det gällde att hitta ett "lagom" resultat, för hade jag gjort detta idag hade jag velat att det skulle bli snyggare, men det här var mest gamla synder och som MrC brukar säga så skiter tjejerna i hur snygga svetsar du har där det inte syns. Efter detta fick sig vagnen ännu en omgång med rostätare och även det tog sin lilla tid, men kändes inte särskilt intressant att ta ytterligare en bild på.
Nästa morgon kändes det som att det var dags för ännu en ansträngning att försöka få isär bärarm och fjäder. Jag prövade avdragare, jag prövade att spänna fast paketet och slå med stora släggan, jag prövade värme och jag prövade kombinationer av de tre, men utan framgång. Avdragaren modell "skaplig" vek sig till slut och hela företaget kändes ganska fruktlöst. Vid konsultation med MrP fick jag frågan om jag måste ha isär det hela och jag hittade på några klena ursäkter som involverade målning och andra utsvävningar, men egentligen måste jag inte ha isär det här nu. Det lutar åt att jag måste pressa ur detta, men som en första lösning kanske jag helt sonika återmonterar det som ett paket och målar bärarmen ändå.
Avdragaren vek sig när jag pressade den till det yttersta:
Med detta bordlagt var det dags att återgå till själva chassiet och rostskyddet. Något som har blivit pinsamt uppenbart under tiden Lucy förvarats i garaget är spaltrosten som uppstått där jag svetsat, men även ytrost sen gammalt på originalplåt, så även i lastkistan. Så den skulle göras vid nu. Så efter att ha tömt den på motorsåg och skruvpaket och golfbollar, så kunde jag börja dammsuga utrymmet. Den här gången skulle jag testa en ny approach att dra på rostätaren; med en rostskyddsspruta. Rostskyddssprutan funkar ju som en färgspruta, men den har inte samma "fina" munstycke och detta sitter dessutom längst ut på en 20cm lång "lans". Efter att ha klätt på mig allsköns skyddsutrustning och fyllt sprutan kunde jag krypa in i den alltför välbekanta lastkistan igen.
Denna metod fungerade mycket bättre och jag kunde nu spruta in rostskydd i prång och vrår som jag inte kommit åt förut. Arbetet tog väl större delen av dagen och det gick väl åt en tre-fyra burkar allt som allt, men resultatet blev bra och det känns nu bättre att dra på en färg ovanpå ytorna.
Balkarna och profilerna under flakbotten och själva flaket rostskyddade:
Att komma åt de inre delarna, som "torpedväggen" och ovanför hjulhusen vid luftintagen, var inte det enklaste, men det underlättades rätt rejält av att kunna spruta och inte behöva pensla på. I många ställningar fick jag ligga "bekvämt" rakt över pinnskruvarna för tankbanden i ryggen.
Golvets anslutning mot skiljeväggen och "torpeden" var några ställen där spaltrosten redan börjat visa sitt fula tryne:
När detta var gjort var jag rätt mör och all rostätare var slut, totalt har jag nog gjort åt på sex burkar eller ngt i den stilen. Hoppas det är värt det. Här stod jag inför ett vägskäl, antingen kalla det en helg och komma i säng i tid, eller "bara göra det där sista" och eftersom det finns mer att läsa förstår ni kanske varthän det barkade.
Jag skrev ju tidigare "sista rosthålet" om hyttgolvet, men det är inte riktigt sant, för även om det kanske finns ställen jag ännu är omedveten om, så var jag fullt medveten om att jag behövde snygga till bakkanten av de bakre hjulhusen, på båda sidor. Jag har ju gått lite olika tillväga på de respektive sidorna, så förutsättningarna är lite olika. Men jag tänkte att jag började med den enklare sidan och det är i det här fallet vänster. Här hade jag helt sonika låtit det bakre hörnets framkant vara orörd för att kunna modifiera detta senare för att få ett snyggt avslut mot hjulhuset.
Utgångsläge, här jobbar jag en hel del på frihand och tanken är att så länge det ser bra ut så är det bra nog:
Så jag kapar bort det bakre hörnets framkant enligt strecket och sen kapar jag bort den sjuka delen av skärmen men är mån om att undvika att kapa i själva "läppen" på hjulhuset för att förenkla arbetet med att fabricera en ny plåtbit.
Här ska jag försöka fylla igen med frisk plåt:
Så med den bortkapade biten i näven tar jag och kopierar formen från denne till en slät bit plåt. Men för att kunna rita av den korrekt, ger jag den ett par ärliga slag med en hammare för att göra biten lika platt som sin efterlaga. För att denna kopia ska fylla hela funktionen måste det adderas lite mer material och här ritar jag på en 10mm fals som kommer få löpa längs med karossidan mot avslutet.
Ritar på lite större dimensioner så jag kan slipa till rätt passform
Det knepiga i denna rekonstruktion ligger i att få till rätt kurvatur på denna hemmagjorda bit enligt själva karossens form. För att kopiera kurvaturen, tar jag en bit kartong och håller mot karossen och ritar av. Därefter drar jag ett antal snitt med kapen i enighet med tidigare förfarande när jag gjort denna typ av bitar, för att kunna böja plåten till rätt form.
Good enough, den sista inpassningen kommer på fordonet sen:
Sen börjar inpassningsmomentet. Slipa lite här, kapa lite där, men till sist känns det som läge att dra igång svetsen. En poäng med att göra detta jobb var att köra slut på svetsgas. Jag visste att jag var på upphällningen med gasen, men tänkte att jag ville använda allt innan jag skruvar loss tuben för att fylla på. Så jag räknade med att kanske inte kunna färdigställa helt, vilket också blev fallet. Men det blev "nästan färdigt".
Lite svets återstår, så jag lämnade detta plåtrent efter att ha slipat bort det jag fått dit:
Återstår att se om detta ser bra ut på håll, jag har egentligen ingen referens att gå efter. Sen är det väl bara "rinse and repeat" på högersidan och med något ytterligare chassiejobb börjar vi närma oss grundfärg. Känns stort! Igår bytte jag gastub, så mellandagarna är räddade, även om jag jobbar en del i nästa vecka och främst siktar på att vara ledig i januari istället.
God Hjul gott folkafolk! 
Bra jobbat! Vad är det för rostätare du använder? Hur pass rostig kan plåten vara för att man kan ha på den utan att det rostar igen på en gång? Ska nämligen rostskydda undersidan på min egen buss också.
Kul att man kan hjälpa till lite ibland 
Ölen tar vi på bussfest Öland till sommaren. Det har vi ju gjort förr, så det kan vi 
Bra jobbat! Vad är det för rostätare du använder? Hur pass rostig kan plåten vara för att man kan ha på den utan att det rostar igen på en gång? Ska nämligen rostskydda undersidan på min egen buss också.
Det är Biltemas rostätare och man bör "göra rent" plåten någotsånär för ett bra resultat. Men till skillnad från många andra primers, behöver det inte vara plåtrent. Jag brukar borsta med roterande trissa och göra rent så mycket det är möjligt och det är ju olika på olika ställen, dvs "hur möjligt" det är. Vinkelslip är ju mest effektivt, men för trånga utrymmen använder jag andra trissor som jag sätter i min luftdrivna slipmaskin, men de går ju även att köra i en borrmaskin. Enligt instruktionen ska man ha på två lager och sen täcka med täckfärg, men jag brukar säga att ju fler lager, desto bättre, speciellt om man, som jag, har spätt ut den för att spruta på den. Min erfarenhet säger mig också att den bör täckas över med toppfärg för att det inte ska börja rosta igen och det får inte dröja för lång tid innan det sker.
Men mycket av det här är på utprovningsstadiet och jag har egentligen inget färdig recept, känner bara att det borde vara en bra lösning i teorin, sen får vi se om det stämmer med praktiken...
Kul att man kan hjälpa till lite ibland
Ölen tar vi på bussfest Öland till sommaren. Det har vi ju gjort förr, så det kan vi
Jess bocks! Både Bussfest och sommar känns väldigt avlägset nu, men det brukar ju vara ifatt en snarare än man önskade. Men Öland alltså? Har du avslöjat en "firmahemlighet" nu eller är det känt sen i år då det inte blev ngt BF?
Får bli flakcampa isf, för jag vette faen om jag hinner få ordning på båda tills dess, men det vore kul att få komma iväg, det var länge sen sist nu.
Så för att fortsätta denna saga, tänkte jag börja med den sista bilden jag tog gången dessförinnan. Det var ju nämligen så att jag hade lite kvar på förarsidans bakskärm när gasen tog slut. Och efter att ha svängt förbi min gasleverantör "Peter" vid Liljeholmen en mörk morgon innan jobbet och lika smidigt som alltid hinkat hur min pava ur bagaget och fått en alldeles skinande ren i utbyte, så var jag nu redo för vidare exkursioner guidad av svetslågans sken.
20e Dec 2020. Konstruktionen är min alldeles egna och säkert totalt förkastlig om man jämför med hur det ska se ut:
Så det var en lätt nerförsbacke att sätta igång den här gången när jag så äntligen på annandagen befann mig ute i mitt egna paradis strax söder om den sextionde breddgraden. Jag tänker att även om det inte är helt original och lite svårt att avgöra om formen är helt rätt när jag inte kan ta tillräckligt många steg tillbaka, så funkar det och ser vettigt ut.
Vänster hjulhus klart, passade även på att fixa till några gamla svetsar i området:
Så med den lila detaljen avklarad var det dags att göra ett sidbyte och försöka laga samma region fast på högersidan.
Utgångsläget (notera det lilla hålet en bit upp på skärmen):
Jag börjar med att grundligt undersöka hur mycket jag måste ta bort för att kunna laga detta snyggt. Och här kommer jag inte undan att kapa bort en bit av "läppen" på skärmkanten, den är för dålig, dessutom är det dålig plåt även innanför läppen, så efter noggrannt övervägande ritar jag upp ett par streck och vevar igång kapen.
Det sjuka bortopererat, notera att jag redan stansat hål i innerskärmen, men ej använt dessa, det är till att vara framsynt!
Sen vidtar en svår utmaning, eller svårare än jag hade tänkt mig, nämligen att återskapa den saknade biten. Först försökte jag tillverka allt i en bit, men det visar sig snart vara för komplicerat, så jag fokuserar på att försöka få till själva läppen, den svåra biten, för att sen fortsätta med avslutet neråt.
Ibland tar jag bilder på projektet som jag inte postar, utan mer som en tidsstämpel för att bilda mig en uppfattning om hur långt tid ett moment tagit, eller för att ens minnas alla moment. Nuförtiden lagras ju all info om när bilden togs och jag blev faktiskt förvånad över att det bara var en dryg timme mellan dessa två bilder även om hela jobbet såklart tog större delen av dagen.
En dryg timme senare; som vanligt blir passbiten lite för liten: 
Jag lovar, jag försöker verkligen göra bitarna lite för stora hela tiden, men i det här fallet fick jag ett överskott i bakkant på plåtbiten istället som jag fick kapa bort. Men att få till en hyfsad form på den här läppen hade tagit alldeles för lång tid och för många moment för att jag skulle vilja göra om det, det tedde sig då som en smalare sak att ta den just avklippta remsan och svetsa dit den istället.
Nästan en timme senare har jag till slut fått till en form jag känner är bra nog:
Plåtbiten sys omsorgsfullt dit på plats, med ömsom svets, ömsom justering och anpassning. Om det är något jag lärt mig efter allt detta svetsande, så är det att inte förvänta sig att det ska passa överallt på en gång, man bör sträva efter att komma så nära som möjligt, men räkna med att jobbet kan behöva justeras allteftersom man jobbar sig fram.
En halvtimme senare och den svåra biten är avklarad:
Inte för att förringa detta sista moment som bestod i att bocka till och smida ihop den del som ska avsluta skärmkanten, men efter att försöka få till ett avslut på läppen, kändes de här "raka" bitarna förhållandevis lätt. Den ursprungliga delen som var en bit av den övre delen, kastades i soporna och jag började tillverka en ny bit. Den första upplagan hade visat sig vara en bra vägledning för några missar och det är väl därför man gör sig en tjänst och tillverkar saker i papp innan man sätter igång med det verkliga smidet.
Avslutet känns som en liten bagatell i sammanhanget, men tog även det ungefär en timme i tidsanspråk:
Sen det vanliga svets- och sliparbetet som även här tog ungefär en halvtimme. Allt som allt kan man konstatera att fabricera bitarna tar ungefär dubbelt så lång tid som att montera dem och av denna monteringstid är nog max 20% ren svetstid. Detta ger en svetstid på ungefär 7% totalt, men det kan nog vara ännu mindre, jag har ju bara tagit siffrorna ur luften.
Den färdiga skärmkanten, jag vet att skarven borde gå ända ner till kanten, men det här är ett bonnameck av en glad amatör:
Därefter följde middag och lite lördagskväll, jag tyckte jag kunde unna mig det efter dagens produktivitet. Men under tiden jag satt och pimplade bärs och kollade på diverse YT framför brasan, så hade jag hela tiden en aspiration på att gå ut och fortsätta få något litet gjort än. Och till slut pallrade jag mig upp och drog på mig arbetskläderna igen och gav vagnen ytterligare en dusch med rostätaren. Har tappat lite räkningen på hur många duschar jag gett henne, för det är olika på olika ställen och ibland ser man att man missat något ställe, eller helt enkelt inte kommit åt så bra.
Det är knappt någon synlig skillnad, men här är femtio nyanser av lila:
För att undvika att rinningarna och dropparna lämnar fula stelnade spår efter sig, så springer jag runt med penseln och "torkar bort" allt överflöd. Det går kanske att förfina min metod ytterligare, men jag känner att jag nu hittat ett koncept som är bra nog och då spär jag ut rostätaren ca 1:3 och då blir den lite rinnig. Här är klockan halv två och jag måste ju bara unna mig ett par tre YT-videos till innan jag dukar under. Jag minns tiden när jag gick direkt från garaget till sängen, vilken disciplin!
Söndag och jag vet att det finns åtminstone två ställen till där jag vill lägga svets, det är fantastiskt när man inser alla småsaker man missat eller förbisett när man gjort de mer strukturella ingreppen. När dessa större saker är åtgärdade, vill man inte lämna något åt slumpen, iaf inte om man kan rå för det, så då kommer alla småsaker.
Men innan jag sätter igång med det vill jag fixa en annan sak som först inte känts så viktig, men som känns relevant nu när jag ändå har allt loss och chassiet i luften, växellådsvaggan.
Växellådsvaggan bakifrån:
Växellådsvaggan från sidan:
Som synes är den lite tillknycklad och nu när jag granskar situationen mer i detalj försöker jag fundera ut hur det kan ha gått till. Det ser ju nästan ut som den fått sig en kyss bakifrån även om den är knölig på framsidan också. En första tanke jag hade var att skära loss det som var dåligt och ersätta med rak plåt, men när jag sätter mig in i situationen, tänker jag att det vore ganska mycket enklare att försöka räta ut den befintliga plåten. Plåten är tjock, jag har inte mätt men säkert 2mm iaf och därför mycket styv. Lustigt nog är inte "hornen" eller strukturen i övrigt påverkad, utan bara undersidan av balken.
Det är ju föga förvånande att det är tungt att bearbeta denna plåt, men med svetstänger av olika modell jag kan jag bocka till själva falsen hyfsat rak, men att trycka ut själva balken är ju ett något tyngre arbete och svårt att få hävarm med vagnen såhär nära golvet. Med ett domkraftsskaft får jag snart tillräckligt lång hävarm, men efter att ha bockat till profilen något åt det rätta hållet, börjar denna runda stav glida och jag får liksom inget fäste. Kofötterna och bräckjärnen jag har är alldeles för korta och jag överväger att modifiera eller tillverka mig ett verktyg för ändamålet, men kommer snart på att ett spett ju är som en kofot åtminstone litegrann. 
Så ut i boden och leta fatt på det längsta spettet, det är väl nästan manslångt, eller iaf runt 170 eller däromkring. Väl inne i garagevärmen är det som att köra bänkpress att ligga under vagnen med spettet höjt på halvt sträckta armar. Det är TUNGT att hantera med precision och ännu tyngre när det släpper. Men jag jobbar metodiskt och envist på och spettets iaf något plattare profil får bättre grepp så att jag vågar ta i hårdare. Med fötterna satta i spjärn mot den bakre tvärbalken, tar jag i så hårt jag kan och nog sviktar profilen till allt. Efter ett tag inser jag att jag inte kommer få ett snyggare resultat, men det har gått hyfsat fort, förmodligen mycket snabbare än att tillverka en ny bit och även här gäller "goodenough".
Masserad vagga från sidan:
Många av de små ojämnheterna, samt för att räta ut veck som blivit efter tängerna, jämnas ut med hammare med mothåll och det fungerar förvånansvärt bra även på den tjocka plåten. Man får se till att ha kåpor (för ljudet) och brillor (för allt skit som ev vibrerar loss och ner i ögonen) och en god portion tålamod.
Masserad vagga bakifrån:
Med detta delmoment avklarat, var det så dags för lite svets. Först på tur stod att lägga igen det lilla hålet ovanför höger skärmkant som jag nämnt tidigare. Inget konstigt i det; kontrollera hur det ser ut på insidan, rita på en 20x20mm kvadrat och veva igång kapen igen. Till detta av människan skapade hål, fabriceras en motsvarande plåtbit för att återgälda skulden. Denna plåtbit passas in med måttlig precision varpå svetsarbetet kan vidta.
Känns som en barnlek jämfört med andra moment, men det gäller alltid att vara noggrann:
Även om detta inte är så svårt är jag mån om att få det så snyggt som möjligt då det inte bara är väldigt synligt, det hamnar ju på en i övrigt helt slät plåt. Juryn får avgöra om jag borde spackla det slutliga resultatet.
Klart och betalt, visst är det fantastiskt detta metalliska smältlim? 
Nästa grej jag ville göra var att snygga till det urtag jag gjorde för någon vecka sen när jag skulle demontera styrsnäckan. Även det en liten detalj och egentligen inte så rolig om man jämför med en slät bit och att sitta och jobba på en pall, men ändå ganska enkel. Jag tar ett par mått för att skära ut motsvarande rektangel i slät plåt, denna behöver ju sen smidas till böjd form och detta görs mot ett smidesanhåll med någotsånär korrekt radie. Sen ska denna böjda rektangel få en avrundning så att den till slut har formen som en nagel ungefär. Denna passas in på vagnen i omgångar och snart har jag ett resultat som är nära nog.
Notera att "nageln" inte har något som håller den på plats, den sitter därför inte perfekt rakt:
Så efter några punkter kunde jag smida den till en mer överensstämmande form och med ytterligare lite svets, kunde jag fila till kanten så att det nästan blev sömlöst.
Fortfarande frigång, tyvärr ser man inte svetsresultatet så bra, men lita på att det blev... goodenough! 
Nu kändes det bra att ta en matpaus för att göra magen nöjd, men medan jag åt lite kallskurna rester från juldagens julbord så la jag upp planen för resten av dagen. Eftersom jag numer har ett annorlunda schema är det därför slut på mina sovmornar på måndagar och min helg på stugan blir därför en natt kortare. Så för att komma hem i tid blev det ganska lagom att ge sig på chassiet ännu en gång med rostätaren, innan jag var nödgad att äntra bruksbilen och styra mot den stora staden igen.
Ännu en behandling och ännu en vy, snart är jag nöjd... tror jag: 
Under dagen hade jag även jobbat med lite smådetaljer som att slipa ner gamla svetsar som helt plötsligt var lättåtkomliga och jag känner mig ännu en gång pinsamt medveten om att jag borde rivit bort hjulupphängningarna för länge sen, det är grymt mycket lättare att komma åt nu!
Men det var allt för denna gång och detta år och närmsta tiden är lite oviss, men jag har en del semester som jag måste plocka ut innan april och jag skulle gärna vara ledig i nästa vecka, men hur det blir får vi se. Att jag kommer fortsätta med Lucy är däremot säkert.
Vi hörs på andra sidan!
Sidor Föregående 1 … 12 13 14 15 16 … 24 Nästa
Du måste logga in eller registrera för att svara
Boxerville » Projekt » Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt
Currently installed 2 official extensions. Copyright © 2003–2009 PunBB.
