Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt (Sida 11 av 24)

Började skriva på detta igår, men när datorn helt plötsligt hängde sig efter en massa skrivande som försvann när datorn återkom från sin paus i ämbetet, så var texten borta. Jag blev då så sur att jag drog igen locket på laptopen och satte mig vid symaskinen istället, den kan också strula, men där försvinner iaf inget man redan gjort!

Men idag gör jag alltså ett nytt försök till att plita ner några rader kring fortsättningen på denna saga som utspelar sig i Sommarsveriges sista suck. Dagen efter att jag avslutat den långdragna historien med bakluckepanelen är det dags att ta itu med nästa grej som grott i min skalle sen en tid tillbaka. Ända sen jag hittade den lilla skiva som hör hemma som lock för reservhjulsbaljan, har jag gått och grunnat på hur jag ska göra med den. Först hade jag idén att helt enkelt limma på ett par profiler undertill så att skivan inte kan glida runt ovanpå baljan. Men ganska snart bestämde jag mig för att jag ville ha en nedsänkbar lucka som passar i själva baljan.

Ursprungsläget; skivan är en del av inredningen som fanns i bussen innan den blev en fakefalia:

Att ta ut längd och bredd på hålet var ju inte svårt, men själva rondören på hörnen var desto knepigare. Här kunde jag inte anamma det trick jag använt för bakluckepanelen eftersom hörnen inte är cirkelrunda, här behövde man på något vis malla av hörnen. För att få ut profilen för själva kurvan om jag lägger något ovanpå för att rita av, så behöver det ju vara transparent. Jag bryter bort en bit plast från en trasig förvaringsback och lägger den över baljan i hörnet. Eftersom jag kan se genom plasten kan jag därför rita av profilen för hörnet.

Mallning av hörnet med en plastbit:

Detta blir dock inte så bra, det är svårare än vad man tror att få till kurvaturen på detta vis och jag försöker först rädda det genom att fila i plasten och successivt forma den rätt, men det är tidsödande och medan jag håller på med det så får jag idén att den yttre kanten av baljans fals, faktiskt följer innerkanten ganska exakt. Den är ju lättare att rita av, så in i garaget och klipp ut en bit av det papper som mina allehanda materialbeställningar kommer i och som alldeles ypperligt duger som täckpapp vid färgstänk. Detta läggs över hålet och visar, tack vare sin tunnhet, kanten som jag behöver rita av genom pappret. Pappret klipps till rätt form och dubbelviks för att kontrollera om alla fyra hörnen är symmetriska, vilket de är. Därefter kan jag rita ut profilen på skivan.

Med en mall i papp är det lätt att rita av profilen på skivan, den här gången har jag lärt mig att lokalisera den fina sidan utåt:

Skivan får sin form och provas ett antal gånger med avseende på passformen mot baljan. Kanterna putsas i omgångar med bandslipen för att få en profil som stämmer bättre. Kanterna fasas även av så att de, framförallt på kortsidorna, får en vinkel som stämmer bättre överens med baljans vinkel. Sen kommer den eminenta frågan kring vad för handtag som bör användas för att lyfta på luckan, för under provpassningarna måste jag ta en lite mejsel och sticka in under kanten för att lyfta skivan och så kan vi ju inte ha det.

När jag designade luckan för "reservprovianten" i botten på skafferiet hade jag ett rostfritt försänkt handtag i åtanke, men detta förslag spolades då det rostfria inte skulle se vettigt ut tillsammans med gångjärn av mässing, så det lilla handtaget fanns kvar i braåhalådan och just nu var det "bra att ha". Jag måste medge att jag inspirerats lite av en lösning Mirt har i sin buss, som i sin tur förmodligen är inspirerad från båtvärlden, där man har monterat helt löstagbara luckor, som likt kastrullock lyfts av och läggs på plats istället för att använda sig av gångjärn eller andra låsbeslag. För detta används ett helt försänkt rostfritt beslag med fjäderbelastad lyftögla och det blir en plan och snygg yta efteråt.

Nu är jag ingen van möbelsnickare så det fick bli lite filande och modifierande innan beslagets hål började anta sin slutgiltiga storlek och form. Hela tiden gällde det ju att ha tillräckligt mycket trämaterial kvar runtom hålet, att skruva i.

Håltagning pågår, i tjockare skivor behöver man inte ta hål, men här är skivan ungefär lika tjock som beslaget är djupt:

Men det räcker inte med att bara ta ut ett hål för att få beslaget nedsänkt, här måste jag ta fram överhandsfräsen. Ett verktyg som jag är ganska ovan att jobba med och bara använt ett par gånger i mitt liv. Jag vet att man ofta har ett mothåll, eller en profil att fräsa efter, men här körde jag med ovan hand efter linjerna jag ritat upp i träet. Resultatet blev därefter, en riktigt snickare hade nog varit mer noggrann och det är nog jag också i framtiden allteftersom vanan övas upp.

Givetvis ska skruvskallarna stå i träfibrernas riktning, det här är bara en provmontering:

Luckan berövas på sitt handtag ännu en gång för slutlig lackering inomhus. Framemot kvällningen kommer min mor ut på stugan och med henne på plats känner jag att jag har handledningen till att börja mig på ett av mina första trevande försök på symaskinen. Det är ju så att jag ännu inte avslutat pallen som jag gjorde benställningen till, originalklädseln på dynan gjordes ren och knäpptes av från pallens undersida, men jag kunde ju inte ha en dyna i senapsgul galon när inget av den övriga inredningen är i detta material, dessutom var klädseln nött i ett par av hörnen, så det kändes inte som något helgerån.

Dynans originalkomponenter:

Med klädseln loss, var jag tvungen att ta till mig av min handledande mor att det skulle bli mycket enklare att malla av om jag sprättade galonen så jag kunde lägga den platt. Så det fick till att börja sprätta trots att det känns tveksamt med såhär rara originaldetaljer. Galonen mallas av på manchestertyget som jag har lite spill kvar av från tiden då resten av inredningen syddes upp.

Kee och Hugin i ohelig allians, kanske kan även vi bli vänner?

Själva syjobbet var ganska enkelt, men som med allt hantverk är det skillnad på att få jobbet gjort och att få det bra gjort. Jag kan inte påstå att jag är någon mästare i sömnad, men här gäller det att lära sig tillräckligt mycket för att kunna laga de fel och brister som bussen har alldeles på egen hand. Det finns något verkligt speciellt med att lära sig nya saker även om man inte är bra på dem i början och när jag sitter vid maskinen filosoferar jag mycket kring hur jag gillar när det går bra och sporras att göra bättre när det inte går bra. Det är sånt som fått mig att efterhand lära mig mer och mer slip- och svetstekniker och det går igen i sömnaden nu. Att leja bort såna här jobb gör ju förvisso att det blir bra och proffisgt gjort, men frågan är om det är resan eller resultatet som är målet? Att lära sig nya saker är alltid givande och man kan aldrig förvänta sig vara fullfjädrad på en gång.

En av mina första helt egenhändiga syövningar på bussen.

Under tiden jag suttit vid maskinen har morsan legat i soffan och ojat sig över hur jag orkar trots den sena timmen, men klockan är ju bara 11 när jag är färdig med dynan och det är ju inte särskilt sent för en semesterfirare och nattuggla som jag. Så jag tar min senaste kreation och vinglaset och går ner i grottan och fortsätter. Tyget måste ju fästas i pallens underrede på något vis och original sitter det med tryckknappar. Men efter lite överläggande med mor min kommer vi fram till att det är onödigt i det här fallet. Dels är det rätt mycket mer jobb, tyget bör förstärkas kring knappinfästningarna, dels påverkar det inte funktionen hos pallen, dels är den övriga manchesterinredningen i bussen så sliten, musäten och solblekt att det är rimligt att anta att den byts ut snart igen och då lär även pallen få en ny klädsel. Iom att jag häftar fast tyget på underredet går jobbet fort och original tryckknappar lämnas kvar och döljs under tyget.

Klädseln blev inte helt centrerad, men man kan inte låta såna små fadäser låta ett projekt gå i stå:

Jag har försökt plugga på hur en originalpalls benställning sitter fast i sitt underrede och det har ju onekligen något med de två stora hålen att göra eftersom det inte finns några andra hål på skivan. Men eftersom måtten för min ställning inte stämmer med dessa hål och eftersom det redan är ett plagiat så till vida att det främst ska ha rätt form och funktion, har jag under projektets gång grunnat på en egen variant av hopsättning. Efter en minnesbild av att jag sett några klammer som jag förmodar är för att klamra skyddsrör för kabelmontering utomhus, letas dessa u-formade klammer upp i en av glasburkarna från salige Bäckström. Dessa klammer är något för vida för rördimensionen jag använt i ställningen, men det är bara bra, för genom att skära till några gummiremsor får jag en skavskyddande funktion som skyddar lacken på ställningen. Det hela kompletteras med  rostfri skruv.

Beslagsrecept för benställningens montering. Pluspoäng till den som ser ett "fel" i bilden:

Det är ganska snabbt gjort att mäta upp en symmetrisk placering av ställningen och rita ut var beslagen ska hamna. Jag är mån om att sätta beslagen så långt ut på den raka delen av röret som det går, detta för att ställningen inte ska kunna glida i längdled även om den tack vare gummina inte glider alls i byglarna. Hålen för skruvarna förborras i träskivan och hela klabbet skruvas ihop. De svartmålade fötterna trycks dit som kronan på verket.

Pallen färdig! Ett sjukt kul projekt har det varit att göra denna!

Det första jag gör är naturligtvis att provsitta, igen. För att vara en pall är den väldigt mjuk och skön att sitta på. Jag inbillar mig att jag kommer ha mycket användning för denna, i bussen ger den en extra sittplats, utanför bussen ett komplement till andra campingmöbler. Men just därför måste jag ju även se hur den blev i bussen nu när jag är så nöjd och det är då jag upptäcker smolket i glädjebägaren, tyget har hamnat på "fel ledd"! Åja vad är väl en bal på slottet?

Att vara långrandig eller tvär, det är frågan:

På bilden syns även nyansskillnaden mellan den manchester som brukats i 15 år och den som legat i ett mörkt förråd. Jag kommer inte klä om bussen inom det närmaste, men sådant slitage föranleder en till att åtminstone fundera överväga vad för material som ska användas nästa gång och då har jag dessutom övat upp mig lite på maskinen. Detta om jag inte köper färdigt repro förstås, men det blir INTE galon utan isf en icke-årsmodellskorrekt klädsel. Jag sov en gång på galonklädseln innan jag sydde om inredningen, underlakanet hade glidit av och jag vaknade av att ligga direkt på galonen! Att svettig i en varm buss resa sig från att ha legat på galon, var som att riva av ett plåster stort som hela ryggen! Numer ligger jag förvisso på bäddmadrass, men jag gillar ändå inte galonen.

Men med denna pall har jag nu ett annat mer akut problem än icke-matchande klädsel, själva möbleringen. På sidan om skåpet har jag hängt en brandsläckare som är i vägen för att kunna ställa pallen exakt där den ska stå, men ett än större problem är vad jag nu ska göra av mitt halvfasta värmeelement, på bilden skymtas det i det nedre högra hörnet och det är ungefär så långt som kabeln når. Helst skulle jag ha en placering  som gör att den kan förvaras på samma plats som det används, för att flyttas lite i bussen efter behov, precis såsom jag haft det, men det kan nog bli svårt nu. Denna fundering får jag grunna på ett tag, som tur är ska jag inte iväg imorgon.

Det börjar närma sig tid för motormontering, men eftersom det är ett tungt och krävande arbete så skjuter jag lite på det i vanlig ordning. Och i vanlig ordning ägnar jag mig åt något totalt onödigt istället. För ända sen jag fick till benknäckarhyllan, så har en tanke grott inom mig och det är att man borde sätta en ledlist under den. Den stora frågan har varit hur denna ledlist ska kontrolleras/styras. Jag har en blå enmetersbit liggandes och ville använda den här eftersom stereons skärm är blå, samt även dioden för subwoofern. Jag vill dock inte ha listen lysandes under färd, oftast körs ju bussen på den ljusa delen av året och då är det onödigt, ibland så kanske man kommer köra i mörker och då är det kanske störande?

En enkel switch löser ju den problematiken, men jag vill inte ha det så enkelt. Jag tänker att listen ska lysa när stereon spelar vid stillastående/camping, men inte när man kör. Kopplar man in listen på stereons "remote-utgång" så får man ju något som aktiveras av stereon. Men då lyser den ju hela tiden, även när man kör och lyssnar på musik. Men genom att jorda ledlisten i laddningslampan så släcks den när generatorn magnetiseras då denna plint får även den 12v. Jag hoppas innerligt att det kommer funka såsom det borde göra i teorin, annars får jag väl tänka om. Men trots detta ville jag ha en switch om man händelsevis ändå skulle störa sig på ljuset, säg vid sänggång när man ligger i mörkret och lyssnar på låg volym. Jag blev tvungen att rita upp ett kopplingsschema för att få alla bitar på plats.

"Servettskiss" på hur jag ska lösa stämningsbelysningen under instrumentbrädan:

Egentligen kunde jag tänka mig en liten miniatyrbrytare dold någonstans, men någon sådan hade jag inte, så jag gick den omvända vägen istället. En snygg rostfri knapp jag just köpt som "bra att ha", kunde funka som kompletterande dekor då den har blått ljus i samma nyans som listen, därför sattes den i mitt på instrumentbrädan, under handbromsspaken. Denna brytare är omkopplingsbar mellan NO (normal open) eller NC (normal closed) där NO är det vanliga sättet en brytare brukar fungera.

Strömbrytaren kopplas in enligt schemat ovan:

Eftersom jag inte har någon motor monterad ännu, får jag lokalisera vilken kabel det är som går till generatorn. Och hela den manövern var bra att jag blev tvungen att göra, för den kabeln hade tappat sin märkning. Eftersom bussen är ombyggd från likström med externt relä, till växelström med inbyggt relä, har även kabeln för laddningslampan förlängts så den når hela vägen till generatorn. Den förlängningen hade kommit på vift och kvar fanns bara stumpen som tittade ut vid kabelgenomföringen framtill. Men genom att koppla ur laddlampan framme vid instrumentet och kontrollmäta kunde jag bekräfta att det var den kabeln. Så när hela den här nytillkomna installationen anslutits framme vid lampan genom en hemmameckad gren, för att slippa göra åverkan på originalkablaget, så kopplades kontrollampans kabelända i motorrummet till jord med en limklämma för att testa funktionen.

Det blev rätt effektfullt, nu hoppas jag bara att det funkar som det ska när motorn monterats:

Men när detta var gjort och funktionen kontrollerats, fanns inga ursäkter längre, nu måste motorn i. Eftersom det är helg är både morsan och grannen på plats som kan hjälpa mig med övningen. Men det tar vi i nästa inlägg.

C Ya!

Så nu tänkte jag ge mig på en sammanfattning av motormonteringen.

Dagen var kommen då det var dags att docka motorn i bussen. Nu har sensommaren slagit sitt grepp om oss och det är varmt så svetten rann när vi jobbade med den otympliga besten. För det mesta jobbar jag ju själv, men frågar jag får jag alltid handräckning av mor min, ibland får jag vackert vänta till passande läge. Hon var dock mentalt förberedd på att hjälpa mig med detta, så det var inga problem.

Jag börjar med att rulla ut motorn på den lilla vagn den står på, först genom en enkel ramp för att komma nedför garagetröskeln och sen över den ojämna marken som utgör garageuppfarten. I detta läge slår något vad som skulle kunna liknas vid ett ryggskott till och jag får väldigt ont i ländryggen. Varför det inte känns exakt som ett ryggskott är just för att det inte kommer som ett skott, utan mer efter hand och värken är mer malande än intensiv. Likafullt blir jag delvis handikappad av detta och tappar en hel del styrka och motivation, men motorn ska i ändå. Lyckligtvis inföll matpausen precis då, så det en blev en välbehövlig paus.

Den första utmaningen var att kunna lyfta motorn över huvudet taget, vagnen den står på går att komma in under med domkraften, men bara på tvären, så motorn måste roteras 90 grader innan den kan linjera med domkraften. Sedan följer ett jäkla trixande för att få motorn att docka med växellådan. Morsan, (som är över 60 mind you!) hjälper till så tålmodigt hon kan och vi prövar en massa olika tekniker och bollar en massa idéer. Till slut har vi kommit så långt att vi nätt och jämnt kan avlasta motorns tyngd på motorkuddarna baktill och framtill hänger den i växellådan om än med ett glapp på 3-4cm. Grannen kommer då över och försöker hjälpa till, men motorn tycks vara stum. Hur mycket vi än lirkar, juckar och trycker så kommer inte motorn längre fram utan att bussen ramlar av från pallbockarna. Det föreslås i detta skedet att det bästa är nog att ta en paus och återkomma utvilad och mätt med ett klart sinne nästa dag. Så får det bli!

Såhär långt kom vi dag ett, jag hoppades naivt att motorn skulle glida ihop av sig själv under natten:

Motorbalksfästena hänger på trekvart, motorn är dock säkrad med en domkraft:

För att inte bli helt själadöd så känner jag att jag vill varva detta tråkiga olyckade mek med något roligare, eller åtminstone något som känns som att man kommer någon vart. Så efter ett skönt bad där dagens svett och smuts grundligt tvagas, så återstår ännu några timmar av kvällen, så jag sätter mig vid symaskinen igen. Jag vill verkligen få fason på framrutegardinen nu när jag har ångan uppe och jag har en idé om hur jag ska fortskrida med arbetet.

Som kanske nämnts tidigare blev denna framrutegardin ett ganska totalt misslyckande. Jag utgick från en ritning jag fått skickad till mig någon gång i historien, men det visade sig ganska snart att den stämde dåligt. Detta gjordes för flera år sen och sen dess har gardinen blivit liggandes. Det första misstaget var att inte provmontera gardinen innan hålen för barnsängen togs upp, så de hamnade på helt fel ställe. Det ena hålet hade redan lagts igen, men innan jag fortskred med detta ville jag fålla alla kanter och sy i den resår som ska sitta i ovankant över framrutan. Det var ett ganska lagom projekt för kvällen och det var bra att morsans hjälp när resåren skulle sträckas under nålningen. Dagen därpå provas gardinens passform mot bussen och kläms dit med limklämmor för att fixera den.

Gardinen provas för första gången på bussen. Klämmorna gör att den inte kan sitta exakt såsom den ska sitta:

I detta skede blir det snart klart att det som felar rent passformsmässigt är att gardinen inte "når ut" ända ut till hörnen i framrutan. Det hade varit ett icke-problem om man inte haft sängen att ta hänsyn till. Men eftersom sängens ena balk löper längs med framrutan och är fäst i A-stolparna, måste gardinen nå dit för att den ska kunna hänga rätt även med sängen på plats.

Här ser man hur mycket det felar mot a-stolpen:

Ganska snart konstaterar jag med morsan som handledare att det behöver sys in ett par kilar som kompenserar för skillnaden i längd upptill och nertill. Men det får bli ett jobb för kvällen, dagarna blir allt kortare nu och man får tänka taktiskt när man ska fördela arbetet, meka utomhus medan man kan, fylla ut med sidoprojekt inomhus på kvällen när det är mörkt.

Så jag återgår till den sorgliga historien med motorinstallationen. Jag försöker förstå vad det är som gör att motorn inte glider i. Jag har ju monterat motorer förr, men aldrig haft dessa problem. Jag luftar många av mina tankar med MrP och det mest radikala går ut på att ta ner hela drivlinan igen och montera ihop den på backen. Men eftersom jag snart är ensam på plats igen och eftersom det dessutom bara diffar några ynka cm så vill jag verkligen inte backa bandet.

Jag prövar att vrida på trummorna (drivaxlarna) och motorn för att se om det är splinesen på ingående axel som tar emot. Jag är dessutom väldigt bekymrad om att ena pinnskruven nedtill som går igenom sprängkåpan, är sned och att det är den som sätter spjärn. Men ingen av dessa idéer tycks falla i god jord. Jag kommer emellertid lite framåt när jag praktiserar ett knep som jag inte testat när jag monterat motor i bussen förr. Genom att sätta ett par tvingar på balken baktill, kan jag pressa motorn framåt genom trycket från tvingarna. Jag kommer på detta vis ytterligare ngn cm in i sprängkåpan.

Alla bonnaknep är tillåtna i mitt garage. Jag tyckte detta var smart, men det var inte den slutgiltiga lösningen:

Världens långsammaste motormontering? 1cm/dygn:

Och det är väl sånt här som format en till den människa man är? Alla motgångar, alla problem som helt enkelt fått lösas genom att man kavlar upp ärmarna och verkligen tar i, inte ger sig! I vanliga fall så söker jag på nätet när jag får problem av denna karaktär. Men det gäller denna modifiering finns det inte mycket skrivet redan. Här på BV har vi ju en tråd som jag läst några gånger om, men i övrigt så verkar man på thesamaba idiotförklara folk som kommer med frågeställningen om att montera en IRS-bubblas låda i en bay, på earlybay.com måste man vara registrerad för att kunna läsa någonting!

Men en sak fångar ändå mitt intresse av det som är skrivet här på BV och det är urtaget som ska göras i torsionen för att växelföraren ska gå fritt. Jag har ignorerat detta tidigare då jag ansett att det inte behövts när jag monterat lådan och sett att det går fritt med råge. Kalla mig dum, kalla mig ointelligent, men jag har tidigare inte fattat hur det hela hänger ihop, så jag har inte gjort urtaget när jag kunnat montera lådan alldeles utmärkt ändå. Nu är goda råd dyra så jag vill testa allting. Problemet är att det är cirka hundra gånger svårare att göra detta urtag med drivlinan på plats, än om jag hade gjort det innan paketet installerades. Som tur är har jag ju lite olika slipmaskiner, så genom att lossa växelföraren och främre fäste, kan jag hissa upp lådans nos med en domkraft såpass högt att jag får lite frigång för slipmaskinen. Sen gäller det att vara tålmodig och försiktig för att inte komma åt någon av växelförarens delar när man ligger under och slipar.

Trångt, men det gick. Notera att kameran når dit jag inte når, så jag såg resultatet först när jag plåtade det:

Sen ytbehandlas det nyligen avslipade med rostskydd och lådan kan sänkas ner igen, jag är fortfarande osäker på om jag tagit ur tillräckligt, då jag inte kan se riktigt vad jag gjort ovanpå röret. Men när lådan sänks ner kan motorn skjutas fram ytterligare en bit, så det hade onekligen något med saken att göra. Nu kan jag dessutom skruva fast de bakre fästena och det känns skönt. Dock har jag ett nytt problem och det är att det främre fästet behöver moddas lite och ges några ovala hål för att tillåta att framdelen sänks ner maximalt.

Lite ovalitet i främre fästet

Några centimeter till, nu är det nära. Men för mörkt för att se vad man gör, så jag tar en paus:

Nu är klockan runt 23 och det är mörkt och eländigt ute, så jag tar och går in för att sätta mig framför TVn med ett glas vin för att sprätta lite framrutegardin, precis som en äkta tant. Sykonsten har sina sidor, precis som med andra hantverk, att nåla och sprätta, är som att passa in och slipa i metallslöjdens värld. När morsan säger "du ska veta vad jag sprättat i mina dagar", så förstår jag henne, det är ungefär som "du ska veta vad jag slipat i mina dagar". Om symaskinen är svetsen, så är sprättaren vinkelslipen och även om det inte går att sy utan maskin, så är det med det andra verktyget man ägnar mest tid.

Lyckligtvis ligger redan en skarv i gardinen där hörnet för a-stolpen går, så genom att sprätta den skarven kan jag gå ut i mörkret till bussen igen och provhänga. Det blir då tydligt hur jag behöver "förlänga" gardinen, här föds även idén om att man kan låta själva skarven vara en del av hålet för balken också, eftersom de linjerar med varandra. Att sitta och sprätta i gardinen kan ibland kännas rätt tråkigt och repetitivt precis som det är att slipa svetsfogar, men det är ändå roligare än att ligga under motorn och känna sig dum. Jag är glad att jag har detta att pyssla med vid sidan om, som ett terapiprojekt.

Här syns vad som saknas när gardinen hänger som den ska:

Ny dag och nya bekymmer, jag börjar lite lätt med att slå i några knappar i gardinen, baktill vid b-stolpens överkant. Innan dessa knappar slås i, klipper jag ut en bit tygstycke om 4x4cm som jag använder som förstärkning mellan inner- och ytterdel av gardinen. Dessa b-stolpsknappar hamnar längre fram än jag först trott. Det återstår att se om jag kommer bemöda mig om att korta av gardinen, det är ju inte så att det försämrar mörkläggningsegenskaperna genom att den är lite längre än den behöver vara. Eventuellt slår jag i fler knappar så att den sitter ordentligt. Vid a-stolpen kan jag slå i knapparna genom resåren, den är en förstärkning i sig. Frågan är bara hur länge knapparna håller spänsten? För det är ett rätt bra drag i resåren och a-stolpsknapparna släpper relativt lätt om man rycker i gardinen. En vidareutveckling skulle vara två knappar om vardera sidan om backspegeln framtill, nu när man ändå övergett originalstuket på gardinen.

Sen återgår jag till motormonteringen. Med lådan lite längre ner så får jag till slut låda och motor helt och hållet, det är lite nervpirrande men till slut går det. Jag kan nyttja tvingtricket för att dra motorn den sista centimetern in mot kopplingssvepet eftersom den värkande ryggen gör sig alltjämt påmind. På så vis får jag det så att det går att ta gäng på alla fyra punkterna. En liten delseger, men nu återstår flera frågetecken, en av de första är själva växelföraren. Faen vad jag håller på och trixar med den. För det andra problemet är att motorn sitter lite för högt upp och även vad det tycks, lite för långt bak och jag tror ju såklart att det är jag som gjort något galet. Jag minns inte alla turer jag rev ner det främre fästet, alla försök att få till växelföraren och justeringarna baktill vid motorkuddarna. Men jag minns att jag har flera lärdomar att dela med mig av när det gäller denna konvertering som verkar så självklar för alla andra, som tyckte det var en lätt operation.

För det första:

Växelföraren måste monteras "uppochner"! Sätter man den som på en buss, med stoppskruven nedåt, så finns det förvisso en försänkning för stoppskruven, men den sitter INTE 180 grader från den korrekta. Så växelföraren uppochner är det som gäller. Skruven på ovansidan alltså och det är ett rent h-vete att komma åt att skruva fast den där, för du kan inte förgänga den i godset innan, för då tar spetsen i och du kan inte trä på den... Jag har ännu inte najat fast stoppskruven, salige Ben Pon vet hur det ska gå till? Jag fick dessutom specialtillverka en insexnyckel för att dra åt stoppskruven på förlängaren

Uppochnermonterad växelförare, ett jäkla pyssel rent ut sagt!

För det andra:

Motorn hamnar högre upp än original, detta för med sig ett par oväntade följder. Förutom det att jag kämpade som ett djur med att försöka modda fästet framtill och justera kuddarna baktill, eftersom jag trodde jag hade gjort fel, så tar gasvajern nästan i karossen när den ska igenom kylplåten framtill på motorn. Den är hur som helst väldigt svår att trä igenom. Det får även följder för motorrumstätningen och luftrenarslangen som går lite snett. Min gasvajer blev dessutom för kort.

Uppflyttad motor känns ju "sådär".

Så hela den här övningen tog mig en hel dag att lista ut. Jag orkar inte redogöra för alla steg, men jag moddade främre fäste, experimenterade med hur drivlinan rörde på sig när jag hissade och sänkte med domkraften. Testade hur lådan skulle sitta för att växelföraren skulle funka som bäst osv. Jag var hela tiden så inställd på att jag gjort något fel, för ingenstans hade detta nämnts där denna konvertering diskuterats! Kanske var det självklart för alla andra utom mig?

Nåväl, med kvällningen kom det numera sedvanliga sypasset och det var riktigt skönt att få bryta det ickekonstruktiva felsökandet mot ett väldigt konstruktivt skapande! Tiden var mogen för att sy in kilar i gardinen. Måtten hade jag redan tagit, men nu dubbelkollade jag måtten och skred till verket. Inte mindre än fyra kilar skulle sys i eftersom gardinen är dubbelvikt. Anledningen till dubbelvikta gardiner är dels för att det ska se likadant ut inuti som utifrån, men bonuseffekten blir att det blir mycket bättre mörkläggning.

På sjuttiotalet var det poppis att sy in kilar i jeansen, här syr jag utvsängda gardiner istället:

Ju mer jag sydde desto knepigare blev det att sy på avigan. Som syns på bilden så är det ej sytt nertill på kilen och det är ju för att jag ska kunna vända gardinen ut och in. Att dra över tre meter gardin genom ett hål stort som ett byxben var lite pyssel att göra, men det gick. Jag sydde även in förstärkningarna för tryckknapparna som hamnar vid b-stolpen. Mamma var mäkta imponerad. Det som återstår förutom fållen nedtill, är att fixa till toppen. Men där går det inte att maskinsy, utan måste sys för hand. Så jag avvaktar lite då jag känner att jag vill ha handledning även om jag vet hur principen går till.

Solsken och sensommar så det förslår! Det är varmt i skuggan, 29 grader på altanen och 28 nere vid bussen. Livsmedlen håller på att ta slut, så jag måste tyvärr avbryta mitt mekande för en veckohandling. Grannen, en 80-årig Finländare, undrar vad jag ska med mat till, men när jag berättar att även ölen är slut, då förstår han att jag måste åka. Men innan jag åker hinner jag med lite småplock. Jag börjar med att dra bränsleledningar. Dumt nog klippte jag av biten som gick från soppafiltret så den blev lite väl kort. Jag ska väl handla mer slang framöver, men just nu ville jag bara få ihop det. Jag hade tidigare snubblat över en installationsmanual till Eberspächer B1L på nätet och läst mig till att slangen från t-korset till Eberns doserpump, får max vara 300mm i längd och 5mm i diameter, så jag gjorde mitt bästa utifrån de förutsättningarna. Jag hade gärna haft några centimeter till innan t-korset för att få lite mer marginal, men på detta sätt kommer doserpumpen precis framför torsionsröret och den styva plastslang som man måste använda därefter räcker förhoppningsvis precis fram till sprakaren när den följer det ena värmevajerröret.

Bränsleledning med t-kors fram till bensinvärmaren:

För närvarande är den främre ledningen pluggad, för doserpumpen ska anslutas med en 3,5mm-slang, till den hårda plastslangen som ska gå ända fram till sprakaren, som i sin tur ska anslutas med en lika dan 3,5mm-slang. Jag har hört någon gång i historien att det är kritiskt att det inte finns för mycket flex i slangarna, för då kan de flexa mer än vad pumpen doserar i varje pumptag, det är även den yttersta förklaringen till varför bränsleledningen är gjord i hårdplast. I längd på plastslangen har jag nog en del marginal, minns inte vad maxgränsen låg på nu, men jag vill helst slippa köpa ny slang och den jag har når... kanske?

När jag sen är runt och snurrar i Sala på diverse ärenden, så tänkte jag passa på och fråga på bilprovningen om de kunde ta en titt på min cab för en efterkontroll. "Vi tänkte ha rast nu, men återkom om 15 minuter", det står EN bil utanför och väntar på sin tur. När jag kommer tillbaks efter en dryg kvart är denna bil precis färdig och jag frågar om de har tid för mig nu. Samme gubbe som jag talat med en stund innan tittar på mig och säger "det är tveksamt, du får väl ta och registrera dig och vänta som alla andra". SUCK, snacka om märkligt bemötande, jag förklarade att det var konstigt att de sa att det var okej en kvart tidigare. Som tur är det ju privat nu och det borde ligga i deras intresse att tjäna mina pengar, "I'll take my business elsewhere". Däremot får jag syn på hydroscand som ligger i närheten och åker dit och köper 3,5mm-bränsleledning och några passande små slangklämmor för värmarprojektet.

Väl åter på plats vidtar arbetet med att iordnigsställa motorn för uppstart. När bränsleledningen är avklarad så är det dags att fylla på olja, men då ska ju oljesumpen monteras. Så första steget blir att plocka loss oljesilens lock. Och när jag lossar på muttrarna blir jag mäkta förvånad när det börjar rinna olja ur motorn! "Vafalls, jag minns inte att jag fyllt på olja!", så jag skruvar dit oljesilslocket igen så att det slutar rinna och kollar därefter oljestickan. Men det är bara en droppe allra längst ner, så det är nog bara en rest som stannat kvar i motorn när den tömts. Med denna förvissning lossas oljesilslocket igen, den här gången med ett uppsamlingstråg inunder. Det visar sig inte vara många droppar kvar i motorn, det bara verkade som att den var full.

När djupsumpen ska monteras dit, så får jag även då lite problem. Med i förpackningen ingår 10 st (!) små pinnskruvar och 12st muttrar, samt en servicesats, dvs sex kopparbrickor små, en stor och två pappackningar. Enligt mig behövs det 12st pinnskruvar och beroende på om pappackningarna behöver bytas ut eller inte, tre stycken, eller en. Så jag förstår i ärlighetens namn inte varför det ser ut som det gör. Ganska snart visar det sig att man behöver byta ut pinnskruvarna i blocket eftersom original är för korta, eftersom jag är två pinnskruvar kort så lägger jag ner lite möda på att gänga ur pinnskruvarna i blocket försiktigt så jag kan återanvända två av dem. Detta gör jag med två muttrar som låser mot varandra så att säga.

Byte av pinnskruv i blocket en nödvändighet för att montera sumpen:

Det är en ganska tidsödande process och snart visar det sig att en av pinnskruvarna, den som även fäster "droppplattan" ovanför pickupen, är ju längre, så den går att använda efter det att den gängats ur en bit. En ytterligare grej som är riktigt dum, är att slangklämman som håller oljepickupen, varken är 6 eller 7mm, utan vad jag tror är 1/4" sexkant. Det är lyckligtvis storleken för en vanlig bitshållare och för bits har jag ett litet spärrskaft som man kommer åt att dra med så man kan dra det tajt. Annars har jag ingen aning om hur man ska dra åt den, den minsta skiftnyckeln får inget svängrum i hålet.

För den som är orolig för sumpens frigång mot marken, så sticker den inte längre ner än ormboet:

När sumpen är monterad har jag fått dit allt på motorn som behövs för uppstart. Elsystemet har snyggats till litegrann, dragit på lite krympslang över några kabelskor, klamrat och dragit kabel i flexrör. Då är det så dags för att koppla in gasvajern, den är ju redan dragen, men när jag ska trä den igenom motorplåten så är jag tvungen att vika motorrumstätningen åt sidan för att ens komma åt hålet och när jag sen kommit igenom och ska koppla ihop den med förgasaren så är den för kort!

Ytterligare ett tecken på att något inte står rätt till:

Men jag som hade velat provstarta! Det börjar ju bli mörkt nu, men jag vill ändå testa. I med några liter soppa i tanken, fram med startsprayen. Gnugga lite på startmotorn, öppna choksespjället, spraya, stänga chokespjället, gnugga, poff... öppna spjället, spraya, stänga, gnugga lite till, poffpoffpoff, men vaf... återupprepa proceduren och poffpoffpoffpoff-bruuuuuum! Huston we have ignition! Det känns ändå som ett stort delmål att kunna brumma med motorn, även om jag inte kan kontrollera varvtalet med pedalen framtill riktigt ännu. Jag filmar och skickar filmen som utlovat till MrP varpå gratulationer över den ljuva musiken snart följer. Med detta känner jag mig nöjd ändå, trots att motorn inte går att gasa med. Jag tänker att jag ska plocka undan och kan då inte låta bli att montera mellanplåt och luftrenare, så det går av bara farten samtidigt som jag plockar ihop.

Nu går motorn. Bild från startupvideo. Avgaserna fick mobilen att ramla baklänges sekunden senare:

För att detta inlägg ska bli alltför mastigt, så bryter jag här. Än har jag några dagars semester kvar att dokumentera och redogöra för, men i skrivande stund så är semestern inne på sina tappra sista timmar och imorgon återgår jag till förvärvsarbetet. Tråkigt men sant!

Vi hörs och tveka inte att komma med respons!

Snyggt och flitigt jobbat!     

Ja det var underbart, skulle gärna köra mer och fortsätta på den inslagna vägen, men förnuftet säger att jag nu måste fokusera på annat. Fördelen är ändå att rätt mycket är gjort när han rullas ut ur vinteridet nästa år. Sen kommer det krävas en del tråkig rostlagning innan han blir besiktningsbefriad. Men under tiden hoppas jag att jag har en besiktad splitt att skava runt i.

Tack för all support!

Tack för kommentaren J-I! Ja det är verkligen kul att man inom bilhobbyn kan ägna sig åt allt möjligt, speciellt hos bussarna med sina ibland speciella inredningar. Ibland ska man dra lite vattenrör, ibland kanske man måste vara haj på gasledningar, ofta måste man plocka fram sticksågen och min senaste fäbless, syjobben. Det är faktiskt riktigt kul när man väl får kläm på det och man blir inspirerad till att göra mer detaljer till bussen. Av spillbitarna har jag bland annat tänkt göra omtag till gardinerna och nu ska jag en gång för alltid laga den musätna dynan bakom soffan. Det blir inte utbytt tyg, då jag inte har tillräckligt med spill kvar, men jag ska lappa den så den blir hel iaf. Hålet har jag kunnat haft nedåt, så det blir ingen synlig skillnad, men det är praktiskt när ett överdrag täcker hela kudden.

Angående varmvattnet så ska det bli intressant att se hur det går för dig. Jag har ju inget varmvatten i garaget, men nog skulle man kunna koppla in sig på något ställe i huset om man så ville? Duschslangen är ju ett enkelt ställe, bara i med en halvtums krananslutning med utvändig gänga i slangen, eller invändig direkt i blandaren, så kan man koppla på trädgårdsslangen sen. Finns även adaptrar för att få halvtumsgänga i köksblandaren om den ligger bättre till. Jag tänker dock främst färgborttagning och slipning. Men att spola bort färgborttagningen med högtrycken kanske är effektivt?

Hehe, kul att du lyfter tråden, det får en att känna sig uppskattad!

Men för att svara på din fråga, ja den här tråden har tagit en liten paus sen semestern. Jag lyckades med något som jag tycker är väldigt svårt; "att sadla om". Planen var att åter fortsätta med mitt skorstensprojekt på huset (som jag påbörjade sommaren 2018), det skulle egentligen tagit vid tidigare på semestern, så att det kunde börja eldas i kåken till hösten/vintern. Men som vanligt med mig missbedömer jag tidsplanen, dessutom hade jag så kul med bussen så jag ville inte börja jobba på huset.

Hösten 2018 hade jag precis murat färdigt och putsat skorstenen, sen fick jag för mig att börja svetsa pickup:

Nu snart ett halvår sedan senaste uppdateringen på bussfronten, är jag i samma sits, fast tvärt om! Jag har totalt gått upp i kamininstallationen och har inte så mycket kvar, men av diverse schematekniska skäl borde jag sätta igång med arbetet i garaget och det tar emot. Dels är det mycket kallare i garaget än i huset, dels är det mycket skitigare och stökigare så jag borde börja med att städa, men framförallt saknar jag totalt inspiration. Tanken var att börja med att städa igår när jag var där, men det var roligare att dra kabel och koppla in belysning, så det blev inget garagepyssel.

Så denna helg ska bli startskottet för vårterminen 2020 i "gottan". Men hjälp mig finna inspiration! I helgen ska jag ut igen och nog för att jag kan tillåta mig att sätta upp TVn på väggen igen och koppla in stereon, så har jag lovat mig att åtminstone börja på "projekt Lucy". I nästa vecka får ni se om det kommer några nya rapporter från "grottan".

Planen är att ha vagnen redo för motordockning V9 då åtminstone en Mirtman kommer på besök för att hjälpa till. Innan dess ska jag fått dit "batterihyllan" i vänsterhörnet, samt plåten mellan motor och hjulhus. Jag hade dock besök av de båda Mirtmännen tidigare i vintras då vi firade MrPs födelsedag med bubbel ostron och badtunna. Lite mek blev det, men inte så mycket, motorn plockades ur, växellådan sköts bakåt ett par cm så jag kom åt att punkta fast golvet ovanför noskonen. Någon form av bildbevis finns det ju.

"Jag kan inte minnas att det var såhär mycket jobb att montera ur en motor ur en Vw-pickup":

Jag hoppas jag har några roliga berättelser att dela med mig av i nästa vecka. På återhörande!

Ahh LLVP är en del av den plan som går ut på att göra en version 2.0 av detta garage. Men innan jag kan genomföra förändringarna måste jag få ut objekten. Pickupen Lucy ska färdigställas och Liza (skogsvraket bredvid) ska helt sonika rullas ut för lite utomhusvistelse under tiden, kanske trailar jag henne till en uppställningsplats. Det kommer nog bli en projekttråd om detta också, frågan är om jag ska posta här eller på "buggahus.se"?   Planen är iaf att genomföra detta nästa vinter. Vi får se hur den står sig, det är ju inte första gången tidsbudgeten spricker.

Nåväl, den senaste tiden har varit rätt händelserik, om än inte i bara positiv bemärkelse. I fredags vaknar jag tidigt för att ta mig till jobbet och känner då av att jag har ont i halsen och huvudvärk, det typiska tecknet på att man håller på att bli sjuk. Men jag kliver upp ändå och ska åka till jobbet. När jag ska åka iväg startar jag bilen, en Golf Variant TDI jag är mycket nöjd med och går ut för att skrapa rutan, när dörren slår igen hör jag ett dovt men omisskännligt klick, jag hinner tänka "bara den inte låste sig nu" för att i nästa sekund rycka i handtaget och konstatera att bilen är låst. Jag rycker i bilens alla handtag och nu är jag helt plötsligt klarvaken. Bilen står på tomgång, mobilen sitter i hållaren inne i bilen och reservnyckeln är 13mil bort.

Nu är goda råd dyra, jag springer hem för att skaffa mig några verktyg för att försöka bryta upp låset. Jag ger mig på passagerarsidans lås då det ändå inte funkar med nyckeln, men självklart blir det inget annat resultat än att jag vrider sönder cylindern. Tillbaks hem igen och börja överväga den sista utvägen, bilen kan ju inte stå på tomgång hur långe som helst, jag har nästan full tank och dessutom är jag helt handikappad utan telefonen. Jag går ut på internet och på bildelsbasen för att kolla vad en ruta kostar och vilka skrotar i närheten som kan tänkas ha en. Snart kommer jag underfund med att bakdörrarnas rutor är annorlunda till varianten och eftersom de är mycket ovanligare så bestämmer jag mig för att ta höger fram när jag hittat en på Uppsalaskroten. Ut med hammaren i mörkret och försöka hitta någon njutning i att krossa en ruta, jag har förstått att vissa tycker det är kul att ha sönder saker. Första slaget bara studsar mot glaset, men när jag tar i lite mer går rutan i tusen bitar och jag kan öppna dörren och stänga av motorn och ringa jobbet och berätta att jag blir sen.

Inbrott i egen bil, men det var flera som trodde att jag blivit utsatt för ngn annans vandalism:

Efter att ha letat efter tejp och något att täcka hålet med och inte hittar något vettigare än en filt att klämma dörröppningen, sopar jag rent förarsätet och tänker att resten får jag ta på jobbet. Där har jag tillgång till dammsugare och resurer att göra ett temporärt fönster. Jag ringer även uppsalaskroten och tingar rutan jag nosat upp.

Det är väl såhär man lättar en bil genom att sätta in plastrutor? Fy f-n vad det dånade i kupén, men det gick iaf att hålla sig varm:

På det här viset åker jag sen de 13milen till stugan och mitt garage med ett pitstop vid Uppsala Bildemo och för mat och dryck. Efter att ha försökt sova bort den annalkande förkylningen kliver jag upp sent på lördagen, fortfarande krasslig och börjar meka med bilen. Eftersom jag var tvungen att sanera även dörrens insida tog operationen lite längre än om man bara skulle bytt ruta, men strax innan skymning var bilen hel igen.

Tre timmar, 140kr och dånet av 13mils bilfärd blev notan:

Men det är ju inte därför ni kommit hit, för att läsa om en vattenbuffel! Jag kanske rent av blir bannad från forumet nu? Nåväl, det här var bara ett litet sidosteg, men ett nödvändigt sådant, jag har lärt mig min läxa. Lördagskvällen kom däremot att ägnas åt städning av garaget och förberedelse för att kunna fortsätta med projekt Lucy.

Kanske är det bara det milda vädret ute, eller så har jag faktiskt kommit på hur jag ska göra för att få varmt i garaget. Med luftvärmepumpen i källaren ställd på 25 grader och fullt flås, dörren till garaget vidöppen och ett par värmefläktar som pumpar runt luften, en i dörröppningen och en vid bänken, så kommer jag upp i drägliga 14 grader efter en stund. Riktigt behagligt, men som jag skrev i inledningen, garaget ska få en egen värmepump, för när jag slipar och dammar vill jag ha dörren stängd, gjorde misstaget att inte uppmärksamma detta förra vintern och hela källaren var täckt i ett fint svart damm.

Nåväl efter att ha segat halva söndagen och verkligen dragit ut på att sätta igång med mekandet efter ytterligare städning och annat plock, så skred jag äntligen till verket. Planen är som sagt att göra färdigt motorrummet till helgen V9 då Mirt kommer ut och ska vara med vid motormonteringsfest. Man kunde hävda att det enda som är kvar är vänster hörnhylla, men jag minns att när jag la ner projekt Lucy förra sommaren så slipade jag fram en del mindre smickrande hål efter några gamla lagningar i plåten vid sidan om motorn på vänster sida. Egentligen är båda sidorna dåliga men höger är något bättre och jag vet inte om tidsplanen tillåter denna operation nu.

Buckligt, bubbligt och lappat:

Så första steget blev att sprätta bort denna bit och ganska snart var jag inne i gängorna igen, "semestern över". Som vanligt upptäcker jag att jag nog måste lappa lite i hjulhuset där plåten fäster och även reparera en bit framtill inne i hörnet mot hjulhuset.

Med plåten borta kommer man åt ordentligt att rostskydda rambalken:

Men jag hade ju inte denna bit hemma ännu så jag kunde inte återmontera och att klippa till och lägga i plåtar var jag inte så sugen på, så jag börjar snegla mot hörnhyllan. Nu minns jag vad jag tycker är så roligt med rostlagning, att passa in och justera! Det var förvånansvärt lite inpassning på denna del, fick bocka till ena falsen i en lite annorlunda vinkel och sen det sedvanliga stansandet av hålen för svetspunkterna förstås. Efter att ha kontrollmätt på flera ställen och fått till rätt passform och slipat bort all primer vid svetsställena, så kan jag slutligen klämma dit plåten.

Skönt att ha raka linjer att gå efter:

Lite svårt att klämma dit den med mina tänger men det gick, jag gissar att det är här proffsen använder "clecos"?

Själva svetsandet var väl ganska straight forward, trångt och svårt att komma åt inifrån/underifrån, men egentligen inget konstigare än andra ställen man måste jobba i trånga utrymmen på denna vagn. Fick mig några bett av lopporna också, men det hör snarast till. Speciellt en punkt inne i motorrummet var svår att se. Jag kunde använda baklyktans hål för alla punkter förutom den innersta och det gick inte att komma in med huvudet och hjälmen på heller. Så då anammade jag ett lite oortodoxt knep.

Svetsa genom en spegel är inte lätt, men det var ju bara en punkt som tur var:

Sedan det enfaldiga slipandet, eftersom det är så trångt är det enda verktyget som verkligen kommer åt, den roterande filen. Fingerslipen kommer delvis åt, men längst in, mot hyllans underkant är det för smalt även för fingerslipen. Tittade lite snabbt hur noga jag varit på högersidan och satte ribban därefter.

Färdigslipat:

Det var ju ett tag sen jag lät kompressorn jobba och förra vintern när jag körde kompressorn lite hårdare än annars så blev jag  tvungen att öppna upp den "låda" som den står i, för att ventilera ut överskottsvärmen. Sedan dess har jag kunnat stänga den igen då den aldrig hinner bli så varm av att bara fylla lite luft eller något mindre jobb med luftverktygen. Jag har redan sedan jag byggde konstruktionen varit lite skeptisk till funktionen så jag monterade en termometer för att hålla koll på värmen och efter bara en kort stund med slipverktygen är det över 50 grader inne i lådan, så det var ju bara till att öppna upp den igen. Även kompressorn finns det en plan för i "garage 2.0" för att undkomma detta problem.

Nytt och fräscht, men trångt att mödosamt att slipa:

Där bröt jag för kvällen och denna inledande "terminsstart". Jag kände även att förkylningen (eller vad det nu är jag har) satte sordin på orken så det var naturligt att bryta där. Jag fick ju iaf dit en plåtbit. Och nu ska jag försöka jaga fatt på fler och förhoppningsvis återhämtar jag mig såpass att jag kan fortsätta nästa helg.

Vi hörs!

Ja jag har förstått att det felet är vanligt, även mamma har det på sin golf och det har hänt mig en gång tidigare, men det var under reparation så bilen var inte igång, ej ens påställd eller i bruk. Den gången lyckades jag ta mig in i bilen och fiska ur nycklarna, den här gången var det lite mer bråttom. Men av den enkla anledningen borde jag ha lärt mig. Ska tydligen finnas någon "eftermarknadsfix" för detta, men nu vill jag ju fokusera på Lucy.

I övrigt är jag sjukt nöjd med bilen, lastar otroligt mycket för storleksklassen, har dragkrok, saknar onödigheter som AC och elhissar, bekväma stolar och drar 0,5l/milen typ oavsett hur jag kör. Tycker dessutom den är rätt rolig att köra. Kostade mig 2000kr i inköp och sen dess har jag förvisso bytt en hel del, gjort hjulinställning bland annat, men nu är den besiktad och kommer förhoppningsvis tjäna mig väl de närmsta åren. Jag kör rätt mycket så det skalar nog av en del på sopparäkningen också, men även om skatten är lite högre så blir det nog en nettovinst.