Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt (Sida 7 av 24)

Tack för all respons, jag tar till mig och funderar ett varv till på saker jag nu inser att jag måste göra om vissa moment. Brickor innanför knutarna låter som en bra idé för att behålla så mycket längd som möjligt på axlarna. Har fått för mig att det är mer kritisk på bay än på splitt med längden på axlarna? Jag har ju ingen svarv och ska man åka iväg för att få det gjort, kunde man kanske lika gärna få några distanser tillverkade? Läst en del på thesamba idag om huruvida det får vara ett spel för knutarna eller inte med tanke på den servicebulletin som kom 75 där den sfäriska brickan på insidan ska plockas bort, vilket generar ett litet spel. Det är nästan som olika skolor där hälften kör med och hälften utan. Men ja tack, brickornas dimension vore trevligt att ha, bäst vore kanske med en liten hylsa/distans, men kan man lösa det med brickor så är ju det bra.

Lite samma har jag läst om termostaten, motorn tar längre tid på sig att bli varm utan, men att det på en sommarbil kunde vara av försumbar vikt, men om det anses vara viktigt lyssnar jag på det rådet, det borde finnas grejer i gömmorna för att få till en fungerande mekanik.

Jag kände mig inte helt hundra på att jag gjorde rätt som tvättade lådan med högtrycken, inte heller motorn, men man får ju vara lite smart och tänka efter när man gör något sådant. Självklart riktade jag inte strålen mot ytor där vattnet kan tränga in och den vattendimma som bildas utanför strålen borde lådan ju kunna motstå. Men jag är bara en enkel bonnmek, så vad vet jag?   Om lådan ens funkar är ju det ett bra första steg, den är helt oprövad av mig.

P. Tack för responsen! Hade inte ens tänkt att leta hos CSP för kylplåten. Bra tips!

Att byta flänsar (medbringare) på lådan är förvisso görbart, men det svåra är att jag då måste hitta två bra bussknutar till. Det går ju förvisso att köpa, men om det inte finns någon uppenbar nackdel med typ1-knutarna så har jag dessa rengjorda och kontrollerade och slipper en utgift till (det blir mycket ändå), ett par distanser på axeln känns som en relativt lätt nöt att knäcka.

En 091-låda har jag liggandes, men det är kanske synd att slakta den? Det kanske åker med på någon beställning. Armen från 002-lådan som satt i bussen funkar alltså inte?

Tack ändå för infon.

Vilket kopplingsvajerhölje ska man ha då?

Känns som det var flera saker som tråden i typ1-låda i baybuss inte tog upp!

Tack själv för den fina kommentaren. Något jag ofta läser på thesamba är just tacksamhet över de som postar "thanks for sharing" har en känsla av artighet över sig som jag gillar.

För att citera dig själv med andra ord?

Tack för berömmet!

Tack Kee, det känns nästan som man är i ditt huvud (hemska tanke) när man läser om dina strapatser i och utanför grottan.

Då kommer man ju osökt att tänka på vem du egentligen är, Mirt vet, men ni andra?

Här är den sanna historien:
Sanningen är att vi vet egentligen inte heller vem Kee är. En dag var han bara här i Mirt-garaget. Hjälpte till, styrde upp och ställde allt tillrätta. Ordnade och förklarade. Kee är killen som har koll på läget, vad det än gäller. Allt är en självklarhet för honom, det finns en åsikt och en lösning oavsett vilket ämne det än må gälla.

Trots den stora kunskapsbanken och det goda handlaget är Kee aldrig dryg eller mästrande, bara hjälpsam. Man vet alltid var man har honom. Han är rak och enkel, alltid allvarlig. Skippar artighetsfraserna och går direkt på boxerns kärna. En reko typ, typ.

Kee skryter heller inte gärna med gamla bedrifter; hörsägen och legender påskiner att Kee bytt vevstakarna på en 1600-motor utan att lyfta ur den ur bussen. Laddat upp ett 12-voltsbatteri med bara kroppsvärmen. Samt besiktigat en split med Tatra V8, kört Paris-Dakar med en Barndoor utan front, men med hepatit B i blodet, samt bytt värmekammare med bara framtänderna i en snödriva utanför Gällivare. Men också lagat närande måltider med endast outspädd grön diesel, indisk betelnöt, en näve tallkottar, två fågelungar och en skärbrännare till förfogande. Men det är svårt att få honom att berätta om det.

Vart Kee är född vet vi inte. Ryktet säger att han hittades som spädbarn i en verktygslåda med Esso-dekaler. I lådan fanns även en trasig momentnyckel och tre flaskor halvt urdruckna ale. Andra menar att de minsann träffat Kees far, Kee Senior, på någon skum go-go bar i Amsterdam och avfärdar hittebarnshistorien. Sanningen i ärendet lär vi aldrig få veta. Vi får helt enkelt glädja oss åt Kees emininta kamratskap i Mirt-garaget.

Kee har även blått bälte i att ta bort solbrända stripes...

Så var det äntligen dags för en uppdatering i min lilla dagbok. Denna gång ska jag försöka minnas vad som hänt under de fem dagar jag spenderat vid stugan, kommer säkert glömma en del, men som tur har jag bilder för att hjälpa minnet på traven. Långhelgens övningar kom att färgas av den vanliga tangodansen, med några steg bakåt emellanåt.

Vid ankomst på stugan redan på tisdagseftermiddagen hade klockan hunnit bli närmare åtta på kvällen, men eftersom jag skulle vara där i fem dagar kände jag ingen stress med att sätta igång. Det var nämligen så att jag hade gått runt hela måndagen och halva tisdagen som en äggsjuk höna i väntan på att nästa paket med folkadelar skulle anlända. Jag ville ju inte skjuta upp avresan till onsdagen, men övervägde en "plan B" om delarna inte skulle hinna komma på tisdagen, jag övervägde till och med om jag kunde hålla mig sysselsatt med alla projekten utan att dessa delar skulle hinna hämtas ut. Postnords värdelösa trackingfunktion visade i princip bara att den hade anlänt till terminalen, men efter ett tag mitt på dagen ändrades status till lämnas till ombud och jag blev åter hoppfull. Så när jag äntligen hade slutat kunde jag svänga förbi hemmet för att packa bilen och seden gå och hämta lådan med delarna.

Jag var ju därför duktigt sugen på att få öppna paketet när jag väl hade fått i mig en bit kvällsmat och klockan hunnit bli närmare tio på kvällen. Jag hade ju egentligen inte någon press på mig att jag måste meka denna kväll då jag var rätt trött och färdig för sängen redan, men det var så spännande att gå igenom det jag köpt, så jag kunde inte hålla mig från garaget. När jag öppnat lådan och fått massa inspiration fanns inget alternativ än att svida om och gå in i "arbetsrollen".

Lådan med folkagodis, tänk om man fick sånt här i julklapp!

Jag hade dock redan lyft ur kylplåtarna och jämförde genast färgmatchningen mot mina penselrenoverade:

När detta lagts åt sidan kändes det som ett bra läge att fortsätta med rostlagningsprojektet på Lucy. Det hade ju gått rätt långsamt framåt och känts allmänt olustigt att lappa och laga, så jag ville fortsätta så att det kändes som att det verkligen hände något. Jag började därför med den bakre delen av vänster bakhjuls hjulhus. För att kunna montera hyllan i hörnet, behövs ju frisk plåt i hjulhuset och den var "för det mesta" frisk, men inte hela vägen, dessutom fanns det gamla hål för stänkskydd kvar. Jag tänkte att även om jag tycker stänkskydd är snyggt, kanske det inte funkar så bra på en sänkt vagn, dessutom verkade inte hålen sitta särskilt rakt, så jag skulle nog ändå vilja göra nya hål. Så återigen med flakbädden som referens, mätte jag upp några punkter på hjulhusets ovansida för att få en rak linje att skära längs. Sen kom nästa fråga, hur ska jag fabricera den nya biten då? På högersidan hade jag varit tvungen att ta bort en större bit och då kändes övningen med att modda spillbiten från framdelen på hjulhuset relevant, nu var det ju bara en 7cm remsa som skulle tillverkas. Så skulle det inte gå att få till rillor på något bra vis, men spillbitarna är ju intressanta ändå. Dels har de helt rätt mått från början dels har de korrekta falsar, där den ena har en kurvatur för att möta karosslinjens dito. Jag hade ju inget att förlora, dessa plåtbitar kommer troligtvis ändå slängas när projektet är avklarat, så varför inte experimentera lite? Jag kapade upp korrekt längd och eftersom det bara rörde sig om 7cm är kurvaturen längs hjulhusprofilen försumbar, plåten är i princip "platt". Upp i städet och banka lite och rillorna masserades ut med förvånansvärd lätthet, den enda deformationen var att biten blev några millimeter för lång.

Originalbit, tillplattad reprobit och reprobit med rillor. Notera att mittenbiten är några millimeter längre:

Men längden var ingenting som inte lite massage i skruvstädet kunde avhjälpa. Avkortningen gjordes förstås på "insidan", så att jag kunde behålla korrekt profil mot karossplåten i ytterkant. Jag tror faktiskt denna övningen gjorde det lite enklare än om jag skulle gjort det från scratch med ett slätt plåtark. Denna nytillverkade bit parades senare ihop med "hjulhusläppen" som utgör slutet på hjulhuset och sattes upp i städet för bekväm arbetsställning med svetsen.

Redo för svets:

Giftermål har ägt rum:

Bitarna passas sedan in på vagnen och kläms dit för slutgiltig montering:

Efter lite svets, slip och färgkladd har det slutliga resultatet uppnåtts:

Notera här att jag inte svetsat dit detta i innerkant, ej heller i ytterkant (syns ej på bild) och det är precis som förra gången för att jag ska kunna spela lite på avståndet när hyllan ska dit sen. Jag som inte skulle tvinga mig själv till att göra något idag noterar att klockan är tjugo i två, det har helt plötsligt blivit en väldigt lång dag och jag gör avslut och går och lägger mig.

Onsdag och jag vaknar till ett strålande väder, om än inte sommarvarmt och ganska blåsigt så påbjuder omständigheterna jobb utomhus. Jag hade förutom en del folkadelar med mig i bilen, även ett gäng plantor som jag hade planerat skulle få flytta ut i växthuset den här helgen och därmed var det också vikt en dag åt rent trädgårdsarbete. Lika bra att ta det på en gång så man kan köra full fokus i garaget senare, det verkade rimligt att det även skulle bli sämre väder och då är man gärna i garaget. Så förutom att fixa med växthuset med automatbevattning och plantering ägnades alldeles för mycket tid med att få igång gräsklipparen som till slut hoppade igång, troligtvis tjurade den på grund av för gammal soppa. Jag är inget fan av välansade gräsmattor, jag tycker man ska göra naturen en tjänst och låta blommorna få blomma, men lite behövde jag ansa ändå, så jag körde en sväng med klipparen och trimmern för att få lite gångar på tomten och rensa de värsta av utblommade maskrosbestånden runt buskarna.

Men det var rätt skönt att ha bockat av det jobbet när kvällen närmade sig, för nu har jag bara bussar på hjärnan och tack vare att jag nu fått alla packningar levererade, kunde jag nu sätta igång med nästa projekt i lådkonverteringen och motorrekonditioneringen av Rugge, lyfta topparna!

Min filosofi kring den här motorn har varierat lite under arbetets gång, från att jag först inte tänkt göra något alls åt den, till att ha upptäckt några rostiga kylplåtar och stört mig på att den var så smutsig, till att jag nu plockar ner motorn till ett longblock för att byta alla packningar. Jag hävdar inte att detta är en renovering, men motorn har gått bra senast den gick och har inget kännbart axialglapp, dessutom har den de för mig så viktiga motorbalksfästena, så den är värd en uppfräschning. Av det yttre skicket skulle man nästan vilja riva den helt för att se hur den egentligen mår, men jag tänker att om den nu är helt rengjord och alla packningar byts ut, kommer jag lättare kunna hålla koll på var den eventuellt läcker om det nu är det enda problemet med motorn. Så för att byta stötstångspackningarna skulle topparna lyftas av. Och precis som att detta projekt vuxit sig till ett oväntat stort sådant, kändes det lite "ridå" när jag lyfter ena toppen.

Här hade en seriös motorrenoverare förmodligen fortsatt och plockat isär motorn helt, tur att jag inte är seriös: 

Vad tyder detta på? Dåliga kolvringar är min första tanke, men då jag saknar rätt typ av kompressor för att få på cylindrarna igen, vågade jag aldrig plocka isär motorn längre än såhär- Kanske är det dumt, men här fick sig samvetet en rejäl funderare, risken är att projektet inte blir klar i tid, eller att annat blir lidande för att projektet växer. Bussen kommer inte gå mycket denna sommar oavsett, så jag kompromissade fram lösningen att helt sonika bara göra rent.

Den uppmärksamme noterar även en avbruten kylfläns på ena cylindern, det är mitt eget fel. Toppen satt nämligen så hårt fast med den ena cylindern att jag fick bända lite med en mejsel för att till slut få isär grejerna och då råkade jag i ett läge bända lite för långt ut på kylflänsen. Två av pinnskruvarna följde även med ut, men dessa var inga problem att frigöra från sina respektive muttrar och gänga i blocket igen.

Även om dessa toppar inte hade några synliga sprickor vid tändstift eller ventiler, så fanns det andra skäl till att vilja byta ut dem. Dels avdragna avgaspinnskruvar, en i varje topp, sabbade hål för ventilkåpsbågarna, men även en avdragen kylkåpsskruv. Det enda jag ångrade var att jag aldrig kontrollerade om ventilerna var glappa på dessa, för även det kan väl leda till att olja kommer ner i cylindern? I förrådet hittades ett par fräschare toppar och det kändes ju som det enklaste jobbet just då, att använda sig av dessa. Men även de behövde lite rengöring, dessutom ville jag lyfta över de utväxlade vipporna och då kändes det förhållandevis nära till hands att pröva ett verktyg jag haft liggandes i flera år, men aldrig använt.

Det står "Empi" på kartongen och det känns ju exklusivt, men kvalitén är allt annat än top notch. men funkar, det gör den:

Jag kunde inte riktigt lista ut åt vilket håll toppen skulle sitta, båda håll verkade funka, men man fick flytta på själva tryckdelen på hävarmen om man vände toppen. Det slutade nog med att jag körde åt det andra hållet, det kändes mest korrekt, dessutom fanns små klackar av fyrkantsprofil i bottenplattan på verktyget som gjorde att ventilerna inte ramlade igenom helt när de skulle återmonteras. För att få loss knastren använde jag en kraftig magnet som jag sett proffs göra.

Med ventilerna ur, var det ännu lättare att komma åt och rengöra allt, fjädrar, ventiler och topplock. Jag experimenterade även lite med den roterande filen i insugskanalerna. Men det blev aldrig ett riktigt "portjobb" då jag känner mig väldigt osäker på vad jag ska göra exakt, jag ville mest testa tekniken, hur långt man kunde nå med verktyget, vilket slipstift man skulle använda, samt för att få något slätare kanaler. Men det vore riktigt kul att riva och putsa upp ett par toppar under översyn av någon som vet vad man ska titta efter och vad man ska göra.

Allt som allt kom denna kväll att handla väldigt mycket om smådelstvätten som gått och blivit något av ett favoritverktyg för mig på sistone. Med lite gnuggande och skrapande av diverse verktyg blir även de sotigaste och oljigaste delarna acceptabelt rena. Jag sitter där
och skrubbar och tänker återigen på den transportskadade diskmaskinen jag har som bara står och hur man skulle kunna konvertera den till en motortvätt. I ett framtida scenario, när jag bara ska ha ett objekt i grottan åt gången, ska jag upp med en bänk till och då även starkt överväga att installera denna diskmaskin!

Lite "före och efter", detta är dock inte motorns ursprungliga toppar:

Det var lite svårare att rengöra själva kolvarna, här kunde jag ju inte låta grejerna bada i avfettning eller skölja rikligt. Återigen, jag känner mig lite osäker på hur mycket jag fuskar här genom att inte plocka isär grejerna helt, men jag är fast beslutsam om att få åka lite grann i år ändå. En idé är att göra ett snabbt oljebyte efter uppstart och provkörning för att skölja ur ev rengöringsmedelsrester som runnit ner i motorn. Men lite rengöringsmedel behövde jag ändå, även om jag skrapade bort det mesta och kolvarna blev hyfsat rena. svårast var att få rent i försänkningen i mitten.

Rengjorda kolvar:

Något som även fångade min uppmärksamhet när jag hade motorn på sned och i bekväm arbetshöjd, var en avdragen skruv för en av de undre kylplåtarna. Jag trixade först med avdragaren av modell" pinne" men eftersom skruvarna är så små, så funkade det inte med minsta avdragaren ur den satsen, pinnen bara "vred sig" och blev deformerad, så jag körde med en mer klassisk skruvutdragare i form av en felgängad konisk gängtapp (PK?) och det blev efter upptagande av ett större hål, en framgång! Jag fick faktiskt ut skruvfragmentet i dess helhet och gängorna i blocket var oskadade. det känns alltid lika fantastiskt när man lyckas

En liten skruv på motorn, men ett stort framsteg för Kee:

I samband med att topparna revs, skulle jag även göra vid ventilkåporna, men de var liksom många andra plåtdetaljer på denna motor fullständigt hopplöst rostiga, så jag äntrade förrådet igen och hittade ett par som bara var ytterst ytrostiga. Dessa tillsammans med stötstångsrör, glömplåten och vipparmsbryggan fick sig ett bad i smådelstvätten och efter rengöring och rostborttagning, fick sig så plåtdetaljerna lite ny färg.

Jag har nästan börjat missbruka svetstänger och kapellstroppsfästena är utomordentligt välanpassade att hänga en svetstång i:

Nu hade klockan gått och blivit kvart över ett och sängen kändes relevant igen, det är ju "en da i morrn å".

Torsdag och Kristi himmelsfärd, inget vidare väder, så det blev inomhusaktiviteter. Hade lovat att göra ett litet fuskjobb på huset, så början av dagen kom att ägnas åt annat än garagejobb, men framåt sena eftermiddagen kom jag äntligen ner i grottan igen. Nu hade allt nytvättat fått torka över natten och skulle således monteras ihop igen. Plockade fram packningar och torkade torrt för återmontering. Jag passade även på att rengöra cylindrarnas undersida utvändigt samt blåsa rent med tryckluft nu när allt var så lättåtkomligt. Stötstångsrörens längd kontrollerades och korrigerades och toppen sänktes ner över rören. Topparna drogs sedan enligt Bentleymanualen (som nu äntligen hittat hem igen) med två olika momentnycklar i två omgångar Kände mig riktigt nöjd tills jag såg... just det glömplåten på arbetsbänken! 

Kaxigt hade jag tänkt att "jag ska minsann inte glömma den", när jag sen fått ihop allt var jag inte så kaxig längre:

Nu förstår jag verkligen varför den heter som den heter! Jag kunde inte annat än att garva åt fadäsen och skruva isär motorn igen. Montera glömplåten och göra om hela proceduren. Tänkte under denna övning att "det här ska jag fanemej inte göra om på andra sidan". Som en sista övning medan motorn ändå hängde på sidan, skruvade jag loss oljesilen för service. Den rengjordes i tvätten och en ny packningssats monterades. Jag hade dock två lite konstiga problem och i det här laget var det tur att jag hade motorn i lämplig arbetshöjd för jag vill minnas att jag haft problem med detta vid tidigare servicar. En av muttrarna var helt slut! I min värld är det troligare med gängpaj på skruvdelen, men muttern var helt slät på insidan, otroligt att den ens suttit kvar! Det var dock lätt att byta ut, men det andra bekymret var att en av pinnskruvarna var för kort för att ens få på en skruv med kopparbrickan kvar. Konstigt tyckte jag, för det satt ju sex muttrar där innan. Nåväl, isär med grejerna igen och lirka ur pinnskruven. På med lite gänglåsning och ner med den på lagom höjd igen. Med sil, packningar och lock på, kunde jag till slut dra åt de sex muttrarna till korrekt "handledsmoment".

När denna sida väl var ihopsatt igen, med nymålade detaljer och nya packningar, var det bara att börja vrida på motorn igen. Jag kom dock aldrig de 180 grader som jag tänkt, förrän en ny detalj visade sig på horisonten; oljekylaren. Även till denna hade jag nya packningar och även denna förtjänade en noggrannare rengöring i smådelstvätten när den ändå var loss från motorn. Jag övervägde att byta mot en annan jag har på hyllan, men skicket bedömdes likvärdigt, så det blev inget av. Med nya packningar på en rengjord oljekyl, vred jag således de sista nittio graderna för att kunna lyfta ettans och tvåans topplock.

Denna sida var något bättre ur sotningshänseende vad det verkar rent okulärt:

Här glömde jag faktiskt INTE glömplåten  och återmonteringen gick ganska smutt. Även här byttes toppen ut mot en fräschare som förmodligen kommer från samma motor som den andra sidans. Den stora skillnaden här var att det fanns en stav för termostaten, något som ursprungstoppen saknade. Därför hade jag även lokaliserat en termostat och fäste för denna som även det saknades på motorn från början. Även dessa delar var rengjorda och återmonterades i samma veva. Även på denna sida hade blocket en avdragen skruv för en av de undre kylplåtarna. Här gick det dock inte så bra som på den andra sidan, jag fick inte ur skruvfragmentet. Men lite tur måste jag haft ändå för jag kunde borra med ett 5,5mm borr och gänga upp hålet till M6 med god framgång. Detta borde inte vara möjligt om det finns rester av en hårdare stållegering i det mjuka lättmetallsbocket, men nu sitter det en skruv där iaf och det är det som räknas.

Som avslut på det hela monterades nya avgaspackningar, muttrar till avgaspinnskruvarna, insugspackningar samt muttrar till dessa skruvar och sist men inte minst, fyra nya Bosch W8AC, de gamla stiften var W7AC vilket gjorde mig något konfunderad. Dessa nya stift drogs såklart till 28Nm enligt förpackningens instruktion.

Inte renoverad, men rengjord och med nya packningar:

Nu var klockan kvart över två och sänggång enligt mitt arbetsschema. Såhär års har det börjat gry en ny dag när jag släcker lampan i garaget.

Fredagen kom och med den ännu en dag med soligt väder. Om än lite för blåsigt för att kallas riktigt trivsamt, så påbjöds utomhusarbete. Jag värmde upp dagen med lite arbete i trädgården, rensade ogräs i potatislandet och planterade broccoli, men ganska snart drogs jag till mekprojekten igen. På agendan för denna helg stod även att göra ett ryck med min cab "Karmann" och eftersom detta är en luftkyld saga, tänker jag inte i detalj gå in på vad jag gjorde med vattenbuffeln, men i korta ordalag var det dels lite eftersatt service, en allmän översyn, men framförallt att vidare försöka felsöka vad som gör att motorn inte går riktigt klockrent. Jag har i en tidigare tråd i babbelsektionen avklarat vad som är felet och idag skulle jag göra den första mer omfattande felsökningen. Plockade loss spjällhus och insug, rengjorde dessa. Bytte bränslefilter och bränsleslangar i motorrummet. Bytte luftfilter, oljefilter och olja. Bytte termostat (och den var ett rent helvete att komma åt bakom servopumpen) och därför även kylarvätska. I samma veva byttes även båda tempgivarna. Insuget monterades tillbaks med ny packning, likaså spjällhuset. Vid detta laget hade det blivit kväll och myggen allt modigare, jag insåg i samband med den sena middagen att jag fick ta till reträtt och lämna det sista till en annan dag.

Jag hade då ett utmärkt läge att fortsätta med mina projekt inomhus. Men vad gör man då klockan redan närmat sig elva på kvällen? För att inte tappa stinget helt med rostprojektet så gav jag mig på det igen. Förra helgen blev det ju väldigt lite gjort och jag vill ju inte riktigt känna att jag även den här helgen bara skulle ägnat den första kvällen åt Lucy och resten åt annat. Ett delmoment som kändes lagom stort för denna afton, för jag hade ställt in mig på att avrunda kvällen med ett varmt bad, var att få till den lilla passbit som behövdes mellan motor och hörnhylla. Hyllan måttades in och kunde provisoriskt klämmas på plats och därefter kunde jag ta en kartongbit av den tunnare modellen (jämför kollegieblockspärm) som jag numer börjar spara på istället för att slänga eftersom de är så användbara för passbitar, och lägga ovanpå "hålet" och rita av det underifrån. den delen jag inte kom åt att att rita på, den delen där rambalken är i vägen, lades kant i kant redan från början.

Grönplåt och rödpapp, många är de facktermer man kommer i kontakt med i ett sånt här projekt:

Sedan följde ett sedvanligt svets- och sliparbete efter att plåtbiten klippts till och filats ner till sin slutgiltiga storlek. Klockan sprang iväg och innan jag var helt klar var klockan tolv och redan då hade jag överskridit min tidsbudget för denna kväll. Så jag gjorde något som jag behöver bli bättre på, jag avslutade trots att jag inte var helt färdig, så här kommer en bild på en osminkad gris!

Osminkad plåtbit, men det var dags att lägga ner för dagen:

Efter ett par dagar med svettigt arbete i solen och kladdigt arbete vid smådelstvätten, kändes det som hög tid för ett rejält bad. Jag älskar att bada, det är en av mina stora passioner och med en god bok och ett par bärs kan jag avverka två timmar utan problem. Enda problemet på stugan är att varmvattenberedaren är lite för liten så det blir lite för ljummet bad för min smak. Planer på en uppdaterad tvättstuga och med en större VVB finns, men som med alla projekt man drömmer om ska det finnas tid, vilja och pengar och just nu ligger mina tre tillgångar på dessa valutor hos bussarna. Nybadad kröp jag ner i sängen vid tvåblecket och somnade gott.

Lördag, den första dagen i den första sommarmånaden bjöd på storm och regn i luften, inte kul. Idag får bli en inomhusdag igen. Det kändes ju skönt att så mycket av allt utomhusarbete då redan var avklarat. Jag kommer ner i grottan och börjar inspektera mitt hörn på pickupen. Den här gången har jag tänkt att jag ska montera hörnet före hyllan, för att lättare komma åt att justera under inpassning, men även för ev rikt när grejerna väl sitter ihop. När jag matchar ihop hörnet med karossen blir jag verkligt missmodig, det ser ju för jävligt ut rent ut sagt. Jag knäpper en snabb bild och messar till MrP där jag förkunnar att det troligtvis blir till att köpa dyrare och bättre hörn.

Med denna passform kommer jag få en lika stor "valk" här som på andra sidan, det duger inte:

MrP svarar då att biten kanske borde sitta högre upp, men det förklarar jag att det går inte, för då stämmer inte den andra kurvaturen. I ett nästa mess skriver han "alternativt tilta den" och detta får mig att tänka till. Men just då agerar jag inte på det, utan tänker att det får sitta där, så jag kan få grunna på saken lite grann och kanske går man förbi det och ser det på lite håll och får en uppenbarelse när man egentligen pysslar med annat. Jag återgick till mitt slipande av svetsar från gårdagen. Jag får då för mig att jag ska slipa ner lite av de gamla svetsarna jag lagt längre i motorrummet när jag lappat tidigare hål. Men dessa svetsar är inte särskilt bra lagda, så snart slipar jag igenom på flera håll, det är dessutom dåligt rostskyddat på undersidan av dessa lagningar. Jag får stor lust att vräka ur motorn och kapa loss hela biten och byta ut den som helhet. Hela grejen känns motig och inget rolig, så jag släpper hela "projekt Lucy" för tillfället.

Slipa gamla svetsar är bara för de verkligt modiga (överst i bild):

Jag bestämmer mig för att lägga ner lite energi på bussen istället, än är det faktiskt uppehåll och inne i motorrummet under bussen är man ju relativt väderskyddad. Tanken har ju lite kärlek kvar att få. De nyinköpta slangbitarna från Hydroscand som är tänkta som tankavluftningsslangar, klipps till och monteras tillsammans med tankavluftningsröret. Fyra bitar gummimatta klipps till i lämpliga remsor och läggs som skavskydd för tankbanden, samtidigt som dessa dras åt. Till detta har jag även köpt en ny tankanslutning. Mina bussar har ju rak anslutning och det tolkar jag som original, men en vinklad dito känns ju mycket mer logisk när man ska dra bränsleledning sen, så en sådan skulle dit.

Skillnaden mellan ny och gammal:

Avluftning monterad och tankbandsskydd på plats, det börjar bli ordning på torpet, men än är det en bit kvar:

När jag håller på med tanken noterar jag att utrymmet på motsatt sida om tankpåfyllningen, är ett verkligt lönnfack. Här ska man ju klura på om man inte kan använda det till något kul och bra. tex värdesaksgömma vid äventyrliga resor utomlands. Frågan är åt vilket håll man ska kunna komma åt det? Framifrån eller uppifrån, via insidan av bussen, eller underifrån via hjulhuset, eller genom en lucka i karossidan (inte mycket till lönnfack då)? Får ta och grunna på detta, men jag tror att utrymmet är helt överflödigt och endast åtkomligt via ett runt hål från tanken när tankväggen monterats ner.

Efter ett tag börjar det dock att spöregna och blåsten gör det riktigt omysigt med regn på tvären. Så jag ger snart upp utomhusmeket och går in igen. Motorn hänger ju i stället i all sin rengjorda prakt och bara väntar på att få fortsättas med, men när jag börjar inventera delar som ska återmonteras märker jag att ännu återstår en del rengöring. Bland annat insuget som aldrig tvättades på grund av att jag övervägde att montera dubbelförgasare, men även termostatspjällen då de förkastades på grund av rost. Båda dessa delar hittades i bättre skick "på lagret", så jag behövde inte använda någon av dessa smutsiga ursprungdelar, men även mina lagerfynd är smutsiga, så tvätt blev aktuellt likafullt. Så dessa sista otvättade delar får sig en omgång tillsammans med massa kylkåpsskruv och brickor som också mådde bra av en tvätt. Tack vare av att jag kunnat plocka delar från mitt lager, har jag även en del skruv över och även om kylkåpsskruv är fräscht att ha nytt och bekvämt att slippa spårskruv, så spar jag in på en av de små kostnaderna som till slut gör en stor å och lever med originalskruv med lite olika skallar, spår, kryss och utvändig sexkant.

Rengjort och smutsigt insug, notera att båda är till typ2 med bromsservo, i mitt fall mest i vägen. Dessa har även urtag för växelströmsgenerator i aluminiummanteln.

Med dessa delar rengjorda och med plåtdelarna hängandes på torkstrecket för rostskyddade delar, kunde jag börja med det angenäma arbetet att börja montera ihop rena delar på motorn. Kylplåt bakom remskiva, remskiva, fördelare, kylplåtar över cylindrarna, kylplåtar bakom cylindrarna, samt insug med sprickfria och rena damasker. Sen gick jag bet på fläktkåpan, då spjällen inte var färdiga för montering ännu. Men jag provmonterade och märkte genast att de nya reprokylplåtarna över cylindrarna kommer kräva en del övertalning för att matcha kylkåpan. Det är just sådant som får mig att lägga ner energin på att pensla upp originalplåtar hellre än köpa nytt.

Motorn börjar så sakteliga återfå sin kompletta form, notera att bakre kylplåt bara är dithängd vid fototillfället:

De undre kylplåtarna ska köpas nya, likaså den främre som ju är special för 71 års modell och behövs även för 68-70 om man vill köra med utflyttad oljekylare. Kylplåten bakom remskivan har ingen bra passform, men jag har en så gott som rostfri liggandes som jag nog ska byta till denna när jag ändå håller på. Överväger oljepumpslock med uttag för filter om jag ändå ska riva ner det igen.

Jag blev ju informerad om att även kopplingsarmen måste bytas om jag ska köra med en 1303-låda i en buss. Något jag aldrig hört talas om innan, men efter lite efterforskning verkade det stämma. Det lustiga är att varianten för 1303 inte verkar gå att få tag i, eller så är det något tokigt med återförsäljarnas passformsrefenser. Det var ju förvisso inte den jag behövde, men för att vara någotsånär säker på att det var rätt del jag beställde letade jag lite överallt efter måttuppgifter och på de flesta sajter fanns bara måtten för axeldiametern, inte längden. Men när jag till slut kommer fram till att den som som säljs till 091-lådan är den som listas till både typ1 och 2, så beställer jag en och när den väl anländer ser jag snart att det är rätt, den är ca 5mm kortare.

Kopplingsarm original 1303 upptill, eftermarknadsdito för typ2 med 091-lådan nedtill. 002-lådan har 16mm kopplingsaxel (ej på bild):

Efter att ha läst på i ämnet hur det är att byta denna arm, så skrev någon att man starkt rekommenderade en monteringssats, jag tvekade, men för att inte bli stående för en sån skitsak, slog jag till på en sån också. Det visade sig vara helt onödigt, men nu när jag ändå hade en, så använde jag den. den inre bussningen skulle enligt Bentley dras ur med en "extractor" och eftersom det inte kändes mödan värt att forska vidare i ämnet, lät jag den sitta kvar. Det övriga rengjordes och fettades in och monterades. En detalj som Bentley tog upp som är lätt att missa, är att låsa med stoppskruven innan man monterar armen och fjädern, på så vis kan man vrida armen och bussningen fritt för att linjera hålen med varandra så att stoppskruven går i hela vägen. Med fjädern och armen på plats är det inget som rör sig särskilt "fritt". Störst problem vållade själva fjädern mig. Det ville sig inte, hur mycket jag än tog i. När jag sen prövar med den gamla fjädern gick det galant och när allt är på plats igen måste jag bara knäppa en bild för att visa på skillnaden. Det syns inte jättetydligt, men delen jag håller i har en helt annan vinkel som gör att man måste spänna fjädern mer för att få slutet att vila på därför avsedd klack. Dessutom är själva diametern på fjädern för liten för att låta sig träs över den hylsa som den sitter på.

Ny arm med gammal fjäder på plats, ny fjäder för att visa på skillnaden:

En monteringssats kan nog vara bra för den som har slitna bussningar och fjädern passar kanske andra kopplingsarmar (de klenare?), men jag hade gott kunnat återanvänt alla originaldelar även om jag nu valde att byta ut dem.

När jag börjar inventera bland resten av prylarna som ska återmonteras på motorn, för att se om det är något mer jag missat att tvätta eller måla, ser jag till min förtvivlan att flera av kylplåtarna jag målade för några veckor sen börjat rosta! Jag drar snart slutsatsen att  jag förmodligen slarvat både med rengöring efter avfettningen, så att rostskyddet inte fått fäste, men kanske även att jag sprayat på täckfärgen innan den vattenbaserade grundbehandligen helt torkat. Klantigt som sagt och inte mycket att göra än att ta fram den roterande stålborsten igen och borsta bort all flagnande färg. Det tog sin lilla tid och kändes verkligen dumt och jag hoppas att jag inte missat något liknande på något annat ställe där jag målat.

Rostiga nymålade motorplåtar:

Den i dagen komna rosten behandlades återigen med rostskydd och den här gången var det rengjort och behandlingen fick torka över natten

Nu hade jag dock slut på saker att montera på motor och låda, i väntan på torkad färg så återgick jag till Lucy. MrP's kommentar om att "tilta" hörnbiten hade satt griller i huvudet på mig. Jag bestämde mig för att pröva detta, utan att ens göra något åt formen på plåten, bara för att se hur det blev. Och när jag vinklar hörnbiten så infinner sig ett subtilt rus av glädje inom mig! Det här är nog svaret på mitt problem! Jag grabbar genast efter två svetstänger och klämmer fast biten på sniskan. Justerar placering och knackar lite här och där för att slutligen kunna ta ett steg tillbaka och detaljgranska hörnet. Och nog faen kan det bli bra allt, jag känner i en svag sekund för att utnämna nämnde MrP till geni och låta honom få veta det, men inser snart att han bara skulle bli för uppblåst av berömmet och komma med något spydigt tillbaka. Jag beslutar mig därför för att förklara det som att det är jag som är totalt puckad istället som inte förstod att den satt snett från början.

Lite snett är också rakt, bättre än såhär blir det nog inte:

Jag får nu något nytt att grunna på och egentligen har jag inte så mycket att förlora på att sätta kapen i min bit som jag trodde var korrekt kapad, men att jag måste låtit mig luras av plåtbitens lustiga originalform och skurit till helt fel. Jag var ju ändå på väg att förkasta biten som feltillverkad och om jag ändå ska köpa nytt kan jag ju lika gärna experimentera med denna bit. När den sitter fastklämd på sin plats, ritar jag med tuschpennan på insidan för att få en korrekt form. Jag inser efter att jag ritat att jag ska ta det lite varligt med att kapa i framkant mot hjulhuset, för där kan en justering komma till när hyllan kommer på plats sen och hela hjulhusbiten skjuts framåt, så jag nöjer mig med att kapa upptill och mot motorluckan baktill.

Korrekt (?) form när kurvaturen stämmer:

Med biten på plats vidtog ett omständligt arbete med att passa in och rikta hörnet. Jag la ner stor möda på att få till det så bra jag bara kunde. Jag hade loss biten ett par gånger och slipade till kanten för att få så korrekt svetsspalt som möjligt. I det sista skedet innan svetsen startades höll jag länge och väl på att knacka ut hörnet med hammare och mothåll och försökte förstå hur plåten rörde sig. I vissa vinklar kunde jag blunda med ena ögat för att verkligen se en tydlig profil och hur den rörde sig, men det var inte lätt. Men jag tycker det är kul och utmanande och jag skulle gärna gå hos en läromästare och få lite bra råd och tumregler att följa. Efter ungefär en och en halv timme hade jag kommit så långt att det kändes som att det var dags att hoppa utför stupet.

Jag har fått lära mig att leva efter devisen "good enough", men jag gillar det inte. Men det här borde iaf inte bli ruligare än ngn annan del:

Även denna gång började jag med hörnet och jobbade mig utåt. Den här gången sydde jag dit plåten i omgångar istället för, som annars, sy dit allt och sen slipa. Jag vet inte vilket som är bäst, jag brukar ändå alltid få komplettera när jag vid slipningen märker att min "helsöm" saknar några punkter, men å andra sidan var det nu lite svårare att se var jag redan hade svetsat och inte, så jag fick lyfta visiret fler gånger. En fördel med att ta det i omgångar är att det borde bli mindre varmt, men det kan man ju kompensera med mer tålamod och kanske en fuktig trasa och helt enkelt ta det lugnare. Men efter ytterligare en och en halv timmes jobb kände jag mig så färdig att jag nöjt kunde konstatera att det var dags att lägga ner, klockan var då tjugo i tre!

Det här hörnet blev ju bättre, nu måste jag ju bara göra om det på andra sidan: 

Som sagt, nu står jag inför dilemmat vad jag ska göra med höger hörn. Jag KANSKE kan reproducera detta resultat, det jag är mest orolig för är dels att jag varit på karossen en bit ovanför snittlinjen i hopp om att försöka rikta denna, dessutom sitter det där en batterihylla som jag inte vet hur mycket den försvårar arbetet och det tar verkligen emot att behöva ge sig på den också...

Jag var ute och slog en båge i trädgården när jag knäppte denna stämningsbild vid läggdags tjugo i tre:

Allt som allt kan jag nu känna mig nöjd med att jag nog ändå fått till det. Den dåliga kvaliteten på plåten består i att den har en så urusel ursprungsform att den snarast är att betrakta som ett böjt plåtark och man får lista ut hur man ska klippa till den för att passa. Så hälften av den dåliga kvaliteten berodde på själva montören och hälften i tunn plåttjocklek, men framförallt i att biten är helt oskuren. Man får det man betalar för.

Söndagen kom och med den soligt sommarväder igen. Idag hade jag lite avslutande mek med cabben att ta itu med, men sen skulle jag meka buss igen. På agendan stod att byta bränslepump på cabben då den gamla väsnades något sanslöst och jag var orolig att den skulle paja. Den nya pumpen av universalmodell passade ju "sådär" och efter en hel del modifikationer och massa pill satt den där. Men då hade en betydande del av dagen gått redan och jag hade tidigt pass på måndagen, så jag kunde inte övernatta på stugan en natt till. Dessutom hade jag lite ärenden att rådda med på kvällen, så jag skulle inte bli alltför sen. Så efter en rundtur med cabben, för att konstatera ett generöst bensinläckage vid pumpen som berodde på en dåligt åtdragen mutter på banjokopplingen, så var klockan snart dags för middag och sen avfärd.

Jag hann dock med ett avslutande bussmek dock. Av någon anledning, fick jag för mig att jag skulle kontrollera om jag anslutit tankgivaren på tanken innan jag stänger in tanken bakom tankväggen. Döm om min förvåning när jag tycks ha ansluten kabel till jord på en av skruvarna, men ingen kabel till flatstiftet som går till instrumentet. Trångt som attans är det mellan tanken och taket så jag fick använda en liten inspektionsspegel med lampa för att se om jag kunde se någon andra tåt, men utan resultat. Jag hade inte riktigt tiden att fördjupa mig i detta då, utan bestämde mig för att ta itu med det vid nästa tillfälle, men det var ju tur att jag hade en magkänsla av att ha missat något innan vägg och hela drivlinan är på plats, nu är det förhållandevis enkelt att lyfta ur tanken igen.

Det allra sista jag gjorde, mest för att jag sprungit förbi den så många gånger och stört mig på den, var att skrapa mellanplåten till busen ren från underredsmassa. I kvällssolen på uppfarten var det behagligt att arbeta med plåten upplagd på min temporära arbetsbänk. Och när jag hade öst ner all underredsmassa i en sopsäck, behandlade jag den med avfettning och lät den ligga kvar inomhus. Avfettningen har nog dunstat tills nästa gång, men jag insåg i samma veva att jag inte hade tid att fortsätta att diska den, men lite skillnad blev det!

Denna ska rengöras, rostbehandlas och målas, åtminstone på under- och ovansidan, utsidan får förbli blå så länge:

Och med detta avslutade jag min femdagarshelg för att äntra en femdagarsvecka då jag tyvärr jobbar på nationaldagen. Men till helgen är jag ledig igen och då blir det tidig avfärd på fredagen och mek för hela slanten! Ska försöka få hem ännu ett paket med folkagodis tills dess, kanske att motorn kan bli klar då? Som alltid får tiden utvisa. Tack båda två för att ni orkar läsa mitt dravel och på återhörande!

Bra Jobbat KEE och som vanligt underhållande..
trevligt att du fick till det andra bakhörnet.. så hörn 1...
Blir säkert bra hur du än gör..
Gillade översynen av maskinen.. man kan komma långt med det.. allt måste ju inte göras nytt...

Tack för uppmuntran. Det kan behövas oftare än vad man tror när man stretar på i sin ensamhet och känner sig osäker emellanåt på att det man gör är rätt.

Ja högerhörnet är verkligen en fråga jag måste ställa mig hur jag ska göra med, jag ska nog suga lite på den karamellen. Projekt rostlagning kommer att gå in i en allt mindre intensiv fas allteftersom sommaren löper på. Dock tror jag att jag är lite rädd för att tappa sugen och känner att jag måste hålla igång det. Sen är det skönt att ha saker att göra inomhus när myggen blir för jobbiga.

Vad skall man med en Bentley till när man kan läsa en KEE 

Vill bara meddela att jag följt tråden sen tidig början, den har hållit mig nyfiken att återvända oftare än på bra lång tid!
Härlig tråd!

mvh, David

Så var det dags för ännu en uppdatering.

Den här gången hade jag återigen lyckats skrapa ihop till en långhelg om fem dagar, men nu dröjer det en stund igen, då jag kommer jobba lite orgelbundet under Juli månad. Jag lämnade arbetsplatsen på tisdagseftermiddagen förra veckan för ett depåstopp hemmavid och sedan vidare färd mot stugan, fem dagar på raken, faen vad skönt!

Vid ankomst hade klockan hunnit bli ganska mycket och jag kände ingen direkt press att sätta igång i grottan. Käkade lite och njöt av att äntligen ha lämnat stadens brus igen. Emellertid tog jag mig i kragen, eller rättare sagt, jag började känna mig lite rastlös och visste att det fanns att göra i garaget, så klockan är nästan elva när jag äntrar grottan för en lite kortare sejour denna kväll.

Tanken var att göra vid "mellanplåten" som ju konstaterats var alldeles för skitig och rostig för att få återmonteras med allt nytt och rengjort i bussens bakre regioner. Jag grunnade lite på hur jag skulle göra, för här någonstans måste man ju dra gränsen om man inte vill sätta igång med hela bussens chassi och skrapa underredsmassa och laga rost. Det finns att göra på den punkten, sanna mina ord, men tiden för det är inte nu.

Utgångsläge, ytrostigt. Rostskyddande åtgärd känns lämplig, el till vinkelslipen och öl till vinkelsliparn:

Så det var bara att plocka fram fattigmansblästern igen och skrida till verket. Både ovansida och undersida skrubbades så rent det gick med trissan, på de plana ytorna körde jag med flapdisc på mer profilerade ytor gick stålborsten varm. Gummilisterna demonterades såklart först och tydligen hade unge Herr Kee varit ordentlig och limmat motorluckelisten med kontaktlim, så när trissan for fram i skåran för listen bildades något som snarast påminde om sockervadd. Innan jag begrep vad jag höll på med hade jag lyckats skita ner den rena motorn bredvid och även Lucy.

Renslipat, på ställen där originalfärgen satt bra, bemödade jag mig inte om att gnugga fram plåtrent. Tre vinkelslipar och en öl behövdes:

Jag hade även i samma veva som jag letat fram denna plåtbit lagt fram plåtblecket som håller batteriet på plats och även det var ju ganska rostigt, så även det fick sig en vända under trissans omilda våld. Båda bitarna penslades sen med rostbehandling för att kunna torka ordentligt över natten.

Två plåtbitar och en öl. Bilden är inte arrangerad.

Nu var klockan tio i ett och med anledning att jag hade jobbat hela dagen, så ansåg jag att det var okej att gå till sängs nu.

Onsdagen kom och bjöd på vackert väder. Eftersom jag inte hade varit på stugan på över en vecka låg jag rejält efter med trädgårdssysslorna. Så en stor del av dagen ägnades åt plantering, bevattning, röjning, ogräsrensning och lite gräsklippning. Bytte stift och soppa på klipparen och efter ett par försök och att jag grunnat på om jag råkat montera ihop förgasaren fel när jag haft av den, så hoppade den igång och gick så fint så. Jag ska ge mina trädgårdsmaskiner lite mer kärlek framöver, framförallt klipparen är grymt negligerad.

Så det hann bli kväll innan jag kunde göra det jag egentligen ville. Nu skulle det på med någon slags täckfärg på rostskyddet och eftersom jag har så många olika sprayburkar på hyllan, bland annat några grå, tänkte jag att jag borde kunna hitta något som passar. Men den färg som finns invändigt i motorrummet är egentligen inte grå, mer beige. Så jag letade och letade bland märkta och omärkta burkar, provsprayade på papper och plåt. Experimenterade med att blanda färger genom att spraya "vått-i-vått", till slut kom jag fram till att en färg jag hade på hyllan som egentligen är för plast, hade den närmaste matchen med originalkulören. Efter att ha velat och övervägt så bestämde jag mig för att det fick bli den. Har ingen aning om hur slittålig den är, eller om den pallar bensinspill, men det får bli ett experiment.

Det närmaste original jag kom med det jag hade på hyllan:

Egentligen var färgen lite för mörk, men stämde mycket bättre än den ljusgrå färg jag tidigare använt i motorrummet. För mig är det inte så viktigt att det ser helt korrekt ut, men eftersom vagnen är bitvis lagad och rostbehandlad, så ville jag att kontrasterna mellan nytt och gammalt inte skulle vara alltför stora. Så jag sprayade resten av färgen i burken över de lite för ljusa partierna i motorrummet för en bättre matchning mot original.

Här ser man hur det blev. Jag räknar iskallt med att det kommer bli skitigt och kladdigt i motorrummet så att nyansskillnaderna inte blir så framträdande.

Därefter monterades tankväggen och motortätningen på plats. Tankväggen var lite bökig att få dit då den fortfarande var lite skev sen jag lyckades knyckla till den enligt tidigare inlägg. Sen hade jag missat att borra ett par fästhål i den nytillverkade biten, så jag tog upp dessa på plats. Det är tajtare än man kan tro att få den på plats på bredden, det spelar på millimetrar. Även denna övning var lite "tangodans", när den väl satt där och jag skruvat dit de första skruvarna insåg jag att den satt lite för långt åt höger och det gick inte att "skjuta den genom att bara släppa på skruvarna, utan jag fick lösgöra den i underkant och att skjuta den i sidled.

En annan sådär lite halvsur upptäckt var att när jag vid ett senare tillfälle letade efter grejer på mitt lilla lager, så hittade jag originalavslutet på tankväggen som suttit där när Ebern fortfarande fanns på plats. Hade jag vetat det, hade min moddade plåt inte bara sett betydligt bättre ut, det hade nog gått ett par gånger snabbare också att bara lägga igen hålet för röret med slät plåt och slippa stå och bocka och smida alla vinklar och hörn. Jag visste i ärlighetens namn inte att jag hade den plåtbiten kvar!

Tankvägg och motorrumslister på plats:

Näst på tur stod motorrumsisoleringen i taket. Skivorna som satt där har legat under ett par trädgårdsplattor i press för att bli helt raka, men i processen hade det också blivit rätt skitiga. Dessa rengjordes därför med avfettning och diskborste på ytan som skulle limmas. Efter att de spolats rena så fick de ligga och torka. Nu började myggen bli jobbiga och jag avslutade utomhusaktiviteterna och gick in.

Jag gjorde inte så mycket mer denna kväll då jag ville ta tidig kväll och njuta lite av ledigheten och sommaren också. I min värld är folkameket mer och mer en vinterhobby. Klart man kan meka lite på sommaren också, men på vintern kan man inte "bara vara" på samma sätt. Innan jag släckte flitens lampa så momentdrog jag fläkten på motorn. Något jag saknat en adapter för att kunna göra tidigare. Momentnyckeln har halvtumstapp, medan mina 36mm-hylsor har trekvarttumshål. För att inte glömma bort att fläkten satt löst så passade jag på att dra åt den när jag ändå stod där och funderade över nästa drag.

Jag hade en riktigt skön kväll med storkok av gulaschsoppa på högrev, öl, samtal och häng på verandan och ett varmt bad som fick avsluta aftonen. Sen sänggång som vanligt, men jag hade ju minisemester!

Torsdagen var även den varm och fin om än med utlovad åska. Jag hade lovat mig själv att "Karmann" skulle få sig en tvätt den här helgen, så jag tog tillfället i akt och skred till verket. Cabben har ju inte fått sig någon tvätt sen förra säsongen, då jag mest mekat med han och inte velat skita ner en nytvättad bil. Men nu fanns inga ursäkter längre, dessutom ville jag spola rent i motorrummet där jag hittills aldrig tvättat. De vita fälgarna blir snabbt skitiga av bromsdamm och asfaltsfläckar och hela bilen har blivit lite dassig av att köras i regn. Ett rent motorrum är dessutom enklare att felsöka. Det tog större delen av dagen att skrubba fälgar och kaross. Efter det blev det lite polering och fönsterputs. Mitt i denna övning kom åskan och jag fick ta en ofrivillig paus, men det var å andra sidan ett lämpligt tillfälle att få en bit mat i sig och slösurfa lite. Regnet fullkomligt hällde ner i en timme ungefär, det regnade på tvären och var något av det värsta regn jag upplevt! Och när jag kom ut till bilen igen, var den förstås skitig nertill där smuts från backen stänkt upp av det kraftiga regnet. Men det var lyckligtvis lätt att få bort och jag kunde avsluta poleringen av lacken.

Så jäkla sjysst sommaråkis när de luftkylda står still. Är verkligen helnöjd med stuket även om det skrapar i ibland.

Men det här är ju ett luftkylt forum och jag är oftast en luftkyld man, även om jag är passionerat intresserad i allt jag ägnar mig åt på fritiden.

Efter regnet var det fortfarande väldigt varmt, men nu också med en hundraprocentig luftfuktighet och knotten stormtrivdes. Efter ett tag fick jag bryta arbetet utomhus då det såg ut som jag fått mässlingen, men innan jag helt gav upp hade jag bestämt att jag skulle upp med några av isoleringsskivorna till motorrummet. Skivorna hade jag ju såklart fått med mig in i garaget när regnet kom så de var lyckligtvis torra. Utmaningen låg i att fabricera lite olika stöttor för att sätta dem i press. Återigen kom kvastskaftet som jag använt vid golvläggningen i Lucy till hands, men det var några centimeter för långt, så jag sågade av en bit. Jag borrade sedan ett 25mm hål delvis igenom en plankbit jag hade liggandes och kunde på så vis få en anvisning för skaftet.

Efter att generöst med lim kladdats på ytan och de små metallblecken som håller skivan tillsammans med limmet på plats sen vikts undan, så kunde jag applicera skivan. Upptäckte då att min nyligen uppmonterade motorrumsbelysning var i vägen, så den fick demonteras.

Vi får se hur detta håller, men det blir inte värre än innan iaf.

När jag till slut lyckas vika in skivan på plats med bara lite limkladd utanför så märker jag snart att mina hemgjorda stötta inte håller hela biten i press, jag behöver en stötta till. Så jag letade lite i och runt garaget och hittade snart en bit En som bara var lite för kort. Ett par träkilar blev då en perfekt "fot" då de ju tillsammans utgör en justerbar träkloss. Upp med allt i press och sen knacka ihop träkilarna för bästa presstryck.

Ibland är det bra att jobba under press. Här ser man att jag även bytt ut den risiga jordflätan mot en rejälare jordkabel.

För de större skivorna som sitter ovanför motorn hade jag redan en idé sen tidigare. Samma princip som för den lilla skivan, men här behövde jag ju trycka mot marken och enklast var ju då att göra detta med en domkraft. Efter ytterligare lite letande hade jag ett annat kvastskaft som tillsammans med en lite garagedomkraft utgjorde en lagom längd för att trycka från marken. En bit spillvirke som legat utomhus funkade bra för att fördela trycket över en större yta. Avslutningsvis vek jag tillbaka plåtblecken och dessa knackades till med ett dorn för att verkligen få dem att pressa mot skivorna. Nu var knotten rejält jobbiga och jag stålsatte mig varje gång jag behövde gå ut och slog igen garagedörren efter mig varje gång, precis som på vintern, fast av en helt annan anledning.

Klockan 22:30 behövs lite tillskottsljus för att få en bra bild i motorrummet.

En annan sak jag grunnat på ett tag är hur jag ska lösa värmefrågan hos motorn nu när jag har den ur för en "överhalning". Det sitter ju ett ormbo på motorn och det inte främst för att jag vill åt effekten eller ljudet, utan för att jag upplever eftermaknadsdämparna av originalmodell som alldeles för dåliga och ännu inte sprungit på ett NOS. Ett ormbo har dock den nackdelen att det inte är anpassat för att fungera med värmeslangarna från fläktkåpan till värmekamrarna. När detta först sattes på plats ledde jag helt sonika de böjliga aluminiumslangarna förbi avgasröret från de båda bakre portarna, men det skavdes snabbt hål på dessa slangar och hela principen fungerade inget bra. En idé som jag haft länge men inte prövat var att helt sonika låta svetsa ett par rörstumpar över avgassystemet för att på så vis få en liknande funktion som de "burkar" ett originalsystem har. Ikväll skulle detta undersökas.

Sedan tidigare har jag införskaffat en bit böjlig 50mm-avgasslang och en meter rakt 48mm avgasrör. Tanken var att helt ersätta aluminiumslangen med avgasslangen och svetsa på röret på ormboet. Eftersom ormboet och den bakre kylplåten satt på plats, tog jag mig god tid att måtta in exakt placering av rören för att det skulle funka så smärtfritt som möjligt. Det blev några timmar med vinkelslip och diverse handfilar för att få till ett par rörstumpar som funkade. De blev både asymmetriska och riktningsberoende för att motor och avgassystem i sig är det.

Är det något negativt när en motor bara går på tre burkar? De båda rören ser olika stora ut, men är bara en lustig synvilla.

Sen blev jag tvungen att inse nödvändigheten i att plocka isär motorn igen. Lite surt, men jag ville inte ta några genvägar och jag insåg snart att jag aldrig skulle bli nöjd med resultatet om jag försökte svetsa dessa på plats. Så det var bara att plocka bort kylplåtar och avgassystem för att få en vettig möjlighet att svetsa runt om. Innan jag rev ner allt ritade jag på avgassystemet var rören skulle sitta och markerade även rören vä/hö och vilket som var upp.

Inpassning och redo för svets:

Och för att få lite rostskydd på dessa kändes det som att jag även borde borsta det övriga avgassystemet så rent som möjligt för att kunna kladda på nytt över hela. Jag vet av erfarenheten att försöka lacka avgassystem är bortkastad tid, men jag hade en oprövad färg baserad på aluminium jag ville testa och det kändes bra att borsta rent. För det mesta gick det att borsta med roterande stålborste, men för trängre passager gick det utmärkt att slipa med smärgelduk som slogs runt röret och på så vis slipar med jämt tryck över hela kurvaturen.

Lite ytrostigt men så plåtrent som mina bonnametoder tillåter.

Innan jag gav mig på sprayburken och måleriet som jag alltid avslutar med för att slippa vistas i färgdimman, gav jag mig på förvärmningen. Det är nämligen så att detta ormbo inte har några hål upptagna för förvärmningsrören in i ormboet. Jag vet inte om det är vanligt på billiga eftermarknadsormbon, men ni som står i begrepp att montera ett, kolla så att det verkligen är hål. Jag tror de flesta av oss inte lider av att förvärmningen inte funkar som den ska, men när man ändå står där med delarna i handen och har möjligheten så varför inte göra rätt på en gång? Original tror jag även att hålen ska vara olika stora, för att på så vis styra flödet från ena sidan till den andra, men jag nöjde mig med att helt enkelt borra upp ett par hål.

Jag räknar inte med att det kommer vara såhär snyggt särskilt länge:

Klockan var nu tjugo över två och jag tog kväll, kände mig rätt nöjd med dagens bravader, speciellt med tanke på att jag ägnat den mesta tiden åt biltvätt.

Sen kom midsommarafton och även om jag inte ägnade mig åt något normalt midsommarfirande gick dagen åt till annat och jag minns inte exakt vad jag gjorde och nej, jag var inte så full att jag inte minns, även om det blev någon snaps till den grillade hamburgaren på kvällen.

Framåt skymning tyckte jag dock att det var dags att limma dit den sista skivan motorrumsisolering. Jag hade nog satt upp den redan kvällen innan om det inte vore för de erbarmligt besvärande knotten. Den här dagen hade det dock blåst rätt friskt och det var både mygg- och knottfritt i luften.

Hur en motorman limmar takskivor:

Sen kunde jag fortsätta med arbetet med avgassystemet inomhus. Färgen har nu torkat och det var dags att återmontera. Nu blev det tango igen och det rejält så. Det tog mig över en timme att få ormboet på plats. Dels har det redan från början en inte alltför lättjobbad passform, sen glömde jag avgaspackningen på ena sidan, så det var bara att skruva loss. När jag fått dit det en andra gång upptäckte jag att jag måste få på slangstumparna som ska gå mellan värmekammare och ormbo innan jag monterar ormboet, så loss med det igen. De tredje gången drog jag inte åt något förrän jag var förvissad om att alla bitar var på plats. Sen är det allmänt pilligt att få på muttrar på pinnskruvar och skruvar i trånga vrår som blir uppe vid avgasporten och förvärmningsrörets anslutning. Till slut satt det där igen, nu med förutsättningar för att läckagefritt montera värmeslangar från fläktkåpan.

Rörigt värre när tre rör i var sin dimension möts i samma punkt i universum. Jag tror dock det här kan bli bra.

Avgasslangen sitter så tajt att jag tänkte pröva att köra utan några klämmor. Ev punktar eller skruvar jag fast dem för att förankra dem. Eftersom jag blivit lite bränd på att behöva plocka av och på avgassystemet flera gånger tog jag det nu lite varsamt i nästa moment. Med kylplåten, som också är lite knepig att montera pga passformsproblematik, löst lagd ovanpå började jag nu fundera på hur jag skulle gå vidare. Tanken var att använda den böjliga avgasslangen hela vägen upp mot kåpan och helt bortrationalisera de ömtåliga aluslangarna, men jag insåg snart att jag gick bet. Slangen är inte tillräckligt böjlig, dvs den låter sig inte böjas skarpt nog! Ev behöver jag även modifiera den bakre kylplåten för ena anslutningen gick inte att linjera helt klockrent och lite beroende på vilken väg jag väljer framåt kanske olika modifikationer måste till. Jag tänker mig att jag kan använda mig av en "hård böj" 48mm och slang mellan de olika rören, alternativt aluslang. Jag ska grunna på saken, jag saknar dessutom gummitätningarna för kylplåten, så såna måste till.

Jag avvaktade således från att montera ihop motorn helt igen. Men jag monterade en ny fläktrem 10x900mm och spände fast den. Det blev ganska väl spänt, så jag ska nog flytta några shims sen. Läste ngn uppgift om en 912mm-rem för växelströmmaren, men jag märkte ganska snart att en sån hade blivit alldeles för lång.

Såhär ser motorn ut för tillfället, ska bli grymt intressant att testa värmen sen.

Med ett nymålat ormbo kändes det ju lite fel att montera en rostig ljuddämpare på detta sen, så jag gav mig på den när jag inte kunde göra mer på motorn. Återigen, jag vet att det är ett ganska otacksamt jobb att måla avgassystem, men jag har hört talas om folk som gör långt dummare saker en midsommaraftonskväll. Jag är ju egentligen en rätt bra kille på så vis, så lite dum kan väl även jag få vara?

Efter att dämparen borstats rent, fick den sig en rejäl dusch av den nya alufärgen jag testar:

Det var så dags att ta kväll, jag var bara igång till kvart över ett, vilket ju kan betrakta som tidigt på midsommarafton, så jag tänker att jag här har kompenserat lite för alla sena nätter i vintras.

Midsommardagen bjöd även den på blåsigt väder, soligt med blåsigt. Efter att större delen av dagen gått åt till trädgårdssyslor kände jag att det var dags att meka lite buss medan det fortfarande var dag och knottfritt. För efter gårdagens övningar börjar det verkligen kännas som att det mesta jobbet är utomhus, men trots behagliga temperaturer och ljus långt in på kvällen, kan jag inte meka för de förbannade flygfäna! Det finns förvisso jobb i överflöd på Lucy, men jag känner mig mer nödgad att komma framåt med Rugge då jag lovat mig själv att han ska rulla innan hösten.

Så dagens övningar trodde jag skulle bestå i att återmontera lite grejer. När jag lägger mig under bussens front så slås jag ännu en gång hur rostig bussen blivit sen den senaste besiktningen. Nog för att en del besiktningsgubbar kan vara sjysta, men han måste gått igenom med en stor portion god välvilja senast. Jag har fortfarande ingen plan för hur jag ska göra med svetsarbetet, men han ska ner på hjul innan dess och innan jag vill återmontera nya och rengjorda grejer vill jag roskskydda de delar som sen kan vara svåra att komma åt. Så jag penslade på lite rostskydd på golvets undersida mellan rambalkarna och jag mig på att skruva loss pedalerna. Pedalerna ska få nya gummin och då vill jag även borsta rent och göra den vanliga rostbehandligen. Gaspedalen satt riktigt stenhårt och det fjädrande bleck som ska hålla sprinten på plats är sedan länge bortrostat. Hur jag gör vid återmontering får jag se, kanske sitter det lika bra som innan, då behövs det inte, kanske svetsar jag dit ett bleck. Växelspaken var ju redan loss, så den fick hänga med in den också.

Ett sammelsurium av gammalt och nytt. Varje liten detalj som får lite kärlek gör bussen så mycket bättre.

Men eftersom det gällde att utnyttja tiden smart, så gjorde jag inget åt detta småplock just då, utan gick ut till bussen i solskenet igen och monterade växelstag och vajer. När jag trätt in den långa delen av växelföraren bakifrån, plockar jag fram Bentleyn igen för att dubbelkolla så att jag monterar tillbaks allt som det ska. Och jag blir på nytt påmind om den lilla "ring" som illustreras på sprängskissen men som jag inte fattat var den ska sitta, varpå jag minns att jag sett en till sats med bussningar liggandes i en låda. Denna sats letas fram och där ser jag var ringen ska sitta! Den långa delen av växelföraren har ju två koniska bussningar i röret, den främre av dessa bussningar har en ring innanför själva konan för att fjädra ut den. Jag drar ur växelföraren ur röret på bussen igen och mycket riktigt, den främre bussningen har ett spår för ringen, men saknar den. Ringen kläms dit och växelföraren återmonteras igen. Damasken baktill trycks på plats och jag hinner förstås sätta ihop de båda delarna av växelföraren när jag ser den främre damasken ligga kvar på backen. Suck, isär igen och lirka på den bara för att upptäcka att det är så tajt mot värmeröret att jag måste dra växelföraren bakåt igen så att damasken kan träs på innan växelföraren skjuts framåt för att möta den främre delen. Då har ju damasken baktill såklart släppt så den får också tryckas på plats igen. När staget är ihopmonterat igen, med alla nya bussningar och en korrekt tvinnad stålvajer för stoppskruven i skarven så förankras även damaskerna med var sitt buntband i växelförarröret.

Sedan ska kopplingsvajern monteras, jag upptäcker då att den vajer till sen bay jag köpt inte bara har den önskade längden för en typ1-lådekonvertering, den låsning som ska sitta framtill vid pedalmekanismen, passar inte på den nya vajern då själva "gaffeln" på vajern är längre. Det går väl att använda originalsprinten hjälpligt ändå, men jag ska undersöka om det inte går att beställa nytt som passar bättre. Jag har ändå redan samlat på mig en lista med småsaker jag måste beställa för att komma vidare. Vajern monteras ändå och smörjs omsorgsfullt in allteftersom den träs igenom röret. På slutet fastnar vajern vid min svetsskarv och går inte att få igenom. Efter några misslyckade försök får jag inse att jag måste gå bak och undersöka saken. Jag vet att jag provdrog den bakifrån och att den fick förbi då. Skarven sitter ju bar drygt tio cm in i röret bakifrån, så med vajern backad lite för att inte vara i vägen, sätter jag en rundfil i skruvdragaren och filar lite i röret. Då går vajern lätt igenom sen! det nya höljet för kopplingsvajern träs på och vingmuttern skruvas på för att slippa leta efter delar sen. Min filosofi är att alltid skruva tillbaks skruvar och muttrar i den mån det går för att ha mindre löst att hålla reda på.

Samma procedur genomförs med den nya gasvajern. Den fettas också in grundligt och häktas upp provisoriskt baktill för att inte släpa i backen eller vara i vägen vid monteringen av drivlinan sen. Detta rör får nu något som denna bussen aldrig haft i min ägo, en skyddsdamask för gasvajern! Den gamla gasvajern packas ner i en påse som märks upp och läggs i korgen för reservdelar "on the road". Den kommer kompletteras med lite tänddelar och liknande förnödenheter som är bra att ha med sig närhelst nöden kallar.

Nu hade det hunnit bli kväll på riktigt och dags att avsluta inomhus som brukligt. På agendan stod det sedvanliga "borsta rent och rostskydda", den här gången var det pedaler och växelspak. Växelspaken var egentligen bara lite snyggt ytrostig högst upp där alla händer varit framme och famlat genom tiderna. En del skulle kanske hävda att det är att döda en buss själ, men jag kände att ska jag ändå måla det andra, så kunde jag lika gärna ta detta när den ändå var lös. Pedalerna däremot var rätt duktigt rostiga. Pedalerna ska få nya gummin, både upptill och tätningar nertill. Dock gjorde jag fadäsen att bara köpa ett av varje då jag glömde ändra antalet till 2 när jag gjorde beställningen. Men nu ska ju mer beställas så det ordnar sig ändå.

Sätter upp fler och fler skruvöglor i taket, pedaler och spak på tork.

Klockan var tjugo i ett, tillräckligt sent för att känna tröttheten komma krypande, den här femdagarsledigheten hade gått fort dock även om jag fått mycket annat gjort utanför folkabussarnas värld.

Söndagen kom att ägnas åt bruksbilen "Karmann" igen. I jakten på något fel hos motorn, mättes jordpunkterna upp och inget udda kunde konstateras på den fronten. Spridarbrygga, bränsletrycksregulator och spridare plockades loss och gjordes rent. Passade även på att göra rent runt spridarhålen i toppen. Kunde inte montera några nya o-ringar då jag inte hade rätt dimension och inte vågade chansa, de som satt där såg dock sjysta ut, så jag tror inte det är en felkälla. När allt satts ihop igen konstaterades att motorn gick likadant som innan. Kunde dock efter mycket sökande på nätet konstatera att tändstiften Beru UX79 förmodligen inte är helt rätt för motorn. Förväntar mig inget underverk av ett tändstiftsbyte, men det är ju en serviceåtgärd och jag byter nu till stift jag vet är rätt för motorn.

Efter sen lunch tog jag itu med bussmeket igen. Näst på tur stod att koppla lite el. De befintliga kablarna inventerades och det var bara en lös tåt som var märkt "tändspole +" som jag inte visste var den suttit i andra änden. Det var dock en hemmagjord kabel, så jag får nog igång bussen utan den. Det jag funderat lite på var hur jag skulle koppla in de två extrafunktioner som jag inte hade någon el dragen för, backljuset och motorrumsbelysningen. Den sistnämnda ville jag ha på en separat brytare. Övervägde en luckbrytare först, men då jag initialt vill köra med glödljus och oftast kommer öppna luckan i dagsljus, vill jag inte ha en onödig strömförbrukare på mer än nödvändigt. Båda dessa nya funktioner bör ju avsäkras. Men backljuset tas ju bäst från tändspolen så att det inte kan lysa om man tex har backen i vid parkering och på så vis dra ur batteriet.

Jag hade hittat en smutt liten säkringshållare för två vanliga "fordonssäkringar" av fabrikat Hella som jag redan bestämt mig för att använda. och till slut bestämde jag mig även för vilken brytare jag ville ha till motorrumsbelysningen. Strömbrytaren har en kontrollampa, jag ska bara lista ut vilken sort som ska sitta där. Det ser nästan ut att vara en liten Edisongänga, typ E5 eller liknade. Konstruktionen är annars väldigt trevlig med bara två anslutningar då kontrollampan jordar i chassiet. Placeringen av de båda var lite knepigare dock. Säkringarna ska vara enkla att se, men samtidigt inte i vägen, motorrumsknappen ska vara lätt att hitta i mörker. Trots att det blev lite trångt beslutade jag mig snart för att säkringarna skulle hamna inuti den triangelformade förstärkningskonsol som fäster "d-stolparna" mot rambalkarna. Det blir lite pilligt att byta säkring, men de syns bra och är helt utom risk att vara i vägen vid servicar och batteriets framfart vid i- och urlyftning. Brytaren hittade snart sin placering i luftburkens konsol där det redan fanns ett hål i rätt storlek!

Sen la jag ner lite onödigt mycket tankemöda och energi på att gå igenom alla kabelhärvor jag har liggandes i en stor låda. Jag har en nästan onödig fetisch för att elkablar är snyggast om de ser originaliga ut. För varje år som går gillar jag de isolerade kabelskorna mindre och mindre, sen är det enklare att se vad som ska kopplas ihop med vad om alla kablar har olika färg också. Helst ska skarvstycken ha en låsningsfunktion så att de inte kan skaka loss under färd. Till slut bestämde jag mig för vilken kabel jag skulle ha till backljuset och hittade till och med ett clips som funkade bra att naja fast kabeln i rambalken med. Efter att bara ha använt begagnad kabel med så många original skarvstycken för backljus och motorrumsbelysning blev jag till slut nöjd. Alla hål för kablarna förseddes med gummigenomföringar.

Ny backljuskabel, nytt bromsrör, nya gummidamasker, nya vajrar och ett nymålat främre växellådsfäste:

Den här bussen är en ovanligt snikig kombi som saknar backljus original, därför har jag sen länge monterat ett par externa backljus på stötfångaren som jag fyndat på tradera, men de har aldrig varit inkopplade tidigare. Jag tror det var så att lådan inte hade någon givare och därför blev inkopplingen aldrig av. Idag är jag dock mer noggrann och värdesätter att saker fungerar och är rätt installerade, nackdelen är att det tar längre tid, men förhoppningsvis behöver jag inte göra om det snart igen.

Säkringshållarens och strömbrytarens placering, notera kabelskon som tittar ut ner till höger för backljusen på stötfångaren.

Det blev inte så mycket mer gjort denna kväll. Jag plockade och städade mest i garaget. Det ser lika stökigt ut fortfarande, men plockar man inget blir det etter värre. Jag monterade växellådsfästet med fjäderbrickor på växellådan och flyttade på jordflätan från den ena sidan till den andra. Den som sitter där är kanske för kort, men det vore sjyst om den gick att använda, annars har jag en längre på hyllan. Provmonterade adaptern jag fått av C Frisk och blev lite konfys. Det känns som att den bottnar innan stoppskruven nått ut till fördjupningen i växelföraraxeln. Kanske är skruven inte tillräckligt spetsig? Kanske ska den sitta vid den främre skarven istället? Eller är det jag som monterat något galet nu när jag testat? När jag ser bilden nu känns det som att kopplingen borde sitta med skruvarna nedåt istället?

Växelförarförlängare som inte känns korrekt monterad. Har jag gjort något fel tro?

Jag lämnade just det därhän. Istället la jag ner alldeles för mycket tid på att försöka laga en gammal tändinställningslampa jag stötte på när jag plockade i garaget. En gammal Optilux som jag tänkt laga länge då kabeln mellan impulsgivaren som sätts på tändkabeln och lampan gått av i en gammal lagning. Kabeln är av typ "koaxial" och när jag lag ner mycket tid på att få en korrekt skarv, så går jag ut i mörkret för att testa den på cabben. Lampan blinkar till ett par gånger, ungefär som att det var glappkontakt, men för att sen aldrig visa några livstecken igen. Skruvade isär den och kollade lite snabbt och det såg ut som att själva lampan brunnit upp och den var lödd på kretskortet. Lampan åker i soporna, jag skaffar en ny istället jag kände att jag redan lagt ner för mycket tid på denna lampa.

Jag avslutar kvällen genom att stänka lite svart färg på pedaler och spak. Jag som snarast fyllt ut kvällen med lite nyttiga göromål, kommer i säng för sent igen. Klockan är ett och jag ska upp och jobba nästa morgon.

På måndag morgon stänker jag på ett ytterligare lager färg och styr mot jobbet:

Sammanfattningsvis har jag fått mycket gjort den här femdagarshelgen, men inte så mycket i just garaget. Mer och mer tid kommer gå åt att sköta trädgården och även umgås med familjen i sommar. Min syster som bor i Singapore och blev mamma för första gången i februari kommer och hälsar på senare i Juli och då kommer det ju naturligtvis finnas andra prioriteringar. Men jag ska hålla meket vid liv så jag får ner bussen på hjul innan hösten. Jag har dock insett att mycket av den tid som inte konkurrerar med mina andra intressen är just på kvällen, så det blir nog en hel del inomhusmek även framöver i sommar, kanske till och med lite svetsjobb på Lucy?

På återhörande!