Så hade dagen äntligen kommit då det var dags att åka ut till stugan och det lilla hobbygaraget igen efter en dryg veckas uppehåll. Det var även denna helg jag och en av Mirtmännen, vi kan kalla honom MrP för enkelhetens skull, hade planerat att åka ut och uträtta lite stordåd tillsammans. Efter lite depåstopp på vägen för påfyllning av livsmedel och öl kom vi så ut till stugan kring skymning på fredagskvällen. Vi inmundigade en bit mat och skulle strax därefter äntra grottan där projekten finns. Vi var lite lagom trötta efter tidig arbetsdag, resa och mat, så i skåpen konstaterades det att vi hade allt för att göra var sin irish coffe att kickstarta helgen med.
Att vara risig i kistan är inte samma sak som en irish i kistan:
Väl på plats i kreationens epicentrum var det ju således dags att sätta igång. Den här gången med MrP i sällskap fick förfarandet bli något annorlunda. MrP gillar listor, det är en av hans stora svagheter, framförallt gillar han att stryka saker från listor, så vi fick börja med att göra en lista över saker som skulle göras. Den gamla listan kändes omodern, oexakt, kladdig och sen var det ju redan en del saker strukna på listan, något som förvånade mig att MrP inte ville ha med, då strukna saker på listor är bäst. Men klokast var nog ändå att börja med "a clean slate".
Listan som komponerades på fredagskvällen (* markerar material som behöver köpas in):
Jag satte således igång med mitt påbörjade "brevinkast", skiljeplåten mellan rambalkarna och lastkistan. Min egenhändigt tillverkade bit fick justeras lite ytterligare, bland annat hade jag gjort urjackningarna för vajrar och växelförare lite för djupa, så dessa fick läggas igen med små passbitar för att det skulle bli "tätt" mellan kistan och utrymmet under hytten. Troligtvis hamnar golvets fläns ändå där och "tätar", men det kändes inte rätt att ha tre hål kvar efter allt jobb man lagt ner. Jag känner att jag fortfarande har en hel del kvar att lära när det kommer till svetsningen och kanske var det uppskruvade förväntningar som gjorde att det inte gick något vidare för mig till en början. Men trots mina farhågor om att biten skulle bli svår att svetsa fast på grund av det begränsade utrymmet mellan tvärbalk, framvagn och garagegolv, så var det inte det största problemet. Det var att jag brände igenom när jag svetsade uppifrån, efter några svordomar och idoga försök fick jag det tätt, men det kändes onödigt krångligt och än har jag inte slipat all svets, så det kanske blir till att gå in och ta en repris på jobbet senare.
Soffor ur, slutsteg bort och svetshjälm på, här lappas skarven uppifrån:
Under tiden höll MrP på med en genomgång av bakaxeln. Det har varit ett problem ända sedan hon byggdes om i bakvagnen, att bromsarna bak tar ojämnt. Det har förmodligen delvis berott på oljeläckage från växellådan som smort in bromsbanden, men kan även bero på att det sitter självjusterande bromsar, som inte riktigt låter sig självjusteras bak. I ett första skede kommer inte bromsarna att byggas om, men enligt MrP som undersökte saken, finns det god anledning att en ny packningssats och även nya bromsbelägg kan räcka. Vi börjar i den änden så får vi se om det kanske är så att jag måste bita i det sura äpplet och bygga om till manuellt justerade bromsar. Kvällen fick ett något abrupt slut när det konstaterades att tråden tog slut i svetsen! 
Jag är ju van vid att det går åt en hel del gas, men tråd har jag nog bara bytt en gång. 5kg räcker rätt långt och därför blev jag lite tagen på sängen. Vi konstaterade att det bara var till att åka iväg till leverantören nästföljande morgon och komplettera för att kunna fortsätta jobba på vagnen. Så vi stämplade ut och tog kväll.
Så efter frukost och tur in till Uppsala för påfyllning av svetstråd, fanns inget mer att göra än att dra på sig blåstället och börja arbeta igen. Värdefull mektid hade gått åt rena vardagssysslor som att åka bil och gå i affärer, tänk att ägna en lördag åt det! Vilka tokigheter, men det var bara att glömma och blicka framåt. Jag avslutade mitt projekt och fick väl till det "okej" till slut, men jag blev lite frustrerad och hade svårt för att följa exakt vad MrP höll på med under tiden då jag hade full fokus på att få till ett avslut.
Det blev väl slätt nog till slut, men ibland är jag så bra på att slipa svetsar att det skiner igenom, eller så är jag bara dålig på att svetsa. 
Samma plåtbit framifrån, här har jag inte ens bemödat mig om att slipa punkterna.
Här får gärna MrP fylla i mig om jag försummat något av alla de stordåd som utfördes i helgen, men jag vill minnas att han fixade med kabelstammen som jag brutalt kapat av och som lappats sen tidigare, det var en hel del pyssel med att få till en dragtråd genom rambalken vid torsionen och ett litet "heureka" hördes från de bakre regionerna när han lyckades. Dragtråden bands upp på plats och ingen kabel drogs för tillfället då mer svets kommer behövas i regionen och det är onödigt att riskera att smälta isoleringen hos kablarna och få märkliga elfel till följd. Dock konstaterades vad som krävdes både framtill och baktill och jag fick i uppdrag att köpa lite kompletterande material för att kabelstammen ska kunna repareras. Jag känner mig förvissad om att MrP har koll på situationen och löser den och det är skönt, för nu har jag så mycket annat att tänka på.
Någonstans här var det dags för lunch och när jag kommer upp till bostadsvåningen har min vapendragare och broder i buss svängt ihop en alldeles utsökt lunch i all enkelhet. Han hade även kommit på det geniala draget att äta ute, så sextonde februari blev årets verandapremiär!
En after ski, fast egentligen en "after mek" Det har töat betänkligt på två veckor, nu känns det som vår.
Vi unnade oss lite skönt relax i solen, men snart kände vi att det var dags att fortsätta. Det är tur att jag och MrP är lika o-lata båda två! MrP meckade varvräknare, jag hade ju köpt en varvis för flera år sen på tradera. Glad i hågen att jag ropat hem ännu en VDO "das ei" (ägget) då jag har en renoverad klocka sen tidigare av liknande utseende. Dock visade sig mitt traderafynd ha några brister så nu hoppas vi bara att den funkar. Bland annat var kablarna till lampan klippta, så nya såna fick lödas dit, sen gick själva fästet till foten av i gängan. MrP menade att det var en spricka där som inte höll för att han meckade med den, så den gick av. Försök gjordes att limma den, men nästan som förväntat fungerade inte det. Dock upptäcktes vid provmontage att tillräckligt mycket av gängan stack ut under instrumentbrädan för att få på halva muttern och det är ju ingen bärande chassiedel vi pratar om. På med lite gängtätning vid slutgiltigt montage sen bara så inte muttern vibrerar loss. Dock glömde jag i allt ståhej ta en bild på detta, så jag får lov att återkomma men det är två rara pjäser som gör varandra sällskap på instrumentbrädan nu.
MrP hann som sagt med mycket småsaker under tiden jag fortsatte med mitt enträgna slipande och svetsande, en intressant provmätning av tankgivarna gjordes. Jag har inte mindre än tre stycken och när vagnen stått i tre år är det inte lätt att minnas hur allt gått till. Men nog har det varit problem med tankmätaren allt, men jag ville minnas att givaren var bytt. Snart kom han fram till att originalgivaren var kaputt och de två nya båda fungerade varav den ena satt monterad i tanken. Detta dock utan att ta fram några referensvärden som ju kanske är relevanta för att kontrollera så att inget där spökar. Är det inget fel på dem, inget strul med jordkontakt, återstår tankmätaren att undersöka. Men allt detta är relativt enkelt att fortsätta med då tankgivaren är tämligen lättåtkomlig hos en pickup.
Själv ville jag glömma mitt tråkiga minne av att ligga under och svetsa, så jag gav mig i kast med nästa projekt. När golvet kapades ur, lämnades det en bit kvar längst bak vid torpedväggen och där hängde ju även värmerören kvar och dinglade. Det ena har vid något tillfälle fått sig en kyss, förmodligen av en domkraft och efter att ha funderat på om det är något som kan lösas på plats, insåg jag att här måste opereras. Fram med vrålapan och krypa in i min ungkarlslya igen.
Ahhh... Känns som hemma, och lukten av vinkelslip kan jag knappt vara utan. 
Efter att ha lyckats tråckla ut rörstumpen ur hålan där den bott i dryga femtio år, fick jag upp den i bänk och såhär såg den ut då. Bucklan syns längst ner till vänster och ser inte så djup ut som den faktiskt var:
Nu hade klockan gått och blivit ganska mycket och det kändes som en naturlig brytpunkt för att ta kväll, klockan var väl tjugo i ett och vi var ändå rätt nöjda med dagen. Jag funkar ju så att jag aldrig vill sluta, men måste förnuftigt säga åt mig att sluta för att jag vet att det är det bästa för mig, sen brukar resultatet bli mycket bättre om man tar och sover på saken först. Nu hade jag även MrP som förnuftigt drog i bromsen åt mig.
Söndagsmorgonen anländer, Jag kliver upp vid niotiden för att laga frukost åt min personliga Mirtman. Han som normalt sett är tvåbarnsfar ska nu få bli lite bortskämd med frukost färdig, även idag en solig vårvinterdag och idag behöver vi inte vänta med att sätta igång, utan kan så snart kaffet druckits upp skrida till verket igen.
Jag hade ju mina värmerör att tänka på. Hur lösa detta med bucklan då? Jag har funderat ett tag och tänkt att man kunde räta ut den med ett rör och trycka inifrån, men inga av mina idéer tycktes mig vara särskilt helgjutna. Så snart jag hade fått upp röret insåg jag ju att jag har ju svets! Godset är så tjockt att det blir svårt att smida ut detta om man inte kan knacka från rätt håll, så varför inte kapa loss biten och göra just det? Det tog ett tag och blev ytterligare en lärorik lektion i kallsmide, inte blev det perfekt, men det är ett rör mitt under vagnen och det kommer inte att synas särskilt mycket.
Återställd form någotsånär:
Under tiden har MrP fått för sig att han ska ge sig i kast med fronten på vagnen och det är jag tacksam för. När den dåligt lagda svarta lacken skavdes bort, gjordes detta utan att plocka isär vagnen, därför lämnades ett ganska stort fält svart framme vid extraljuset och bakom främre stötfångare.
Bjuder på en tillbakablick, detta är från 2010, en något mer långhårig Kee:
Så stötfångaren demonterades av MrP och han skred till verket med att slipa lack. Innan jag visste ordet av hade han sprungit runt en stor del av vagnen med våtslippapper och gnuggat bort en ansenligt mängd färg. även den vita färg jag avsiktligt sparat på fönsterbågarna på dörrarna. Fast det kunde ju han inte veta om 
. Det finns ännu att göra på denna punkt, men det kan man å andra sidan komplettera med när vagnen står på hjul igen. Nedanför läppen i fronten var det ingen idé att våtslipa, rostporigt och anfrätt så att allt måste slipas ner för att dra på nytt rostskydd. Det här var något jag "blundat" lite för, jag har inte ens grottat i de främre regionerna då jag inte vill veta om något mer rostjobb. Och hon visar sig vara förvånansvärt frisk där. I frambalken är det ett hål som ska lappas, i övrigt var det mest ytrost. Jag står samtidigt och jobbar i bänk för att snart inse att dubbla vinkelslipar förvisso har en otroligt tillfredsställande harmoni över sig, men också samtidigt dammar ner något fruktansvärt, speciellt när det är färg och rost som slipas. Det är dessutom för kallt ute för att garaget ska kunna vädras.
Dimman från Heby. Hela källaren kommer att behöva storstädas framemot våren, till nästa projekt ska jag försöka fixa en bättre lösning på dörren till källaren:
MrP blir även introducerad för den tryckluftsdrivna nålhammaren och jag hör hur han går bananas på den gamla underredsmassan. Sammanlagt tror jag han tömde dammsugaren tre gånger under processen. Nålhammaren mot krossen låter ungefär som när gudarna lägger av en brakare, lägg därtill kompressorn som låter som ett jetplan om än på andra sidan dörren och en vinkelslip som tjuter från ett annat håll, så har ni kakafonin klar för er. Totalt ljudkaos och egentligen rätt otrevligt med allt damm och obekväma arbetsställningar, men finns det något man hellre ägnar en helg åt? Gå i affärer, besöka krogen eller en gammal släkting? Inte vi iaf, vi stormtrivs med vår sjuka läggning.
Man kan tro att jag just golvat en mirtman, men han bara "rolling on the ice cold floor on a sunday afternoon with nålhammare":
För min del var det bara att inse att jag måste lägga en läkande hand på övriga delarna av värmeröret också. Det sitter ju två ljuddämpare som första komponent efter värmekamrarnas slangar. Dessa kan man ju helt klart rationalisera bort, men se det ville inte jag. Läste någonstans på thesamba att de faktiskt är rätt sjysta och dämpar en del motorljud när man har värmen på, dessutom slipper man ju "strulet" med att förlänga slangarna eller hitta på någon universallösning. Det visar sig att vänster ljuddämpare är i okej skick, men behöver repareras på ena sidan. Detta gör jag på samma sätt som jag lagade y-grenen; klipper ut ett par rektangulära plåtbitar i 0,7mm-plåt, bockar dessa för hand över stansverktyget som har en cylinder i snarlik diameter som värmerören. Dessa svetsas sen dit som två separata bitar då dessa ljuddämpare har kragar med två breda slitsar i för att de ska kunna krympas ihop och därför täta, som en avgasrörsskarv.
Det ser så harmoniskt ut, att sitta på en pall och jobba i bänk. Man känner sig mer proffsig också. Stöket runtomkring visar dock på det kreativa kaos som nu råder i den lilla grottan
På högersidan var det också dåligt och här var jag lite mer oförsiktig när jag skulle kapa loss röret, så jag gav mig själv lite mer svetsjobb när jag kapade ett par hål på röret. Dessutom gick röret inte att få loss som en hel enhet, som på vänstersidan, men lyckligtvis släppte de två delarna till efter lite knackande med mutterdragare och smideshammare. Men även om själva röret inte hade något fel på denna sida, var ljuddämparen desto mer anfrätt. Här blir jag tvungen att byta båda stosarna, men klämman är räddningsbar och ska återanvändas. Den denna del fick jag även lappa ett litet hål på själva kragen och isoleringen på insidan började lukta bränt så jag sköljde hela dämparen i vatten för att undvika pyreld. Dock började jag nu få problem med svetsen och jag visste att gasen var på upphällningen. Svetsen har strulat lite av och till på sistone, men jag har alltid kommit igång igen, men nu verkade den helt stendöd och jag undrade om det kunde bero på gasbrist, men efter att jag lagt ner arbetet för denna helg och plockat ihop grejerna, provade jag igen och då gick den. Dock hade jag vid det laget både hunnit byta om och packa ihop allt, så det var inte tal om att fortsätta. Lite irriterande att den lilla mängd gas jag hade kvar hade nog räckt att helt avsluta den andra ljuddämparen. Nu har jag lite kvar på detta projekt, men det är gjort på ett kick om svetsen bara går.
Lite svetsjobb kvar, men nu är hela värmesystemet förmodligen helt tätt, det långa mittenröret blir ett nytt:
Här bröt vi för denna gång. MrP Hade stämplat ut lite tidigare för att städa i bostadsvåningen och unna sig en välförtjänt stund i fåtöljen och klockan hade hunnit bli 18, så det kändes relevant med hemfärd. Nämnde herre har även hjälpt mig med så mycket ovärderligt den här helgen att jag är evigt tacksam. 
Det är kanske lätt att dras med och vara produktiv om någon annan är det och jag känner att vi har en "good thing going", men jag tar inget för givet. Mycket av det som görs nu kommer vi förhoppningsvis få njuta av snart framöver. Det känns mer och mer realistiskt med vägpremiär i år, även om det är långt kvar.
Grinder and paint, makes me the welder I ain't
) och med min maniska framfart så har jag snart ihop det bara alla delar anländer till det lilla garaget. 
Fick först lite ångest över at så mycket av dagen redan gått, men lugnade mig med att jag måste få unna mig att ta det lite lugnt emellanåt. Jag har inte problem med att jag är för lat, jag har problem med att jag är för ivrig! Efter en likaledes sen frukost satte jag igång med nästa projekt. Jag hade funderat på vad som skulle bli nästa case, Skulle jag försöka frigöra resten av värmerören baktill, eller ska jag fortsätta fram. Snart föll lotten på att det vore skönt att ha den främre biten avklarad.
Det känns lite konstigt att såhär långt efter inköp få lite historia på vagnen, det känns ju nästan som att den enda historia vagnen haft är den med mig. Det är lätt att glömma bort att hon är dryga femtio år gammal och har varit med om både ett och annat, sjukt kul som sagt. Ska bli väldigt kul att höra om du kan luska ut någon mer historia på henne. Jag köpte ju henne av en kille vid namn Kristian och det känns ju nästan lite underligt om det skulle vara han som "kustomiserat" vagnen, känns nästan som det borde funnits åtminstone en ägare däremellan, i dagsläget har hon haft 10 ägare.
Dock uttalas det namnet på svenska, du kanske syftar på den engelska betydelsen. 
Där ser man, förstår nu hur bra listor är! 
