Rubricerat år så blev man 18 och fixade körkort lagom till sommaren.
VW-nörd som man var (av händelser tidigt i barndomen) så måste man ju få egna hjul med VW-logga på.
Jag hade lånat farsans -65 1500S mot löfte att "Nu kör du försiktigt!!! JARÅ!!!"
, och for med den kors och tvärs i närheten av Västerås, letandes gammalt VW på bakgårdar, skrotar och parkeringar. Löftet om att köra försiktigt bröt jag tämligen omgående på Köpingsvägen då jag bara var tvungen att testa om det var någe kraut i den wagen...
Jisses vad fort det gick!
Då mätaren visade 135 gav jag upp och släppte gasen samtidigt som jag med de "finfina" 6,40-15 diagonalerna passerade lite grova vita streck i vägbanan. Bakvagnen tappade för ett ögonblick väggreppet, och den 18 åriga ynglingen (jag) bleknade betydligt samtidigt som jag fick en ruskig respekt för alla bilar med beteckningen 1500S på bakluckan!! Vikket monster!!!
Jag hittade inga gamla baggar som var till salu, så jag fattade pennan och författade en annons lydandes "VW 1948-53 köpes kontant" i den lokala blaskan.
Nu skulle det bli andra bullar av!! Jädrar vad bilar jag skulle köpa 



. Men sen kom bilägaren och visade mig trettikronorsvagnen. En Resedagrön 51/52 med en original Blaupunktradio i stället för klocka (ett stort minus ansåg jag på platsen,och framförde det till bonn):rolleyes: 









