Jag tar och börjar tråden med min historia. När jag var liten hade min familj en torpargård med all förvaringsutrymme som hör där till. Som alltid när man har plats att förvara saker så vill de i bekanskapskretsen gärna också förvara saker i sagda förvaringsutrymmen. Det rörde sig om allt från lite dragracingdrivlinor till högtryckstvättar och gamla möbler. Men viktigast av allt för den här tråden, grannens vita VW Buggy med svart kapell. Som liten grabb sprang jag alltid och sneglade på denna och en fix idé var permanent fastetsad i mitt huvud. Ungefär femton år senare råkar ett avstannat, buggyprojekt vara till salu i grannbyn till där jag bor nu och affären var gjord innan jag ens fattade själv vad som hänt. Min första luftkylda VW står hemma på gården och blir genast isärplockad i molekyler. En typ 1 från 66 med 1200 bakpå. Plattan är målad i hemsk hammerite och motorn är död som disco.
Planen blir och förblir att ta inspiration av tidiga amerikanska glasfibersportbilar från början av 50-talet och engelska roadsters från 60-talet. Något som skulle tänkas se ut som en fabriksbyggd banbil eller gatbil från den eran, men i tysk tappning. Jag börjar kalla den för "glasfibervolkstern" tyst för mig själv.
I fokus sätter jag förarmiljö och drivlina, varpå den gamla instrumentbrädan måste bort. Mätarna måste vara riktade mot föraren och de får inte sitta skymda av ratten. 34hk räcker inte. Ungefär här börjar jag så smått inse att detta inte är som att arbeta med gamla vattenkylda gjutjärns motorer och tråden jag då startade sjönk som en sten. Jag behövde tid att läsa på och jag ville inte att min tråd skulle förvandlas till ett nybörjar-FAQ. Jag jobbade vidare på min kunskap, motorn och resten av bilen men forumtråden tappade jag intresset för. Karossen var det som gick framåt som mest under den här tiden, med långa väntetider hos firman som bearbetar och balanserar åt mig och mycket läsande innan beställningar av delar som i sin tur ofta tog tid. Jag bestämde mig också för att någon sorts mittkonsol behövdes, dels då jag ville ha utrymme för en del switchar och annat sådant men också ett stadigt handtag för bekvämar i-och-ur-stigning. Lite material letades fram för detta. Och detta må nu vara ett 60-talsinspirerat bygge, men jag har en öm punkt i hjärtat för gamla aeroinspirerade tävlingsbilar där allting är manuellt. Switchar och handtag för varje funktion. Tändning, soppatillförsel och start måste ha varsin omkopplare. Tändningslåset kastar vi i bingen och en strömbrytare med nyckel med rätt utseende får helt enkelt agera huvudströmbrytare på ett högeffektsrelä på huvudmatarledningen. Som sagt, jag bökade lite i skrotbingen och hittade lite rostfri plåt, lite vanlig stålplåt och en gammal sängram i kromat rör. Svets, smide, plåtslageri och glasfibergjutning stod på schemat.
Huvudström, soppa, kolla i synglaset (på senare bild), tändning, start. Plättlätt.
Som ni ser så måste det läggas i lite ny glasfiber från insidan då det blev tunnslipat i jakten på en plan yta och hålen för mätarna inte ville kompromissa med mig. Detta arbete kvarstår i skrivande stund.
Notera gärna att jag inte tänker använda den här ratten i det slutgiltiga bygget.
Livet och lite annat kommer i vägen. Jag tappar tålamodet på firman jag jobbar för och deras tolerans för och favoriserande för fuskarbeten och säger i ren impuls upp mig efter en längre tids skamkänsla, grinighet och allmänt mådålighet och sån skit relaterat till deras dåliga arbetsmoral och bristande yrkesstolthet och.. Ja, låt oss inte börja med det nu... Budgeten för bygget minskar inte, men pengaflödet ströps en smula skulle man kunna säga.
Men innan detta inträffar har jag hunnit få tillbaka mitt bearbetade AS41 och standardtoppar, nu rymliga för 90,5 cylindrar. En 1776 med motviktsvev, småventiler, dubbla fusksolex 40/44, Engle W140 och lite småttigott för hållbarhetens skull. Med nyrenoverade std-stakar och balanserat vevparti kunde motorn monteras ihop som vuxenlego. Inkörning och en provrepa på min (intet ont anande grannens) privata väg kunde utföras.
Generatorn fick sig lite färg och nya kablar och kabelskor, som sig bör. Allt i kabelväg blir nytt förutom lite grann i blinkerspaken.
Jag börjar även gjuta ett scoop för kylluft, mest för att jag drabbats av den här perversiteten att skryta om att vara luftkyld, men även för att jag ogillar hur fläkten hämtar sin luft direkt från en platt vägg på buggykarossen. Jag hinner precis klar med gjutpluggen, men har slut på polyester som måste beställas. Jag får hem en felleverans av gelcoat istället och höstkylan hinner inställa sig innan jag hinner få hem polyester. Glasfibrandet blir uppskjutet till efter vintern. Så klart hinner mössen äta upp rätt ordentliga bitar av min gjutform under det eländiga jävla lappmögelkvartalet så när det väl kommer till skott måste den repareras och jag inser för sent att den har tappat formen och scoopet blir snedgjutet i sin slutgiltiga form.
Det bästa av allt har jag inte berättat om än. I min bryskhet och nybörjarliga ungdom så misslyckades jag att lära mig om en sak vad gäller dom här blocken, inte bara ramlagerlägena kan bli slitna, blockhalvorna kan även slå sig. Min nya och nybalanserade vev, är uppgnagen och behöver slipas. Även kamlagrena och lite annat har tagit stryk av skräp från ramlagren som pumpats runt. Stort tack går ut till Logmech som hjälpte mig att hitta felet och lära mig läxan! Dessutom fick jag ett schysst pris på en KEP steg 1 tryckplatta och en duktig lamell av bortglömt fabrikat i samma veva. Så jag ger upp.
Och med ger upp menar jag att jag sparar ihop till ett nytt Autolineablock och börjar om från början. Motorn byggs ihop med ytterligare lite mer eftermarknadskomponenter och nya lager runt om. Vevpartiet lämnas åter in hos LJ-trim för balansering och slipning med ett nytt lättare (inte värstinglättat, det är ju en gatbil trots allt) och den nya kopplingen. En del väntande senare och det är byggdags igen.
Motorn är inkörd, provkörd och allt är till synes gott, filter är också monterat den här gången.
Jag bygger mitt elsystem och härvan själv från scratch, det är den sortens terapijobb jag egentligen tar nöje i, särskilt när det är dags att välja reglage och tillverka små beslag. Opelfrälst är jag och förblir till döden så något måste vara Opel även på buggyn. Ljusomkopplare behövdes och valet var självklart. Kruxet är att Opels 70-tals ljusomkopplare kräver en plan monteringsyta. Som tur var så hade jag ett kromat möbelben liggandes.
Vad mer gäller tillverkande så behövdes något stadigt att fästa rattstången i och något att bunta fast kablage i. Ett överfall till rattstångsröret fick jag utskuret i aluminium som jag sedan filade till och tvärstaget tillverkade jag av rör. För att stadga rattstången satte jag T2 lagringar i båda ändar så att stången skulle löpa lätt och utan att hänga och slänga i röret som givetvis är nedkortat tillsammans med rattstången. Lite överbliven rundstång blir bra att bunta fast kablar till mätare. Nu börjar det se stökigt ut i min stackars isärskruvade "bil", ursäktar röran, jag bygger om.
Och där befinner jag mig idag, plus lite till som det inte finns foton på. En sökarlykta är monterad med allt vad det innebär, tanken är färdigmonterad och så vidare. Men det får vi ta när jag kommer hem till värmland från arbete nere i småland. Tack för att du läste och kikade!
-Edward H Harriman
* Saab 02:a
