Med risk att bli utpekad som "en jävla stockholmare" (och som därmed är bekväm med korta avstånd till diverse faciliteter) måste jag nog påstå att de olika lägren här helt klart har en geografisk fördelning.
För att försöka se på det lite mer nyanserat, kan jag tro att folk har lättare för att åka långt på en träff med gott renommé. Och inte för att jag har "längst" till BR av alla här, men det var andra tongångar i början av 2000-talet när jag skulle åka på mitt första BR, nu verkar många färre vurma för det.
Partystämningen lockar vissa, och fjärmar vissa, så enkelt är det. Och om arrangemanget hade haft mer av känslan av den genuina folkaträffen, som jag tycker man till och med kan få av vissa träffbilder (från andra träffar) och som jag själv känt på Vänerträffen, Bussfest, BugBash mm så hade nog feststämpel spelat en mindre roll.
BRC är förvisso mer kommersiellt än de tidigare nämnda, men gör inte anspråk på att vara störst eller bäst (inte såvitt jag vet) och det ursäktar sammanhanget (tycker jag). I samma andetag ska jag nog nämna, att hade avståndet till BR varit detsamma som BRC för mig och tvärt om, hade jag nog åkt till BR iaf. Den extra soppapengen äter lätt upp en eventuell skillnad i entréavgift. För att inte tala om en allt bekvämare gubbes olust att åka långt i en gammal folkvagn.
Slutligen ska jag nog knyta ihop säcken och säga att mycket handlar om gemenskap. Känner man "folk" som ska till endera träff, är det lättare att "haka på" än om man ska åka själv.
För egen del slutade jag åka till BR efter stormen 2010, den förstörde ALLT. (Men jag har haft några underbara minnen från BR!) 
Grinder and paint, makes me the welder I ain't