Omplacering hund (malle)

Det är svårt att beskriva dessa hundar för någon som ej haft en belgare, de är en ras för sig. Det var mitt ex som skaffade henne men hon dumpade mig och hunden samtidigt. Klokare, vaknare varelse får man leta efter (hunden, inte exet). Jag var skeptisk till belgare innan, men älskar dem nu. Läser signarer med skarphet och är otroligt smarta. Tikar verkar dock ha svårare att acceptera varandra (kanske för att de är så skarpa/ rangmedvetna). Jag har träffat en hel del tervar i mitt jobb och älskar dem också. Generellt något stabilare än mallar.. även om de också är skeptiska. Nu är jag ju veterinär så alla hundar brukar ha en hälsosam skeptisk attityd till mig

Jag skall nu flytta ihop med min nya tjej och det fungerar helt enkelt inte med henne och hennes hund.

Ahhhhhhh det här är ju min nästa hundras har jag bestämt mig om jag ska ha en Synd att jag redan har 2 hundar...Hoppas Hon hittar ett riktigt bra hem!!

Ja livet tar ju oväntade vändningar ibland. Och att behöva skiljas från en jycke är nog något annat än att skiljas från en sköldpadda eller för den delen en katt. Hoppas det är mer lycka än olycka i detta scenario!

Jag har heller inga råd på hjälp, farsan har anmält sig som intresserad av att vara fodervärd åt en idéell organisation "Friends Forever". Och det är just tikar som fungerar bäst tillsammans med hans "Charlie" som han har på deltid, men han vill inte ha någon "permanent hund" då han inte vet hur hans livssituation ser ut på längre sikt. Jag kan kolla med honom, men jag tror det är fel för honom tyvärr.

Själv har jag (mer eller mindre) ofrivilligt gått och blivit med hund då min tjej skaffade en i augusti genom nämnda organisation. En (vad vi tror) irländsk rödvit setter-golden-blandning, nu snart 1,5 år och väldigt vild. Harmlös men med ett stort träningsbehov. Vill inte "stjäla showen", men kollade just på en bild från en av de första promenaderna utan matte och det är sele och tvåhandsfattning på kopplet!  ...setter... 

Det är inget lätt beslut detta, men det finns heller inga alternativ tyvärr. Det är en hel del lycka inblandat också, även om sorgen är stor. Jag och tjejen har köpt vårt drömhus och skall flytta in i detta tillsammans till det nya året och det fyller mig så klart med otrolig lycka. Samtidigt ligger jag sömnlös om nätterna då detta gör att jag inte kan ha kvar min vän och detta med att hitta ett nytt hem åt henne har blivit mer akut. Livets val är aldrig lätta.

Håller med..lyckan blir nog total om båda kan samsas,verkligen värt ett försök,men du måste tro på det själv,hundar läser av detta på nåt sätt,din osäkerhet kan också spela in när de skall mötas..jag skulle utan tvekan pröva detta!!

Nej, två tikar kan inte göra upp, dom slåss tills den ena dör, tyvärr. Hanar är annorlunda på den fronten. Det finns mycket skrivet på Internet på olika hundforum om detta. Men jag vet inte vad Cesar Milan (eller vad-han-heter) säger om det problemet.
När man läste om däggdjurs beteneden, om rovdjuren (som hundarna tillhör) så sägs det ju att hos hunddjuren riskerar man inte att själv bli skadad, och därför försöker hunddjur (alltså vargar, hyenor och rävar) unvika större "väpnade konflikter" (beväpnade med klor och tänder), men det tycks inte gälla tamhundrana och dess honor... Om man nu får tro egna erfarenheter och det som skrivs på Internet...

Jag såg ett av två försök med två mindre hundar, båda tikar, i en inhägnad hundgård, denna gången hade man tejpat fast tennissockor på framtassarna, och båda bar munkorg. Inga skador, men de slogs ordentligt iallafall, ingen gav sig.

Jag har själv gått emellan två större tikar som slogs, det slutade med vetrinärbesök för båda hundarna och besök på vårdcentral för min del, stelkrampsvaccin, antibiotika och några suturer över en led i ett långfinger... samt kontakt med försäkringsbolag...
Nä, håll tikarna isär om dom inte kommer överens. Detta hände dessutom ute på en ö i skärgården, så det tog några timmar innan hundrana kom till vetrinär, trots SSRS högst frivilliga och spontana hjälp, jag kom till vc dagen därpå.

Vov, visst, vad är det man säger...? "lika barn leka bäst", fast jag tänkte inte på bullterrier, hörde likadant om taxar, men det är väl en hel del personkemi även hos hundarna, det finns ju hundar som är mer "ensamvargar" och sådana med utökat flockbeteende, samt sådana som helt nöjer sig med "människoflocken" och inte bryr sig om anda hundar.
Det som ju är svårt många gånger för hundägaren/hundföraren är att läsa av sin hund, det man ser bakifrån är raggen och svansföringen när man möter annan hund. Men man ser inte den egna hundens minspel, som i och för sig kan vara väldigt svårt att uppfatta ändå, ett höjt ögonbryn, ett lätt drag i en mungipa, eller en doftsignal.... Sedan är det ju inte alltid helt rätt och riktigt att släppa ihop två schäfrar heller oavsett tik eller hane, om man inte vet att dom är kompisar sedan tidigare, och en mellanpudel som jag hade för många år sedan var jättekompis med alla hundar, inga problem, trodde jag, men så rök han en gång i hop med en annan mellanbudelhanne så att pälstofsarna flög långa vägar.
Bättre med VW-boxrar (och dess ägare), dom brukar ju komma överens, även om meningana går i sär så behöver dom ju inte uppsöka nån veterinär efteråt iallafall...

Sedan om missförstånd kanske uppstod, så var varesig de två tikarna eller deras hussar bekanta till mig, dom som slogs i hundgården. Men jag kunde bara inte låta bli att se hur detta "plågsamma djurförsök" fortlöpte. Inte heller de andra tikarna som slogs kände jag, men fick hjälpa till att ta undan den ena hunden, efter det att jag bundit min egen hund i ett staket. Matten där var tillfälligt hundvakt åt ytterligare en hund av samma ras som sin egen, nån ljusbrun "jack russel-liknande" hund, fast större. Och så sket det sig fullständigt under kvällspromenaden.

Tiden börjar tyvärr bli knapp. Hon är ingen lätt hund att placera om och inte heller lämplig att placera om till vem som helst. Jag är fullt medveten om att många kanske kan tycka att ett klokare beslut vore att ta bort henne direkt, men det är inte lätt när känslorna tar över. Men nu börjar alternativen rinna ut i sanden.

Hon är osäker, reserverad och skarp bland nya människor, vilket gör att hon är svår att ha i sociala sammanhang. Detta visar sig bl.a. om någon okänd kommer på besök hemma eller om någon okänd kommer fram till henne. Då gör hon utfall och vrålar. Hon har inte bitit någon, men situationen är obehagligt för vem som helst hon gör detta mot. Raka motsatsen är hon med dem hon känner och accepterat. Med dem är hon mkt tillgiven, litar på och går att lita på till 100%. Jag tvivlar inte en sekund att hon skulle göra vad som helst för dem hon känner. Hon är lättlärd, lydig, lyhörd och full av arbetsvilja. Innomhus tar hon det lugnt och snarare en riktig kelgris som helst vill smyga upp i soffan och kramas. Hon har bott med andra hundar tidigare, men passar inte med alla. Bland hundar som "talar hundspråk" finner hon sin plats ganska snabbt.

Hon är hunden för den som lever ett aktivt friluftliv, gillar att motionera eller bara vara ute i skog och mark och ha en smart rolig kamrat med sig som lyssnar, är lydig, följer och gör allt för dig. Samtidigt som man får leva med att denna kamrat helst av allt smyger upp i soffan hemma och vill gosa. På dessa sätt är hon den enklaste hunden i världen. Men det är inte hunden som man okomplicerat tar med sig bort eller har vänner som oväntat kommer på besök.