Hang-Over, en hängflygbay från -78 (Sida 1 av 9)

Hej.
Då jag nyss skaffat buss och börjat riva i den tänkte jag presentera mig och bussen med en liten projekttråd. Jag är 40 plus och bor i Eskilstuna. Jag har väl hållit på med bilar i stort sett hela livet, men aldrig med Folkvagn tidigare. Jag har en halvfärdig Hotrod i garaget, men känner att jag behöver jobba lite med något annat emellan för att få tillbaka inspirationen. Då jag flyger hängglidare (drake) tänkte jag att en buss kunde vara bra att ha när man åker ner till Alperna eller Hammars Backar utanför Ystad. Jag flyger dessutom modellflyg och tävlar sporadiskt i något som kallas AirCombat. Inom AirCombat som kort sagt är luftstrid med radiostyrda jaktplan från WW2 i skala 1:12 är det vanligt att man gaddar ihop sig med likasinnade i team sk. Squadrons. Jag skrev en berättelse om köpet på ärorika Griffon  Squads hemsida, ni får väl ta det så seriöst ni vill:

Griffon utökar flottan!
När hösten börjar lägga sig och folk ute i stugarna tror att inget mer händer, då slår Griffon Squadron till igen med rykande färska nyheter!
Som Squadron-Leader följer vissa åtaganden. Ett är att arrangera kommande års Vintercup, ett annat är att visa sig på tävlingar ute i landet och försvara Griffons ära. Ett mindre känt krav på den regerande Squadron-Leadern är att han måste inneha en egen Powerforce-buss! Att detta krav är mindre känt beror troligen på att det är helt nytt. Efter att ha avundsjukt betraktat de övriga bussarna i skvadronen kände Lowflyer trycket att som regerande Squad-Leader  åka lika ståndsmässigt som de andra. Vad göra? Givetvis måste en Folkabuss införskaffas!
Under ett hemligt fälttåg begav sig så Squadron-Leader Lowflyer och Squadronens tekniske expert på Powerforcebussar Major Jägermeister ut på buss-jakt. Kylaren på Lowflyers trogna transportfordon styrdes mot Hölö utanför Södertälje där det enligt uppgift skulle finnas objekt att undersöka. Målet var att lägga vantarna på den ovanliga ”Häng-gleiter Transporter”, en variant så okänd att inte ens Volkswagen känner till att de tillverkat den. Via Lowflyers stora kontaktnät visste han om ett befintligt exemplar i Skåne. Under resans gång förhandlades det per telefon om ett köp, men ägaren vägrade dumt nog att sälja, förståeligt med tanke på hur åtråvärda dessa bussar är. Hoppet stod nu till bussen i Hölö, skulle den vara god nog åt Lowflyer?
Väl framme stod det ett vrak utanför garaget, men när dörrarna öppnades skymtade ett vacket orange exemplar från 1978, jag menar 1938, i garagets innersta vrår. Som en ren tjänst hade ägaren monterat ur motorn för att bussens motorrum lättare skulle kunna besiktas. Tänk vad folk ställer upp för att göra Griffons nöjda. Bussen var extrautrustad med ett flertal unika finesser som förbättrad ventilation vid fötterna, stort takräcke, många säten och givetvis det starkaste motoralternativet, den kraftfulla 2-liters insprutningsmotorn. Något annat är inte att tänka på för Lowflyer.
Efter en kort prisförhandling där Lowflyer i stort sett förklarade för ägaren att båda bussarna nu var annekterade av Griffon styrde vi kosan hemåt.
Helgen efter åkte Lowflyer och hämtade först den fina bussen med hjälp av en lokal bekant och därefter hämtades den mindre fina bussen med viss möda med hjälp av Friedrich. Då Lowflyer har det lite trångt på sin garageuppfart parkerades den på Lowflyers fars garageuppfart istället. Lowflyers far som är en klok och förstående far konstaterade helt korrekt: Vilket Fynd!
Vi kan nu stolt konstatera att Griffon drygar ut sin överlägsna ledning som Powerforcebusstätaste skvadronen i Sverige. Ja troligen i Världen. Inte mindre än sju bussar är nu i skvadronsmedlemmarnas ägor, plus några till tillhörande lokala hangarounds. Nu väntar vi bara med spänning på att Sailor eller Ghost vinner Vintercupen och sedan köper en Powerforcebuss!

Här någonstans tar verkligheten vid och vi lämnar Griffon Squadron. Väl hemkommen inspekterades bussen i dagsljus och jag konstaterade att det nog kommer att gå åt en hel del plåt så att säga. En annan upptäckt är att vintern är i antågande. Då mitt garage är rätt trångt och dessutom fullt med hotrodbygget infinner sig som ni säkert har listat ut ett problem. In på scenen träder min polare Robban. Robban har ett stort och fint garage, men också ett problem. Robban har fått en 51’ans bagge från sin svärfar när han gifte sig, men han kan inte svetsa och har ingen svets. Hmm.... Om jag ställer min buss och min svets i ditt garage så svetsar vi varannan bit på Baggen och varannan på bussen föreslog jag på skämt vid ett tillfälle. Till min stora förvåning nappade Robban stenhårt. Så nu blir det vuxendagis varje söndagkväll framöver. Fortsättning följer.