Return of a Beetle (Sida 1 av 3)

27 jan -08

Det blev ingen luftning av bromsar igår - there's no hurry - men idag. Med Charlottas hjälp fick jag ut luften även bak. Jag började med vänster framhjul, och då gick det bra att både pumpa och hålla koll på slangen. Riktigt geggig vätska och en del luftbubblor kom i början, och när det var bubbelfritt var det bara att dra åt luftnippeln. Bak var det klurigare, men med en böjning-vridning-skruvning gick det bra ändå. Påfyllning i bromsvätskebehållaren igen, och sedan höger bak. Nu gick det inte, nu fick jag ropa på Charlotta. Ok, hon pumpade och jag klantade mig...

Jag var inte klar över att bromsvätskebehållaren har separata kammare för fram och bak, och eftersom det var mycket gegga i vätskan bad jag Charlotta att pumpa på... Plötsligt blev det jättemycket luftbubblor igen... Fanken, när vätskan för bakhjulen hade pumpats slut tryckte vi mera luft i kretsen. Jaja, man lär sig... I med mera vätska - tur at jag köpte två liter - och snart var jobbet klart.

Hmm.. tänk om man skulle... Jo för tusan, klart jag ska! På med hjulen - jisses vilka sopiga däck, mönster finns men de är lite spruckna - och väck med pallbockarna. På med batteriet och igång med maskin. Det märktes att Orvar var sugen på att få rulla, han riktigt spann i motorn. Det tyckte nu inte Charlotta, som kom för att titta på om jag skulle få stopp eller om jag skulle jamna i diket nedanför garagebacken. Hon höll för öronen hon, jag kanske ändå måste fixa till ljuddämparen...

Efter att ha kollat att bromsarna tog var det dags. Ut på vår lilla grusväg, och iväg med ljusets hastighet. Eller ja, iaf upp till 40 km/h. Vändning gick galant, och ner till kyrkan. Snabb vändning, och sedan åter till garaget. Fanken vad kul! Det skramlar och skakar men vad kan man begära?!? Den GÅR ju iallafall! Mitt leende gick från öra till öra, och Charlotta skrattade åt både mig och Orvar.

En snabb avsopning av garagegolvet, och sedan fick Orvar åter backa in i värmen. Nu väntar jag på lite delar, så han får nog tåla sig en stund tills nästa mekning.

15 febr -08

Så var stunden kommen att ta itu med ljuddämparbytet. Jag hade förberett bultar och skruvar med WD-40 rostlösare, men var förberedd på att de ändå skulle jävlas. Avgasdetaljer brukar ju som bekant göra det. Efter att ha givit alla bultar ännu en dusch lyfte jag Orvar i baken och pallade under med bockar. Förbaskat smidiga, de där pallbockarna jag köpte på Jula. En snabb titt under motorn och sedan var jobbet igång.

Större? http://www.nyamacken.se/bilder/muffler1_big.jpg

Märkligt nog lossade alla bultar nästan övernaturligt lätt, inga skallar som blev runda, inga avdragna bultar! Min tilltro til WD-40 är nu nästan magisk! Svårt att komma åt, jamen va' f-n trodde du då?!? Efter en stund var faktiskt alla skruvar och bultar loss, och den gamla dämparen kunde lirkas loss. Jodå, den ser ut precis som den 'nya'. Bra! Hmm.. hade jag tänkt ett steg lägre hade jag köpt nya packningar... Nåja, det är ju ingen brådska. Jag har ju hela helgen på mej...

12 feb -09

Tillökning i familjen. Hon var lite oplanerad. Jag åkte för att köpa en fräschare inredning till Orvar, och vips hade Ursula hoppat upp på släpet. Från början var det tänkt att hon skule bli donator av vissa organ till Orvar, men efter nu när vi har döpt henne kan vi ju inte bara slakta henne...

Hon får stå på gårdsplan tills vidare.

12 febr -09

Tillökning igen. Vi var på Åland tillsammans med kompisarna i Norrtälje Folkvagnsklubb. I Socitetsparken kunde vi se många fina VW, och suget efter en typ 3'a satte in. Efter lite span på Blocket ett tag hittade vi en 1600 TL -67'a i Trollhättan.

Bara att boka en bilsläp, lyfta i camingutrustningen i Arvid och dra iväg. Väl hemma igen fick Orvar maka på sig och ge plats för Ariadne i garaget.

Mera motormek. Även Ariadne kom utan motor. Jo, vi fick inte bara en utan två motorer med i affären, men de kom för sig, vid sidan. Nu har jag gått och blängt på dem och liksom dragit mig för att ta itu med dem eftersom de är konverterade till insprutning isf förgasare.

Varför göra det onödigt svårt? På ett av alla de vw-forum jag hänger på hittade jag en annons på en 1600-motor, komplett med växellåda och allt. På Gotland... Hmm, man kan ju fråga iaf. Mail away, och jovisst. Motorn är kvar, 2000 är priset och du får den hemkörd!!! Taget direkt! I måndags fick jag hem den, och i tisdags var jag och lånade Perres bänk igen. Jag fick hjälp av Charlotta att lyfta upp motorn, och kunde börja direkt med att dra runt motorn för hand - inga problem. Efter oljebyte ställde jag ventilspelet, och igår - TaDa!!! - fick jag den att starta :-) Den går inte rent, den går heller inte på tomgång men den går!

Efter att fått 18 hostattacker kom Charlotta ner i garaget och kommenderade Stoppa Motorn! En lätt avgasdoft (!) hade letat sig upp i huset- Hm, jag måste nog skaffa en utsugsfläkt... Men iaf, motorn startade. Och jag klarade det själv!

Idag var jag och hämtade de grejor jag ropat in Tradera. I auktionen syntes en bild på lite diverse pryttlar, så jag la ett nästan skambudslågt bud. Tjoff och hopp åhej! Jag var högst! Nåja, visserligen måste jag köra till Tumba men iaf.

Det visade sig att det var två rejäla kartonger med saker! Detta fanns i den bruna Sockerbolagskartongen:

Den andra, Luxorkartongen, innehöll en Ebersprakare, en 70-talstypisk Formuling France läderratt samt tre vindrutetorkarmekanismer. Tyvärr la kameran av, så ni får tro mig mig ord.

Jaha, men vad betalade jag då för allt detta? 135 kr ! Etthundratrettifem spänn!!! Och då ingick kartongerna i sig själv, med all sin coolfaktor. Är det ett fynd eller fynd!

När jag skulle ställa undan kartongerna i garaget råkade min blick fastna på 1600-motorn i startbänken (läs nedan). Men va' fanken?!?!? En tändkabel hänger lös vid sidan! Kanske det.. om jag skulle hinna prova... bara en gång... Sagt - eller tänkt - och gjort. Jag tryckte fast tändkabeln och kopplade in startbatteriet. Eftersom jag nu hade tänkt till och köpt fem meter markslang så kopplade jag den på avgaset, men se'n så! En lätt dusch startgas i vardera fuggen, tryck på statrknappen, lite pump i gasreglaget och jovisst!! Motorn skuttade glatt igång! Nu går den betydligt jämnare även om tomgången fortfarande är frånvarande. Det får bli helgens mission. Tänk hur en lös kabel, eller rättare sagt olös kabel, kan göra skillnad

Stopp och belägg.

Jaha, bromsarna fram var det på schemat idag. Av me' hjulen och vad ser man då? Bromsarna, såklart.

Såhär såg det ut när jag började. Inte så förskräckligt illa. Klart att den var rostig men det verkade vara ytligt, och inte kändes den spårig. Nåja, låt se hur oken verkar då. Ut med beläggen, de ser ok (hihi) ut. Kolvarna då? Inget större problem där heller. Tricket med två skiftnycklar, lösningsolja och lite ut-å-in fungerade lika pålitligt som vanligt. Fem sex gånger per kolv, se'n var det klart.

Jaha, men skivorna då? Hmm, för att ta det från början: jag gick loss på vänstersidan redan igår. Den såg likadan ut, men efter en stund med roterande stålborste i borrmaskinen gav en klar förbättring:

Men bättre än så kunde det nog bli. Eftersom jag gärna ville slippa plocka av skivorna provade jag med roterande smärgeltrissa, även den i borrmaskinen. Succé! Kolla själv vilken yta!

Efter cirka 20 minuters arbeta per sida på skivorna, dvs knappt en å en halv timme totalt, senare såg båda skivorna ut såhär (lägg märke till att Black&Decker'n är jämngammal med bilen) :

As good as new. Mission accomplished. Imorron känner jag nog på trummorna bak. Eller så gör jag inte det. Time will tell

Sen kväll med Ursula. Mek-helgen började redan i fredags. Efter lite mysmekande av typen dammsuga ur bilen, eller rättare sagt skotta ur en halv skottkärra – liten överdrift – småstenar och enstaka större. Därefter tog jag itu med elsystemet. Allt fungerade nästan direkt efter att jag kopplat en friskt batteri. Jag började med att ignorera småsaker som att vänster blinkers bak inte fungerade, utan istället fick bakljuset att flämta, och tog itu med ett lite halvförargligt glapp i lamphållaren till vänster främre blinkers. Sporrad av framgången med åtgärdandet stod jag på huvudet in i det fortfarande tomma motorrummet. Aha, det sitter en kopplingsdosa bakom asfaltskivan vänster bak. Det var inte så svårt att lista ut, ety det sitter en likadan på högersidan, och den asfaltskivan låg tidigare inne i bilen, nu på golvet. Kopplingsdosan var helt ok, men jordningen såg ut som kom och hjälp mig. Och när jag hade gjort det, hjälpt den med lite smärgelduk och WD-40, provade jag tvärsäkert att blinka vänster. Voila! Succé!

Lite barnsligt kanske, men jag firade med att mörklägga i garaget och låta Ursula lysa och blinka en stund. Man har ju inte roligare än man gör sig…

Jaha ja… än man gör sig.. Skulle det inte göra sig med en motor i Ursula? Jo, men först kollar jag lite på bromsarna fram. Samma projekt som på Ariadne: bort med hjulen, bort med bromsoken och fram med roterande smärgelslipen, den här gången i den nya och lite kraftigare borrmaskinen. Den blev lika fint som förra gången.

Men hur blir det med motorn då?? Tja, jag kan ju dra fram den i alla fall. Med lite stånk och stön, och ett Hoa Hoa Dahlgren-vrål lyfte jag över den söööööta lilla (?) motorn från lastpallen till motorflyttrullgrunkan jag använde till Ariadne. Ok… kopplingen måste fixas till, så här kan den ju inte skruvas på.

Jag är personen som uppfann den roterande smärgelrullen ett stort tack skyldig. En stunds bearbetning med borrisen i strålande solsken – jag höll till på gårdsplanen – fick ytan på tryckplatan blank och fin igen. Men, fanken vad motorn ser ut i svänghjulet! Här började jag med roterande stålborste för att få bort det värsta, och gjorde sedan klart med smärgelrullen. Vid det här laget har jag förbrukat ett antal sådana…Okej, nu kan jag väl skruva ihop kopplingen. Med centreringsdonet jag lånat av min vwän Kee gick det kvickt och lätt.. Hmmm… klockan är ju inte så mycket ännu… Eftersom hustrun ändå inte var hemma tänkte jag att jag kunde hålla på lite till. Bara lite till… Det ser ju så tomt ut!

Upp me’ rumpan lilla gumman! Hmmm… min förra domkraft var bättre. Den har tyvärr givit upp, redan efter 25 år *ironi* Vem sa att Biltema bara säljer skräp? Efterträdaren lyfter inte riktigt lika högt, men en riktig höglyftare rymdes inte i budgeten. Med lite fiffighet och ett par stabila reglar till hjälp gick det så småningom att få tillräckligt med luft under bakplåten. Det krävdes dock att jag moddade vagnen, något som snart nog skulle visa sig en smula fatalt…

Det är inte lika rymligt i motorrummet på en Bubbla som på en Fastback, det har jag nu lärt mig. På Ariadne körde jag en snabb ”lyft bilen, skjut in motorn och sänk ner bilen igen”-process, men se, så enkelt var det inte med Ursula. Men till slut så stod hon på hjulen igen – dock på 5 cm förhöjning mha plankbitar – så jag kunde frigöra domkraften. Det var nu jag insåg att min moddade vagn alls inte tänkte ge plats för domkraften under motorn. Skit… mer stånk och stön kryddat med svordomar… Till slut hade jag fått ett hjälpligt grepp under rovan, om än med rätt taskig balans. Klockans visare började rejsa runt urtavlan, men inte tänkte jag släppa tagen nu! Det var bara att bita ihop och kämpa på. Lite klämda fingrar och en del del juckande och knuffande parallellt med höj och sänk på domkraften kunde jag få fast först de nedre och strax därefter en av de övre fästbultarna. Ha! Ad astra per aspera! Nu ser Ursula ut så här, sedd bakifrån:

Nöjd och belåten såg jag litet vindtyrigt att klockans visare snart skulle peka rakt upp. Båda två, dvs. Jag var dock bara tvungen att testa… Jodå. ett vrid på nyckeln resulterade i att startmotorn tog tag i svänghjulet och knuffade runt vevaxeln. Bra!! Men nu får det faktiskt räcka för idag, det är ju nästan imorgon redan…

Återmontering. Ahh.. efter en kvälls mekande utan radio eller andra ljudkällor - väldigt skönt - med att göra det sista med bromsoken kändes det lite magiskt att äntligen kunna börja återmontera! Tiden stod liksom stilla när jag pysslade på i tystnaden, den terapeutiska effekten förstärktes av frånvaron av vardagsljuden. Detta ska hädanefter bliva min musik. Att meka utan, dvs.

Oken kom på plats utan problem, och sedan var det dags att montera de nya hjulcylindrarna och yttre bromsrören bak. Som en glad överraskning hittade jag en sprillans ny sådan i en kartong smågrejor jag ropade in på Tradera för ett tag sedan, så jag har bara behövt köpa en. Jaha, nästa steg var att plocka tillbaka bromsbackarna. Efter att ha fått en äkta crash course per telefon av min vwän BoH i bussklubben var det ingen större match.

Hmm, om allt verkar vara under kontroll har man förbisett något... men det visar sig isåfall. Lite pillrigt var det at hitta rätt inställning på självjusteringen, likaså i handbromswiren. Men den, wiren dvs, löpte utan gnirk i höljet, tack och lov. Imorgon ska jag nog fylla på vätska i, och lufta ur, systemet.

Tack för idag, slut för idag

1 + 1 = 1

Lördag... Sent igång med meket, livet är ju trots allt inte bara folkvagnar.

Jag började med att plocka ur framstolarna, som visserligen är skålade på rätt sätt, men det är ju det ända som är rätt. Om man inte räknar rätt skitiga, och rätt slut i dynan förstås. Att jag överhuvudtagen köpte Ursula berodde ju på att jag hade ropat in en beg 1302-inredning på Tradera. Samme säljare hade också en Bubbla ute - Ursula - och jag hade lagt en riktigt skambud på den, som såklart blivit överbjudet. När jag kontaktade säljaren berättade han att den som vunnit budgivningen på Bublan även budat och vunnit på säljarens andra auktionsbil, och nu ville backa ur budet på Bubblan. Ok, sa jag, jag ger dig vad jag bjöd. Resten får du kräva den andra på. Taget, blev svaret, varför jag hemförde inte bara den kompletta 1302-inredningen, med sidor och allt, utan också Ursula.

Nåväl, denna inredning monterades i lördags i Ursula, iallafall framstolarna och baksätet. Ursulas sidoklädslar är nog möjliga att rengöra med tvål och ljummet vatten. Visserligen är 1302-stolarna inte skålade på samma sätt, och till på köpet svarta, men med en kul överdragsklädsel får de duga. 1 bil och 1 inredning = 1 bil med inredning.

Golvmattorna rengjordes hjälpligt, och fick åka på plats på golvet. Även mattorna är ganska bedrövliga, men efter (godkänd) besiktning kan de tjänstgöra som mallar för nya. Egentligen skulle jag även bytt utgående slang från bensintanken, men det är ju dumt att göra det utan att samtidigt sätta på ett slangfilter, och något sådant hade jag inte till hands. Det blir ett lagom pyssel för måndagskvällen.

Med Charlottas hjälp var det så dags att våtsätta bromssystemet. Jag fyllde på den snustorra huvudbromscylindern, som släppte ut sin luft med ett muntert ploppande. Med korta slag i pedalen kunde jag sedan pumpa ut lite vätska i ledningarna, som sedan med Charlotta vid pedalen och mig krypandes på golvet, luftades tre varv. Efter varje runda fyllde jag på i behållaren. Skönt med nya, lossbara, luftningsnipplar. Nu känns bromsen bra, men provkörningen får utvisa om det verkligen är bra. Bromljusen lyser iallafall, och det är ju bra.

Den sista stunden i garaget lade jag på att låta borrisen bearbeta de ganska skabbiga fälgarna på besiktingshjulen som jag lånat av Per i Norrtälje. Äh, jag klappar på fälg-sidorna i plast stället, de som sitter på V40'n vintertid. På enklaste sätt: lös uppgiften.

Classic VW Up North i Skellefteå - det är grabbar som vet vad de håller på med. Jag ringde i måndags förmiddag och beställde en framhjulslagersats, och igår tisdag kom paketet i lådan hemma. Hatten av för er!

Vid 18-tiden gjorde jag entré i garaget. 18.15 knuffade jag in domkraften under bilen, och satte igång med uppgiften att byta lager på höger fram. en dryg timme senare stod bilen på alla fyra hjulen igen, med de nya lagerna på plats, Straight forward mekande, interfolierat med lite telefonprat med svärfar.

En ordentlig arbetsbänk är guld värd, aldrig mer att jag ligger på golvet och fnular! Bromsoket kom av kvickt och lätt, så även skivan.Det yttre lagret föll bokstavligen loss av sig själv när jag lyfte ner skivan. Upp med allt på bänken, och av med teflonringen på insidan. Plopp, där kom innerlagret också, tack för det. Efter att ha torkat ur 38 kg *överdrift* fett var det bara att knacka ur lagerbanorna med en drivdorn, och knacka i de nya. Rent fett penslades i lagerna, varefter de fick ta plats i glidbanorna. Tjoff och hopp och hej. Att montera tillbaka skivan tog nästan ingen tid alls.

Klart att jag måste provköra. Hm, jag undrar varför den fina tomgången har försvunnit. Kan det ha att göra med att jag satte tillbaka luftburken, månne? Nåväl, ett varv runt stora promenadslingan tog jag. Motorn går inte riktigt rent, den dör på tomgång och hackar lite vid pådrag. Den har kanske svårt att andas?

Tillbaka i garaget tog jag itu med att undersöka varför det blev ett Niagarafall på golvet när jag fyllde på lite vatten i spolartanken. Det tog tre sekunder att genomföra undersökningen. Slanganslutningen är sprucken. Va' fasen, jag gör en kvickfix...

En Loka-flaska får tjäna som spolartank tills jag har skaffat en ny anslutning. Det har sagts förut, och förtjänar att upprepas: På enklaste sätt: Lös uppgiften!

Close...but no cigar, som min lillebror brukar säja.

07.20 hade jag tid, och naturligtvis var jag där en stund innan. Redan på väg till incheckningen blev jag tilltalad av en tant som tyckte "Den där der jättehäftig ut"! Är det en riktigt gammal?" . Kort samtal, men jag ville ju checka in så det fick bli en artig avslutning. Fullt med bilar på gården, ligger de så mycket efter redan? Nåja, what will be will be. Något förhöjd puls, kände jag. Det är ju lite stressande att vänta på sin tur hos bilprovningen. Nästan som hos tandläkaren, faktiskt. Av en slump är det på dagen sex år sedan förra gången Ursula besiktigades...

Displayerna flimrade fram det ena reg.numret efter det andra. Nu! Nu är det min tur! Men.. va'f-n... Startstrul NU!! Efter ett par panikladdade sekunder gick motorn igång, och jag kunde rulla in. "Hej, och välkommen! Vill du ha kaffe finns det i kundmottagningen." Jag svarade att jag hellre vill titta, om det var ok. Inga problem. "Vet du, jag har också en folkabubbla. En trettontvåa sjuttietta" säjer bes.mannen. Va!! Vad är oddsen för det? Han kollade av den ena punkten efter den andra. Strålkastarna stod lite hoppsan hejsan, men det visste jag ju. Det gick inte att ställa dem mot garagedörrens insida... "Om du vill kan jag ställa in dem till dig?" Kalas, vilken service!

Se'n var det så dags att titta undertill... Nya bromsrör... nyslipade skivor... ser ju bra ut... lite rost i hjulhusen, men det brukar det ju vara... ser ju rätt fin ut... lite läck i topparna, kommer kanske från trumpeterna... aha, motorvärmare minsann... Det märktes att han både gillade och kunde Bubblor, men så var han ju också själv frälst.

Bromstestet var helt ok, jämna fina värden. Tutan lät, torkarna tog och vattnet sprutade... Ända fram till avgastestet var allt okej. Trots att jag fick en crash course i förgasarinställning fick jag inte till det igår kväll, så Ursulas tomgång är sgs obefintlig. Därför lyckades han inte mäta korrekt, så jag fick en ombesiktning på "tomgångsvarvtal felaktigt, avgastest ej utfört". Fan! Så nära det var blankt papper!

Nåja, det kunde varit värre. Mycket värre, faktiskt.