Bästa sättet att rostskydda om man inte vill blästra?

Jo, men jag har från flera inbitna typ 3 ägare blivit avrådd att blästra eftersom man trycker in en massa sand överallt i spalter (som man inte får bort sedan) samt att jag riskerar att blåsa hål där det är tunt, men fortfarande helt just nu. Då går detta projekt garanterat överstyr och jag kan säga bye-bye till att åka nästa sommar också.

Dessutom så kommer du ändå inte åt att blästra den rost som är mest angeläget att få bort, den i alla fogar och spalter. Alltså hamnar man ändå i ett läge där man i möjligaste mån får behandla plåten med någon form av hålrumsvätska som förseglar allt och bromsar upp fortsatt förfall.

Detta är hur som helst tänkt att vara en halvprovisorisk lösning. Det är inget som hindrar mig från att i framtiden om några år helrenovera bilen och plocka isär allt då och blästra om jag nu skulle vilja.

Fortfarande inget svar på mina frågor hur som helst...

Spännande att se att alla 1964-65 Typ 3 är rostiga just i plåtskarven mellan yttre och inre karossplåt. Verkar som om fabriken just då hade en batch dåligt karosserikitt.

Jag blästrade min Notchback i det här området, sedan etsande primer, sedan karosserikitt och slutligen billack.

Det är ju svårt att både behandla plåten med något slags färg och samtidigt inte täppa til för krypande rostskydd. När man delar skarvar och sedan sätter ihop dem, brukar man försöka täta med karosserikitt från ena hållet och ha öppet för hålrumsvätska från andra hållet.

finns färg som man penslar på i 2-omgångar och den äter upp kvarvarande rost.
och är övermålningsbar som grundprimer.
b.la denna...  http://www.biltema.se/sv/Bilvard/Rostsk … 000017147/

Är det inte silicon I den?

den är bra. vore än bättre om den fanns i spray

Att ingen nämnt linolja?

Där du ska spruta känns det som ett förträffligt medel.
Fast det finns ju inte bara fördelar och nu citerar jag från Sv. Land Rover klubben.

"Fördelen med linolja är att den, enligt prov som dåvarande Statens Provningsanstalt genomförde för ett par decennier sedan, och som jag tagit del av är följande.
Penetreringen i spalter mellan t ex punktsvetsade stålplåtar är cirka 100% bättre än det bästa kända s k "rostskyddsmedlet".
Lika så är vidhäftningen ungefär dubbelt så bra som de bästa kända s k rostskyddsprodukterna.
Även slitagemässigt är linolja helt överlägset.

Nackdelarna med linoljan är flera.
Själva sprutningen i sig är inget problem. Men att rengöra spruta och skyddskläder efteråt är mycket jobbigt.
Det som jag, efter att ha linoljesprutat några bilar, har upplevt är linoljans för måga att "efterrinna" i flera veckor.
När den äntligen har torkat så lämnar den på oönskat sprutade partier kvar en gulaktig hinna som är mycket svår att ta bort.
Lukten av linolja kommer att vara kvar mycket länge i bilen. På gott och ont. Gillar man doften så .......
Risk finns att man får linolja på kläderna, om man inte är observant. Svårt att få bort från kläderna.
En annan sak som inte får negligeras är den stora risken för självantändning i trasor och annat som blivit indränkt med linolja."

Jo, blästra känns bäst och de som känner mig vet att jag kan vara löjligt petig och noga med allt jag företar mig.
Denna gång, kanske lite som en sorts terapibehandling mot denna sjukdom, så sänker jag ribban och skippar blästring för stunden. Min tid är för närvarande väldigt begränsad och jag vill inte vara med om ytterligare en sommar utan körbar VW.

Att öppna upp alla skarvar för att komma åt rosten är naturligtvis det ända sättet att komma åt den, men av förklarliga själ inget alternativ. Då blir det byggsats av hela karossen 
Den rost som finns där blir till att leva med.

Har en flaska "rostneutraliserare" köpt på AD Bildelar som, jag inbillar mig, är samma produkt. En geléaktig gegga innehållandes fosforsyra vill jag minnas som efter att ha torkat bildar en hinna fosfor som skydd. Tar inte bort rosten, men den blir svart och påstås vara "neutraliserad" och övermålningsbar.

Frågan är dock om man skall göra denna behandling innan man sprutar på hålrumsvätska, linolja etc. eller om man rent av gör bättre i att låta bli?

Jag har använt en hel del linolja till allt av trä här hemma, och fullständigt älskar linoljan!    Helt fantastisk inträngning (ställ ändträet på en furubit i linolja, och se hur oljan sugs upp typ en halvmeter upp i träet!!), och det tillsammans med att den i princip aldrig dunstar är det som gör den högintressant som rostskydd! Rost i sig är ju ganska poröst, och om då linoljan tränger långt in i rostporerna så stänger den ute både fukt och syre, och rostprocessen bör ju då helt avstanna! 

Som jag förstått saker när jag läst på om linolja (i trä-sammanhang): Den råa torkar "aldrig", men tjocknar till sig efter en vecka eller så. Tänk "gammalt lim" så tror jag Du är nära i konsistensen efter torkning.
Den kokta "härdar" (oxidation med syre?) men har något sämre inträngning.
Intressant i mina ögon är även att jag läst nånstans att man får sämre inträngning om man späder den, exempelvis med balsamterpentin som brukar rekommenderas på dunken.

Kvalitén tror jag inte har jättestor betydelse, jag brukar använda Alcro´s linolja för att den är lättillgänglig och har vettigt pris.

Du kan med fördel pensla på linoljan, flera gånger tills det inte suger in mer på rostiga partier och i spalter. Låter Du linoljan (även den råa) stå till sig några veckor efter behandling så skulle jag gissa på att det funkar fint att lägga underredsmassa utanpå.

Nackdelar som jag ser vid horisonten är väl närmast problem att få lack att fästa klokt vid en seriösrenovering med exempelvis lackering innanför bakskärmar.

MVH: Hella