Efter att ha levt lyckligt i 15 år efter att jag sålde det sista spåret av mina bubblor så är nu återfallet ett faktum....
Det är kanske inte så konstigt att det blev så.
För att göra en lång historia något kortare så börjar jag med en presentation av mig själv. Jag är en utflyttad gotlänning på den bättre sidan av 40 strecket, avgör själva vilken det är 
och sedan några år bor jag i Björklinge norr om Uppsala. Hela min barndom präglades av Vw, min mor ägde under min uppväxt en grön -63, blå -69, vit 411 av bortglömd årsmodell, samt en 1300s -74 vilken även blev bilen där mina första vingliga steg mot körkort började. Där efter blev det en vattenskadad passat -77 som jag gjorde Visby osäkert med.
Min första egna bubbla var en 1303s som var mer än lovligt dålig och jag mekade och svetsade hellre än bra.... Sedan följde en 1302 som året runt bruksis, en -67 samt ytterligare en 1303s. För 15 år sedan tog luften slut och alla spår av Vw avyttrades. Sedan följde karriär, fru, barn och hus i blandad ordning.
Sedan en tid har jag smygläst detta eminenta forum och suget började komma tillbaka. Det hör till saken att jag är gammal vän med en annan gotlänning här på forumet; Vwestin, som på den tiden mest höll på med andra tyska bilar såsom Opel, lyckligtvis är han nu omvänd till den sanna läran 
Efter ett besök hos honom under sommaren erbjöds jag en trevlig korallröd 58 som stått still sedan mitten av 70-talet. Det som avgjorde var att det medföljde ett soltak vid sidan av något jag alltid velat ha!
Fyndskicket
[url=http://s1362.photobucket.com/user/Mikaelkarlsson38/media/image_zps4ae3177d.jpg.html]
[/url]
Sedan behövde pärlan lämna sin mångåriga vila på Gotland och påbörja resan till mig.
Ute igen!
I väntan på båten
Hemma!
Tanken med min tråd är att berätta hur arbetet fortskrider och sätta press på mig själv när kraften från den lockande soffan blir för stark...
Fortsättning följer!
T3 Westfalia -82
