Barndoor 50an (Sida 2 av 30)

Roligt att du lägger ut kort. Man känner sig direkt lite mer normal för en liten stund   Jag hade glömt hur slut den var...

Man ser er desperation då bussen håller på och viker sig.

Och pipan var ju också med.

Jag glömmer ju aldrig då vi var och kollade på nått barndoorobjekt, pipan hängde i munnen, men då vi kom fram så blev du så till dig att du inte klarade av att röka, utan pipan åkte ner i byxfickan. Tyvärr hade du glömt att släcka den 

Ungefär som när de där 50:a hundbenen åkte fram :-)

Jag skrev ju att vi skulle tala om den kommande flytten......Men jag ska visa lite mer av när vi var uppe och hittade bakramen först.
Det var ungefär såhär grejerna låg, fast de var helt gömda av rasade träd och halvstora stockar och löv och gräs, faktum är att det enda som syntes var övre vänstra bulthålet av växellådan!
När jag såg att det var en VW växellåda och började slita i den så var pulsen liknande den ovan beskriven av Demian och Nicko 
När jag vek upp den och såg att det var en modernare delsynkad låda så sjönk hoppet rejält.....tills jag såg ramens utförande!!! Då hördes det säkert ända till Motala när jag hojtade på Thomas att han skulle skynda sig åt mitt håll.

Vi finkammade överallt runt fyndplatsen och hittade resten av golv/ram/hjulhus/hasplåt fram/stötfångare och lite mer smådetaljer.



Kolla in fragmentet av det bakre högra hjulhuset med resterna av det nedre fästet för staget till det stående reservhjulet.

Och när Thomas gick och påtade i sanden där karossen hade stått så hittade han....den övre delen av staget till den stående reserven   Och gissa om jag var tvungen att prova ställa ihop grejerna när jag kom hem......

Också var det flytten.......den tar vi imorrn

Ja det är väldigt intressant att gräva i så gamla prylar 
Det skiljer så otroligt mycket detaljer på de tidiga om man jämför med tex, min mars-51 så är det en hel del.....
Kommer en del förklaringar på dessa under resans gång.

Hej,

Thomas Landbergsson heter jag och håller på med 50 projektet ihop med Bengt.
Bengt är ju så bra på att berätta om projektet så jag ska försöka hålla mig i bakgrunden.

Bengt ringde upp mig när jag hade skickat första bilden på bussen.

Nu har vi problem!

Bussen är tidigare än nov -51.

När jag förstorade upp min högupplösta bild kunde man skönja att dropplisten slutade bakom lastdörrarna.

Sanslöst! Det är ju en -50:a.

Jag hade ju dömt ut bussen som en rostig -54:a för att dörrutorna var av senare snitt.

Veckan efter åkte vi upp igen för att titta på bussen. Resten kan ni läsa i tråden som följer.

Trevlig läsning!

Thomas

Tack för alla uppmuntrande kommentarer! 
Då var det äntligen dags för den beryktade flytten!
2006 skulle jag och min blivande sambo flytta ihop till ett hus som vi köpt.
Och givetvis blev det lite problem med att få 50a delarna att flytta på sig utan att äventyra karossdelarnas väl och ve.
Då karossen delats i mindre delar för att kunna stuvas in i en grannes lada under vintern 2005-06 så var det dags att göra något drastiskt! Vi behövde en donatorbuss för att få tillgång till vissa vitala delar.
Thomas hade känningar på en 53a Barndoor som bara stod till ingen nytta och ingen som tidigare visat intresse för den trots att den var känd av flera VW nissar.
Thomas gjorde upp med ägaren att vi ville köpa den för det facila priset som motsvarade ¼ av vad vi gav för 50an, så det var helt OK

Här är en bild på donatorbussen som den stod bakom ett garage i Mantorpstrakten

Som sagt,  jag hade delat karossen i flera delar då den inte hängde ihop så vidare bra någonstans.
Vilket gjorde jobbet med att skrapa bort all tjärklistrad isolering från karossens insidor lite smidigare. Snacka om djävulskt jobbigt det var! Men med lite tålamod, morakniv, avfettning och trasor så gick det bra.

Och såhär trevligt blev resultatet! Kolla in hålet i taket för den 7m rostfria skorstenen!!

Karossidan som den såg ut före

Och rengjord samt några utbytta förstärkningsprofiler som hade rostat sönder/bort

Jag hittade ingen bra bild på den högra lite kortare karossidan men den fick samma behandling den med.

Nu är det ju så att på våren 1951 så upptäckte Scania Vabis att vi hade vänstertrafik i Sverige och samtidigt konstaterade att bussarna dom lurat på oss Svenskar hade sidolastdörrarna på ”fel” sida för att trafiksäkert kunna lasta och lossa gods vid trotoarkanten. 

Detta gjorde ju att vi var tvungna att se till att donatorbussen kunde anpassas till sitt uppdrag.
Vi började med att kapa bort karossidorna från 53an hela vägen upp till dropplisten.

Och efter lite trixande samt byte av den vänstra B-stolpen så punktade vi fast karossidan på dess nya hem.

Nästa dag var det dags att göra plats för den högra sidan.

Observera att de enda plåtbitarna från 53an som vi kommer att använda för den slutgiltiga karossen är: Dropplisten samt ca 5-6 cm upp på taket för att kunna fälla in 50ans tak ordentligt.
D-stolpen? Den som sitter ihop med motorrums väggen (torpedvägg) hatthylla samt hjulhusen med mellanplåt.
Stolparna vid motorluckan är 50ans original som vi lagat upp.
Nog om detta så länge, här har vi fått dit högersidan.

Och som den skarpögde ser så har det lagats med lite NOS-delar. En ny C-stolpe gör ju inte ont när den som skulle varit där var borta sedan länge.

Sedan plockade vi vidare och hängde på lite mer karossdelar för att få lite mer känsla av att det faktiskt är en 50a som vi har.

Nu är 50an redo för att kunna flyttas utan att skadas, vilket var riktigt trevligt!
Kolla in detta! Det ser ju nästan orört ut!

När vi ändå var på G så plockade vi in lite grejer i motorrummet såsom tank och staget för det stående reservhjulet, Observera att staget bara är ditloppat lite lätt, för vi vet ju vad som komma skall! Men trevligt för motivationen är det allt……..

Efter flytten till Sala så fick den stackars bussen stå ute hela vintern. Jag vet det är inge bra men alternativen var inte fler just då.
De som sett den i detta skick och förundrats hur i hela världen detta ska sluta……får precis som vi, fundera ett tag till.

Grymt bra Bengt... Den här tråden får mig att bli riktigt sugen på att göra klart min... jag måste till och med ta fram pipan tror jag.

Very nice 

Jag är en av de "VW nissar" som har varit där och kollat på -53an.
Kul att det blev något av den.

Kul med alla kommentarer! Det ger verkligen massor 
Nu känner jag att det är många som funderar hur i hela friden kan vi veta att det är rätt identitet på denna Barndoor!?
Och det är ju sant att när vi började så hade vi ingen som helst aning då platsen för chassienummret hade skurits bort när det begav sig.
Även ID-plåten hade försvunnit, men det syntes tydligt att det hade skett i modern tid. 
Vi har senare fått reda på vem som sprättat bort den så den är på väg hem igen 

På vänster sida av karossen så kunde vi se rester av en företagslogga som vi tolkade till G.E.Marklunds Elektriska….

Och vi hoppades verkligen att det skulle leda till något….

Jag hade några noteringar hemma om de 16 först sålda bussarna 1950 som jag fått från VAG någon gång i början av 1990-talet. Tyvärr så hade jag inte fått reda på några chassienummer alls 
Men i min lista så kunde jag läsa: Östersund, G:E:Marklund   6 oktober 1950, det var rätt häftigt!

Men eftersom Thomas är en kalenderbitare av en helt annan kaliber! Och dessutom är en av de få som kan/får köra MicroFischen med alla leveranskort av sålda VW i Sverige som VWHK fått ärva från Svenska Volkswagen. Så var det inget problem för honom att vaska fram rätt leveranskort för vår skåpvagn! Vilket givetvis gjorde livet mycket bättre

På dessa kort står det en del info, såsom Ch,nummer, motornummer, nyckelnummer,färg  osv, samt vilken som är den förste ägaren.
Nu kan det ju vara så att den här Marklund kanske köpt på sig en hel flotta med bussar till sin firma? Så säker kan man ju inte vara. Men i listorna så fanns det inget som tydde på det iaf.

Nu hade ryktena börjat spridas att vi släpat hem detta vrak och vi hade även lagt ut lite krokar här och där om lite saknade delar från bussen.
Vi fick ett mail av en Engelsman att han minsann hade hastighetsmätarpodden hos sig! Den hade han plockat med sig hem på nittiotalet eller något sånt.
Vi blev ju eld och lågor av detta såklart! Och det var ju inget att diskutera att vi skulle få tillbaks den 

Här har den kommit hem och dessutom hemlevererad till min port av Engelsmannen.
Den saknade bakelitpoden och hastighetsmätaren tyvärr!

Chassienumret var vi ju rätt säkra på, och som en bekräftelse på det så finns det numret instansat på insidan av poden som vi fick.

BINGO!!

Så nu när identitetsproblemen var avklarade kunde vi fortsätta med vårt pussel.

härligt, fortsätt o kämpa bara. jätteskoj att ni hittat så mycket data om bilen