Du är inte inloggad. Logga in eller registrera dig.
Boxerville » Typ2: Splitbuss » 38-årig enka ljög om sin ålder..
Du måste logga in eller registrera för att svara
Efter moget övervägande, samt efter konsultation av övriga inblandade, kommer nu här en berättelse om en enka som utgav sig för att vara yngre än hon i själva verket var... 
Ståryn har tre dimensioner som löper ungefär samtidigt, och är en 17 år gammal rysare för barndoornördar. 
Tänk på eventuella konsekvenser innan du beslutar dig för att läsa vidare på denna suspekta tråd... 
Historien tager sin början på våren 1994... 
Låter onekligen spännande!
Eftersom gubben börjar bli darrig i pallet.... det skall vara 1993 som denna historia börjar, en vacker vårdag dessutom. 
Jag befinner mig på Salas enda skrot värd namnet, och skruvar VW-delar från inkomna skrotbilar. Inget uppseendeväckande, utan "just regular crapp" från 1960- och 1970-talare som kommit in för pressning.
Platschefen kommenterar mina delar med "jaharu, samlarú på fållkvanng??" 
Jo det kan man väl säga, sade jag lite avvaktande, eftersom man inte vill bli stämplad som nån jäkla galning....
Vaskaruha för skiten?? blev min följdfråga. Platschefen knep ihop sina sluga ögon och sa, äääh försan, hit mä en femtilapp!!
Åkejj, inga problääm, sa ja, och tillade, haru inga äldre grejjer te fålkvanng??
ÄÄÄHH, jag samlar på T-ford, så fålkvanng har inte blivi min grejj rikktit. Fast, det förstås..... (utdragen konstpaus) det var ju så sant...... Jag har ju den därna gammmla pikkuppen förståss....gamlla pikkupen förstås gamla pikkuppen förstå... ekade det i mina VW-öron 
Jaha, å hur gammal ä den?? frågade jag misstroget.
ho ä en femtitrea...
Jaha, det här var ju typiskt. Jag hade tänkt gå och lägga mig snart. Nu kan jag ju inte somna förrän man får veta resten. 
En femtitrea, höh, å hur kan du veta det, försökte jag, eftersom man träffat X-antal bonnläppar som alltid har en 1948 bagge eller en 1950 VW buss hemma på gårn, som sen visar sig vara nåt 1960-tals-crapp (som man tyckte på 1970-talet allså...) 
Platschefen satte mig på plats genom de magiska orden;
_"Ja, försan om man sejjer, ho har tjufämm hästarsmoto, sextontumshjul å SLÄTA LÄMMAR...................................................... 
.
Parallellt med denna historia som vi kan kalla för linje ett, så löper en linje två, å nu kommer det en transkribering av "Bengt i Sala"s version;
Bengt får på något sätt reda på att det finns en gammal pickupp i faggorna, förmodligen genom samma metod som undertecknad... (Det hör till saken att Bengt och jag sålde VW-delar tillsammans på marknader, och oxå åkte tillsammans å köpte upp VW delar från gamla verkstäder på jäkligt tidigt nittital. (BENGT!!! Här måste du förmodligen komma in och komplettera ståryn efterhand som ja "juger"!!
Bengt talar med denna farbror om denna pickup, och vill gärna se den för att "tro sina ögon", men farbrorn har "så ostädat hemma, å logen är full mä T-Fordar, å vi får väl se senare..." Bengt ger sig inte, utan bjuder gubben femtonhundra för denna pikkis osedd, om jag förstod Bengt... BENGT!!!
Så långt linje två, och nu åter till linje ett;
Innan jag hinner fatta vad gubben säger, så säger han också att "Ja, jag har bud påan redan!!!! En VW-samlare här i stan som har bjutt femton (hundra allså) förn!!
Määään va faen, ja ä junte dummare än att ja fattar attán kan gå fömera utåmlanns, så ja har kåntakkta "BLÄPPEN" som exporterar Volvo PV te tysklann, om värdering, så ja nte bli lurad........ (Denna "BLÄPPEN" är alltså linje tre i vår ståry..
Ja, vad skulle jag göra nu!!!
Kallsvetten började sprida sig, och jag funderade lite förvirrat hur jag skulle gå tillväga , och det var då jag kom på min lysande idé.....
Hade också tänkt släcka ner. Det sket sig...
Tack för dina kul storys!!
roger! kom igen nu!
Bengt å jag har ovetandes om varandra nosat rätt på samma pikkis!! Detta visste jag inte då, men jag anade. Gubben ville inte avslöja vem som var den andra budgivaren, å då sa ja;
_"Om allt stämmer, å det är en femtitrea pikkupp........... så bjuder jag SJUTUSEN kontant för den OSEDD!!!
Gubben vinglade till och tappade nästan fattningen, men sade efter en kort stund att jag måste väl se den först ??? Men att det inte skulle vara möjligt att få se den nu eftersom han hade så ostädat hemma ä en massa T-Fordar som stod i vägen, men att han skulle ringa, om jag hade nån tillefoon, och att han skulle höra av sejjj.................. Å så var det ju linje tre icke att förglömma, men "BLÄPPEN" var bortrest till Tyskland å gick inte att nå.....
Du e ju nästan lika rolig på internet som i verligheten! stor tumme upp
Jag åker hem, efter att ha försäkrat mej om att platschefen verkligen hade noterat mitt telefonnummer, och klämt ur honom ett löfte att vad som än händer med denna pikkis, att han meddelar mig så att jag får möjlighet att hänga på eventuell budgivning.
Nu började en jobbig tid!!!!!
Gubben ringde aldrig, och veckorna gick.....
Jag äkte ner till skroten på chans, och friskade på gubben, men han sa då att det nu skulle bli möjligt att få komma å se denna pikkis inom kort, bara han fikk röja undan lite bråde på logen å få fram pikkisen...
Jag ringde upp Bengt för att konferera med honom, och då fick jag veta att han var den andra budgivaren!!!
SJUTUSEN!!!!!!!!!!!! skrek Bengt i Telefonen till mejj...... men Roger, den där pikkisen hade du förmodligen kunnat få loss för tvåtusen. SJUTUSEN!!!! hur kan du bjuda så mycket för en bil du inte sett??? SJUTUSEN!!!!!!!!!!!!!!
Min tidigare goda självkänsla fick sej en rejäl törn!!! (Nästan så jag hoppades att inte gubben skulle ringa....)
Veckorna gick och ståryn klingade av, men rätt som det va så ringde han upp!!!
_"Nu har jag tala mä den andra killen, å ni känner visst varandra??? Ni kan få komma å titta på pikkisen idag kl 12, om ditt bud på sjutusen står fast?? annars så får "Bläppen" tan???
_Jovisst , fick jag ur mej, mitt bud står fast.... men jag lade till för säkerhets skull, om det är en femtitrea!!! (hah där fikk han!!)
Å så åkte vi ut på Bengts lunchrast för att betitta denna pikkis...
Intressant ståry
Vilka berättelser man får ta del av här på BV! Det här är riktigt kul läsning och det tackar jag för! Min värsta bleknar i jämförelse, men om jag får tråkigt ngn dag i vinter, kanske ligger sjuk eller så (bevare mig...) så kan jag göra ett försök till liknande kåserier!
Vilka berättelser man får ta del av här på BV!
Ös på bara , det är ju såna här stårys som sätter guldkant på våra tillvaror!!
Vi for iväg mot Uppsala, men svängde av på en liten grusväg, en bra bit innan Vittinge, å så for vi på denna grusväg hur länge som helst. Vägen blev smalare och smalare och husen krokigare och krokigare. Vi kom ut på verklig landsbygd, och då vi kom fram, så flockade sig en hög med barn runt oss. Barnen stirrade intresserat på oss, och både Bengt och jag tyckte oss höra någon banjo i terrängen....
Stora logen hugo stirrade på oss och vi gick in genom en jättelogdörr in i ett skumt dis, och däe stod hon!!! Enkan som skulle vara född 1953!!!!
Men fortsätt då!!!!
Kersti klättrar snart på väggarna....
Men fortsätt då!!!!
Kersti klättrar snart på väggarna....
Bra att ni är med!!
Nu får du komma in med lite kommentarer om jag klättrar på väggarna mä ståryn!! 
Enkan är vacker som en dag, med blänkande blå lackering. Det är dock lite svårt att se några detaljer på henne, så jag går till hennes bakdel och lyfter på bakluckan...
Jag tar fram en medhavd ficklampa och lyser upp motorrummet för att försöka se om jag hittar någon id-plåt.
ID-plåten saknades, och det var ju mindre bra....
Bengt ropar till mej att kolla efter chassinumret, vilket jag gör. Jag ropar siffrorna till Bengt, som skriver upp dem. Vi går in i vårt hopknåpade tekniska register över ändringar och årsmodeller för typ två och upptäcker till vår förvåning att..........
Bräää påru de ska vä mycke rååge(r)
Hon är född 1956
Platschefen "Gubben", bleknar när jag besviket tjuter till "EN FEMTISEXA!!!"
Gubben anar att affärn håller på å gå åt pipsvängen rejält, så han harklar sej å sejer nåt i stil mä, "men jag har ju ID-plåten inne, å den står det 1953 på!!
Jadu, säger jag då till an, det är väl inte säkert att den kommer från denna pikkis eller hur?
Ja men jag har ju själv skruvat urn...
haru skruvat ur den, men den skall ju vara nitad??!!
Nu bleknar gubben betydligt, och jag börjar misstänka att något inte står riktigt rätt till med denna bils identitet.
Jag kikar in en gång till i motorrummet, och ser då att det instansade chassinumret ser äkta ut, men upptäcker nu en annan avgörande detalj...
MERA........
Det instansade chassinumret i motorrummet är äkta , men............... det sitter fastskruvat på bilen , men skruvarna är lite dolda bakom spackel............
Bengt!!!!!!!!!! BENGT!!!! haru en skruvmejsel?????
Jag lyckas skruva bort denna "äkta" chassinummerplåt och finner till min stora glädje att ett annat chassinummer sitter präglat därbakom, denna gången så sitter det på bilens chassi direkt!!!
Jag skriker ut siffrorna, som är betydligt lägre än de tidigare, och vi kan jublande konstatera att det faktiskt ÄR en 1953 års enkelhyttspickup!
NU vädrar gubben morronluft...
Jag går igenom bilen som hastigast (utan att egentligen registrera något som helst i minnet....) och konstaterar till gubben att, "ja, det verkar ju vara en femtitrea i alla fall, så vi gör väl affär??"
Jag tar massor av bilder med min spegelreflexare, och konstaterar att vi måste hasta tillbaka till stan eftersom Bengts lunchrast är slut!!
Utanför logen står nu ännu flera individer och stirrar på oss, och vi är nu övertygade om att det är flera banjos som duellerar i skogsbrynet!!
Jag säger åt gubben att jag kvistar in till stan och hyr ett bilsläp, och kommer tillbaka på eftermiddagen för att hämta denna pikkis. Pengarna däremot ser ja till att betala på stående fot, eftersom jag kände på mig att gubben annars skulle backa på affärn...
Ja, du visste inte hur fort du skulle göra dig av med mig.... Du verkade liiiten stressad
Tack nu för alla glada kommentarer!!
Timman är nu sen, så vi fortsätter denna ståry imorrn, då även med några bilder på denna enka!!!
g´natt!!
Jag får tag i en hyrkärra framåt kvällen, så det är beckmörkt då jag äntligen kan hämta denna skönhet. Jag knäpper ännu flera bilder där hon står, lastar utan bekymmer, tackar för mig och far därifrån.
Anländer hemmet, då lossning vidtar och ännu fler bilder exponeras mot blåsig hösthimmel..
Konstigt tänker jag, hur många exponeringar rymmer egentligen denna rulle... Jag tittar till kameran då jag matar fram nästa ruta, och får till min fasa se att den inte drar fram någon film!!! Jag öppnar kameran och kan då konstatera att jag inte laddat filmen korrekt!!
Alltså har jag inte en enda ruta från denna expedition......
Nedanstående bild tog jag hemma på våren -94
Där kom den, en efterlängtad bild och vilken otrolig vagn! Vän av ordning måste ju förstås fråga, har du den kvar, eller hur lever den idag? Släta lämmar är sånt som kan få en bussentusiast att tappa fattningen...
Ahh det misstaget med att inte ladda filmen korrekt har jag också gjort, alltför många gånger. Sen lär man sig att kontrollera att vev-sidan snurrar med när man drar fram till nästa bild.
Du måste logga in eller registrera för att svara
Boxerville » Typ2: Splitbuss » 38-årig enka ljög om sin ålder..
Currently installed 2 official extensions. Copyright © 2003–2009 PunBB.
