Leichtbaupanel (Sida 19 av 21)

Såå..äntligen är hela elsystemet ombygt efter motorsport-spec. Gaspedalen oxå omkalibrerad för att göra bilen mer lättkörd. Hämtade hem Leichtbau från Uleåborg idag och fixade lite med allt möjligt. Sen den efterlängtade provkörningen..VILKET DJUR!! Någolunda halvsnäll upp till 3500rpm,sen bryter helvetet loss!! Efter 4000rpm e det ett helt hejdlöst drag. Har inte ens vågat dra längre än till 5500rpm än..Skrämmande skapelse!! Blir mer köra imorgon..

Härligt att du kom iväg, starkt jobbat!
Nu vill vi har mer info och film

Åh. Spännande!   

Tidig väckning i Stockholm nästa morgon och av båten mot Centralen dit Stefan skulle komma 3 timmar senare. Parkerade som vanligt vid huvudentrén och stegade in på frukost.Lite spänning i luften för Stefan har ju aldrig kört Leichtbau nu när allt fungerar med nya tekniken.Tåget från Sundsvall kom någorlunda i tid o vi åkte iväg efter den obligatoriska bilden. Väl ute ur Stockholm stannade vi och tankade första gången sen jag lämnade Vasa.
Ca. 14l/100km eller 1,4 liter milen hade den velat ha vilket är mindre än den gamla motorn tog. Resan fortsatte ner på E4:an och Stefan nämnde att det skulle vara Bug-Run på Mantorp,så vi tog en snabb stickare dit.
När vi skulle åka därifrån ville bilen inte gå riktigt rent innan motorn varvades några gånger. Sen gick den klockrent igen fram till nästa stopp.Samma sak igen men ännu segare denna gång. Man blev ju lite fundersam vad som kunde orsaka felet. Tanken var att köra ner till Köpenhamn och ta natten där som vi alltid brukar göra. Nu blev det inte riktigt så..stannade och tankade i Skillingaryd och sen ville inte bilen starta mer!
Telefon gick varm den kvällen till alla man kunde tänka sig kunde ha en aning om vad som gått snett. Gnista fick motorn och bränslet flödade i bränslestockarna men startade inte. Började misstänka att Bosch Motorsport styrboxen hade nån bug. Medan vi höll på och skruvade upptäckte jag att kablarna till startmotorn låg löst på polen och muttern hade trillat bort! Var helt säker på att man hittat felet,men icke..
Skräckscenariot började göra sig påminnet i bakhuvudet; Här tog resan slut och hur i helvete ska vi få hem bilen. Det blev och ta natt i bilen och fundera på nya lösningar. Har en kompis med utrymmen i Tranås som ju låg inom räckhåll. På morgonen ringde J-P Pukema som byggt motorn och föreslog att vi skulle spruta lite bensin direkt i insuget bakom gasspjället. Sagt och gjort,en Colaflaska fick en skvätt bensin och några hål i korken som Stefan sprutade in i insuget. Motorn sprang igång med ett vrål!!
Då var det bara att fortsätta färden ner genom Sverige,Danmark och Tyskland dit vi anlände sent på söndag kväll.

Samma däck hela vägen. Skulle velat ha ett set Nankang AR-1 men hade inte råd,så 205/45x16 fram och 255/40x17 bak Michelin vill jag minnas

Måndag morgon tog vi en snabb frukost och tömde bilen för banan skulle vara öppen hela dagen. Hade varit Rock am Ring i helgen så det var mycket trafik på väg upp men väl uppe såg det ut som ett flyktingläger!!Tält,folk,skräp och skit överallt! O trafiken var ju helt kaotisk med både rockare och bilfolk från hela Europa som skulle tränga sig fram överallt. Det var ju helgdag i största delen av Europa så bilfolket hade vallfärdat till Ringen. Själva banan var dock tyst och tom ännu klockan halv elva på morgonen fastän de öppnat vid nio.Förklaringen var en större olycka engelsmännen redan hunnit ställa till med..
Gick o kollade en stund bland alla tusen BMW och konstaterade att vi nog skulle hålla oss borta från dessa dårar. Unga grabbar som fått låna farsans bil eller som farsan köpt men som inte har ett hum hur bilen ska köras
Vi bestämde att vi tar den vanliga Touristenfahrten tisdag kväll istället och hoppas att det lugnat sig lite.Åkte dock en sväng via Manthey Racing där vi genast blev välkomnade
Så vi åkte ner till Aviano på lunch och sen tillbaka till syrran. Då hade syrrans dotter med kille dykt upp i sin vackra 911:a. Tog en öl i solen och bestämde oss för att åka ut o äta tillsammans senare. Vi skulle få vårt riktiga boende i Adenau idag så vi packade Leichtbau med alla våra grejor och 5 pers. och åkte iväg! Så tung har Leichtbau aldrig varit .

Undrar vad som hände sen, det känns som att roadtrippen och berättandet avbröts mitt i på något vis...

Bild och videolänk från 2019
https://www.youtube.com/watch?v=BApBZYzLmoI

Photo credit Misha Charoudin

Kom av mig lite.Tisdag åkte vi till syrran o kollade igenom bilen lite grann för på kvällen skulle banan vara öppen. Man var sådär pirrig i magen hela da´n då man visste vad som komma skulle. Gjorde ju inte saken bättre av att bilen inte ville starta utan hjälp. Åt en lunch på Aviano o åkte upp i god tid till banan. Var redan full rulle trots att banan ännu var stängd. Naturligtvis klantade jag till det i rondellen vid banan och bilen stallade. Rullade till sidan och gick o köpte 4 varv. Medan vi stod där parkerade en BMW E46 M3:a bredvid oss och killen gick runt Leichtbau som besatt! Gick fram till killen som presenterade sig som Hermann."Det värsta jag nånsin sett här på `Ringen,o då kommer jag hit nästan varje vecka!!" ,tyckte killen. Vi snackade en god stund och jag berättade om vårt lilla problem. Han tog genast telefon o ringde nån. Han ordnade en tid till en verkstad som han var säker på att hitta felet till nästa dag. Verkstan var bara ca. 3 mil bort så det tog vi! Hermann var oxå representant för MCS-suspensions som bygger riktiga racingdämpare för olika bilar och klasser. Han ville ha Leichtbau som en rullande reklampelare för MCS! Sen ville han absolut att jag skulle åka med honom ett varv i BMW:n som ju då var utrustad med ett MCS chassie. Men först skulle jag ut på banan för mitt första varv på 6 år!!
Kändes väldigt konstigt att man stod där i kön in till banan igen. Men på nåt sätt lugnade man ner sig så fort man kom ut. Mycket trafik och ovan var man ju men bussen kändes som en helt ny bil!! Framvagnen flöt inte på som tidigare dvs. understyrde knappt alls och så var det ju motorn då..vilket enormt drag!! Nu kunde man köra förbi där man förr aldrig skulle vågat. Man kunde köra förbi i ytterkurvor utan att behöva vara rädd för att bilen inte styr in. På de raka partierna var det bara att gasa förbi långsammare bilar. Hade dock glömt banan lite grann och så var draget i motorn så mycket värre att man blev lite skraj. Men samtidigt kändes det bra att ta första varvet lite lugnt. Trafiken på banan har ökat enormt de senaste 5 åren så man måste vara väldigt uppmärksam både framåt och bakåt. Men faktum är att bilar som kör förbi har minskat markant sen sist
Tillbaka in i den inre depån efter varvet,svettig som en gris,men leuforiskt lycklig! Sen kom folkflocken!! Folk svärmade runt bilen och frågorna haglade från alla håll. "What the FUCK is this" var väl vanligaste frågan
Sen var det Stefans tur o åka ut på sitt första varv och jag tog hjälmen o satt mig i BMW:n. Nu var ju inte dethär någon standard M3:a med V8:a, helt strippad inredning,full störtbur,sänkt chassie och klistriga semislicks gav hints om bilens prestanda.O nog rörde det på sig alltid! Killen var ju inte dålig på att köra heller och hade hundratals om inte tusentals varv på Nürburgring under bältet. MCS-chassiet fungerade som en dröm i alla lägen och då jag frågade hur fort han kört BtG (Bridge to Gantry) svarade han 7.08!!! Då går det undan på riktigt. Det är alltså inte hela banan utan långrakan Döttinger Höhe faller bort.

Som sagt 1:a varvet på 6 år. Man var laddad till tusen, samtidigt grymt nervös. Kommer den att stanna när jag skall ut genom biljettbommen. Men ingen fara, Nicke stod ju bredvid ifall.. Nu skulle det laddas. Man hade ju tränat en hel del hemma med ratt pedaler och racingstol framför tv. Men jag kände mig helt borta! Kom inte ihåg alla kurvor och bussen gick ju så in i hel…. Man blev ju lite rädd. Men man kämpade igenom hela banan och tyckte det gick bra fort ändå. Sen när vi kollade på videon på kvällen, så gick det ju så jävla sakta. Men helt utmattad och tömd inombords. Vi hade hunnit köra ett varv till, men vi kände oss ändå nöjda. Vi hade äntligen gjort ett varv på världens bästa och grymmaste bana efter 6 år. Men en sak var säker. Bussen hade mycket bättre handling med nya framvagnen och en sjukt brutal motor!

Jaa..vad ska man säga..hade ju liksom tänkt att Leichtbau börjar kännas färdig men på nåt sätt visste jag nog att denna dag skulle komma..För nån vecka sen då jag satt bilen på vågarna med exakt 5 liter i tanken visade vågarna 1034kg. Kändes ju som att drömvikten 999kg inte var så långt borta. Tog åter upp tanken att göra taket i nåt lättare material. Att få bort vikten högst upp e ju aldrig fel när det ska svängas på bana. Räknade att plåttaket borde väga nånstans runt 50kg.Pratade med några proffs inom glasfiber och kolfiber och de menade att ett tak i vacumgjuten kolfiber skulle stanna på 6-8kg!! Sagt och gjort,körde upp bussen till en kille i Jakobstad med lång erfarenhet inom båtindustrin. Efter en vecka står nu pluggen klar och kolfibertaket kan börja tillverkas. Sen återstår ju "lite" jobb med att borra ur de 500-600 punktsvetsarna som håller originaltaket vid dropplisten. Och naturligtvis lack och montering av det nya taket. Men vi får se..detta är ändå den största enskilda viktbesparingen i bussens långa historia.

Nää..blir nog samma matta blåa färg som resten av bilen. Kolfiber passar inte i bilens tidsålder