Skolbussen
Allt börjad med att min grabb undrade varför jag inte skaffat någon buss (våren 2010).
Då mitt VW intresse främst hållit sig till typ1 och Ghia, så såg jag ju en chans att Grabben skulle dela mitt intresse.
Det annonserades friskt efter lättare objekt eller besiktigad buss, det var Maj och vårsolen värmde och jag ville inte meka nu. Efter några veckor fick jag svar: En 72a, besiktigad och körklar, ett rullande objekt! (men det är en annan historia). Affären gjordes upp och flygbiljett mot Arlanda köptes, då får jag ett mail ifrån Uppsala, om en 75 buss som skulle vara i fint skick och till salu.
Efter flera mail och mycket snack i telefon så visade sig att bussen aldrig var rostlagad och heller aldrig omlackad. Vad gör man? Jag åkte och köpte 72an och tog mig sen till Uppsala, var ju bara tvungen att kolla hur det egentligen var med bussen…
Jodå visst var den som utlovat! Men jag har redan köpt en buss.
Säljaren hade bra koll på prisbilden och ingen panik att sälja innan hösten, men han lovade att jag fick köpa den om jag ville. Flera veckor av grubblerier gick men till slut var jag övertygad då jag fått mersmak av att ratta grabbens 72a. Jag vill också ha en buss!
Bussen som varit i samma familj sen 1978, den hade aldrig körts på vintern då dom byggt om den till campingbuss och sedermera använt den till surfingresor runt Europa mm. Originalsoffor och paneler fanns kvar i nyskick och massa annat kuriosa därtill.
Bussen besiktigades sist 1999 och hade sen dess startats nån gång tills batteriet la av. Jag prutade inte utan bad säljaren köpa ett nytt batteri och försöka starta den då det skulle underlätta transporten hem med en bekants biltransport. Och visst startade den…
Folkabussen såldes ny i Uppsala 1975 och fick tjänstgöra som ”skolbuss” i ca två år. På denna tiden användes bussarna bland annat till detta, många tjänstgjorde givetvis i statliga verk och som laståsnor i stora och små företag men just denna buss har kört skolbarn på landsbygden utanför Uppsala. Dessa år är de enda då bussen fått känna på vinterväglag.
Sen köpte familjen Duvernoy bussen, pappan (snickare?) byggde den mest genomarbetade inredningskonstruktion jag sett, gud vad finesser/lådor/hyllor mm. Bussen tog sommartid familjen till bland annat Nord Kap. På 80talet tog sonen över och påkostade den en rejäl rostskyddsbehandling i balkar, hålrum och undertill. Han byggde om inredningen mer för att nu skulle det bära iväg söderut för vindsurfing var det som gällde, Gibraltar och Kreta var några av platserna som besöktes under otaliga resor. På kreta backades han på ett olivträd, därav den intryckta kofångaren. Bussen fick en ny utbytesmotor då den andra tröttnade vid 10000mil (missat ventiljustering tro?). I slutet på 90talet växte familjen och bussen ställdes undan. Men det är nu historia och en ny har börjat.
ANDen (reg nr AND125) levererades till mig en söndagskväll i slutet på Juli. På måndagen bytte jag en sliten kopplingswire, av nån anledning hade jag en sån liggande i garaget. På tisdagen städade jag ut allt löst som följe med på köpet och en MHRF besiktning gjordes. Onsdagen fick den en utvändig tvätt. Torsdagen ägnades mest år varmkörning utanför garaget och bromstester i gruset. Otroligt nog så funkade det mesta på bilen, dock ej spolare och sprakare och instrumentbelysning. På fredagen besiktigades bilen utan anmärkning! 11 är sen sist och slangar backar och belägg funkade perfekt, det enda jag rört var kopplingswiren, detta är helt sant! Fortsättning följer…
Nyss besiktigad (se bild).
Direkt efter besiktningen åkte jag iväg till en ödslig plats (kyrkogård) för att ta några bilder utan massa folk och fä. Tanken var att ta några ”före” bilder tills det att jag börjar med att sakteliga återställa bussen till originalskick igen. Avsikten var att sparsamt använda den denna sommar för att nästa år använda den till träffar och dylikt.
Då dyker Paparazzi upp! Bill Ericsson (Folkabussens redaktör) med kamera i hösta hugg, va fan – SKIT nu är ju allt offentligt tänkte jag , nu finns inget att dölja, han såg fyndskicket och jag tror faktiskt att han gillade plåtskadan från olivträdet mest. Han övertalade mig faktiskt till att bli medlem i denna klubb och att skriva denna berättelse.
Då min kunskap om typ 2orna är väldigt liten började efterforskningarna. Det visade sig att denna 75a kombibuss buss egentligen är en 76a Kleinbuss. (Bussen var omtypad till campingbuss på 80talet.) Starkare 2-liters motor och bättre utväxling och betydlig trivsammare på vägen än grabbens 72a. Vissa saker hade bytts eller saknades. Men sökandet efter delar är en del av hobbyn, nya kontakter skapas och det gör det hela roligare.
Annonserandet efter de saknade delarna började, backspeglar byttes mot original och bälten till baksäten hittades via annons. I källaren låg originalradion jag av nån anledning sparat. (se bild)
Bland annat söker jag fortfarande bruna sidopaneler. Bussen användes dagligen kortare sträckor då fortfarande inget var kollat med motorns skick och alla tänddetaljer var gamla. VWänerträffen närmade sig och regnet öste ner, jag skulle ju dit med 56an eller Ghian men hade ingen lust att tälta i år. Jag tar bussen! Så blev det och så gott jag sov i den gedigna sängen i bussen. Bussen gick som en dröm fram och tillbaka (ca 25 mil). Sen rullade det på, Orust, Varberg mm. Då vi var 8st som skulle Varberg på festival var jag tvungen att plocka ur inredningen för att få i sofforna så att alla skulle få plats, detta tog dryga 5 timmar. Mycket skruv och bult. Gardiner syddes för det skall man väl ha när man skall på festival? Även denna resa gick utan problem och nu var det dags för service.
Jag beställde allt nytt i tändväg och olja byttes, ventiler justerades osv. Spolarpumparna byttes och diverse elkablar till det extra batteriet togs bort, kofångarna riktades, reservhjulet i fronten togs också bort och bussen fick sig en rejäl rengöring överallt. Stenskotten bättrades i och i fronten sattes ett VW märke som sig bör.
Stuket var nu klart, ingen hemmabyggd inredning, ingen sänkning, inga eftermarknadsfälgar, inga tonade rutor osv. Bussen skall återställas till original igen med patina. Åkte på veteranmarknad i Alingsås för att försöka hitta lite nyare däck, eventuellt med smal vit däcksida. Efter tio minuter fann jag det jag saknat mest, Skolbusskyltarna! Lyckan var obeskrivlig! Härligt patinerade skyltar från 70talet. (Se bild) Däck fann jag inga så jag köpte nya och lackade även om fälgarna. I oktober började kylan tränga sig på och bussen kördes in i garaget för att få div andra ”skador” åtgärdade.
