Barndoor - 52 Kleinbuss. (Sida 3 av 15)

Grattis! Grym vagnpark 
Ska bli ett nöje att kika närmare på nyförvärvet på Bad camber

Haha. Nitton neru det var länge sen. Då ville man, men hade inte råd. Nu har man råd men inte tid. Det är bara att kämpa på som alla andra. Nivån bestämmer man själv.

Den där bilden var fan de läckraste jag sett på länge!!!

Lite mer bilder från turnén

Å detta är Crewet som gjorde det möjligt. Största möjliga tack till er!

Hårdast...

Fan va kul Lasse, stort grattis! O skönt med ett så kompetent gäng med sig om nåt skulle hända   Ska bli kul att se "live"

En barndoor SKA jag ha
Och till sommaren ska jag åka vwbuss   Det är säkert

Jag får dra en liten summering från min sida.

Det började med att Lasse ringde en kväll och sa att han hittat en barndoor. Ok, coolt tycke jag, vems är det då?? Nja, svarade Lasse, det är ingen i Sverige. Den finns i Spanien och kostar en hel del cash.

Lasse behövde väl nån slags pepp. Det är ju inte lätt att köpa en buss för några hundra tusen, som dessutom kräver lite svetsjobb och en ny lack pga lacksläpp. Att hans sambo Fia inte var lika nöjd med hans idé, gjorde ju inte det hela lättare...

Nåväl, jag måste ju erkänna att inte jag skrek ut KÖP direkt. Man blir ju lite misstänksam varför en -52:ans barndoor inte sålts tidigare, utan just fått priset sänkt på The Sambas annonssidor. Det var ju lite för bra för att vara sant. Det fanns kvitton på 150 000:- på bara drivlinan. En nybyggd 2387:a, nybyggd låda, kuggstångsstyrning, CSP skivor mm.

Men det visade sig vara en ganska dålig annons. Det framgick inte att den var från Finland och att den bara hade haft en egentlig brukare från 1952 till 1983. 1983 bytte ägaren in den hos VW mot en ny Polo. Efter 10år hos bilfirma såldes den vidare till en finsk kille, som lackade om den och körde ner den till Bad Camberg nått år senare Han använde den i många år innan den via Kieft o Klok gick till Spanien. Korten visade en inredning med original innertak och originalklädsel på säterna, vidare att det var bla original framgolv och lastrumsgolv. Det betyder ju att bussen aldrig varit riktigt rostig.

Nu gick jag igång riktigt ordentligt på den.

Lasse frågade lite försiktigt om jag hade lust att flyga med ner till Spanien och köra hem bussen med honom. Dum fråga!!!

Jag pratade sedan med Gustaf om det, och han blev nästan förnärmad över att Lasse inte frågat om han ville följa med. Det var klart att han skulle med.

Lasse hade gjort klart med allt, men i sista sekund så fick Lasse veta att en engelsman hann nypa bussen före. Jag tror nästan att jag var mer besviken än Lasse.

Men efter ca 10 dagar var bussen fortfarande kvar på theSamba. Lasse drog iväg ett mail och det visade sig att bussen bara var reserverad och att engelsmannen bara hade ytterligare nån dag på sig att köpa den. Efter lite om och men, fick Lasse första tjing.

Men då visade det sig att flygbiljetterna hade hunnit gått upp i pris. Efter lite dividerande kom vi fram till att vi skulle köra hela vägen ner till Spanien. Men då skulle vi behöva ytterligare en medresenär som var villig att sträckköra 680mil genom Europa på 5-6 dagar. Macke svarade ja innan han ens hade hunnit höra hela frågan.

Lasse kunde inte lämna Borlänge förrens tidigast kl 12 på natten mot midsommardagen, så vi bestämde att vi skulle åka då. Om vi sträckkörde ner till Tyskland, så skulle vi hinna med några timmar på Bad Camberg träffen utanför Frankfurt och det lockade.

Några dagar innan vi skulle åka, så fick jag ett sms av Lasse där det stod "Det har strulat till sig. Ring så fort du kan". Man anade ju det värsta, men det var bara det att Lasse hade ett DJ gig på midsommardagen som han hade glömt bort och han hade inte hittat någon ersättare.

Det blev bestämt att Gustaf, jag och Macke skulle göra tråkjobbet att köra bil ner till Spanien medans stekar´n Lasse skulle flyga ner på söndagen.

Men det såg vi bara som en fördel. Nu kunde vi påbörja vår resa lite tidigare och t o m hinna ta en hotelnatt i närheten av Bad Camberg.

Vi startade kl 4 på morgonen på midsommarafton och sträckkörde de 150 milen ner till Bad Camberg. Vi kom fram till hotellet vid halv 10 på kvällen.

På morgonen åkte vi till Bad Cambergträffen. Nytt för i år var att det endast släpptes in "fina original" bilar. En av de coolare bussarna som renoverats fick stå utanför. Den var för ful.

Lite respektlös i mitt tycke att inte ens ha en Vw parkering utanför området för de bilar som inte "platsar" på träffen. Det är ju bilar från många hörn i Europa som åkt långt för att ta sig dit. Och många besökare vill ju också gärna se dom bilarna.

Vi hade i alla fall tur som hittade Kempesbussen utanför området.

Efter tre timmar tröttnade vi och fortsatte mot Spanien.

I princip körde vi hela natten genom Frankrike. Vi hade bäddat ner bak i passatkombin, så en person alltid kunde sova. Jag blev väckt vid 5 tiden på morgonen och det kändes helt sjukt att plötsligt vakna upp i Spanska Pyrenéerna. Det var maffigt att köra genom bergen i gryningen.

Lasse skulle landa runt fyra på eftermiddagen, så vi hann med att ta oss ut till atlantkusten för ett snabbdopp.

Baywatch med Gustaf...

Vid fyra plockade vi upp Lasse och åkte till spaniorens garage. Där träffade vi ägaren, Alejandro och hans engelske polare, Martin, som fick vara tolk.

Det är Alejandro som äger KCW:s barndoorlyx, men den är ju som bekant borta på lackering, så den fick vi inte se. Däremot fick vi se två av hans broders Rolls Roycer och hans egna Westfalia.

Det var ganska roligt att bussen inte ens var urstädad. Det låg bla ett par surfbrädor i den. Dom plockade han ur, men han struntade i resten. Vi hitta tex några märkessolglasögon i den. Lasse fick även en longboard på köptet, så det var en schysst säljare 

De hade inte brytt sig om att sätta dit värmeplåtar då dom monterade motorn, så vi fick sätta dit den bakre och tejpa igen resten av springorna med gaffatejp innan vi började resan. Det hördes att det var för mycket ventilspel, men motorn var för varm för att justera det, så vi bestämde att vi skulle åtgärda det vid vårt nästa längre stopp i Tyskland.

Här skakar dom hand efter affären.

Kl 8 på kvällen började hemresan. Lasse dog narturligtvis första barndoorkörpasset och fick köra genom ett fantastiskt landskap.

Någonstans utanför Bourdeaux i Frankrike blev jag väckt och vid 3 på natten fick jag köra mitt första barndoorpass. Det kommer jag nog aldrig glömma. Jag svepte en Redbull och drog på mig hörlurarna och startade Graveyard på I-poden. Sedan var det bara att gilda ut på den franska motorvägen och följa skyltarna mot Paris. Riktig varm natt, så jag körde med öppna sidorutor och hade shorts på mig.

Grymt mäktigt att köra genom natten mellan Bourdeaux och Paris. Ingen trafik, bara lite långtradare som man fick köra om med brölande Webrar.

Framåt middagstid nådde vi Paris

Efter lite mat i förorten fortsatte vi mot Tyskland där vi skulle få sova ordentligt för första gången på 60 timmar.

Vi skulle sova hos min mormor som bor i Tyskland, ganska nära Luxenburg. Vi kom fram vid 8 på kvällen och barndooren hade haft ett tufft pass bakom sig. Den hade gått i princip 24 timmar i sträck och fått köra genom Bergen i Pyreneerna och genom Frankrike med tempraturer uppåt 34 grader. Bernie Bergmann som har byggt motorn har fått mycket skit på the samba, men den här motorn hade klarat ett manndomsprov. Inte en misständning eller nån nerväxling i backarna.

Dock rasslade motorn ordentligt och oljetempen var hög. Men vi konstaterade att termostaten till den externa oljekylaren måste ha varit paj, då kylfläkten aldrig slog till, så nästa morgon ställde Macke ventilerna och jag direktkopplade oljekylaren, så den snurrade konstant.

Nu var det en helt annan motor, så de 80-90 milen till Rostock och färjan kändes lugn.

Även på autobahn blev det en del omkörningar. Riktigt coolt med en vw buss från -52

Väl framme vid färjan fick vi en liten paus.

Macke föreslog att vi skulle ta våra sovsäckar och tillbringa natten ute på däck. Ytterligare ett minne. Det blåste rätt kraftigt och allt var rätt fuktigt på morgonen

Resan genom Sverige var en ren transportsträcka. Vi stannade till en snabbis vid CSP och Lasse köpte lite småprylar.

Men vi hade ändå lite tidspress sista biten. Vi hade ju biljetter till Peace and Love och Goophers band, Cavanough skulle spela på kvällen. Det ville man ju inte missa.

Vi 6 på kvällen kom vi fram till Grängesberg. Det sjuka var att, fast vi hade en sprillans ny passat med alla bekvämligheter som följebil, så var det ändå nästan slagsmål om vem som skulle få köra barndooren. Även efter 650mil.

Vi tog ett litet gruppfoto innan vi lämnade av Gustaf.

Från vänster, Macke, jag, Gustaf the hard man och Lasse.

Tack för en rolig roadtrip!!

Waow. Vilken story. Tack för den.

Ja verkligen!  Man säger ju att en bild säger mer än tusen ord, men här var det tusen ord plus bilder.   Faen vad mysigt att läsa om denna strapats till frukostäggen!

Vilken häftig resa! 2011 års roadtripvinnare!

Härlig story!! Och än en gång grattis till en sjukt läcker Barndoor 
En vacker dag ska den synas ordentligt...

Trevlig läsning...... Är bland det roligaste man kan göra.... Åka på roadtrip i VW