Folk som inte förstår.. (Sida 2 av 2)

Jag var på gummiverkstan och skodde om bubblan. En pjuklarv på drygt 20 gjorde jobbet. En som jobbar på gummiverkstad borde ju va hyfsat bilintresserad tänkte jag och vi snackade om ditt och datt om gamla å nya bilar. När han var klar och skulle sänka ner bilen sa han med oerhört förvånad röst:
Har den här bilen motorn bak???
 

"En sådan här VW hade vi... osv" -Nästan varje gång man tankar på macken ;-I

Men det får man väl bjuda på, och det är ju inte ofta okända människor inleder samtal bara "sådär" ? -)

Det hände ju även mig när jag skulle besikta notchen. Den unga besiktningskillen envisades med att jag skulle öppna bagageluckan och ser väldigt förvånad ut när han sticker in huvudet....
Jag frågar om han vill att jag ska öppna motorluckan, då surnade han till och sa att det inte behövdes.

För en del år sedan hade jag och bandet jag då tidvis medverkade i, lovat att stå för musiken runt midsommarstången, ni vet "räven överaskar grisen", "björnen sover", "kära, kära havre" etc, alltså inga direkt avancerade musiklaiska pretantioner.
Vi hade bestämt träff på ICA Maxis parkering för att samåka, och till min glädje hade basisten lånat sin fars typ 3 varre.
Omlastning av passagerare och deras instrument skedde, och visst fick vi minst en kommentar då vi lastade såväl dragspel som altsaxofon under "motorhuven". En ståbas lades där bak och dess hals kom i konflikt med sångerskans nacke, hon satt i mitten... Batteristen satt också i baksätet, på höger sida, det tyckte vi pasade bra! Det fanns ett takräcke på den bilen också, tur var väl det...
Spelningen gick bra, liksom ilastningen vid hemresan, då vi fick förklara att denna bilen behövde ha en deformatioszon där fram i form av ett dragspel... För att inte trampa i klaveret hade vi vägkartan snyggt ihopvikt i handskfacket  .

Vi blev engagerade året därpå också, men då åkte vi inte VW, utan Citroën DS Break, och jag måste väl medge att det var en mer lustfyllt resa, och jag var inte alls orolig att instrumenten skulla bli förstörda. Men den bilen läckte kylvätska, det felet hade ju aldrig en gammal folkvagn drabbats av!
Om man som jag bor i Härlanda, sitter man inne med en del cellsamma ordvitsar, men det är en belastning, särskilt de dagar synapserna jobbar långsamt och man inte kan leverera något vitsigt.

hmmmm . . .

det här måste varit 1986 kanske . . .  Åkte 1302 (utan "S" men konverterad till skivbromsar o med 1835 cc, dubbla dells, kränghämmare, empi 8´s, svart, u get it) som bruksbil o var med fru o halvårsbebis på ikea västerås för att shoppa loss.
Det blev en hel del Ivar lagerhylla, köksgrejer, ett bord, lite andra grejer o en full-size (nåja) ISBJÖRN av teddytyp. En stadigt lastad kundvagn med isbjörnen överst o barnvagnen bredvid, ett rejält lass liksom. Vi gick ut o jag gick för att hämta bilen medan frun står kvar vid grejerna. Ett äldre par sitter o äter korv o tittar på när jag kommer med den lilla bilen.
Jag fyller bilen med hyllplan o gavlar, hänger barnvagnsunderedet på min original vag barnvagnshållare, på motorluckan, ställer barnvagnskorgen i baksätet o stoppar runt med kuddar o lakan, ni anar, fullt . . .
Det är först då jag noterar åskådarna som glömt sina korvar o sitter med hakorna vid knäna o kollar hur jag packar. Frun hoppar in, jag packar lite till som måste in efter henne o avslutar sen med att trycka in björnen ovanpå allt annat i baksätet  för att sen glida iväg . . . i maklig fart utan buller o så men lägre än nånsin kanske.
Dom kunde inte sluta glo, jag kunde inte sluta le!