Såååå.... Äntligen.... Nu har hon,den Italienska Enka'n fått Svenskt medborgarskap och gått igenom den svenska byråkratins hårda, men rättvisa(??) bedömning av såväl mått, vikt och lämplighet att beträda de svenska vägsystemet.... Jiiiii-haaa....
Ibland så har man lite flyt, vi fick en besiktningsman som var vänligt sinnad mot lite äldre damer. Redan vid inkörningen i Opus lokaler, så såg man ett leende som bådade gott för fortsättningen. IOM att jag o bror hade bytt framlycktorna, samt att Reine o jag bara ställt in dessa på en höft så hade jag försett mig med en kryssmejsel i fickan, så när Herr besiktnings tekniker rullade fram sin lilla lycktmätarvagn så halade jag upp den lilla mejseln och erkände att jag endast ställt lycktorna på känn mot en garagedörr, så flinade han o sa att " det va' en bra dörr de'..." så lite snopet var det bara till att stoppa ner instrumentet i fickan igen... Och i den stilen fortsatte det, efter bromsprovet frågade jag försiktigt om vad han tyckte om bromsverkan.. var den inte lite klen ? "Jooo men dom tar ju jämt..." och på frågan om inte handbromsen inte tog lite dåligt så vart svaret "njae så illa är det väl inte, den tar ju ialla fall". Så efter koll av diverse styrledsglapp (med komentaren " ja de e inge att anmärka på") o lite lysande på undersidan ( inget slägghackande här inte) så fick den gode besiktnings herr'n ta den lilla obligatoriska rundan... å jag kan svära på att leendet var större när han kom tillbaks...
Så en bättre avslutning på Italienskans vedermödor att få svenskt pass, kan man nog inte tänka sig
Hopp o Hej




