Grenjes bus och kaffe (Sida 10 av 14)

He he. De är säkert svarta allihop de där ska du se när det väl kommer kring.    Men de var ju ett tag sen man rev isär den nu, så man glömmer ju. Å då all plåt annars är grön så...tja.

Grå är väl standard,

Ä nog fan bara du sam tyche töcke´ra Jon. N´an i smejja säg ja bara ligg på lat´sia nu för ti´n han.

Fina hjul va ? Nu kan du ju åka och bessa till veckan ! 

Tjohoooo!    Joo..

Master satt ju bra där i bussen.
Personlig chaufför?
Kul att de går framåt med den iallafall! Så du har något att rulla med i sommar istället för att tjuvåka AC bubbla mellan gårdarna..

Haha! Ja absolut, släng på han skjorta och fluga så kan ramarna och Carhartt mössan sitta där de sitter.
Det har du ju helt rätt i. Helt klart mycket mer spännande och håller du den osänkt så kan du vika av in i skogen för att ge den vitblåa bilen en åktur i dimman av blyersättning och oljstänk..

Murphys lag! Aldrig får det flyta på en längre tid.   Bruksbilen tjälade ihop så garageplatsen behövdes ganska omgående för upptinande. Men inga problem för en buss med uppsmorda bromsar. Rullar lätt å fint på nylaggda vinterdäck. Hela vägen till... halvvägs utanför garageporten?? Sen var det stopp! Drog inte ett skit. Provade att sanda utan resultat. Kopplade fyrhjulingen och kommenderade käringen till att dra. Grus och sten sköt som en andjägare på LSD runt huvudet medan Husmusen studsade frenetiskt runt på en vilt spinnande motorcykel. Rörde sig ändå inte ur fläcken.

Börjar bli utkylt i garaget nu så bussen måste bara ur vägen. Tunga artilleriet kallades in och 2,5 ton Mercedesbuss backades till. Med endast tomgång, om än samma käring åkte Fille nu med som en vante. Envist motspjärnande, men det sket jag i. Kan han tjura så kan jag med.
Höger bakhjul är låst. Provade å skrälla på bromstrumman med en slägga och då fick jag den i alla fall att röra sig ett halvt varv åt vardera hållet. Men sen tar det stopp igen. Ja ja, vad hade man väntat sig? I 25 graders kyla var de väl bara väntat att nåt skulle hända. Knappast en högsommardag i juli.
Ååååh, den där förbannade Murphy...

Jodå, pompejus. Med lite "Hälsingsk jävlaranamma" och några fortsatta plusgrader ska du nog se att de tids nog blir bil igen. Förr eller senare.

För övrigt får jag väl göra som så många andra efter den här helgen, nämligen tacka för mig och framför allt arrangörerna till "White Out" för ett riktigt trefligt gille i Rommegaraget. Resan i sig och äventyren runt omkring står sen länge redan att läsa i "Helsings smedja". Och då vi har en hel del samma läsare känns det lite onödigt att jag skulle rabbla samma historia för er här också. Men jag vill ändå sätta in en bild och visa mitt fynd från Insjön som Leksands-Martin, Alias "fo eldarc" så vänligt nog förärade mig under helgens besök. Bara det var ju värt hela resan. Ett vingligt, men ack så värdefullt steg närmare en helgrün Storkukare, som "50 Split" säger.
Så bara frontluckan kvar nu då... Någon???

Och nu då Pompejus så blev vår gode Pastor Grenje äntligen förärad och riktigt tackad från tidigare äventyr från dej åxå med Calvados i mugg på WhiteOut !   

Annars då Örjan ? Bussen står ute och fryser ser jag när jag susar förbi om morgnarna ? Whazz up !? 

Määän gud så vackert!!

Kör hårt!

Jodå pompejus, jag brukar som oftast få det. Och alltid från den "innersta kretsen". Ge och få heter det ju. Nåt vi fattiga skogsmurvlar här uppe fått tagit fasta på i generationers generationer. Ja, långt innan Mose födelse och utvandring ur Egypten. Men så sitter vi aldrig ensam heller när det väl blir som kallast. Men jag tackar för omtanken och att du månar. Det värmer en kall februarimorgon.

Hur som helst är Fille tillbaka i garaget igen. (Till McHelsings glädje och jubel må jag hoppas. Han har ju lidit svårt hela veckan av att tvingas se eländet ute, stackarn. ) Ordningen är återställd och mycket tack vare lite hjälp från den så omtalade "innersta kretsen". Efter ett tips från Skäggo skar jag av bromsslangen bak och vipps försvann så pass till tryck att bromstrumman kunde lossas.   På med hjulet igen och vred om tändningen. Yea´man. POWER!!!

Motorn gick på kallstart å frönna hårt på 3 tusen varv. Körde i en växel för att testa, å nu jäklar sköt vi sten igen. Men den här gången av en helt annan anledning.   Segerrusígt gick vi på halvsladd runt Orangeriet innan jag tog sikte på garageporten. BROMSA!!!!   Katastroflarmet ljöd i mitt huvud och plan B sattes instinktivt i verket. Som tur var funkade handbromsen över förväntan och bussen parkerades med största dramatik i garaget. Bara microsekunder innan en ny genomfart kunde tagit form bakom soffor å värmepump...

Hjärtat pumpade högoktanig adrenalin i vener å hjärnbark nu. På ostadiga ben och hyperventilerade lungor stängdes portarna innan soffan bjöd sin plats för välbehövlig rast och vila. Kaffekoppen fylldes knappt till hälften för att inte riskera att skvimpa över nåt hett i knät. Hemska tankar snurrade i mitt huvud. Himmelska makter....
Ja ja, man behöver nog kanske ruskas om lite nån gång ibland för att uppskatta livet fullt ut.   Så med detta i bakhuvudet kommer jag nog fan att glädjas hela helgen. Hallelujah! Pånyttfödd jag är igen. Amen.