Nu har vi kommigt så långt så att det är dags för lackering! 
Året är nu 2009. Jag har fyllt 18 och tagit både B och C körkort. Jag har insett att bilen inte kommer bli den billiga bruksbil eller förstabil som jag från början trodde och därför köpt mig en gammal BMW e28.
Nya fälgar till bubblan hittades till rimligt pris på blocket efter mycket letande, dock i fel bultmönster. Detta löstes genom bultmösterkonverterare bestälda från USA genom classic vw. Vart kanske liiite för brett fram.
Som ni nu säkert vet hade jag ingen möjlighet att lakera bilen själv. Jag hade absolut inte pengar till en dyr proffslackering utan fick vända mig till, låt säga "mindre profesionella lackerare".
Första valet hamnade på en gammal man som lakerade bilar billigt i en lada ute i skogen... Ni förstår lika väl som jag att det inte skulle sluta väl.
Jag hade fortfarande en deadline då det numera urspårade "100 timmars projeket" måste redovisas. Och den deadlinen började närma sig. Innan Sommaren 2009 måste bilen vara körbar.. Efter mycket bråk och tjafs med lackeraren som inte håller vad han lovar och hela tiden skjuter upp arbetet, så säger han åt mig att dra åt helvete och lacka bilen någon annan stans..
Just när allt verkar över får jag kontakt med en industrilackerare som kan tänka sig att ta sig an jobbet innom kort varsel och för ett billigt pris. Woho! bilen skeppas iväg på en släpvagn till den nyfunna lackeraren så raskt att inga förebilder tas tyvärr. När jag några månader senare hämtar bilen inser jag att man oftast inte får mer än vad man betalar för.. Men lika glad för det är jag för bubblan är ju nylackad 
Lackeraren hade gjort ett bra jobb på utsidan, men tyvärr räckte inte pengarna till att lacka insidan... Han hade dock lackat hötalargallren som han hade fått löst.
Ajaj det här såg inget vidare. Sportigt röda galler och tegelröd instumentpanel gick inte bra ihop. ekonomi eller tid att lacka inredningen fanns inte så lösningen fick blil att lacka gallren i samma vita färg som var på sidorna av bilen. Det blev mycket snyggare, eftersom bilens orginallack av inredningen inte var speciellt sliten såg även den riktigt snygg ut efter lite puts.
Bilen fick en rejäl rostskyddsbehandling, det skulle fortfarande bli en bil som skulle kunna klara lite stryk. Men fy satan vilket skitjobb det var. Jag vart lika kladdig som bilen. Det reta nog mest min mamma, haha 
Nu var det bråttom Våren var redan här och nu måste bilen bli färdig. Alla delar låg hemma och väntade och så fort bilen kom hem började saker slutmonteras.
Nya stötdämpare, Nya rutlister och framruta, Stolarna från den blåa bubblan för att få nackstöd, Bälten från baksätet av en vw polo, fästen till bältena byggdes, nya lysen, helt ny inredning med mattor och innertak mm.
Fort med bilen till besiktningen, Detta fick bli den första och enda provturen av både motor och bil innan 130 milsresan. Idiotisk, ja vet... Den gick i alla fall igenom med blanka papper. De allra sista delarna monterades och det var dags att dra iväg på den lång resan upp till Arjeplog.
Men om den spännade resan får ni läsa om imorgon. 


























Dåvarande flickvännen hjälpte till med inredningen 










Det är inte slut än, imorgon kommer den spännande fortsättningen om vad som händer när man kör 130 mil med en otestad motor och bil.. 