Funderingar kring kamföljare-ventillyftare. Hur är teorierna egentligen?
Jag har surfat runt en smula. Väldigt mycket tyckande, men väldigt lite av genuina kunskaper.
Nu är det lika illa med mig, klent med teoretiska kunskaper.
Det enda jag känner mig säker på, är att de ska rotera en smula för att slitas jämnt.
I en radmotor sitter lyftaren mitt för kamnocken. Kamnocken är slipad lite lutande, för att ge rotation. Lyftaren är i sin tur är konvext slipad med en radie, eller koniskt spetsslipad. Det här ger en god anliggning och ger bra rotation.
I en boxer blir det annorlunda. Där ska en nock serva två lyftare, som dessutom sitter offset mot nocken. Tillika offset åt olika håll dessutom. (Väl tvunget, för att få plats med lagerlägena, och nå ventilerna som inte sitter rakt emot varandra, antar jag. Men enkelt (=billigt).) Men då funkar det inte med lutande slipning, utan det blir med en förhöjning i mitten av nocken. Kanske kan ses som två nockar ihop. Slipar man lyftaren kovex, på samma sätt, blir det inte riktigt så bra som för radmotorn. Dock har jag ingen aning om hur en ny VW-lyftare ser ut.
Till verkligheten. ALLA begagnade lyftare jag har är svagt konkava (typ 6-7 bladmåttshundradelar). ALLA har roterat fint, dvs god funktion.
Tittar man på profilerna, så ger den konkava lyftaren överlägsen anliggning och säker rotation. Så man undrar, är inkörningens mål att nå det konkava läget?
Då alla beg lyftare är identiskt lika slitna, undra man om mantrat "sätt lyftarna på samma ställe" är en skröna. Kan en "nykaminkörning", vara tillräckligt vid montering (Okej, visst litet initialt extra slitage)?
Valet står mellan en ny tveksam-kines eller att rädda och återanvända en kvalitets-tysk.
Nu är jag en sån där konstig människa som inte nöjer mig med "hur", utan vill även veta "varför".
Jag-brukar-göra-så-här finns säkert många, men är det någon som kan de verkliga teorierna bakom kamaxel och lyftare?
Hälsn
/HOF
