Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt (Sida 4 av 24)

Så ännu en helg i svetslågans sken har passerat och det har varit ganska produktivt. Förvisso har jag gått och vant mig vid att det blir mycket gjort, men den här helgen var det inte helt självklart. Kommer ut vid femtiden och är ganska trött faktiskt, jag har ju som vanligt klivit upp kl 5 så jag unnar mig att ligga en stund på sängen för att jobba upp orken att dra på mig arbetskläderna och sätta igång. Men efter någon halvtimme med lite slösurfande på luren så tar jag mig i kragen, för då har ju ett antal tankar redan börjat snurra i huvudet och det är ju saker som jag nu kan utreda, till skillnad från hemmavid långt ifrån projekten.

Jag höll ju på med värmerören sist när svetsen la av. Försökte under veckan utreda vad som hade hänt svetsen och idag är min bästa gissning att överhettningsskyddet hade löst ut, något som indikeras med en kontrollampa, men som jag såklart inte visste då och var lite för trött för att börja reda ut. När jag bollar detta med MrP per sms kommer ett krasst konstaterande "Låter troligt, ett kärt bekymmer när man ligger i och svetsar så mycket".   För när jag skruvar dit den nya gasflaskan och sätter igång så går den så snällt så. Det enda problemet jag har är att jag ibland ställer trådmatningen för snålt, så tråden svetsar fast i munstycket. Om det beror på min notoriska snålhet med inställningen, för skalan på maskinen anger ju trådmatningen för 0,8-tråd, medan jag kör 0,6 och det rimligtvis borde innebära en högre trådhastighet för samma resultat, så är jag ofta lite för snål med trådmatningen inser jag. Eller så skulle jag helt sonika behöva ett nytt munstycke, men de är ju i koppar och borde inte påverkas av nämnvärt slitage, eller? Får se om detta är ett återkommande problem, för ibland tycks det som att tråden kärvar i slangpaketet, men jag vet inte exakt vad det beror på. Oxid på tråden har slagit mig, men nu har jag ny rulle och det borde inte vara problemet. Det kan vara att tråden svetsar fast i munstycket som sagt, jag ska utreda detta.

Hur som helst gick jobbet med värmerören alldeles galant och det var ett bra projekt att mjuka upp med då det var nästan helt klart. Som en del i det projektet såg jag även att torpedväggen behövde åtgärdas. Jag hade ju ganska "grovt" kapat loss golvet i december och lämnat ett par cm- i bakkant, detta behövde ju slipas loss. Och vilket helvete det var! Falsen baktill ligger i linje och jäms med torsionen. Med växellåda och vajrar på plats är det trångt och dålig sikt. Dessutom kommer man bara åt från en ganska flack vinkel. Så jag höll på hela fredagskvällen utan att ens bli färdig. Det var ett så tråkigt och obekvämt arbete att jag fick varva det lite med annat. Någon gång på lördagen färdigställde jag det dock och då innebar det bland annat att svetsa igen lite hål och där jag gått lite väl hårt fram med vinkelslipen. Men myyyyyyyycket jobb för väldigt lite att redovisa, men jag får försöka övertyga mig själv om att det nu är gjort och innebär motsvarande mindre tid vid monteringen av golvet sen. Detta gick ju såklart inte att fota, då det är svårt att få en bra bild på hela falsen underifrån, men vet man hur det såg ut innan kan man se en skillnad nu, det största visuella var att jag slipade rost ovanpå torpedväggen och rostbehandlade densamme.

Ett rent helvete att komma åt och jobba med att frisera torpedväggen från golvrester, men nu är det gjort. Anslutningarna mot värmerören kommer att fixas i samband med golvläggning då jag har alla bitar på plats och kan se hur det kommer att se ut.

Nästa punkt på listan som Mirt sett till att jag konstruerat, även om jag redan tycker den är lite bristfällig och ojämn i arbetsomfattning, är hattprofilerna, de båda bakre. Och jag valde att börja med den främre, den som går längs tvärbalken. Här börjar jag känna att man får ge akt på lite olika aspekter, bland annat hur trångt det succesivt blir när man börjar bygga upp fordonet igen. Jag har ju inte c-stolparna hemma, annars hade man kanske börjat med dem, men jag ska nog få ihop det. Nåväl, för att börja bygga hattprofil behövde jag se över de yttre fästpunkterna, dvs innertrösklarna. Det "saknas" ju en bit bakom c-stolpen på höger sida. Jag tror inte jag hade helt klart för mig hur jag skulle göra där för tiotalet år sen när jag svetsade dit nya trösklar, så den slutar redan vid c-stolpen. Jag började frisera bort den nedre delen av c-stolpen för den ska ju ändå bytas och för att se hur det såg ut där jag behöver börja.

Profilen är ju ganska straight forvard på innertröskeln, fram med ett 1,2mm-ark (för det var det grövsta jag hade och verkade vara i närheten av det som redan satt där) och börja kapa och bocka. Knepigast är ju att få till läppen som ska bockas åt det andra hållet, men jag börjar få kläm på bonnasmidet nu. Och det blev väl okej efter något försök. Tillverkade en lite onödigt lång bit med flit, då jag ev kan behöva en bit till på något ställe, men det är å andra sidan en fråga hur korrekt man ska reparera detta fordon. Jag försöker hitta "min" nivå i detta och får bromsa mig en del, annars skulle jag nog börja riva i gamla lagningar som ändå består av frisk plåt.

Den hemmagjorda biten innertröskel inpassad och förberedd för montering:

I detta arbete gav jag mig samtidigt på resterande del av innertröskel, dvs framför denna nytillverkade bit och jag måste medge att tanken for igenom mitt huvud "jag borde byta ut hela tröskeln". Delvis för att det då blir lättare att byta c-stolpe, men delvis för att den var så rulig och hålig. Dock har jag ändå bestämt mig för att inte lägga ribban för högt på saker som ändå inte syns, men samtidigt göra det nya som jag gör nu, så bra och noggrant jag bara kan. Så hålen lades igen och profilen grovriktades för att vara mindre vågig längs med hela sträckan.

Innertröskel reparerad, här syns nästan hur den nya hemsmidda bakre delen är rakare och snyggare än ekonomiplåtsbiten framöver som monterades för tiotalet år sen av en mindre erfaren svetsare:

Sen skulle jag ju börja med tvärbalkens hattprofil som ju var det egentliga uppdraget. I den ingår ju även ett par utriggare och domkraftsfästen och nu fick jag böja tänka igen, "i vilken ordning ska jag montera allt". Jag gillar ju att svetsa ovanifrån och förfarandet med främre hattprofil för två år sen, och utriggare och domkraftsfäste i december förra året, hade ju funkat bra, så varför inte göra på samma sätt här? Således hattprofil först och stansa hål i den för att svetsa uppifrån. den stora skillnaden här är att jag tyvärr blir tvungen att kapa upp hattprofilen i fler bitar. Framtill kunde jag dela balken i två delar kring växelförarstången och med lite lirkande trä dessa två över respektive handbromsrör efter att ha släppt på vajrarna framme vid spaken. Baktill gick inte detta utan här måste jag tyvärr dela balken i fyra delar! Lite tråkigt när man har en hel bit att utgå ifrån, men ändå omotiverat mycket jobb att göra på annat sätt då jag inte tänkt byta något annat i rörväg. Så jag började med att noggrant räkna ut var snitten skulle behövas, samt hålla reda på vänster/höger sida av balken då rören för handbromsvajern går snett och balken därför inte kan vändas symmetriskt. Inget av detta var något problem, jag hade snart fyra små stumpar och började inifrån och ut mot höger sida eftersom det fanns mest åtkomlighet genom luckan (återigen).

Jag börjar "mocka upp" delarna, först "höger inre hattprofil"   sedan höger yttre, samt matcha denna mot utriggare och domkraftsfäste. Småjusteringar får göras med urjackningar för domkraftsfäste mm. Men det första som inte riktigt lirar är "höjden" för hattprofilen över rambalken, jag kan kila under en 1mm-plåt mellan hattprofil och rambalk och det visar sig snart bero på att rambalken är så rostangripen att den är mycket tunnare i godset just i korsningen vid tvärbalken. Här måste en passbit filas till och passas in i ett hål. Det är tajt mot handbromsvajerröret, men det går. En viss del av kapningen gjordes med vrålapan och hålet filades till med roterande fil, men de två tvära snitten i balken fick jag anledning att plocka fram min senaste leksak för att göra, kan ni gissa vad det var?

Passbiten fixerad och redo för montering. Det är sånär här småsaker som känns så bra att man gjort och inte tagit genvägar:

Det är så gött att jobba i grovt material, det är som om det aldrig varit ett hål där. I bakgrunden syns hattprofilen som jag just ska passa in.

Sen kommer momentet med att börja bygga hattprofil. Det mest kritiska här är att få de isärkapade bitarna helt raka. Mäta, justera, mäta justera, mäta justera in i oändligheten innan man vågar sätta de första lopporna. Jag använde främst stålskalan för att få det helt rakt, men även syftningspunkter på c-stolpe och undre delen av tvärbalken.

Mäta örton gånger innan permanent fixering:

Det kändes både lite nervöst och kul på samma gång, ungefär som att ha ett gig (uppträdande) eller bjuda in till fest. Bitarna punktades dit, men jag tog förnuftet till mig och tog kväll här. Klockan hade blivit tjugo över ett och jag kände att jag förmodligen gör ett bättre jobb om jag gör det utvilad. Så jag tog kväll och kröp i säng.

Söndagsförmiddagen ägnades åt lite bisysslor innan jag kom igång på allvar med fortsättningen. Städa i garaget, sätta upp lite verktygshängare, lasta bruksbilen full med tomkartonger som hunnit bli många nu och tar stor plats. Pumpa hjul, kolla olja och fylla på spolarvätska, koppla in motorvärmaren i bruksen för att allt ska vara redo för avfärd nästa morgon. Detta lite med ursäkt att få vara utomhus i det härliga vårvädret.

Väl på plats efter lunch på söndagen var det inte så mycket att orda om, starta svetsen och åla sig in i det utrymme, ej avsett för människor, som jag nu seriöst börjar funderat på hur många timmar jag spenderat i. Monterade man tanken någon annan stans skulle jag få plats att sova där faktiskt.

Ganska "rakt på", har väl stansat hålen lite onödigt tätt, men det känns rätt.

Här får jag för mig att jag ska ta ytterligare ett litet sidosteg. Ända sen jag högg loss mellanväggen i våras har jag ibland sneglat åt den skada som uppstod i mittenfästet, precis under flaket. Jag var väl lite väl brutal när jag skulle ha loss den, så jag fick med mig en bit av den balk som den sitter punktad i. Lite grovriktning med mothåll för att få hyffsat plan plåt att börja svetsa i, så la jag igen hålen som hade blivit från punktsvetsarna. Det här kommer ju inte att synas sen när mellanväggen monteras, men det är skönt att det nu är förberett och inget att tänka på då.

Miniprojekt i miniprojektet, reparerat övre fäste för mellanväggen under flaket, fortfarande inte helt spikrak (det ska vara två pressningar i utkanten), men rakare och framförallt svetsbart när väggen monteras sen:

Sen fortsatte jag med hattprofilen och allt som kom med den; det var dags för höger utriggare och domkraftsfäste. När jag passar in bitarna märker jag att jag inte kan blunda för det faktum jag anade redan när jag passade in allt innan hattprofilen svetsats dit, och det är att avståndet tröskel- rambalk är något för stort, det glipar någon millimeter. Jag tror mer på att det är den hemsnidade rambalken som felar, än den hemgjorda tröskeln. Så det blir till att tillverka en passbit och punkta fast. Jag gillar egentligen inte såna här lösningar, men om det nu skulle gynna spaltrost eller om någon termosfanatiker skulle komma över vagnen i ett rånmord, så får det vara så, men i de mer sannolika scenarier jag kan tänka mig, kommer denna lilla plåtbit inte vara ett problem .

Passbit för utriggare mot rambalk och ja den är något asymmetrisk, ritad efter utriggarens profil:

Sen förbereds den sista biten på högersidan genom lite prefabricering i bänk, det är så skönt att kunna alternera mellan att jobba i obekväma ställningar under och vid vagnen, med mer ergonomiskt riktiga ställningar vid bänken. Domkraftsfästet svetsas fast på utriggaren när det är lätt att komma åt överallt. Givetvis har jag primat alla vrår och svåråtkomliga delar innan ihopsättning. Även domkraftsfästets flänsar mot innertröskel förborras innan montering för att göra allt i rätt ordning. Jag hade ju främre balkens förfarande ganska färskt i minnet så det var tämligen enkelt att kopiera arbetssättet. Bara se till att allt passar som det ska innan man ger sig på och helsy.

Sjukt nöjd med dessa svetsar, tänk vad enkelt det hade varit att bygga hela fordonet på rätt sätt i bekväm arbetsställning!

Sen var det ganska enkelt att passa in den prefabricerade biten på plats:

För att slutligen helsy:

Allt som allt blev jag nöjd med arbetet så långt, så det var ju bara att fortsätta. Klockan var nu halv sju och hade jag jobbat normalt nästa dag hade jag nog fått avbryta nu, men tack vare sent pass på måndagar kan jag stanna en kväll till på stugan, så jag köttade på. Resten av arbetet gick tämligen smärtfritt, med några mindre justeringar här och var.

Vänster inre del av hattprofilen måttas in, återigen mäta, justera, mäta justera. De inre delarna var ju lättare dock eftersom jag där hade tvärbalken att orientera mig efter. Men det kändes bra att ändå mäta och kolla att det blev rakt i förhållande till nästa hattprofil, men även med avseende på den egna längden. Och rakt är det, även om det är svårt att få en uppfattning om det på bilderna.

Hattprofil episod 3 av 4:

Det som tog lång tid i detta projekt var just den vänstra delen av balken. Det var ju för det första svårare att komma åt här då jag ju inte hade någon lucka att jobba igenom och jag successivt byggde in mig i ett hörn. Men även svårare att passa in den sista biten helt rakt, då jag egentligen bara kunde göra detta vettigt underifrån och då är sikten ett problem. Så jag höll på länge och väl med att passa in den sista biten av hattprofilen för att det inte skulle bli krokigt på slutet. Nu började dessutom klockan springa ifrån mig, den envisa djävulen i mig började ta över och ignorerade klockans klämtande. Jag skulle ju bli färdig, något annat var det inte tu tal om. Det var illa nog att jag inte kunde färdigställa förra helgen, jag ska inte behöva ha det här hängandes över mig när jag med nya krafter ska fortsätta nästa gång. I slutet låg jag inne i "tankutrymmet" längst bak och slipade och det var både svettigt och trångt. Klockan mycket och det är lätt att tappa koncentrationen och med farliga verktyg i handen kan det gå illa, så jag koncentrerade mig till det yttersta och tänkte aktivt på säkerheten hela tiden. Men om jag tyckte det var trångt att lappa ihop främre delen, med någon slags ursäkt att vagnen inte är lika högt uppallad fram som bak, så har jag nog glömt i det resonemanget att jag där haft hjulhus att jobba igenom. Det här var nog det jävligaste jag gjort vad arbetsställningar beträffar.

Till slut kunde jag stolt knäppa ett foto på det färdiga resultatet klockan är nu 0224!

Går inte in alltför mycket på detaljer, då förfarandet var likadant som på högersidan om än mycket trängre att komma åt att både slipa och svetsa, men bjuder på en porrig bild på ett naket domkraftsfäste. Här behövdes dock ingen passbit, så här måste jag lyckats bättre med ramlagningen.

Är det bara jag som ser skönheten denna industridesign?

Trots sen klocka och ganska mycket jobb gjort denna helg så har jag inte skadat mig ännu. Fortsätter att tänka på säkerheten i varje tveksamt moment och att alltid bromsa vinkelslipen när jag slagit av den, samt att alltid hålla den med två händer. Ibland tvingas man kompromissa, som tex genom att ta loss handtaget och bara hålla i kroppen, men kör alltid med sprängkåpa och med gnistregnet ifrån ansiktet. Att jag använder skydd är en självklarhet, även om jag inte är helt nöjd med mina "cyklopglasögon" från 3M som immar igen lätt ibland. Kanske är det en dålig kombo av en svettig man som ålar runt i trånga utrymmen i ett kallt garage? Men om någon har tips på bra skyddsglasögon som inte immar igen så lätt men ändå är tättslutande är jag intresserad. Periodvis får jag ta med mig en trasa i fickan för att kunna torka rent brilllorna utan att behöva krypa ut ur vagnen alltför ofta.

Helgen har varit fantastisk och faktum är att de sista avslutande timmarna i garaget efter tolvslaget kunde dateras till min födelsedag! Finns det något bättre sätt att att tillbringa födelsedagen på om inte i ett dammigt kallt garage i ett gnistregn?   Att vårsolen och vårvärmen sprider ork och lust var bara pricken över i. Det brukar alltid vara som vintrigast runt min födelsedag och jag kan inte minnas att det varit barmark en enda gång även om mamma hävdar att det var vår när jag föddes. Att det hela inleddes med att jag blev morbror i torsdags är en känsla som är helt osannolik om än inte riktigt hemmahörande i en projekttråd.

Vi får se vad exakt som kommer i nästa uppdatering av tråden. Jag har nu fått fakturan från KlassicFab och ska bara lista ut hur jag betalar den, samt hur jag ska förse mig med föda när det finns mindre pengar å kontot att byta mot.   Men det känns riktigt lovande att det gröna guldet snart äntligen är på väg. En till order till den svenska leverantören av plåt i detta projekt kommer också att läggas så snart jag fått överblick över den ekonomiska situationen efter strulet med paypal. Klart är dock att det ter sig naturligt att loppa dit den bakre hattprofilen som nästa steg och där kanske jag klarar mig med en tredelad lösning då den borde kunna gå att trä över växelförarstången .Sen finns det flera småbitar som behöver tillverkas och svetsas dit om nu det skulle dröja till plåtleverans. Detaljer om detta kommer framöver, jobbhelg nästa helg, så vi får se hur produktiv den närmsta tiden blir. Över och ut!

När jag tänker efter vet jag inte om jag någonsin bytt munstycke. TROR det var 0,8-tråd när jag köpte den, bytte till 0,6 vid första bytet och det var vad som satt i nu när jag bytte för en vecka sen. Blåste dock aldrig rent slangen hade inte en tanke på "tråddamm" och att det ens fanns. Men munstycket kanske är för 0,8, om det nu inte är så att den alltid gått på 0,6, men det tror jag inte.

Vill ju uppgradera elen i garaget som tidigare nämnt. Har funderat en del på hur undermålig el kan påverka svetsen, den går ju bra, men kanske kunde gå ännu bättre? Smått fantastiskt att det ens går att köra svetsen, en värmefläkt på nersatt effekt (typ 700w), belysningen och några batteriladare på en 10 A diazed. Men jag skissar på idéer tills vidare så det blir rätt från början med uppdelning av grupper och placering av uttag. Kanske blir det en garageuppgradering innan jag tar itu med nästa projek? Det vore klokt.

Tråden valsar och behandlas.. I miljön dvs garaget. Överallt damm... När trådengnids i tådledaren skrapas det av particklar...
Skit samma svetsen fungerar..och resultatet blir strålande... Så roligt att se din go! 

Jag har undersökt matarhjulet och prövat ställa olika tryck med justeringen, men inte riktigt uppfattat ngn större skillnad. Ska se över detta vid tillfälle.

Svetsen går trots allt rätt bra, det är bara ibland tråden fastnar och en gissning är att den fastnar mindre ofta nu än innan trådbytet. Nog kan det vara läge för en "over-haul", men det tar jag om det blir verkliga problem, eller nä jag känner för att mysmecka. Nu vill jag bara köra på.

Som i en del av arbetet med denna vagn, tar jag del av många andra projekt, både här och på internationella forum. Och det är intressant, minst sagt, att se att det finns lika många sätt att svetsa upp en folkabuss, som det finns folkabussvetsare. Indoktrinerad av många förståsigpåare i hobbyn har man ju fått för sig att det finns taskiga lagningar och riktiga metallgurus. Som en odugling till yngling man varit har man ju fått känna sig besegrad, innan matchen ens börjat. Men på något vis gillar jag utmaningar och jag har aldrig slagit mig för bröstet och sagt att jag minsann kan hantera en svets, men det är kul att försöka.

Detta var dock bara ett litet sidospår, för nu sitter jag här igen och funderar över nästa steg i projektet och hur jag ska ta mig an detta, men vi kan väl börja med en återblick på vad som redan hänt?

Kom ut till grottan i torsdags kväll då jag hade ledig dag igår och tar varenda tillfälle i akt att få min själaro i det dammiga kalla utrymmet jag kallar för "mitt garage". Något som jag grunnat över ett tag och funderat på hur jag ska lösa är värmevajerrören. Det är nämligen så att när Lucy skulle igång för första gången var jag väldigt mån om att få värme i kupén, det har jag alltid eftersträvat i mina vagnar då jag tycker det är viktigt. Hos Lucy rörde sig inte vajrarna ett dugg då dom hade rostat fast totalt. Jag minns inte detaljerna nu, men jag snittade upp varje rör för att kunna dra ur vajerfragmenten och sen dra ny vajer i rören. På den tiden fanns inte alternativet att lappa det snittade röret, men jag smorde åtminstone vajrarna med generösa mängder fett. Nu när vagnen får sig en rejälare genomgång ville jag även fixa detta lilla fel. Jag hade funderat ett tag och kommit fram till att den enklaste lösningen var att kapa loss det dåliga och ersätta det med ett rör med något större diameter, som på så vis låter sig träs över det befintliga röret. Jag hade mätt ytterdiametern hos originalröret till 8mm, således behövde jag ett rör med denna innerdiameter, i stål då för svetsbarhetens skull.

Jag hade letat länge och väl, både i skrothögen ute på stugan, men även lite grann på jobbet. Inget av det jag tänkte på hade rätt diameter, mitt ögonmått ljög konstant för mig och alla rören var minst 10-12 mm. Men så råkade jag mäta på en skrotad pakethållare till en cykel  av en ren slump och den hade rätt rördiameter och var gjord i järn. Den fick följa med i bilen i torsdags och väl på plats i grottan började slöjdandet.

När jag ska tråckla ur värmevajern som jag installerat för tiotalet år sen, går den ena delen rätt av! Lyckligtvis gick den av när en del fortfarande stack ut ur röret, så jag kunde dra ut den delen bakifrån. Mycket mystiskt att vajern gick rätt av sådär, men när jag lägger mig under för att kapa loss det uppsnittade partiet från ena röret så ser jag att jag måste kommit åt med kapen på ett ställe vid främre tvärbalk, så där var ett hål jag fick lov att lägga igen. Kanske hade detta även tagit i vajern? Jag ser det som lyckosamt att det upptäcks nu och inte när det är jävligt mycket jobbigare att byta. Jag ska ju ändå handla mer plåt, så då lär en vajer slinka med i den beställningen också. Tyvärr tog jag ingen ren före-bild, men kom på att börja dokumentera när jag skurit bort det dåliga på originalröret och stod i begrepp att börja fila till en bit att reparera med.

Cykeldelar på en bil, det kan väl ändå inte gå?

Jag såg till att biten som skulle sättas dit var ca 15mm längre åt båda hållen, för att få ett bra överlapp. Det nya röret slipades rent från sin färg och träddes på. Jag fick omsorgsfullt smärgla rent det gamla röret för att det nya skulle gå på, så tajt var det. Men det är bra, då kommer det troligtvis inte in så mycket smuts och väta den vägen heller.

Avkapad bit värmerör:

Den nya stumpen påträdd på det gamla röret:

Och samma procedur på det andra röret som var avkapat baktill av någon anledning:

Kvällen var fortfarande ganska ung, så jag fortsatte med lite sidoprojekt. Ett sådant som jag trodde skulle vara roligare än det visade sig vara, kanske främst för att jag verkade sakna allt vad inspiration heter den här kvällen, var en bakre registreringsskylthållare. Jag har sedan flera år sen, tänkt göra en snyggare lösning på regskylthållare än den lösning jag har idag. På den tiden var såna här detaljer inte så viktiga och jag ville ju bara ut och åka, så skylten skruvades fast i bakstötisen och i skylten skruvades ett fäste för belysningen. Jag hade varken tid eller ork att leta upp en original skyltbelysning, eller försöka processa fram en tvåradig skylt hos vägverket (nuvarande transportstyrelsen). Eftersom den långa skylten passar så illa bak på en splittbuss. Idag ångrar jag också att jag misshandlade skylten så mycket för att få en patinerad look, minns att jag lekte med gasollåga, bromsvätska och andra våldsamheter för att få den nya skylten patinerad. Nu kan man ju inte beställa en ickeEU-skylt och det känns som den här (från 06) hade varit snyggare om jag bara monterat den och använt vagnen som jag gjort. Men nu är det som det är. 

Utgångsläget är således en ful skylt med två ganska balla regskyltlyktor som jag ropat hem på tradera för ett antal år sen. Det första som gjordes var att försöka få till en "mock-up" för att se hur lamporna lyser. Jag testade även olika placeringar, men tyvärr kan jag inte sätta lamporna i överkant, då tar motorluckan i om skylten sitter på bakstötisen och undertill blir lite väl lustigt, eller?

Ful skylt, balla lampor, gratis öl:

Jag har faktiskt snidat till en hållare, men jag är fanemej inte nöjd, såpass att jag inte ens bemödat ta en bild på den. Men en ganska enkel konstruktion med en bit plåt med fästen för lamporna enligt bild. En stor bug med hela lösningen är att både skylt och lampor blir väldigt utsatta som en av de yttersta punkterna på vagnen. Jag överväger därför starkt att kolla möjligheterna att beställa en ny liten skylt för originalplats. Tråkigt när man vill vara kustom och bara blir mer och mer Thermos...   Vad jag förstått det finns inte den tvåradiga kvar för bilar längre, utan då blir det USA-skylt och då med EU-symbolen, men det kanske ändå är bättre, eller vad tycker panelen? Här är det fritt fram med åsikter, jag själv är väldigt velig. Hur mycket stök är det att förhandla fram ett nytt skyltformat? Jag menar, jag kan ju hävda att mina håliga skylt inte är tillräckligt läsbar och en ännu längre EU-skylt passar ännu sämre på originalplats. Eller ska jag behålla den? Näe det fick bli sänggång, dåligt med inspiration som sagt.

Fredagen ägnades åt lite plock och pyssel i både garage och hus. Fick ett mess från fedEx att mina grönplåtar på Colombia nu var på väg, en fantastisk nyhet! 26kg plåt anländer den 11/3 och det ska bli mycket spännande att ta emot paketet, hoppas det inte blir något strul med utleverans bara. Har ju varit med om dumma UPS som inte förstår att vanliga knegare inte är hemma på vardagar, men ändå måste leverera till dörr minst en gång innan man kan hämta ut det på ett utlämningsställe. Hur fedEx gör ska jag undersöka, det är ju en rätt stor låda som jag ska ta emot, hoppas den får plats i bruksbilen. 

Näst på agendan i detta projekt stod den bakre hattprofilen, den med täckt botten. Det är den sista av de delar jag har på lager som jag kan montera nu, så det var bara att börja fundera på hur det skulle göras. Helt obehandlad var den och eftersom jag vill roskskydda så mycket som möjligt körde jag en mikrofiberduk indränkt i sprit genom balken i ett dragsnöre ett par gånger, hål i falsarna stansades upp och insidan sprayades generöst med rostskyddande primer. Medan det torkade gick jag över både alla värmerören och torsionsrör med rostskydd, samt en vända till på torpedväggen.

Med balken på plats för att måtta in den, funderade jag gott och väl på hur jag skulle göra. Antingen kunde jag kapa i vagnen och KANSKE få in balken hel, eller så kapar jag upp balken i flera delar enligt samma förfarande som med den andra hattprofilen. Det kändes ju aldrig bra från början att göra så, men en skillnad då var att jag där hade utriggare och tvärbalk att svetsa mot, den boxade hattprofilen har ju inget inunder som stödjer, så den känns inte lika givet att man kan lappa ihop den på samma vis. Det första jag kom fram till var att handbromsvajerrören som är två av de tre rör som går igenom balken, måste kapas, eller åtminstone böjas för att balken skulle kunna träs på plats. Att böja dem kändes inget bra, de skulle behöva böjas ganska mycket och det skulle nog ändå sluta med svets och kap. Och det var då jag såg att jag även har hade lagt ett lite för djupt snitt med trissan vid något tidigare tillfälle på ett av rören. Saken var biff, fimpa rören, upp i bänk och lappa. Vajrarna hängde redan slappt och var lätta att dra ur och rören kapades loss och fick sig en uppfräschning i skruvstädet, lappades och målades upp. Nu när jag försökte måtta in balken insåg jag snart att det fortfarande var omöjligt att trä den över växelförarstången utan att göra ännu mer åverkan. Nu blickade jag istället åt hjulhusen som var det som interfererade för att kunna trä på balken över röret. Alternativet att kapa även växelförarröret fanns ju också, men eftersom hjulhusen ska repareras, så var det bara att rita på en rak linje i vardera hjulhus och börja kapa.

Med hjulhusen ur vägen, kunde jag för första gången vika ner balken så långt att hålet i den började komma för växelförarstången, men nu dök ett nytt problem upp. Eftersom ramen börjar böja av uppåt för kickupen över bakaxeln, så gick det inte att vinkla ner balken tillräckligt mycket för att trä på röret, men det felade bara lite:

Vad göra? Jag testade att för hand böja växelförarröret, men det var ju såklart alldeles för styvt för mina muskler, men eftersom det bara felade lite och balken hade en tendens att vilja krypa närmare med de rätt riktade hammarslagen, så behövdes bara lite hjälp. Jag sträckte mig efter den närmsta domkraften, en liten rackare som jag normalt sett inte använder annat än som en nöddomkraft i bussen och hämtade en bit fyrkantsrör och ställde på högkant, pumpade upp domkraften så att fyrkantsröret satt i spjärn mellan domkraft och växelförarrör. sen var det bara att pumpa lite försiktigt så kunde man se hur röret sakta närmade sig sitt avsedda hål i balken.

Almost there:

Det gick vägen och efter lite lirkande för att få ut röret även på andra sidan balken, kunde jag nu knacka balken på plats. Läste på nätet för att dubbelkolla avståndet, då jag tyckte det inte verkade stämma med gamla märken i ram och växelförarstång och fick det till c-c 180mm till framförvarande hattprofil. efter att noggrant mätt både tre och fyra gånger att balken var helt rak Klämdes den dit med ett par stora tvingar i ramen. sen följde den sedvanliga svetsen och slipen. Handbromsvajerrören sattes även de dit och svetsades och slipades. Till sist smetades det på ett lager färg för att rostskydda det hela.

Bakre hattprofil på plats, skönt att jag slapp kapa upp den i småbitar:

Jag kunde ju dock inte nöja mig med detta utan började titta på vad som skulle kunna bli nästa grej att ta itu med. och framtill hade MrP upptäckt lite rosthål när han var där och slipade för två veckor sen och detta började jag nu titta närmare på.

Såhär ser det ut från utsidan (notera lagningen till höger i bild, inte gjord av mig, men tafflig ändå ):

Och såhär ser det ut inifrån (rånarmupp i bakgrunden ofokuserad som vanligt ):

Jag plockade fram kapmaskinen och började obducera och jag känner mig tveksam på om jag skulle gjort det, för det är alltid mer jobb än man tror. Dessutom finns det antydan till liknande hål på högersidan och båda a-stolparna är taffligt lagade sedan tidigare av någon tidigare ägare. Otroligt nog är själva frambalken original, för den är blå, men alltså lappad och vid stolparna så dåligt lappad att jag inte har någon bra uppfattning om hur det ska se ut original.

Efter att jag härjat lite med kapen, ser det nu ut såhär:

Jag känner mig nu jävligt velig på hur jag ska göra här. Det bästa är ju såklart att kära bort så mycket som möjligt av det gamla och rostiga och laga det med "korrekta bitar", men det var ett bonusprojekt som jag inte räknat med. Som så mycket annat med dessa "besiktningstvåor". Den största buggen med att jobba här framtill är höjden över golvet, jag kanske kan höja några centimeter till innan hytten tar i taket, men det här skulle jag egentligen behöva göra utomhus. Sen är ju frågan med tanke på hur det ser ut på passagerarsidan om det är lika mycket jobb där?

Här tog jag således kväll och mitt förnuft till fånga. Klockan hade hunnit bli elva och jag skulle upp kl 7 och åka iväg till jobbet nästa dag. Får ta en repris på denna nyfunna rostgruva framtill, som det känns nu ska jag nog fortsätta enligt tidigare lagd plan och ta detta när jag sen kan få ner vagnen på hjul och rulla ut henne utomhus i varmare väderlek och pussla ihop fronten. Det jävliga är att även hundbenen är lappade ganska taffligt och hyttgolvet har något hål också, så var drar man gränsen? Det är min samvetsfråga nu, vill ju helst få ihop grejerna när man väl rullat ut henne så hon inte står där alldeles naken i ur och skur.

Det ska iväg en plåtbeställning, liksom lite övriga delar till detta projekt även till min svenska leverantör. Även den notan blir saftigare än jag skulle vilja, men det här gör man bara en gång i livet (ok, kanske två-tre?), så varför inte göra det ordentligt? Planen är att fortsätta med hjulhus och bakhörn, innan grönplåten kommer. Sen blir det c-stolpar och golvläggning med tankmontage. Känns stort att det inte är så mycket kvar efter det. Men det dyker nog upp fler små saker som behöver göras innan man är färdig och ens behöver fundera på fronten. Jag trodde på vägpremiär i år, men nu är jag inte lika säker längre.

Tar gärna lite feedback både på registreringsskylt och frontreparation, alla åsikter är välkomna!

Ja nog borde jag lägga lite kärlek på fronten också. Det sura är att hade jag ställt mig frågan innan jag börjat med b-stolparna hade den operationen blivit mycket lättare om jag nu ska byta hundbenen också. Fast jag behöver iofs inte byta hela skärmkanten, bara nedtill där det är fullagat, men frågan är om det inte är lättare att byta hela? Den vänstra är dessutom lite bucklig.

Får ta mig en funderare, men det värsta är som sagt att det är så lågt mellan kaross och golv framtill. Kanske att just fronten kommer lite högre upp om man sänker ner vagnen baktill sen? (jämför gungbräda)

  paket e alltid trevligt.. ser fram mot monterings bilder från din kära garage yta

aktiv helg!!

Följer din tråd och tycker att du förmedlar jättebra hur det känns när det kommer fram nya rosthål man inte sett eller anat, kommer på att man skulle ha köpt den och den plåtbiten också när man ändå beställde det andra, med mera…

Känns igen! Bra jobbat! 

Trevlig redogörelse, punkt för punkt skriver du precis som det är att hålla på, både med och motgångar känns igen

Du funderade på hålet i golvet för soppatanken, jag följde dessa bilder och tips som jag hittade på thesamba.
Och det där med en bricka fastklämd i en svetstång är ju genialiskt, har använt det tricket vid fler tillfällen än till detta.

Ett plattjärn som man sågar ett urtag i kan man lätt göra och bocka med.
Iom att det går på höjden om man sågar på tvären så kan det fungera bättre vid trånga utrymmen.

Kee, fogbered lite mer och ha större svetsspalt så blir det bättre genombränning och mindre slipa.
Kul jobb du gör, jag hade ju min pickisresa för 12-5 år sen :-)

Helt rätt tänkt
Man kan även använda olika stora/tjocka brickor eller annat lämpligt mellan käftarna för att på så sätt precis som du skriver, alltid ha samma djup.
När man ska bocka upp en sådan fläns så är det fördel om man tar en liten bit i taget och så att säga vandra runt eller fram och tillbaka tills man är nöjd så att man inte sträcker plåten för mycket på en gång.