Kee's Kustom hobbygaraget med sjöutsikt (Sida 15 av 24)

Så en liten miniuppdatering. En del av nyårsdagen kom att ägnas i grottan och vad är väl inte bättre än det? Nyårsdagen som annars är associerad med bakfylla och pizza, blev nu en mysig stund där jag fick komma ifrån verkligheten lite.

Några få saker är kvar innan jag tänker stänka på färg och en av de sakerna är ordentliga bältesinfästningar. I sin förra skepnad hade Lucy midjebälten som bultats dit rakt igenom golvet med genomgående skruv med stora brickor och mutter. Nu ska hon få trepunktsbälten och för detta behöver det modifieras lite. På passagerarsidan är detta redan påbörjat för snart ett år sen, men på förarsidan återstod detta arbete. Mycket av arbetet var bara "copy-paste", men utmaningen låg i att komma ihåg hur jag gjort det. Och det visar sig att jag inte varit så flink med kameran den gången, så här kommer en bättre redovisning.

Uppe på b-stolpen finns en "blindplugg" som täcker ett hål som är väldigt lämpligt för bältesmontage. När jag väl hittat bältena (och jag fick leta läääääänge) så kunde jag ta mått på den bricka som ska monteras inne i stolpen. För att fästa denna på insidan, borras två hål ur stolpen där brickan sen punktas fast.

Förberedelse för övre bältesinfästning:

Dessa punkter ska ju bara fixera brickan, poängen med att göra på detta vis är att man får en mer osynlig montering och man kapar inte upp plåten där belastningen hamnar. Nedtill på B-stolpen, som döljs av stolsryggen, kapas ett rektangulärt hål upp där brickan förs in.

Hålet där drickan kan föras in:

Brickan svetsas sen fast längst ut på en metallstav med en enkel punkt, för att kunna föra upp brickan nerifrån och upp igenom b-stolpen. När gängan i brickan kommer för hålet får man hitta gängan med en av bältesskruvarna och gänga i denna i botten så att brickan sitter dikt an mot insidan av stolpen. När denna sitter fast och på rätt ställe, kan man bryta loss staven som använts för att få brickan på plats. Utmaningen ligger därför i att svetsa fast den hårt nog för att hålla under monteringen, men inte så hårt att man inte får loss staven sen.

Vid monteringen på passagerarsidan, så råkade vi ut för just det och brickan föll ned i botten på b-stolpen och vi hade en del jobb att få upp den igen. Jag skriver "vi" för den gången hade jag turen att ha MrP på plats, nu var jag ensam och ville verkligen inte tappa något ned i stolpen. Så jag var noggrann även när jag bröt loss staven, att inte heller tappa den ner i stolpen.

Brickan ditpunktad:

Sen kan hålet nedtill svetsas igen:

Och efter lite slip och färg (grinder and paint), så ser det ut såhär:

För att komma åt ordentligt nedtill på stolpen var jag tvungen att demontera cd-växlaren (ja den här vagnen har kassettspelare med cd-växlare jag köpte ny runt 2003 eller däromkring ) och eftersom jag förvisso velat lite, men egentligen alltid känt att det är dags för en uppdatering av stereon framöver, så valde jag nu att helt sonika svetsa igen dessa hål.

Cd-växlare no more:

Det kommer även lite fler uppdateringar på liknande tema. Bältesinfästningarna ska färdigställas i sin helhet, dvs även de två infästningarna nedtill, sen ska jag fnula på en snyggare lösning för monteringen av slutsteget denna vagn har. Så lite mer svets i hytten kommer snart, men detta var allt jag hann med på nyårsdagen och även om det är lite så kände jag en stor portion av tillfredsställelse när jag sen äntrade brukskaretan för att styra kosan mot den stora staden och badet som hägrade när jag kom fram.

Nästa vecka har jag semester!   Då ska jag vara i grottan lite varje dag har jag tänkt mig. Tar även med mig datorburken så att jag kan skriva här närhelst andan faller på.

På återhörande!

Besöket på Gymnasieskolan där pappa arbetar var mycket trevligt i all sin enkelhet och när jag var där passade jag på att nämna att OM det blir något material över efter terminen så är jag intresserad av material för att göra träribbor till flaket och det verkar inte helt omöjligt, men det var inte därför jag var där nu.

Vi hade bollat lite snabbt fram och tillbaka om vi skulle tillverka panelerna i masonit eller plywood och personligen är jag ingen fan av masonit och vill helst köra plywood i den mån det går. Och här fanns det fin björkplywood i skapliga mängder, så första steget blev att bilda sig en uppfattning om hur man kunde lägga ut bitarna utan alltför mycket spill. Det är även med plywood viktigt att tänka på hur man mallar av, så man får "böjligheten" på rätt ledd. Nästa steg var att kapa till skivorna så att man fick delar som var lite lättare att jobba med.

Skapligt bekvämt att kapa till stora ark spikrakt med en sån här maskin:

Nästa steg bestod i att rita av originalbitarna så noggrannt som möjligt. Och eftersom originalbitarna var allt utom raka så behövdes det lite press på grejerna för att få en så exakt form som möjligt. Den första dörrsidan vi gjorde upptäckte vi först när den redan var utsågad och, putsad, att vi bommade fiberriktningen, så den hamnade på fel ledd.   Som vanligt ett steg framåt ett bakåt. Jag kunde iaf använda den felaktigt tillverkade biten som mall, då det var lättare att rita av från en helt plan förlaga än att försöka sätta originalbiten i press igen. Samma procedur upprepades för samtliga paneler.

Den "stora" takpanelen mallas av, förfarandet var samma för samtliga bitar, notera "jättetvingen hektor" den var rätt otymplig:

Vissa paneler är ju välvda på båda ledderna, om detta vållar något problem får vi se. Men jag antar att det finns tekniker för det också. Att jag valde plywood är helt enkelt för att det är mer stryktåligt än masonit. Först tänkte jag dock att jag kanske lackar det i ngn liknande kulör av grå som original, men ju mer jag tänker på det kanske det är snyggt med det ljusgula mot det blåa hos karossen. Såg en kanadensisk duvblå campingbuss som var en ren möbelsnickarglädje på thesamba för ngt år sedan och det var riktigt snyggt med det ljusa träet mot det blå.

Takpanelerna, hålet för sökarlampan får jag såga ut själv:

Dörrsidorna, inga hål för högtalare än, återstår att se vilken stereo som ska byggas sen:

Jag räknar med att jag kommer få finputsa kanterna för hand sen och ta ut hål för tex taksökaren, men det som var lite tråkigt var frontpanelerna (kickpanelerna). Hoppsågen kunde inte ta den stora skivan och snickeriets enda sticksåg var på reparation, så det blev inga uttag för värmespjäll och säkringsdosa i dessa, men formen fick vi till.

Efter att ha blivit bjuden på middag hos pappa så va det dags för returresan till stugan och det blev inte mycket mer gjort när jag kom fram till stugan. Arbetet fick fortsätta nästa dag.

Med passagerarsidans låskista rengjord återstod arbetet med att fetta in denna och motionera in den grundligt innan återmontering. Och resultatet blev såpass bra att det kändes som en ny dörr när jag väl fått ihop allt och provstängde för första gången. Detta måste ju bara göras på förardörren också, för nu gick högerdörren mycket lättare än vänsterdörren. Jag hade ju dessuom färskt i minnet hur allt satt ihop och kudne därför göra jobbet på mindre än en bråkdel av den andra sidan.

Grimy, dirty, cruddy, det är fantastiskt vad lite grundlig rengöring kan göra:

I dessa övningar med att smörja upp låstkistorna, smörjdes även själva cylinderlåsen i dörrhandtagen upp. Detta förändrade hur nyckeln kändes ganska radikalt. Som det så populärt heter "som ny".

Nog om dörrarna och åter till bältesinfästningarna, för de yttre infästningarna nertill hade jag tänkt återanvända de hål och beslag som redan fanns, eller rättare sagt, de två stora brickor som redan fanns och ett par vinkeljärn jag tillverkat sedan länge. Tanken är att vinkeljärnen bultas fast i karossen och bältesrullarna i dessa.

Den "yttre" bältesinfästningen:

det var ju något så enkelt som att svetsa dit muttern på brickan och sedermera svetsa fast hela konkarongen i chassiet. Jag är lite ovan när det kommer till att göra svetsmuttrar och det känns ju allra bäst om man kan ha fyrkantiga såna och lägga en loppa i vardera hörn. men eftersom det oftast är overkill och i det här fallet en märklig tumgänga (7/16" inte att förväxla med 0,4375" )så blev det till att svetsa fast en vanlig mutter. Min tanke svävade iväg och jag visste knappt vad jag höll på med, bara att muttern skulle dit, så jag helsydde den. Sen var det dags för ett par borrhål för att kunna punkta fast den i chassiet.

Svetstången världens bästa verktyg, men pressborren är inte långt efter:

Därefter var det en smal sak att putsa till grejerna och dra på lite rostskydd på den delen som skulle vara svåråtkomlig när de sedan monterats.

Putsa och slipa för att jag ska må bra när jag ser detta sen:

I samma veva som dessa monteras passar jag på att lägga igen några av de sista hålen i kupén, det börjar ju närma sig att lägga dit färg och då vill jag ha bort allt sånt. Hade velat på hålen för slutsteget, men till slut svetsade jag igen dessa också. Det ska till en bra stereo sen, jag vet bara ännu inte vilken. Det gick ovanligt bra att svetsa "underupp" när förstärkningsplattorna skulle dit.

Yttre bältesinfästning på plats:

Med detta kände jag mig rätt nöjd för dagen och det var dags för ett bad och lite rekreation, jag har ju trots allt semester!

Fortsättning följer!

Snyggt! Ska du köra omålat så rekommenderar jag att du lackar panelerna med Beckers matta golvlack. Finns i flera sorter från helmatt till helblankt.
Lackade ett gammal trägolv med Beckers matta och blev helnöjd. Viktigt att mellanslipa då trät reser sig.

Då ska vi se var i historien vi befinner oss, jo just det, säkerhetsbälten!

Jag inser när jag ska testa placeringen på de inre fästena att jag missat en detalj, plåten bakom det lilla stuvutrymmet under soffan är dubbel! Det betyder att det inte är så enkelt som jag först tänkte att montera "mothållet" för fästena inne i stuvutrymmet, utan jag måste klura på en annan lösning. Jag hade vridit och vänt på resonemangen flera gånger, men ville inte göra om fästena som jag lagt ner så mkt jobb på. Tanken slog mig då att kopiera metodiken från de två övre fästena i b-stolparna. Där fanns det färdiga plattor som ingick i bälteskitet, här fick jag fabricera eget. Men jag måste ju ha åtkomst till utrymmet på något vis och lösningen blev att öppna upp en liten lucka ovanifrån för åtkomst att montera fästet.

Genom denna lucka skulle jag komma åt att montera ett förstärkningsbleck på insidan:

Nu gällde det att tänka så allt blev rätt här, jag tänker mig att de båda fästena ska monteras med två skruv vardera. Vidare tänker jag mig att tillverka blecket i en bit. Därför måste alla hålavstånd stämma. Det ska borras hål i fästen, kaross och förstärkningsbleck och då gäller det att göra det i den ordningen, så jag börjar med att borra i fästena.

Man har kommit en bit i sin personliga utveckling med ritsad markering, stansad styrning, skärolja och pressborrmaskin:

Med dessa hål kan jag rita på karossen där jag vill ha fästena och borra igenom karossen. Eftersom jag är tvungen att borra bakifrån och utrymmet är väldigt begränsat lyckas jag precis få plats med min tryckluftsdrivna borrmaskin och ett koniskt borr. Jag tar upp hålet till något större än det i fästet så jag har lite att spela på. Det var svårt och tungt att stå och jobba i den arbetsställningen trots att hytten är helt tom på inredning, men till slut hade jag fyra hål där de skulle vara.

Lite snett är också rakt,   det ser faktiskt värre ut än vad det är, även fästet hade hålen inte exakt rakt, så tillsammans linjerar det:

Med detta kunde jag börja fabricera förstärkningsblecket, är "bleck" rätt ord förresten? Det är kanske en tunnare plåt man åsyftar med det ordet? Ni förstår iaf vad jag menar när jag säger att detta tillverkades från 3mm-gods en spillbit jag haft från några av ramreparationerna. Denna förstärkning skulle bockas för att följa den vinkel som fästena har. Med fästena som "mall" för vinkeln var det bara att börja banka och herregud vad det är tungt att smida i sånt här gods!

Med enkla bonnaknep och lite armbågsfett kan man böja även den mest envisa plåtbit:

Tungt vare och när jag till slut var nöjd med rakheten hos biten så kunde jag inte nöja mig med det skamfilade utseende den fått av min behandling med diverse slagverktyg, så jag putsade upp den med flapdiscen, den kommer ju ändå inte att synas. Skämt åsido, på så vis fick jag även bort den ytrost som bildats under förvaring. Med biten redo för vidare förädling, så var det dags att ta ut placeringen för hålen. Eftersom det var svårt att få biten att hamna exakt centrerat för de båda fästena kom jag på tanken att jag behöver ju bara de relativa måtten mellan hålen, centrera dem kan jag ju göra i efterhand. Så med biten på plats, ritade jag på där hålen skulle hamna och sen upp i bänk för att flytta alla fyra markeringarna motsvarande bit för att de ska hamna centrerat. Med detta utmarkerat var det dags för lite pressborr igen.

Ser ut som jag inte kan sikta, men det är avsiktligt:

Med fyra hål borrade var det dags att svetsa dit muttrar. Här funderade jag ett tag på vilken storlek jag egentligen skulle ha. Bältesskruvarna är ju typ 7/16 tummar eller två nymånar efter sjunde söndagen efter påsk eller något annat uråldrigt mått och det översätts ju till runt 0,4375 tummar eller i runda slängar strax över 11mm i något som känns bekant. Och även om dessa skruv har en något högre hållfasthet än vanliga 8.8 så tänkte jag i mitt enkla amatörmässiga ingenjörsflummande att två M8or borde räcka, två är ju fler än en och vagnens front är nog uppe i skrevet innan skruvarna går av.

Muttrarna svetsas dit, här gör jag en miss, men det förstår jag inte då:

Nöjd med att kommit nästan hela vägen i mål med detta enkla fabrikationsjobb, så borrar jag till slut upp tre hål till i mitten för att kunna punkta fast plåten sen. För brickorna i b-stolparna punktar jag utifrån, här har jag teoretiskt möjligheten att gå från endera hållet, men det blir mycket enklare att punka inifrån, därför görs ett par hål i plåten. Därefter får den lite svart rostkskyddsfärg för att det är snyggt på en bit som ingen kommer att se.

Förstärkningsblecket färdigt:

Här tar jag middag och lördagskväll medan detta får torka. Efter ett tag känner jag ingen ro i kroppen längre och måste gå ut och köra en sejour till när jag myst färdigt framför brasan. Färgen har torkat tillräckligt och jag ska provmontera innan jag svetsar fast det, delvis också för att kunna rita på var punkterna hamnar så jag kan gnugga bort färg just där. Det är då jag till slut inser min fadäs. Ena fästets hål linjerar inte! Min första tanke är att hålen inte hamnat rätt, så jag förstorar upp dem i fästet lite för att få lite mer spel, men det lirar fortfarande inte, då försöker jag montera ihop fästena med förstärkningen i bänk och inser mitt misstag, hålen är rätt, men muttrarna har hamnat fel!

Muttrarna inte centrerade i hålen:

Den nya metoden och den jag såklart skulle använt från början, blir därför att svetsa fast muttrarna med fästet på plats, på andra sidan stämde måtten lyckligtvis, så det var bara ena sidan jag behövde göra om, som tur är har jag gott om mutter. Passade även på att borsta rent från färg där svetspunkterna hamnar för att fixera förstärkningen sen.

Tagning två!

Med detta rätt utfört, kunde jag nu äntligen fixera förstärkningen på rätt plats i karossen. Detta gjordes såklart med fästena på plats så att allt stämmer innan jag startar svetsen. Lustigt hur första svetsen blev bäst och hur jag tappade koncentrationen litegrann för varje punkt. När allt är färdigsvetsat drar jag på lite ytterligare rostskydd på de plåtrena ytorna.

Återigen, det ser lite snett ut, men det är nog mest en optisk illusion:

Nu är det så dags att stänga kiosken, dvs svetsa igen öppningen jag jobbat igenom. Plåten här är oväntat styv faktiskt, känns mer som 1,5mm än 1,2, men med lite teknik, ett brytjärn och några träklossar lyckas jag till slut bända tillbaka "locket". Jag får sätta det i spänn med brytjärnet när jag ska dra på de första punkterna för att fixera det.

Några punkter för att slippa hålla emot för hand:

Sen är det bara till att helsy i vanlig ordning och slipa och sy lite mer där man missat och slipa lite mer och putsa för att få ett ännu bättre resultat och sen på med lite kladd för att skydda det plåtrena.

Behind the scenes; öl, belysning arbetsskydd, svets och en armada med slipverktyg:

Så blev det, lagom bra som vanligt. Även hålen för skruvarna fick sig var sin dusch med rostskyddskladd:

Söndag och sista dagen på semestern, dags att packa ihop och åka hem, men några timmar i garaget skulle jag väl ändå kunna få till? Och jag hade ju faktiskt köpt en färgspruta på vägen ut på måndagen, skulle ju kännas "synd" om jag köpt den och inte använt den. För nu fanns det inga ursäkter längre, tiden var kommen för att dra på första lagret med färg på underredet. Jag vet att detta kring hur detta ska göras är något av en kontrovers och jag anser att alla kan ha sin åsikt. Min tanke med att rostskydda detta chassie så bra som möjligt var att först behandla allt ytrostigt med rostätaren som jag ju redan gjort i ett par omgångar för att därefter dra på hela underredet med 2-komponents epoxiprimer. Men som med allt måleri är det förberedelserna som är de viktiga, så efter att ha städat ordentligt på golvet, både från saker och damm, så börjar jag med att maskera.

"Kjolpaket" får en ny innebörd:

"Flärpen" för lastkistan skulle komma att vara helt onödig men det övriga har helt klart en funktion att fylla. Sen är det ytterligare förberedelser för att vara beredd när de två komponenterna blandats, se till att vattenavskiljaren är tömd och regulatorn inställd på lågt tryck, dra ut en bra bit slang ur vindan, klä upp sig i en annorlunda skyddsstass läsa igenom manualen till sprutan osv.

Obligatorisk lackeringsselfie, visst är jag söt?

Ovan som jag är skulle det bli lite utmaning att lista ut hur mycket förtunning som funkade, först körde jag nog färgen för tjock, det var förvisso lätt att undvika rinnningar, men det gick långsamt att få någon vidare täckning, så jag toppade upp lite mer i sprutan och rörde om, föga proffsigt, men det här är typ andra gången jag ens håller i en spruta och första gången med denna modell. Det här var ändå inget som skulle behöva bli snyggt, bara funktionellt. I totalt tre timmar höll jag nog på, detta inkluderar då blanda och testa, måla, fylla på och måla lika mycket till och rengöra all utrustning och byta om. Jag var väldigt nöjd med resultatet.

Bildkavalkad ur några väl valda vinklar.

En såhär gammal dam som är såhär sexig nertill är sannerligen en syn:

Mycket vrår och vinklar framtill, gör man ett ännu mer seriöst jobb, så är det bäst att ta bort värmerör och kabelstam såklart:

Lastkistan, här tog färgen slut i sprutan även målaren var rätt slut vid det här laget:

Tanken är såklart ett lager till, jag började undertill för att jag tänkte det skulle vara lättare att måla med lite färg kvar inne i kistan, men kistan var det knepiga momentet, att nå hela vägen bak över hjulhusen och bakom tankväggen var väldigt svårt minst sagt. Ska man byta ut flaket på sin pickup rekommenderar jag starkt att man grundar detta innan flaket monteras. tanken är även att flytta på pallbockarna för att komma åt överallt.

Primern jag använda hade jag haft på hyllan i ett par år och även om det sägs att detta är något av en färskvara så märkte iaf jag inte av något med den, annat än att den behövde skakas och röras om grundligt. Däremot är primern vit och det ville jag inte ha, men då finns det en färgtillsats som är tänkt för att se skillnaden mellan olika lager och egentligen inget pigment avsett för att få någon speciell färg på resultatet, men jag är rätt nöjd med den grå nyans det blev i slutänden. En annan sak som var tänkvärd att iom att jag gjorde detta som en allra sista grej innan jag åkte därifrån så slapp jag vistas i ångorna efter detta. Mitt garage sitter ju ihop med huvudhuset och jag både sover och spenderar den mesta tiden i den anslutande källaren och även om dörren varit stängd hela tiden, luktade det rätt mycket av lösningsmedel i huset efter detta. de var en lärdom att dra inför nästa färglager.

Det var min semester det, en produktiv vecka även om det känns som jag främst producerat text.   Men faktum är att jag fortfarande ligger efter i berättelsen, men fortsättningen får vi ta en annan dag, nu är det dags att borsta tänderna och försöka få något som liknar nattsömn så småningom.

På återhörande!

Bra jobbat, det är nått speciellt med ett fint nylackat underrede på en patinabil 
Nackdelen med nylackat är att alla svets och slipjobb syns mer, been there done that 

Så i helgen var jag ut till stugan igen. Tretton minus visade termometern när jag kom fram, men det känns mindre skräckinjagande när man kan tända en brasa. Så efter att ha värmt upp kåken och käkat middag gick jag ut i grottan igen för att titta på nästa grej som behövde göras.

En av småsakerna som fanns på "att-göra-listan" redan sedan MrP  var ute senast var att modifiera den bakre kylplåten för den nya motorn. Med dubbelförgasararrangemang behövs varken förvärmning till insuget, eller insugsluften, så dessa hål kunde läggas igen.

Först borras bitarna som tätar kring förvärmningsrören till insugen bort:

Med dessa bitar ur vägen kan jag malla av formen hos hålet som ska läggas igen mot en slät bit plåt och klippa ut denna form. Jag får finlira lite med diverse slipverktyg för att få till en passform som stämmer med hålet i kylplåten. Detta kläms sedan fast mot bänken för att få allt plant, det gäller att svetsa lagom "hårt" så man inte svetsar fast arbetsstycket i bänken.

Fyllnadsbitarna svetsas fast:

När det kommer till förvärmningen för insugsluften så hittade jag en hålsåg som passade bra rent måttmässigt, så jag kunde hålsåga ut en bit ur ett plåtark och när detta skulle fixeras vid arbetsstycket kunde jag använda en något okonventionell metod, när jag hittade en träkloss som stämde bra måttmässigt med kylplåten.

Fixering med träskruv:

Sen det sedvanliga svetsa, slipa måla och hänga på tork:

Här kände jag att jag hade gjort nog för en fredagskväll och kunde avsluta med gott samvete. Dagen därpå kom att ägnas åt lite tråkigt annat, först skulle snöslungan igång och det var väl naivt att tro att den startar på första rycket. När jag väl kom fram till vilket som var "öppet" på bensinkranen gick det bättre.   Men slungan fungerar dåligt, så det blir en del mek för att få till den, bland annat spändes utkastets vajer och då slutade remmarna att slira, men för framdriften fick jag mecka på ett nytt friktionshjul, visste iofs att det var dåligt, därför hade jag ett på hyllan. På med ett par flång nya snökedjor och maskin gick som aldrig förr!

När jag hade skottat och ägnat mig åt lite däckkrängning för bruksbilens räkning kunde jag till slut ägna min uppmärksamhet åt min Lucy igen. det känns verkligen lite absurt att inte ha reda svetsjobb att göra, att vara färdig med den biten och just idag vill jag inte måla med något starkt lösningsmedel, då jag inte vill vistas i ångorna efteråt, så det passar bättre att ta det nästa dag när jag ändå ska åka därifrån.

Men en grej som jag tänkt mycket på och gått och stört mig på är min buckla i fronten. Det finns förvisso många bussar som har bucklor i fronten, men denna gör extra ont då jag förorsakat den själv. Ja det var jag som körde in i min egen front.

Juni 2009: Ett fullt lass med gödsel och pickupen har en "stance" som är världens avund:

Bara någon dag senare tar jag denna bild när jag fått en annan typ2as dragkrok i fronten:

I omgångar har jag diskuterat med olika personer om olika tillvägagångssätt och en grej jag redan testat som varit något framgångsrik har varit att blåsa upp en uppblåsbar kudde bakom skinnet, men det har bara räckt till viss del. Så nu skulle jag pröva lite olika metoder. Den första var plastbrickor som man limmar på karossen, jag trodde inte på denna metod innan jag ens börjat, men ville i vetenskapens namn ändå testa. Jag tror de är avsedda för större och "mjukare" bucklor och det funkade inte alls, släppte på en gång.

Den mer traditionella metoden att dra ut såna här bucklor på som jag fått den beskriven för mig, är med att svetsa på öglor och dra ut den med en glidhammare. Nu är detta den första gången jag gjorde detta och jag hade ingen handledning av någon som kunde, utan gjorde det helt utifrån mitt egna huvud och det blev väl "sådär", men iaf bättre.

Utgångsläget:

Jag svetsar dit en 4-5mm tråd av galvat järn som jag har liggandes och provar. Nog går det att knacka ut bucklorna allt, men efter ett tag släpper svetsen och som regel river den upp ett fult hål i skinnet.

Första försöket:

jag inser snart att jag inte kan hålla på och flytta runt denna tråd utan att jag behöver fler punkter att dra i. Prövar först med najtråd, men den är alldeles för tunn och antingen går den av, eller så bränner jag av den när jag ska svetsa dit den. Jag lokaliserar mer av den galvade tråden jag började med och fabricerar ett gäng likadana öglor.

Plåtakupunktur:

För varje ställe så får jag det lite bättre, men på vissa ställen drar jag upp ett hål i skinnet istället för att staven släpper. Jag är helt säker på att det finns en teknik bakom detta och jag börjar redan få in känslan för vad man ska och inte ska göra, men när jag hållit på ett par timmar och dessutom fått reparera ett par hål jag orsakat, så känns det som att jag inte kommer så mycket längre. Men det är bättre än innan iaf.

Nose job:

Vem vet, kanske tar jag en repris på detta arbete när jag fått mer vägledning? Kanske tar jag hjälp av någon som är duktigare än mig? Kanske får det vara som det är nu? Jag känner ändå att en viss rättvisa skipats i universumet vi lever i när jag över tio år senare rättat mitt fel.

Lördag övergår utan några större problem direkt till en söndag och dags att avsluta helgen, Efter lite tråkigt men ack så nödvändigt bruksbilsmek kunde jag efter en sen lunch/tidig middag sätta igång med arbetet i grottan igen. På agendan stod att kladda på ett nytt lager epoxi och alla vet ju drillen vid det här laget. Klä upp, förbereda färgpytsar yadayadayada...

Det mesta ser ju likadant ut som vid första påläggningen, men bjuder ändå på några bilder.

Lastkistan har nu fått färg "överallt":

Framtill:

Vy bakifrån:

Mitt på:

Jag bommade att flytta på pallbockarna och det måste jag ju göra om jag vill måla där de står. Jag ska även kitta karossen och måla några detaljer vid sidan om, samt dra på ett lager till i lastkistan, så mer färg kommer blandas, annars hade jag tänkt stanna vid två lager. Frågan är bara hur man går vidare härifrån?

Det var denna helg det, mer finns såklart att göra, men närmst på dagordningen står att beställa delar, för nu drar det ihop sig till återmontering. Jag söker med ljus och lykta efter ett lås till lastkistan, måste inte vara med nyckel även om det är en bonus, jag vill främst kunna stänga den! Min lucka är en till en sen bay.

På återhörande!

Snyggt!

Hejja hejja, jisses va duktig du är, självgjord är välgjord. Jag hoppas också på ett återfall av arbetslust men inte än har den visat sig

Tack för alla fina hejjarrop! De värmer mer än ni kan ana.

I tisdags åker jag ut till stugan igen för att fortsätta på projektet då jag har en ledig dag mitt i veckan och vill ta vara på det. Efter lite sedvanligt mys framför brasan och käk med tillhörande öl, kan jag efter ett tag inte hålla mig längre och måste gå ut och se om jag kan hitta något litet pyssel som passar sådär på kvällskvisten. Det finns massa smått och gott att grotta sig ner i men det gäller att hitta rätt.

Och för att förstå detta krävs nu en liten tillbakablick:

Förra gången modifierade jag ju den bakre kylplåten, la igen hål för förvärmning till avgas och insug. En annan grej jag nästan hade glömt som behöver modifieras på motorn är kylplåten innanför denna, dvs den som sitter bakom vevaxelns remskiva. MrP som är allra högst delaktig i motorprojektet hade forskat på en bra placering för det externa oljefiltret och hade fått rådet att placera det på vänster sida i motorrummet. Anslutningarna på motorn sitter ju däremot nertill på motorn, så därför behöver de passera kylplåten på något ställe. Redan sedan provkörningen hade jag labbat lite fram och tillbaka och konstaterat att jag helt sonika kunde vrida på den 90-gradersböj som satt där returen går in i blocket så att jag kunde få returen att ansluta vertikalt istället för horisontellt. Detta kräver ett större urtag ur plåten, mot tidigare, plåten som följde med motorn passade även dåligt mot den bakre plåt jag tänkt använda, så en med bättre passform letades fram ur gömmorna. Jag hade dock bara kommit så långt att göra hålet, men inte avsluta jobbet så det tänkte jag göra nu.

Min modifierade kylplåt överst och den som följde med motorn nederst.

Så ambitionen är att "kapsla in" detta lite snyggare och försöka göra det så tätt som möjligt mellan motorrum och under motorn. Så för detta tänkte jag göra ett litet "schakt" som sen får ngn form av lock över sig. Det intressanta i det hela är att urkapningen av plåten gjordes för så länge sen, så jag hade glömt bort varför jag gjort hålet så stort. Nu var jag bara fokuserad på att stänga igen det. Totalt tre små pusselbitar ritades ut på en plåt och kapades sedan till form med vinkelslipen. Bitarna var medvetet ganska grovt huggna, detta för att den uppkapade kyplåten flexade en del eftersom det inte fanns någon struktur som höll ihop upptill. Genom att göra bitarna lite för stora kunde jag ta höjd för ev fel mått senare.

Plåtpussel i fyra delar, kanske går det att se hur det ska sitta ihop?

Här tog jag faktiskt kväll, jag var rätt trött efter en "arbetsvecka" och kände att det kändes moget och förnuftigt att avsluta när kroppen sa ifrån för en gångs skull. Däremot skulle ett desto jobbigare öde drabba mig redan samma natt, jag åkte på en magsjuka och fick spendera större delen av natten på toan. Det blev därför inte så mycket gjort, ingenting faktiskt, nästföljande dag. Och eftersom jag blev sjukskriven från jobbet kunde jag stanna kvar på stugan. Men trots att jag snabbt återhämtade mig och kände mig nästan 100% på torsdagen så upptäckte jag en vattenläcka i huset, säkerhetsventilen till varmvattenberedaren hade börjat läcka och det kändes inte som ngt jag kunde försumma. Att tömma hela systemet, spola ur alla avlagringar, trycksätta och värma upp det tog större delen av dagen för mig som aldrig gjort det förut. Lyckligtvis hade jag en begagnad reservventil, så jag slapp iaf åka och köpa en sån. Fredagen blev det heller inget meka av då jag var tvungen att ställa upp på familjen och köra tillbaka till stan en sväng över dagen. Blod är tjockare än vatten... SUCK!

Men på lördagen var jag igång igen. Nu skulle pusslet ihop. det var väl egentligen inget svårt, men det var lite pilligt att fixera de små plåtbitarna med magnet innan första loppan kunde komma på plats och göra jobbet mer permanent.

Punktat och nästa steg är lite frisering, innan jag kan helsy:

Plåten krävde även lite riktning då den var bucklig och inte passade den bakre plåten så bra. Men efter ett tag började det likna ett matchande par. "Kallsmide" eller "riktning" är RIKTigt kul (phun intended), men jag skulle vilja lära mig mer av teorin bakom det, har ännu inte riktigt greppat begreppen krymp och sträck.

En sista mockup för att testa hur det blev och ja, det går fritt för remskivan:

Här är jag ännu lite osäker på hur jag ska göra med öppningen i toppen, har inte ens reflekterat över varför jag gjort hålet så stort, mest tänkt att det kanske berodde på en osäkerhet i vilka slangar och vilken typ av kopplingar jag skulle använda. Men jag avvaktade med att försöka lägga igen hålet så att det blir mer "anpassat" för just den här setupen och när jag nu sitter och skriver detta inser jag ju såklart varför jag gjort som jag gjort, BÅDA ledningarna ska ju gå igenom hålet! Så det lutar nog att att fabricera ngn typ av gummigenomföring med två hål i som får täta mot kanten på plåten. Jag var tidigare inne på AN-slangar, men varför krångla till det? När jag vet den exakta längden åker jag till min favoritbutik hydroscand och ber att få två slangar pressade. Jag tänker stålomspunnet... 

Nåväl, som en av alla småsaker som ska göras tänkte jag nu passa på att fräscha upp de bakre bärarmarna (svärden) med tillhörande straight-axle-kit. Dessa delar plockas först isär, för att sen få sig en omgång med färgborttagare. Jag tror bestämt att den berömda hammarlacken fått fara fram även här också. Men dess tid på tronen är nu förbi och även om jag helst hade 2K-lackat detta, så hade jag inget sånt hemma av passande sort, så det får bli enklare lösningar.

Färgborttagning pågår, i bakgrunden syns ena bärarmen renslipad och redo för grund:

Medan färgborttagaren får reagera, penslar jag på kylplåtarna med rostätare som ett första lager grund.

Kylplåtarna penslas med rostätare:

Även den bakre kylplåten får sig en omgång, då jag tidigare varit på och riktat denna och färgen släppt på vissa ställen. Det hade slagit sig lite väl mycket när jag svetsat ihop den förut, så när bitarna skulle passas ihop, så var jag tvungen att rikta båda.

Ett annat miniprojekt, som visade sig växa allteftersom jag grottade ner i det, som ju så ofta är fallet, var lastluckan till lastkistan. Först var det bara tänkt att jag skulle renslipa för att kunna dra på ett lager grund och sen måla den när karossen ska målas sen. Men jag hinner bara lyfta upp den innan jag inser hur dålig den är. Den måste "rostlagas" som det ju så populärt heter. Den är dålig längs med hela underkanten!

"Riv längs den perforerade linjen", det här är väl bara att laga?

Så jag sätter igång med att försöka sprätta bort det dåliga. Upptill är denna förstärkning punktad på ett par ställen och längs halva sträckan hade punkterna redan släppt och det var ju tacknämligt nu. Nertill är profilen istucken i omviket av ytterskinnet, så det behöver ju vikas upp för att få loss det sjuka. Så det är väl bara att börja sprätta?

Fördel skruvmejsel är att mejselspetsen är smalare än för huggmejseln:

Profilen släpper så småningom så fint så och jag känner att med rätt portion tålamod, så blir jag faktiskt bättre på att plocka isär plåtbitar där ena halvan ska sparas och därför skadas minimalt. Det dåliga på den lösa profilen skärs bort  längs ett av "viken" för att sedan är tanken att lägga skarven där. Även förstärkningsplåten innanför låskistan är mycket dålig.

Bara att börja replikera det dåliga och återmontera då?

Det är det här läget jag börjar inse att det kanske inte är mödan värt att reparera denna lucka. För detta har jag ett antal argument; det är inte en originallucka, den hör hemma på en 75a tror jag, den saknar låsmekanism och den är rostigare än jag trott.

På ett ställe är det hål i ytterskinnet:

När jag först monterade denna var det aldrig tänkt att det skulle bli en permanent lösning, för att över huvudet taget kunna skruva fast den på fordonet, var jag tvungen att kapa upp vid gångjärnsinfästningarna och köra med lösa muttrar istället för fasta som original. Dessutom är det väldigt rostigt även här.

Uppkapat av Kee d.y. för att få det att funka:

Allt det här plåtpysslet hade jag nog accepterat om det var en originallucka komplett med hardware, men nu börjar det kännas övermäktigt. Det stora problemet är att ens hitta en lucka. Om någon som vet en som vet av ngn lucka och den behöver inte vara årsmodellrätt så är jag väldigt intresserad av alla tips.   Alla svar beaktas även om en så fin och komplett lucka som möjligt är det allra bästa såklart. Jag lägger denna på vänt så länge och lägger ner energi där jag vet att den kommer till rätta.

Jag fortsätter istället med att måla och rostskydda de delar av bakvagnen och kylplåtarna jag redan hållit på med. Kylplåtar och bärarmar behandlas med ännu ett lager rostätare, medan det sk "straight-axle-kitet" får sig en omgång med rostskyddsprimer direkt då dessa bitar är helt nya (nåja kanske 10 år) och faktiskt rostfria.

Det här är allt som behövs för att montera en bubblalåda i en splittbuss... nästan...

Med detta tar jag kväll och känner mig ändå rätt nöjd med att vissa framsteg gjorts under dagen.

Söndag och dags att försöka knyta ihop säcken. Jag börjar arbetspasset med att stänka på ett lager svart färg på de delar som rostskyddsbehandlats och därför fått torka över natten. Bärarmar och kylplåtar. Även straight-axle-bitarna får sig en till omgång färg. Det är tacksamt att måla för resultatet blir så direkt och den här gången är jag riktigt nöjd med mina kylplåtar, de är raka och passar bra i varandra.

Plåt på tork:

Anledningen till att jag drar på ett lager färg, när jag annars brukar vänta med det som ett sista moment, är för att jag vill dra på ännu ett lager innan jag åker, så jag får stå ut med att vistas i ångorna den här gången. Man kan ju jobba i gasmask, men den är bökig att ha på sig. Det är så lätt att kompromissa med säkerhet, ngt jag annars håller hårt på.

För nästa moment, är karosserikittning. Lägg märke till att jag gör detta för första gången och har egentligen ingen aning om hur man gör, eller var man ska ha det, med mindre än att jag minns var det fanns när jag skar isär bitarna tidigare. Men min filosofi i detta blir snart att täta där jag tror att det kan uppstå spaltrost och det är på rätt många ställen på en folkabuss!

Jag börjar i lastkistan, för det känns viktigast av två skäl, dels vet jag att det är golvet jag vill täta, det är springor i princip längs med hela golvets perifieri, samt i mitten där de två halvorna möts. Det är också det jobbigaste momentet att krypa runt inne i lastkistan med kittpistolen där det är trångt och svårt att komma åt överallt. Man blir snart andfådd och efter ett tag måste jag krypa ut för att ta lite frisk luft utanför garaget. Även om kittet inte luktar så mycket som en lackfärg, så slår aromen av terpentin emot en med all önskvärd tydlighet. För att sedan torka upp det kladd som blir på oönskade ställen används lacknafta, som ju också luktar en del. Fortfarande vägrar jag att använda mask och har snart lättare huvudvärk, ut och andas igen.

Svart mot grått, kitet kommer att målas över:

Vid ett tillfälle fick jag nästan panik, jag hade krupit in med överkroppen en bra bit in i tankutrymmet för att komma åt och hade den "vassa" pinnskruven för tankbandet rakt upp i magen och kände för en stund att jag fastnat. Jag trodde inte att jag skulle komma loss och var helt ensam på stugan, den obekväma ställningen gjorde att jag hade ont i hela kroppen. Till slut fattade jag lugnet och gjorde en kraftansträngning för att få in ena armen under kroppen, så att jag kunde åla mig ut. Återigen, detta görs bäst INNAN flaket monteras för er som även byter flak.

Undertill var arbetet lättare, jag började bakifrån och jobbade mig framåt. Här hade jag sämre koll på exakt var det är kittat från fabrik, men jag improviserade lite och tänkte att det är viktigast kring hjulhus och de golvskarvar jag kommer åt.

Svårt att fota och ännu svårare att kitta, då det är en fals som löper längs med golvet:

Hjulhus höger bak:

När jag börjar röra mig framåt Märker jag snart att tuben inte kommer räcka. Det är lite synd, för jag skulle vilja ha ordentlig genomhärdning på detta innan jag målar över det sen. Eftersom jag bara kan hålla ca 12 grader i garaget nu när det är såhär kallt, så tänker jag att det är bra att det får så mycket tid som möjligt på sig. Men jag blir faktiskt förvånad över hur långt det räcker ändå.

Hjulhus vänster fram, den observante ser även att jag flyttat på pallbockarna, för att komma åt att måla även där:

Detta tog mycket längre tid än förväntat, allt som allt ägnade jag fem timmar i garaget denna dag och majoriteten av det var för att kitta karossen. Men det känns bra, en ny tub är inköpt och även lite annat materiel för att komma vidare med detta projekt. Tanken är att få på ett sista lager med färg på söndag, sen ska jag börja återmonteringen. Exakt hur planen ser ut har jag som vanligt inte klart för mig, men i slutet på feb är det tänkt att köra mekhelg igen och då ska chassikomponenterna tillbaks på plats igen.

På återhörande!