BussX (Sida 1 av 9)

http://boxerville.se/forum/misc.php?ite … 5481t44867
Blå buss som hamnade någon annan stans

http://boxerville.se/forum/misc.php?ite … 5481t44867
Här är bussen hemkommen. Denna tråds titel syftar alltså på bussens regnummer.

Dag 2 enligt den nya tideräkningen:
Upp och hoppa, nu ska bussen förevisas för frun.
Hmm, hon verkar lite tveksam, kanske beror det på att sofforna är instoppade där bak lite huller om buller. Snabbt fixat, ut med dem och voila! – en campinginredning uppenbarar sig. Storblommiga soffor i solblekt röd nyans. Resten i brunt och vinrött. Luktar lite skumt, men man sitter OK i sofforna.

Måste förevisa motorn också, enligt säljaren en 1600cc. Motorluckan gnisslar upp och en dammig motor visar upp sig. Det luktar lite brännt, men det ska det ju göra med luftkylda motorer. Säkert inga problem. Jag startar upp motorn och parkerar om den en aning. Det var konstigt, en oljefläck på garageuppfarten. Minns inte att den var där igår. Bäst att ta en liten titt under bussen, jo där kommer några droppar olja. Ja ja, alla VW-motorer ska ju svettas lite har man hört.

Vi går in och fikar. Frun frågar försiktigt vad jag fick ge för bussen.
”Det var inte så farligt, sju tusen gav jag för den”.
Så var den detaljen ur världen, jag nämnde inte vilken valuta jag syftat på.

Tja, det kan jag ju inte riktigt avslöja, tänk om frugan skulle läsa det här...
Men det var inte pesetas eller lire...

Buss i Sigtuna? Vad skoj! Min kommer att röra sig i Steninge och Uppsala

Så länge inte valutan var i bitcoin.   

Hej alla vw-fanatiker i mina trakter. Jag kan nämna en kul sak som hände nyligen:

Min granne hittade nytt boende och det flyttade in en ny trevlig familj. Efter ett tag framgick det att han var mekintresserad.
Döm av min förvåning när han gillar vw och har en baybuss under renovering. Hans fru är tyska och hade nån bekant i hemlandet som kanske hade nån gammal buss stående. Tydligen går det fortfarande att fynda, för han fick köpa en '59 buss för rimlig peng!
Kan ni tro, det blir två splitbussar på vår gata i Sigtuna!

Angående dagens status på bussen: Ha tålamod, tråden fortsätter snart för att mynna ut i nutid.

/Fredrik

Några dagar senare stod jag ute på garageuppfarten, där var förutom bussen parkerat någon modern bil också. Det kom en elegant dam gående förbi. Hon stannade till och sade:
”Här är det verkligen varierande skick på bilarna”.
”Ja, men det här är den riktiga pärlan”, svarade jag och klappade på bussen. Damen såg förvånad ut och gick vidare.

Det går en tid och vår övergår i sommar. Jag kör bussen en del, men det visar sig vara svårt att justera in förgasaren, motorn går sådär. Dessutom måste jag fylla på olja ganska ofta, för att inte tala om att bussen måste parkeras med ett droppskydd under motorn. Den läcker faktiskt ganska ordentligt med olja.

Själva körningen är något äventyrlig, då bussen själv vill bestämma när det är dags att svänga. Styrningen verkar leva sitt eget liv. Styrd av högre makt har man ju hört talas om, det måste handla om en gammal VW.
Sen är det ju det här med bromsarna. Det är ju modernt med ABS, för det går absolut inte att låsa bromsarna, inte ens när det är blött på vägen. Men å andra sidan är det ju 2-krets på en 67a, så ganska säkert måste det ändå vara.

I köpet ingick ett rejält takräcke, när jag ska montera av det förstår jag varför. Det är fastrostat och tungt som sjutton. Till slut får jag loss det och det visar sig att det går att montera isär i tre delar. Ganska praktiskt. Det åker raka vägen upp på vinden för eventuellt framtida behov.

Den i mina ögon fina karossen visar sig vara inte helt perfekt. Lacken är matt och lossnar lätt. Diverse spackel tittar fram under färgen, några små rosthål i de nedre regionerna.
På plussidan är dock att den verkar inte vara krockad och det finns trots allt kvar en hel del plåt.

Sakta sjunker allt detta in och den nyktra verkligheten säger mig att bussen nog måste rustas. Ordentligt!

Tack för tipset, tyvärr hände det en liten olycka på midsommarafton. Mitt eget fel, skulle transportera en enorm glasburk med sill. Ni kan ju gissa vad som hände och var allt sillspad hamnade.. Så den blommiga inredningen har dessvärre gått till de sälla hippiemarkerna.
Men det ger ju å andra sidan utrymme för nytänk 

Hahaha  underbart att läsa att man inte är ensam med att göra misstag. Dock har jag inte sysslat med inlagda matprodukter!

Vi fortätter historien:

Var ska man börja? Tja, motorn sitter ju med bara fyra bultar så det är ett enkelt sätt att komma igång. OK, på med arbetshandskarna och fram med garagedomkraften. Ut med motorn och börja demontera. Allt under midjan är täckt av en svart gegga av olja, sot och smuts. Det går åt massor av avfettning och trasor.

Kanske det räcker med att byta packningar och kanske nån ventilstyrning!
Givetvis visste jag innerst inne att motorn var helt slut, men man vill ju inte se sanningen i vitögat så där på en gång.
Jag kontaktade Hasse Landelius och förklarade läget. Han mumlade något om delning av blocket och uppmätning. ”Kom hit med motorn så får vi se”.

Hasse är en skön typ, hans motorverkstad är som himmelriket för en VW-entusiast. Motordelar överallt och minst 10 motorer i sina stativ i varierande grad av återuppbyggnad. Han förbarmade sig över min motor och lovade att återkomma med domen.

Hasse återkom med beskedet jag fruktat, ”Motorn är helt slut, måste bygga upp den från grunden”. På sätt och vis var detta skönt. Nu är man visserligen helt nere på botten, men man kan då inte sjunka djupare.

Vevaxeln var OK, men den har bankat ut lagerlägena. Hasse har dock en maskin för att göra dessa runda igen. Någon vevstake behövde riktas lite, Hasse gillar att använda VWs originaldelar så långt det går, dessa är tydligen av god kvalitet.
”Vad vill du egentligen ha för typ av motor” frågade Hasse. Efter lite funderande kom jag fram till att jag vill ha en motor som kan segdra på låga varv och rent allmänt vara robust i karaktären.
”Jag vet vad du behöver” sa Hasse. Orginalvev med 90.5mm cylindrar, det blir 1776cc. För andningen står en mild trimkan och nya toppar från USA. De har lite större ventiler än original och dubbla ventilfjädrar (dubbelt så bra…). Sen var det ju nåt med USA-kvalitet, Hasse var inte riktigt nöjd utan plockade isär topparna och slipade in ventilerna tills han var nöjd. Mitt nya motto blev: Är Hasse nöjd, är jag nöjd.

Under tiden ägnade jag mig åt de yttre motordelarna, snygga till motorplåten, översyn av generator, rengöring av förgasare, nytt avgassystem etc.

Till slut kunde jag hämta det färdiga blocket hos Hasse och börja montera ihop allt.

I med motorn och provstart. Brum brum. Härligt, den går och nog låter den lite gladare än förut.

Men, sen är det ju det här med förgasare. Det är lite som svart magi. I mitt fall handlar det om en original Solex 34-PICT3. Det stod direkt klart att här måste något göras. Den trivdes inte alls med den nya motorn.
Det blev till att läsa in sig på ämnet och börja experimentera. Det hela påminner lite om bakning. Man har ett grundrecept, men det kan varieras i det oändliga och påverkas också av vilken ugn du har, jästens karaktär, vädret, aktuell breddgrad och gud vet vilka andra parametrar.

Efter att ha provat alla möjliga storlekar på munstycken, läge på justerskruvar och automatchoke så började jag närma mig. Typiskt nog var ett munstycke lite för litet och nästa en aning för stort. Något däremellan hade varit perfekt. Det slutade med att jag mycket försiktigt borrade upp det mindre munstycket. Nu gick motorn faktiskt perfekt och jag var riktigt nöjd.

Första provturen med nya motorn skulle gå till Plantagen i Uppsala, en resa på ca fyra mil. Vi skulle handla några häckplantor. Jag sa stolt att det är ett perfekt uppdrag för en VW-buss. Jag och min far tog bussen medan mor och frun körde bakom med vardagsbilen (bussen hade bara framsoffan så alla rymdes inte).

Det gick fint och motorn spann som en katt. Dock kunde jag se en del rök bakom bussen, säkert bara lite färg på avgasröret som måste brännas bort. Kunde också se att frun körde med vindrutetorkarna bakom oss. Det var ju konstigt, för det regnade inte.

Väl framme i Uppsala parkerade vi på den enorma parkeringsplatsen framför butiken. Fruns vindruta var helt kladdig med olja och det luktade nu verkligen bränt.
En snabb titt under bussen avslöjade en stor och dessutom växande pöl av olja. Nu var det inte tal om droppar, det rann olja från motorn. I sådana här lägen är det lätt att bryta ihop, skrika fula ord och aldrig mer sätta sig i en gammal VW. I stället gick vi in och köpte häckplantor som vi lastade i vardagsbilen. Bussen hade liksom inget förtroende kvar längre. Jag resignerade och sade till mig själv att det är något varje VW-entusiast måste igenom. Någon slags förnedring inför familjen där bussen säger: ”Jag bestämmer, när du fattat det kommer det att gå bättre”.
Oljan hade svalnat nu så det gick att torka rent. Det stod klart att läckaget kom från höger ventilkåpa. Av med bygeln och kåpan. Packningen hade halkat snett. Puh, inte värre än så, men nu stod jag med en motor tom på olja.

Fru fortuna ville dock hjälpa mig. På andra sidan av parkeringen låg Biltema. Snabbt in och köpa en dunk olja.

Vi körde hemåt under tystnad, för att undvika att samma sak hände igen stannade jag halvvägs och hoppade ut för att titta under motorn. Inget läckage, vad skönt. In och vrida om nyckeln. Inget händer. Försöker igen men motorn vägrar gå runt.
Här är nu andra chansen att bryta ihop, rulla ned bussen i diket och lifta hem.
I stället stannar frun bakom oss och kommer ut. Jag kommenderar alla krafter till att putta på bussen. Jag har ju inte rullstartat en bil sen min Amazonkombi, hur var det nu man gjorde? I med tvåan, tändning på och upp med kopplingen. Brum brum, en VW gillar tydligen detta.

När vi kom hem fick jag en kram av min fru, ”Inte vara ledsen min vän, vi kom ju hem till slut”. Bussen blev stående ett tag.