Buss på vintern

Först och främst ska man ha en såpass driftsäker buss att man slipper bli ståendes längs något vägarbete där vägen är trång, i mörker och i snöglopp.

Sedan är det viktigt att ha ett bra chassie, något de flesta av oss bussägare inte har. Helt tätt, både i balkar och vrår inunder, men även in i kupén. När man väl kommit så långt lär man vräka på så mycket underredsmassa/rostskydd man bara orkar.

Därefter skulle jag säga: lyset. Har man inte halogenlampor lär man först bygga om till sådana.

Bromsarna hos en buss lämnar ju en del övrigt att önska och att köra med dessa bromsar mer än nödvändigt i mörker känns bara som att utmana ödet.

Men oftast beskylls avsaknaden av värme som främsta orsak, och även om man kan använda både skoteroverall och eber är ett bekvämt vardagskryssande viktigt när det mesta i livet suger.

Sen kan man ju såklart ta sin vagn för en joyride några gånger om vintern, men det är en helt annan femma. Det räknar jag inte som "att köra på vintern". Scenariot halv sex, minus sju grader ute, tisdag den sjunde januari, trettio centimeter nysnö och isgata inunder, halvstressigt till jobbet och en snöskottsprocedur för att ens komma ut från parkeringen, är inget jag känner skulle bli bättre av att jag åkte gammelbuss.

Men jag har ju gått och blivit gammal och bekväm och det här var ju inte något recept på hur man gör, utan ett recept på varför man inte gör...