Imorgon börjar allvaret igen och ett par kundbilar är inbokade.
Så då var det bara att jobba vidare med den numera helt rostlagade bussen.
Den nyrenoverade rovan fick fräscha plåtar växelströmsgenerator etc etc.
Alltid lite bråk att få motorn på plats och faktumet att jag monterat balken redan när den var på lyften gjorde saken ännu värre.
Med hjälp att kobenet så övertalade jag ena sidan lite försiktigt.
Okej, fick ta i en del.
Rätt vad det var så slant benet såklart och med full kraft klipper det cp-nerven på sidan av knäet.
Tjöt som en stucken gris. Försökte resa mig upp, men det var helt omöjligt. Sitta på huk gick inte, räta på det var bara att glömma och att överhuvudtaget röra det förvärrade bara upplevelsen.
Lätt hängande in i bagaget på bussen stod jag och gurglade. Det var fan så det ringde i huvudet och nästan så man började lipa.
Svetten droppade från pannan ner på marken och undrar om jag inte saglade lite med.
I flera minuter var jag lätt döende av knäont.
Herre du milde jävel vad det kan göra ont att slå sig på knäet! 
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom. (o\!/o) |o \/ o|