Jag tänkte att jag skulle bjuda på ett litet reportage om min bästa väns senaste projekt. Vännen heter Ingmar Turesson, hemmahörande utanför Ängelholm och är säkert för den stora massan ganska så okänd. Dock så har hans förra ekipage (Typ 1-66 med matchande husvagn, en Graciella 3000-65) synts på en del träffar.
Jag har lovat Ingmar att göra detta reportage av den enkla anledningen att han anser att jag är bättre på ”data” som han så korrekt uttalar det…
Projektet i fråga är en 1967 års buss och upprinnelsen till denna är som för många andra, Typ 2-febern! Detta av flera anledningar, dels så är Ingmar och hans sambo Pia innerligt trötta på att campa i tält. Husvagnen är bra på många sätt men att kuska runt med den på träffar kan ju vara jobbigt rent tekniskt. Dels så har han aldrig renoverat en buss (däremot många bubblor). Som ni vet så erbjuder ju bussen hyffsat goda campingmöjligheter så jakten på en buss inleddes.
Ingmar var aldrig ute efter ett vrak att renovera utan ett besiktigat och körklart objekt blev prio nr. 1.
Efter lite sökande så lokaliserades ett objekt på Blocket. Denna fanns i Göteborg och köptes därefter (maj eller juni 2013).
Bussen såldes ny i Kalifornien och inreddes direkt med en komplett campinginredning. I början av 90-talet importerades den till England där den renoverades. Till Sverige kom den 2010 eller 2011 och den rullade på engelska plåtar fram till Ingmar köpte den så den första åtgärden var att regbesiktiga samt att se över motorn som kraftigt läckte olja.
Väl hemma så kunde Ingmar syna bilen ordentligt och någon pärla var den emellertid inte, fullt användbar dock. Renoveringen som utfördes i England visade sig ha brister vilket kanske inte är så ovanligt, framförallt uppspacklade plåtskador där stora spackelkakor var på väg att lossna. Taket åtgärdades först eftersom ett större hål hittades.
Ingmar arbetar som billackerare (primärt lastbilar med många showvinnande alster!) så taket klarades av på en helg. I detta stadiet så var säsongen i full gång men det hanns ändå med lite cruisande. Nu hade Ingmar hunnit lära känna bussen en aning samt definitivt hamnat i bussträsket, tidningar luslästes och internet sopades på inspiration och nu var planen utstakad hur bussen skulle se ut. Tomas Persson (med Hazet-bussen, som Ingmar för övrigt lackat, som för övrigt även jag slipat på…) bor i grannbyn och har varit ytterst hjälpsam i projektet.
I september 2013 rullades bussen in i Ingmars garage hemma på gården och det börjades sprättas både här o där på karossen och ganska så snart kontaktades dom flesta firmor som säljer plåt.
Mer eller mindre hela karossen (utom taket förstås) slipades plåtren och den ena plåtskadan efter den andra lokaliserades. I mångt om mycket så handlade det om att åtgärda bristerna från den förra renoveringen. Det mest allvarliga var konsekvenserna efter en befarad krock vänster bak vilket resulterade i att hela vänster karosspegel samt hjulhus fick bytas och detta var nog det största ingreppet i hela plåtrenoveringen. För övrigt så var det dom vanligaste åkommorna som skärmkanter, nedre del av fronten, trösklar mm.
Dom mekaniska uppdateringarna är enkla men dock så betydelsefulla. Bussen är inte vrålsänkt, fram har den fått spindlarna flippade, bak är det konverterat till växellåda från en Typ 1-70 med justerbara svärd och här valde Ingmar att köpa färdiga grejor inkl. drivaxelrör anpassade för uppgiften. Bromsarna fram är ett skivbromskit från CSP. Motorn är en genomgången och oerhört fräsch 1600.
Inredningen har Ingmar snickrat ihop själv med material från brädgården, främst 12mm MDF. Allt anpassat för somrarnas träffar. Många förvaringsfack och sinnrika lösningar i en fantastisk finish!
Klädseln på stolar och dynor har blivit sydda av ett proffs i vit vinyl med röd piping och är fantastiskt sköna att sitta på.
Det finns kylskåp, porrbelysning och separat avsäkrade eluttag. Dubblerat elsystem med dedikerade batterier. Min delaktighet i projektet innefattade elsystemet, eftersom finishen på bussen är så hög genomgående så insisterade jag på att få se över just detta och det behövdes.
Ingmar funderade på att köpa ett nytt komplett elsystem men tiden började rinna iväg så det blev till att fixa bristerna istället samt att försöka göra det så snyggt som det bara gick, framförallt på dom synliga ställena,
i motorutrymmet t ex.
Jag gillar att använda oisolerade kabelskor med factorylook, krympslang och kabelstrumpa och det blir förbannat snyggt!
I övrigt så gick jag igenom större delen av elsystemet och ersatte skadade kablar/anslutningar med nytt.
En massa bilder följer...
Ingmar är ett redigt Coca Cola-fan och har samlat på dessa grejor länge, därav färgkombon och det genomgående temat i bussen.
Premiärturen 1/5-2014! Som jag nämnde i början så påbörjades projektet sept-okt 2013...jag behöver nog inte säga mer va?!
Vwänerträffen #18 2014. Ingmar och Pia ville egentligen inte vänta med att åka hem förrän efter prisutdelningen men jag var ihärdig och fick dom att vänta. Jag kände att det vore väl fan om inte
Ingmar och bussen fick ett pris...han fick två! Peoples Choice och en av 10 most outstanding! Med all rätt så grattis ännu en gång!
Nu är det vinter, eller ja, inte så värst i Skåne men bussen är undanstoppad men det hindrar inte Ingmar, nädå...Ingmar har byggt ett släp till bussen för förvaring av campingattiraljer. Här har han nyttjat axeln från en brandspruta och mer eller mindre byggt en låda ovanpå. Längden på släpet har väskan till förtältet fått bestämma, höjden har grillen fått bestämma.
Likt elsystemet i bussen så har jag även elektrifierat släpet.
Identiteten kommer från ett befintligt släp där måttuppgifterna ändrats. Obromsat 80 km/h. 140 kg tjänstevikt, 700 kg lastförmåga (med reservation för felskrivning 
)
Lite uppdateringar kommer att göras på bussen till våren men fram tills dess så fortsätter Ingmar med att svetsa på sin Ghia-72 som han fick göra uppehåll med när bussen "kom emellan". Även denna kommer att bli ett fantastiskt fordon från Ingmars garage!
Gott nytt år på er Volks!
/Fredrik Olsson
redan före renoveringen. 
