En del uppmärksamma har insett att jag har en färgmässigt handikappad 80tals synd.
En fantastisk mirakulös manick som skapades med mycket modesta monetära medel. Objektet var en typ 1 1500 från 67 som köptes av fadren när hans äldste skulle ta kort. Förra ägaren var svärmor till verkarn (som förmedlade) på Alvenius i Sala. Bilen om man nu skulle kunna kalla den det hade namnet HUDRIK prominent skrivet med eltejp mellan ljus och torkarreglage. Bilen var billig i många bemärkelser, det mesta som kunde vara slut var det utom plåten, iaf den som omslöt kupén. Efter någon tids ägande insågs det att den hade törnat i och korroderat både fram och bak.
Efter bruksägande/6V-lidande blev det nedrivning ungefär när det var dags för kungen att påkalla mina tjänster. Nedrivning följdes av reparation och cal-lookifiering. Pengar var det skralt med så det dyraste som kostades på var professionell lackering i delar. Nåväl, förra året efter många år års vila togs beslutet att försöka besiktiga, vilket gick bra!
Lite Pålsboda och småturer har det blivit.
Veckans pågående övningar består i att försöka återställa kompet (ta bort 1mm cyl-fots schims), byta till ett fläkthjul som bättre stämmer med doghouse kylkåpa, sätta dit en mojäng från Dalhems på solfjäderkopplingen för att förhoppningsvis bli av med skorret vid urtrampning samt montera mitt sedan många år liggande IDF kit.
Vi börjar med att riva ned skiten och hona cylindrar för att inte snubbla på nån vändkant..
Nu har jag ingen nämnvärd vändkant efter drift med schims så det blir nog bra med den fjädrande honen och de gamla ringarna.