Varken gitarrer eller splitbussar ger en några ligg, de borde kallas gubbmagneter snarare. Eller så har jag levt mitt liv i lönndom.
I min mening så ses bussarna fortfarande ned på av oförstående hobbyutövare. Några få av de ofrälse säger något i stil med "de är rätt dyra de här nuförtiden va?", men jag upplever ingen imponatoreffekt av själva fordonet hos dessa entusiaster, kanske borde åka på fler märkesobundna träffar? De som ger flest tummar upp är "kreti pch pleti" på gatan. Smågrabbarna står och pekar och hoppar jämfota när man kommer, tror inte det händer i så många andra bilars fall?
Och det är så jag ser på det, inte att bussarna är övervärderade nuförtiden (och nu menar jag inte rent monetärt), utan att de äntligen börjar hamna på sin rätta plats bland entusiastbilar, rent statusmässigt då. Att de tidigare varit objekt för fordonsentusiasters "modellrasism" och undervärderade. "Det är ju bara en buss". Sen att det skrotats en del bussar, trissar ju också upp priserna.
Och att jämföra en buss med en bubbla eller Ghia är inte rättvist. De har ju två helt olika användningsområden. Och det är precis därför de även står sig i bruksvärde mot en mustang, DeLorean eller Cv2.
I en normalfördelning kommer du alltid ha extraordinära värden som sticker ut, en buss för 800 är ett sådant, de flesta ligger lägre. De flesta priser i sverige ligger nog under världsgenomsnittet. Så vill man handla "billigt" bor man fortfarande i rätt del av världen. Att priserna gått upp ger både för- och nackdelar. Kanske att många sköna människor med en avslappnad attityd till livet nu inte har råd med en vanlig buss för sitt höga bruksvärdes skull, kanske är det yuppien i det stressiga jetsetlivet som skaffar sig en statussymbol, men inte är intresserad av sänkningar, camping eller motortrim? Samtidigt som ju mer pengar som investeras i bilarna, försäkrar oss om hobbyns fortlevnad och bilarnas fortsatta plats i hobbyn.
Och om man är bitter över en förlorad affär; jag missade en gång i tiden att köpa en 64 panel för 13 tusen när en auktion gick från öppen till dold och jag grämde mig över detta. Till min tröst fick jag veta "det går fler tåg" och även om det inte kändes som det då, så var det faktiskt så. Med ett ihärdigt letande och med hjälp från goa vänner i hobbyn kunde jag till slut lägga rabalder på min första splittbuss.
Lite tankar kring spörsmålet från min sida, om man väljer att ta till sig dessa tanker är helt och hållet upp till var och en. Jag kommer fortsätta ratta min buss med ett leende även i fortsättningen! Peace! 
Grinder and paint, makes me the welder I ain't