VW type 3 Cabriolet bygge 1984-85 (Sida 1 av 8)

Diggar skarpt meckar gropen

mer bilder

Tjohej på er alla VW-fans! De gamla rävarna proudly presents: Projekt VW Squareback/Cabriolet –68, del I

Nu tänkte allts ’gubbarna’ berätta lite mer om sina egna små bidrag till VW-hobbyn, så som den tedde sig innan tyskstukade Passater och liknande tog över

Året är 1983 och jag och min polare Stefan hade ett spännande projekt i Stefans föräldrars garage. Vi hade gjort upp en pakt om att hjälpa varandra med våra olika bilprojekt, vilket vi också gjorde fram till 1990 då jag skaffade ett gammalt hus som krävde all min lediga tid under flera år…

Av dessa fyra bilar skulle det bli en Total inköpssumma 3 200 kr. OBS, krocken är arrangerad!

Front, dörrar och framvagn från 72:an i havreåkern, övrig kaross och inredning från 72:an på gården, bottenplatta och växellåda/pendelaxel från 68:an och en 1800-motor från 412:an. Låter det rörigt? Lugn, det blev värre än så, så småningom ! Fram till vintern 82/83 hade det varit omöjligt att besiktiga ombyggda bilar hos SBP, men nu kom det nya regler om amatörbyggda och ombyggda bilar. Marknaden dammsögs snabbt på vettiga rostfria VW-bubblor som byggdes om till Beach-Buggys.

Värmekanalerna ersatta med bastanta rör från gamla trafikskyltar ( - ”motortrafik förbjuden”, närmare bestämt - ) med gula stolpar och dessutom en kraftig fyrkantsprofil längs kanten på bottenplattan som svetsades fast i karossen.

Jag och Stefan valde dock en annan väg, inspirerade av möjligheten att bygga och besiktiga en egen Cabriolet! Att vi inte utgick från en notch, berodde helt enkelt på att vi inte hittade något lämpligt objekt och att vi båda tyckte att fastbacken hade en så ful bakända utan taket kvar. Dessutom hade vi ju flera ’varrar’ så det föll sig rätt naturligt. MEN vår kompisar var VÄLDIGT skeptiska ska ni veta…

Det högtidliga taklyftet!!!

Stefans farsa tillhörde också de skeptiska, men när han såg att det började likna något så började han också ’hänga’ i garaget. Han arbetade som plåtslagare på en firma i Falkenberg, och hans erfarenhet hade vi mycket nytta av. Stefan läste 4-årig teknisk linje i Halmstad och lyckades göra hållfasthetsberäkningar (eller var det en klasskompis?) som vi utgick ifrån vid bygget, och som SBP svalde med hull och hår!

Underredet sprutades med epoxitjära och målades sedan i glada kulörta färger.

Nu började kompisarna också ’hänga’ i garaget. ”Wow, det här kanske blir en cool bil i alla fall”. Vi var ju inte sena att utnyttja situationen. Våra polare fick stå och grovslipa karossen m.m. i utbyte mot utsikten att få åka med till sommaren…

Epoxitjäran måste förtunnas ordentligt för att kunna sprutas på, därför gällde det ju att ha ordentlig skyddsutrustning! (Det är undertecknad som fånar sig framför kameran.)

Att lacka utan skyddsmask var inte roligt, men det var vad jag gjorde med detta underrede. Men så fort det var färdigt så stack jag och handlade en halvmask som jag tog på mig när jag lackade min egen Fastback 67:a samma vår.

Våren 1984: Första gången på hjul, och jag mekar bromsar i Stefans primitiva smörjgrop (en vattenbrunn med golv ovanför vattenytan…)

Dörrarna måste ju vara öppningsbara för att brudarna lätt ska kunna komma in bilen, förstår ni väl. Ingen enkel ’kiruna-cab’ här inte!!

Dörrarna på plats och den mycket primitiva sufflettställningen provmonterad. Vindrutan satt i under hela bygget. Backluckan uppsvetsad från div. skrotbitar men med gångjärn från en fastback och nederdel från Variant. Ljuddämparen på 1800:an var stor och biten bakom stötfångaren var rutten, så den skar vi helt enkelt bara bort för att allt skulle få plats!

Det regnar på VWästkusten. Det blåser på VWästkusten. Dygnet runt. Året runt. Alltså måste vi ha ett tak på vår cabbe, det insåg vi båda i ett tidig skede av bygget. Men nu började det bli vår och saven steg både här och där om ni förstår vad jag menar . Alltså blev det en ’raggarlösning’ med en demonterbar suffletställning klädd med vitt konstläder och en bakruta från bilen vi kapat. Vi sköt in rutor från en tidigare skrotad DKW F12 som sidorutor, medan vi behöll rutorna i dörrarna. Needless to say: Taket höll inte tätt!!

Maskat och klart för lack!

När våra polare gjort sitt med slipning och spackling skred jag till verket med färgsprutan. Denna gång lackade vi med tvåkomponents lack utomhus. Jag hade dock valt en ’snabb’ blandning så färgen hade nästen torkat innan den landade på bilen. Grym apelsinlack med andra ord …

Stefans lillasyrra Agneta ’hänger’ med mig när diverse kablar ska dras inför första provturen med ’cabben’!

Handen på hjärtat, visst är tjejer lite gulliga; de dissar dig och fnyser när du ligger med din skitiga overall i garaget, men så fort bilen har fått LACK så börjar även de ’hänga’ i garaget!! Är det fler än jag som gjort denna erfarenhet genom åren?

Stilstudie på två nyrenoverade VW’s sommaren 1984.

Båda bilarna var höga som hus, men det var faktiskt inget vi reflekterade speciellt mycket över då. Cabben gick som ett skott med 85-hästaren, men behövde lite detaljarbete för att kunna fungera som den ’brudmagnet’ vi hade tänkt oss! Tilläggas kan att det dröjde inte länge innan både växellåda och koppling började protestera mot kraften i 1800:an…

Bilen skulle ju användas och det blev så att ’vi piffade upp den’ efter hand. Jmfr profilen med min fastback i bakgrunden.

Vi kände oss som kungar på vägen 1984, och tjejerna bönade och bad om att få åka med oss – eller hur Stefan? . De ’riktiga’ raggarna blev sura och det hände ibland att stämningen blev hotfull när vi snurrade på stan i vår VW, men det här var vår särklassigt bästa raggarbil: Sommaren 1984!!

Stefan torrkör vår uppcabbade typ 3:a sensommaren 1984, bilen är färdig!?

Bilen var nu färdig i vår omgivnings ögon, men jag och Stefan hade större planer för vårt projekt och höstlöven hade knappt börjat falla till marken innan vi på nytt satte vinkelslipen i bilen. Så fortsättning följer …

Här tycker jag att du Stefan kan komma med lite input om du vill och kanske några bilder från ditt fotoalbum, så kör vi år 1985 en annan dag, OK?

Vanvård i kombination med att ha rullat på VWästkusten året runt De bilar som överlevt tills idag har haft pedantiska ägare eller rullat norr om Dalälven

Jag har även bygg bild till från 1984 när jag och Mats står och grejar med cabben

Här syns lite av förstärkarna nederkanten  dessa förstärkningar är 30x70x3 och gjorda av ihop svetsade L-järn.

Som den tidigare bilden

Som visar röret från vägmärket som är 2" iso (60.5x 3,??)
Bottenplattan och och karossen är hopsvetsade med förstärkningarna  för att stabilisera karossen.

Tuff tuff tuff!!

så såg min ut oxå ,men jag tog en mgb cabställn.

Kan jag få lite mer detaljbilder är du bussig..cabförstärkning..framför baklucka..överdel på rutan?

tackarobugar...(har du kvar bilen? vet du var den finns ;ev regnr...kanske  ngn vill sälja...

Jag tycker de är så toksnygga så..tom ballare än en porsche 911 cab jag har i garaget...

Jag har kvar bilen och vad jag vet har vi inga fler bilder av ver 1.0

dock skall vi posta mer bilder på vad som händer senare

Mats är mycket bättre an jag på att skriva så han får börja på nästa blad av detta bygge

Förlåt en felaktighet taket chopades inte 2,5cm utan 2,5"(63mm). och bilen ställdes av först 1992
pga att framvagnen hade fått rostskador i ena länkarnslagringen

Här sitter jag och skall skruva ut IRS bakvagnen ur den röda fastbacken

Här är både den röda fastbacken och cabben innan bakvagnen byttes efter lack.

Farsan och jag byggde ut garaget sommaren 1984 för att vi ockuperade lite mycket av det.

1986 satte vi dit fram kofångare på cabben

Här en när jag och några kompisar hade åkt till en sjö att bada en varm sommar kväll.

Underbar projekttråd och fantastiskt att bilen finns kvar. Hur många 80-talsprojekt gör det? Det här är verkligen kulturhistoria och vem skulle inte vilja ha en rosa motor i sin bil?

Absolut !!! ett styck kulturarv var rädd om den